Hatpastorn botaniserar. Del 1.

Posted in Hatpastorn botaniserar. on 22 mars, 2010 by hatpastorn

Libanon. Att spela svartmetall i Libanon är på riktigt. Att stå och vräka ur sig blasfemiska otäckheter i Sverige upprör väldigt få i dagens samhälle. Att göra dito sak i Libanon är en helt annan femma. Skulle man stå och recitera texthäftet till DEICIDEs ”Legion” på torget i Beirut kan man räkna med att hamna i vad man i folkmun brukar kalla för trubbel.

Mina kunskaper om den libanesiska svartmetallscenen sträcker sig till 2 band och det är AYAT och VEINEN. I ett infall utav total hjärndödhet bestämde jag mig för att göra en exkursion i det libanesiska liksminksträsket för att se om man kunde hitta några fler oslipade diamanter.

Mycket nöje.

Inledande AYAT är inte alls tokiga. Många liknar dessa sjögröna musikanter vid en korsning utav MINISTRY och ANAAL NATHRAKH, en beskrivning så god som någon. När Reverend Filthy Fuck och Mullah Sadogoat skapar stor tonkonst i exempelvis ”Ilahiya Khinzir! (All Hail Allah the Swine)” vet man att de här snubbarna menar allvar. Att sampla grisar och muslimska brandtal i sina hits är hardcore, Jihad-Jane lär ha ett och annat att säga om detta.

Logon är fantastisk, nonchalanta pastalogotyper får alltid högsta betyg i min bok. Kolla gärna upp deras senaste giv ”Six Years Of Dormant Hatred”, det är en skiva som är genuint bra och borde tilltala fler än vad man kan tro.

Deras gamla hemsida kan förresten nämnas som en utav de mest ögonbrynshöjande jag beskådat. Grisar med änglavingar, pastalogotyper samt en fet misogyn textrad där det stod:

”We support the mistreatment of women.”

AYAT, gott folk. Håll i hatten.

 CIMMERIAN PATH är näst på tur. Extremt utstuderad syntbaserad svartmetall där norska och brittiska akter fått stå som mall är vad bandet bjuder på. Deras 2 demos ifrån 1997 och 2001 är inte superlätta att hitta men tack vare modeflugan Internet kan man storfynda. När jag lyssnar på CIMMERIAN PATH får jag dock samma småunkna smak i käften som när jag avnjuter ryska CRYPTHOWL, det låter ganska schysst men det är något som inte riktigt stämmer. Ljudet och framförandet håller dock hög klass med tanke på att de blott var ett demoband och hade de kommit ifrån Norden eller England skulle de garanterat fått släppa ett par halvhyfsade plattor med gräslig layout på Invasion Records.

Logon är sådär härligt ful som de oftast var i slutet på 90-talet då Photoshop blev var mans egendom och bandfotot får mig att skrocka förnöjt vid köksbordet. Snubben med tveksam frisyr och fladdermushalsband har garanterat funderat på att skaffa vampyrtänder och nördiga linser.

Jag är den första att erkänna att mina kunskaper om Libanon är i det närmaste obefintliga men det som slår mig är att deras engelska uttal samt lyrik ligger på en nästan irriterande hög nivå. Det finns ett hundratal amerikanska band som har betydligt sämre språkkunskaper. Spana in texten till konstellationens slagdänga ”…Summons Upon Nightfall” och bedöm själva:

Damned celestial realm, a local bewitched

Shall apperceive its hindmost incessant torment

Unencumbered nightfall has been distraught

In its dominion iniquity

Entrusting bloodthirsty actions of vengeance and torment…

”Thou mortal curse in absentia abolished

I strive to vanquish compassion in its self-being

For, I unfettered sorcerer, malformed to spectre through flesh

Now to endorse the obliteration of mankind”

Poised over the illustrious sun to unleash gloominess

Digesting its shafts as its blooded secretions bid the blissful soil adieu

Tarns dim to dark velvet lustre, liberating warriors of chaos

From cryptic labyrinths of its entrails due to its dyspepsia

Quartering carcasses, shredding organs, smouldering remains

Squeals of misery by the fruitless muck, dismembered they rot

Thy beckoning…retorted

With atrocities of unearthly venom

Infused into the hearts of men

Saturated they plunge with acute abhorrence in terror

For now what looms is but the horror of the shade…

Jämför denna text med valfritt amerikanskt skräpband typ THORNSPAWN och ni blir snabbt varse vilken klasskillnad det är på språkbruket. THORNSPAWN kommer jag för övrigt att återkomma till då den gruppen gjort sig skyldiga till allt möjligt elände.

Att ha en logotyp som ser ut som en spermadränkt getformad grytlapp är inte OK men när Heathen, Nunrider(!) och Napalm vräker på med sin ursinniga svartmetall skiter jag i detta och dyrkar döden istället. Gillar man BLACK WITCHERY, REVENGE och BLASPHEMY finns det ingen som helst anledning att inte dyrka DAMAAR med. Vilket satans ös!

När dunderhiten ”The Goatphoenix” drar igång med buller och bång vill man äta lik och slåss på parkeringar med grus fulla handflatorna. Rensfesten ”Ode to Blasphemy (Onward to the Gates of Mekka)” bör även den nämnas. Att bo i ett land där islam är religionen hela dagen och släppa dylik tonkonst tyder på genuint hat och fanatisk dedikation. Tummen upp!

KAFAN är ett ord för svepningen man täcker döda muslimer med. Sug på det bandnamnet KVIST! Musikaliskt var detta inte direkt det bästa jag hört men mina förhoppningar var kanske lite väl höga. Det största irritationsmomentet är sången som är så högt mixat att man flyger baklänges när man lyssnar. Att han sedan sjunger rätt risigt gör ont värre. Musikaliskt är detta inget totalt fiasko, slö diskantrik rå svartmetall med vissa ormtjusarinslag. Det finns bättre och sämre akter i denna gren, KAFAN kommer dock inte att avnjutas i min stereo igen. Ska man likt förbannat genomlida detta är låten ”For Our Sins” den bästa ifrån demokassetten ”Injecting Evil In Thy Veins”.

Logotypen är för övrigt på tok för intetsägande. Har man ett så pass rått bandnamn så vill man ju ha en textkreation som går på samma linje. Det blir bakläxa för KAFAN.

KAOTEON hette tidigare CHAOTAEON men var tvungna att byta namn då den lokala ordningsmakten arresterade killarna på grund utav att de trodde att namnet betydde ”Djävulen” eller något liknande oheligt. Jämför detta problem med när Marcus Ehlin ifrån bedrövliga SIEBENBÜRGEN var tvungen att sluta spela gitarr för att den blev stulen. Wow, liksom.

Logon är hyfsad och musiken är välljudande och välspelad. Problemet är att detta säger mig lika lite som en standardpizza ifrån pizzeria Gonzalos. Själlös svartdöds med drag ifrån nyare BEHEMOTH går bort men det finns säkert folk som gillar sådan här tonkonst så kolla upp KAOTEON om ni har lite för mycket fritid.

Fakta: Trummisar har i 9 fall utav 10 de SÄMSTA artistnamnen. Batteristen i LIBRAKH är inget undantag. Smaka på det här namnet:

Mutantchild

Trots idogt sökande hittar jag varken logotyp eller någon musik med dessa krabater. Har man dock en trummis som heter Mutantchild så kan man nästan ana hur det låter. Om någon där ute i cyberrymden råkar äga någon musik med LIBRAKH får de hemskt gärna höra av sig.

 

Power to the pixels! MEDUSA skäms inte över det faktum att de lyckats med konststycket att få en typsnittslogo pixlig. Jag är genuint imponerad. De bytte senare namn till SCIMITAR och den logon var betydligt snyggare. I likhet med LIBRAKH hittar jag ingen musik med de här 2 banden heller. Det är nog lika bra det. Känslan vill inte riktigt infinna sig.

 

Har inte alla drömt om att namedroppa libanesiska SELVMORD vid en intern tävling om vem som hört det mest obskyra bandet? Logotypen borgar för att detta ska vara det råaste man hört men bandfotot gör mig konfunderad. Jag vill inte att en nyduschad libanes med finskjorta ska vara snubben bakom SELVMORD. Fingersättningen på den på tok för välskötta gitarren gör även den så att spindelkänslan pinglar.

Det här kommer inte alls vara speciellt rått.

Man hör att han försöker vara necro men han lyckas inte alls med det. Antingen kan man eller så kan man inte och den här skäggiga filuren fattar helt enkelt inte grejen. Nu ska Hatpastorn berätta en sak för er. Döper man sitt band till SELVMORD är det INTE OK att ha tappingsolon. Uppfattat?

BM-quiz: Vilken inflytelserik grupp har gett upphov till bandnamnet VEINEN?

Sade du VON inom loppet utav 2 sekunder så hade du rätt och borde kanske tänka på att skaffa en partner. Att kasta bulldozers i glashus är för övrigt min favorithobby. Det som skiljer denna pluton ifrån de andra libanesiska gängen är att det är en svensk sångare som lite otippat kvider på alstret ”Black Hypnosis”. Vem kan det vara då? Jo, det är Malmösonen Pisk ifrån ASKA som sköter de vokala delarna. Som trivia kan nämnas att hans senaste släpp med ASKA, ”Där Vanvett Gror”, är inspelad på den svajigaste kassetten jag äger och det är en bedrift i sig. Min genomruttna samlingskassett ”Black Lightning” där ett oheligt antal indonesiska extremband utav värsta sort trängs har en ljudbild som liknar en Woodhouse-inspelning i jämförelse.

VEINEN är inte speciellt bra. Jag avgudar repetitiv hypnotisk svartmetall när det görs rätt. När det inte görs rätt låter det som VEINEN, det vill säga urtråkigt så till den milda grad att man får utslag över hela kroppen. Att lyssna på ett distat vattenfall medan man självdeklarerar är miljoner gånger mer tillfredsställande. Bandets logotyp går hand i hand med musiken, en axelryckning.

Ja, så mycket mer än såhär hade inte Libanon att bjuda på. Det finns en handfull plutoner till men då de oftast var kortlivade sidoprojekt till någon utav ovanstående akter finns det inte så mycket att säga om dem. Vad som slår mig är att de flesta grupperna inte alls var så tokiga. Visst, det fanns bottennapp men om man jämför Libanons scen med exempelvis Danmarks så vinner Libanon storstilat. Räknar man bort de danska band som haft en falsettsjungande satanist som frontman ekar de ganska tomt över hedarna. APOLLYON hade i och för sig ett bra riff vill jag minnas och ANGANTYR var inte totalt värdelösa när jag såg dem live för ett gäng år sedan.

Danmark…

Ett bra riff och ett OK liveframträdande. Vilket ratio.

/Hatpastorn

1 Comment »

Skivomslagssnack. Del 1.

Posted in Skivomslagssnack. on 16 mars, 2010 by hatpastorn

Låtsnack är ett klassiskt förekommande fenomen i musiktidningar som de flesta finner underhållande. Något jag inte sett tidigare är skivomslagssnack så vad passar bättre än att ta in min gode vän och kollega Dr. Panzram för att tillsammans göra djuplodande analyser över gamla och nya skivkonvolut.

Upplägget är enkelt. Vi tar ett knippe skivomslag, diskuterar dem och avslutar med att kröna vinnaren och förloraren i denna visuella kamp. Dr. Panzram börjar med sina åsikter varpå undertecknad fyller på med mina.

Denna veckas snack berör 2 norska band, RAGNAROK och OBTAINED ENSLAVEMENT.

Mycket nöje.

 

OBTAINED ENSLAVEMENT

”Centuries of Sorrow” låter som en titel något halvtrött doom/death/goth/kuklöst Göteborgsband skulle kunnat klämma ur sig 1996. Omslaget i sig är inte illa, vet dock inte om gurun på omslaget skall se förruttnad ut eller om han bara har en hög med valnötskal i knäet.

RAGNAROK

Det första som slår en när man tittar på detta Photoshop-rövknull är ”Vart är dessa svartmetallkrigare egentligen på väg”? Ska de bränna ner en kyrka? Paradiset? Majbrasan? Dagcentret för att de skurit ner på fruktsalladen?

Det ser även ut som att konstnären till denna gonorréblåsa vill förmedla betraktaren känslan av att ha halva huvudet nergrävt i marken.

OBTAINED ENSLAVEMENT

Angående risiga logotyper så har OBTAINED ENSLAVEMENT inte snålat med spindelväven på denna kreation. Inte ens John Goodman ifrån ”Imse Vimse Spindel” skulle kunna få bukt med spindelinfernot som usurperat bokstäverna. Själva bilden har jag dock alltid tyckt varit stämningsfull och rent musikaliskt så spelar de i en helt annan division än RAGNAROK. Skivtiteln luktar däremot svettig goth-metal där någon i bandet visar bröstvårtan på omslaget. Goth som i Close-Up Magazine skulle recenserats på följande vis utav herr Sörling:

SINS OF THINE LOVELESS CARESSING AUTUMN målar sin musik med breda svarta och röda penseldrag där känslorna svallar likt vågor mot en öde strand. Kontrasten mellan den späda kvinnosången och den mörka manssången skapar en ”Skönheten och odjuret”-effekt som väver ihop bandets sakrala musik och skapar stor konst. Kryp ihop med din partner i soffan, tänd några ljus och sjunk in den tragiska kärlekssaga som dessa norrmän förmedlar.

Jävla trams.

RAGNAROK

Korten på bordet. Jag har sedan 1995 varit fullkomligt övertygad om att det är tomtar med facklor som går i denna mardrömslika uppförsbacke. På riktigt. Nu ser jag ju att det faktiskt är suspekta hårdrockare som är på väg till julskyltningen på omslaget. Vad i Satans namn tänkte de egentligen? Konvolutet hade varit hundra gånger råare om det faktiskt föreställt traskande tomtar. Logotypen är sådär härligt ful på ett nästan efterblivet sätt. Den som kan nynna på en låt ifrån skivan efter att ha hört den får 500 spänn utav mig.

 

OBTAINED ENSLAVEMENT

Jag får EMINENZ ”Exorial” vibbar. En helt androgyn häxa/blackmetalsnubbe/satanisk alien som antingen skriker utav smärta eller ska se ond ut i denna föga trovärdiga häxbränning som jag kan sätta min högra kula på att de arrangerat och fotat helt själva. Det kan vara trycket men kvalitén på själva bilden doftar engångskamera.

RAGNAROK

Om ditt liv någon gång kommer att hänga på att du måste hitta något originellt eller ens minnesvärt på något utav dessa omslag så kan du lika gärna ägna tiden åt att skriva ditt testamente eller kanske klappa katten och röka en cigg istället.

OBTAINED ENSLAVEMENT

Det här är en utav mina gamla favoritskivor och det gör mig genuint förbannad att skivomslaget är så gräsligt fult. Vem tyckte att babyblått var en rå färg att sätta på en svartmetallskiva? Jag kräver svar.

Det som är riktigt olustigt är att denna bild är den snyggaste i hela texthäftet. Bandfotona är så groteska att bara vetskapen om att de finns föder mitt självskadebeteende så starkt att jag måste starta ett DSBM-projekt med ett poänglöst svenskt namn typ HATLEVNAD. Demon ”Självbefläckelsens Emissarie” kommer i april.

RAGNAROK

Omslaget till ”In Nomine Satanas DCLXVI” äger jag på en enorm plansch som förpassats längst ned i mitt skrivbord. Hopvikt. ”Diabolical Age” ser ut som en skiss som Kris Verwimp fisit ihop när bassisten i belgiska ENTHRONED ringt och väckt honom mitt i natten.  ”Arising Realm” får MORGULs gamla alster att se helt OK ut. Det är inte ett gott betyg.

 

OBTAINED ENSLAVEMENT

Är det tomten i morgonrock som blir intervjuad utav ett uppbåd demoner? Inte det fulaste i den här skaran men riktigt jävla Napalm Records-tråkigt är det.

RAGNAROK

Detta omslag cirkulerade på olika forum jag hängde på förr och jag trodde länge att det var en nidbild någon snott ihop för att jävlas med detta poänglösa band.

Jag hade fel.

Detta ser ut som något ett latinamerikanskt pissdemoband hafsat ihop. Ingenting stämmer med något och damen med tre skotthål i ryggen ser ut att ha den röda sockan framme.

OBTAINED ENSLAVEMENT

Omslaget är tyvärr så mörkt på digipak-utgåvan att det känns som man har galopperande gråstarr varje gång man kikar på det. Att de skippat vingarna i logotypen gör inget då de istället smetat ihop alla bokstäver i tryckningen så den är fortfarande lika ful och oläslig. I övrigt tycker jag detta omslag är fint som snus.

RAGNAROK

Fin stjärt, men toppen på tomteluvan som sticker ut ur hönan på flickstackaren kunde de hemskt gärna tagit bort. I övrigt blir jag mest bara trött när jag ser det här eländet. Om TV3 tar in en amerikansk TV-serie vid namn ”When Photoshop Goes Wild” skulle RAGNAROK vara med i varje avsnitt.

 

OBTAINED ENSLAVEMENT

Jag saknar på fullaste allvar ord och jag försöker inte vara rolig eller ens överdramatisk här. Det finns ingenting som kan tilläggas som du som läsare inte tänkt på när du ser detta. Ja, vad fan nu detta är.

RAGNAROK

Det verkar vara som så att bandet vänt kappan efter den senaste trenden på denna giv, snyggt men ack så använt. Det enda som gör mig riktigt förbannad är att de sabbar klimaxen och ger mig inte något roligt som punchline.

Vad fan ska jag avsluta med? Hm…

”Collectors of the King” är en så homo titel att jag aldrig ens vill veta vad den handlar om.

OBTAINED ENSLAVEMENT

Inte helt oväntat är detta den enda CD med bandet som jag inte äger. Det finns två anledningar till det.

1. Alla bra idéer blåste de redan på ”Witchcraft”.

2. Omslaget får mig att vilja begå våldsbrott.

Bröstvårtan hade passat bättre på tidigare nämnda ”Centuries of Sorrow” och sällan har en demon sett så fånig ut. Den benbehårade muskelbyggardemonen på HELLSPELLs debutplatta ”Devil´s Might” ser hårdare ut. Ni som sett den förstår allvaret.

RAGNAROK

Oj, vilket tråkigt och förutsägbart skivkonvolut. Den här trenden måste dö då man får exakt samma trötta känsla i kroppen som när alla stod i skogen i liksmink 1996. Hade RAGNAROK haft detta omslag för 5-6 år sedan så hade det fungerat för i grund och botten är det både snyggt och välgjort. Efter en tuff resa slutar RAGNAROK i alla fall på topp.

Sammanfattning:

Dr. Panzram: Vinnaren i kategorin ”fulaste omslag” är med viss tvekan RAGNAROKs ”Nattferd” på grund utav det förvisso charmigt infantila men ohyggligt töntiga motivet och hantverket.

Det snyggaste, även det med en viss tvekan, blir ”Centuries of Sorrow” i en nära match med ”Collectors of the King”.

Hatpastorn: Det fulaste måste vara ”Witchcraft” . Skivan är skitbra men sällan har ett omslag inte gjort musiken rättvisa så hårt som i detta fall. ”Nattferd” får mig att skratta i alla fall. Hejdlöst.

Det snyggaste står mellan ”Soulblight” och ”Centuries of Sorrow”.  Det som drar ner helhetsintrycket är spindelinfernot på den sistnämnda samt den risiga tryckningen på ”Soulblight”.  Idag utser jag ”Centuries of Sorrow” till vinnare.

/Hatpastorn & Dr. Panzram

3 Comments »

Vad tänkte de egentligen? Del 4.

Posted in Vad tänkte de egentligen? on 13 mars, 2010 by hatpastorn

Detta kommer att bli vad man på filmspråk kallar för en ”double-feature” då det är 2 plutoner som är inne på samma linje vad det gäller ologiskt tänkande. Det första bandet är Åtvidabergs gamla stoltheter VERGELMER vars omslag till ”Light The Black Flame” är ett rent och skärt mysterium. Jag minns att jag stod och bläddrade bland plattorna i den lokala skivbutiken i slutet på 90-talet då denna CD dök fram likt en glömd kvartalsräkning från CSN. Uppenbart hypnotiserad beskådade eder Hatpastor detta kaos under vad som kändes som en smärre evighet. Detta var verkligen obeskrivligt fult.

Musiken var inget man jublade över precis, standardiserad slingbaserad melodisk svartmetall utav klassiskt svenskt snitt och skulle någon spela upp skivan för mig idag så skulle jag förmodligen inte känna igen en ton. Skivomslaget kommer jag dock aldrig någonsin att glömma.

 

Hur gick det egentligen till när detta skapades? Ringde någon utav medlemmarna i bandet upp konstnären och sade att han ville ha en bockfotad demon med melonpattar och nyckelhålsvagina som slickar på en missbildad puppa som omslag? Varför sade ingen stopp och belägg? Hur kunde Cacophonus Records godkänna detta?

Jag kräver svar.

Det finns 3 skivomslag som jag kan stirra på i timmar. Det första är ”Somewhere In Time” med IRON MAIDEN, det andra är ”In The Nightside Eclipse” med EMPEROR och det tredje är detta omslag. Gissa vilka jag njuter av att beskåda och gissa vilket som får mig att kräkas inombords.

Det andra bandet är det gamla Bodengänget SATARIEL vars debutplatta ”Lady Lust Lilith” ifrån 1998 har ett skivkonvolut som skrämmer folk och stöter frukt. Självklart äger jag plattan i någon specialversion där det står att det är en 24 karats guldskiva.

 Jojo.

CD-skivan är visserligen guldfärgad men jag ställer mig starkt skeptisk till att det finns någon som helst karat närvarande. Musikaliskt är detta stycke plast ljusår bättre än ”Light The Black Flame”. Tids och områdestypisk svartdöds med en hel del hitriff. En snygg logotyp hade de med och det är en jävla skandal att de bytte ut den mot en betydligt mesigare variant. Har man en gång lyckats trixa till en logotyp som ser ut som ett pentagram har man redan uppnått perfektion. Att ändra på det är som att täcka Mona Lisa med fekalier för att se om den blir bättre.

90-talet bjöd på mycket gott och Internetadresser ifrån förr är en utav mina stora passioner. I boken till skivan har SATARIEL länkat till sin hemsida som för den tiden var väldigt välgjord. Det krävdes dock Rainman-kunskaper för att kunna komma ihåg följande adress:

http://www.orion.boden.se/~azazel/satariel.html

Själva skivomslaget är jättefult. Ett gulgrönt fruntimmer med svanspanna, trasiga vingar och spiktuttar som är på väg att nysa är ingenting som i min värld skriker ”KÖP MIG” när man går fram i skivbackarna likt en tjackskadad kråkbärsplockare. Att fröken Lilith hovrar över vad som ser ut som ett deltasystem bortom Timrå i fullmånens sken gör detta än mer obskyrt.

Ett utav Europas lökigaste skivbolag, Hammerheart Records, gjorde ett återsläpp på ”Lady Lust Lilith” och döm utav min förvåning då det omslaget var ännu värre. Bildmanipulerade ultranakna fruntimmer med älghorn är inte OK. Lökarna är dock utav hög kvalitet.

 

Både VERGELMER och SATARIEL släppte sina skivor 1998. Bägge hade gröna kvinnodemoner med fula tuttar som omslagskonst. Det här mysteriet måste jag gräva djupare i.

Ett stort tack vill jag skicka till de som påminde mig om dessa omslag!

/Hatpastorn

9 Comments »

Bandfotokatastrofer. Del 4.

Posted in Bandfotokatastrofer. on 13 mars, 2010 by hatpastorn

SKAGOS ifrån Kanada är inte helt oävna. Tänk er en småblaskig lightversion utav makalösa WOLVES IN THE THRONE ROOM så har ni bandet i ett nötskal. Kanada har faktiskt en ganska underskattad scen där det kommit en del intressanta akter de senaste åren där bland annat GRIS och MISERE LUMINIS kan nämnas. Bandnamnet GRIS är självklart jätteroligt. Landet är ju mest känt för riktigt extrem svartmetall i stil med BLASPHEMY och liknande gäng så det är skönt att de lyckats få lite spridning på soundet.

Det som ligger SKAGOS i fatet är deras gruppfoto som känns lite väl mycket ”Brokeback Mountain” för min smak. Att ta foton i skogen är givetvis det absolut mest korrekta man kan göra men man behöver ju inte sitta i knäet på varandra och mysa under det största trädet Kanada har att erbjuda. Tvåmannarodelposen känns dock ganska påhittig, kan inte minnas att jag sett något liknande tidigare. På gott och ont bör tilläggas.

Är det bara jag som tycker att SKAGOS låter som en suspekt maträtt man äter på exempelvis Selånger marknad? En kolesterolbomb för 70 spänn som orsakar fromagetorpedattacker på toaletten och ymnig kallsvett. SKAGOS. Langos med skagenröra. Detta kan mycket väl bli sommarens storsäljare.

DCP, Digital Corpsepaint Productions, med undertecknad vid rodret gjorde ett förtvivlat försök att rädda detta bandfoto men inte ens den råaste liksminkningen kan tvätta bort mysfaktorn från detta fotografi.

 

Man kan ju inte lyckas jämt.

/Hatpastorn

4 Comments »

Vad tänkte de egentligen? Del 3.

Posted in Vad tänkte de egentligen? on 9 mars, 2010 by hatpastorn

Folk har för mycket fritid säger jag och kastar samtidigt en gigantisk betongsugga i glashuset. En musikalisk avart inom svartmetallgenren som poppat upp mer och mer de senaste åren är ”Ambient Noise Black Metal”. Detta är inget annat än en dålig ursäkt för mediokra ”musiker” att släppa tonvis med totalt poänglösa skivor som ingen vettig människa kan bry sig om. Visst, det finns alltid undantag, men inom denna gren så är guldkornen lika lätta att hitta som en nykter britt på Ibiza.

Ramlade över sällsynt usla CLOAK OF DISPLACEMENT när jag surfade på surnätet för en tid sedan.  Amerikansk svartmetall närmar jag mig alltid med största försiktighet och amerikanska enmansband som spelar ”Noise Black Metal” vet jag per automatik att de kommer suga kopiösa mängder drontpenis.

CLOAK OF DISPLACEMENT är inget undantag.

Bandets ”mastermind” T. Bjorklund har sedan 2008 släppt 4 skivor. 3 utav dessa släpptes 2010 vilket är ganska imponerande då vi knappt klivit in i månaden mars! Samtliga alster är självklart fullsmetade med de tröttaste riffen någonsin, det mest patetiska trumspelet jag hört sedan SATANIC DESTROYER och bedrövliga sånginsatser. Namnet T. Bjorklund känns inte så lite svenskklingande så undertecknad kollade upp om de hade några titlar på svenska. Självklart hittade jag rent guld. Vad sägs om klassiker som:

”Liket Av En Hjort”

”Apperl Av Natten”

”Bedomning Av Soul”

”Detta Liv Har Inget Menande”

Att ett namn låter svenskt är då ingen garanti för att personen i fråga ska ha någon som helst kunskap inom språket.

På gruppens Myspace kan man läsa att de låter som ”lava flowing through a wind tunnel”. En inte helt dum beskrivning men jag skulle vilja modifiera den en smula. ”Enormous amounts of crap that forces itself through a flesh tunnel” är betydligt mera passande.

Skivkonvolutet till senaste given betitlad ”F.D.K.L.S.O.M.F” ger mig huvudbry. Inte visste jag att Satan själv jagade hjort i skogen på sin fritid. Att han även föredrar att hålla till i närheten där monumentala ENSLAVED tog fotot till sitt magnum opus ”Frost” gör inte saken mindre märklig.

”F.D.K.L.S.O.M.F”

Jag vågar inte ens tänka på vad den förkortningen står för.

Fet Dum Klåpare Lirar Samhalls-Orienterad Musik. Fiasko.

Fan, Denna Katastrof Låter Som Otajt Mauretansk Funk.

Fransk Dvärg Klädd Likt Shakira Orsakar Mer Förtjusning.

/Hatpastorn

3 Comments »

Logorecensioner. Del 1.

Posted in Logorecensioner. on 1 mars, 2010 by hatpastorn

Nu tänkte jag vara så fräck att jag skamlöst stjäl ett gammalt segment ifrån det gamla fanzinet Dusk Mag. Segmentet jag talar om är givetvis logorecensioner och det är ytterst märkligt att ingen tog vara på den idén tidigare. För att vara lite extra nördig tänkte jag specialisera mig på några utav de ”nya” Trondheim-banden som poppat upp likt svampar ur den förbannade underjorden. Det har ju hypats och surrats något så förbannat om vissa utav dessa konstellationer så nu är det dags att göra en djupdykning ner i den norska myllan.

 Först ut är CELESTIAL BLOODSHED, bandet som i min mening är det som har mest potential. Tyvärr blev sångaren Steingrim tragiskt ihjälskjuten för en tid sedan så om det vill sig illa blir det inget mer med det här projektet. Hela Trondheim-scenen blev nog satt i gungning eftersom han spelade i sanslöst många grupper.

Hursomhelst, vi börjar med namnet. Jag är inte övertygad, det känns lite sydamerikanskt. Sydamerikanerna brukar dock kunna spetsa till det med lite spexig stavning och gärna med några sköna ordsammansättningar. CELESTIALISTIC SADOBLOODSHED hade varit mera rimligt.

Detta är en ganska standardiserad logga som är ungefär lika intetsägande som namnet. Ett inverterat kors i loggan känns kanske inte superfräscht men det funkar. Ett så pass lovande band förtjänar bättre!

Betyg 3/5. OK, men inte mer. Ett så pass bra gäng förtjänar ett bättre öde.

 Nästa deltagare är KAOSRITUAL och nu börjar vi snacka allvar. Helt OK bandnamn, inte superrafflande musik men de verkar köra på en skönt kompromisslös image iallafall.

Vingar, pentagram, horn, kors, taggar, två månar, relativt symmetrisk. Fulsnygg är nog ordet jag söker för att beskriva denna logotyp även om det lutar mer åt fulful än snyggsnygg. Den skulle kunna bli helt OK om man hyfsar till den en smula. Med hyfsa till menar jag inte att snygga till alla pixlar utan att dölja alla pixlar med spindelväv alternativt rinnande slem. UNLEASHED är alltid ett föredöme vad det gäller logos. Uselt band för övrigt. KAOSRITUAL får även de nöja sig med nöd och näppe godkänt.

Betyg 3/5. En stark trea. Det finns vilja, tro och engagemang i denna logotyp. Synd bara att framförandet lämnar en hel del att önska.

 Nästa pluton till rakning (humor) är MIN KNIV. Salmonella-rå, skapelsefientlig svartmetall med ett namn som jag inte vet om det är genialiskt eller det absolut dummaste jag hört. Logotypen är lite på samma linje. Ena stunden tycker jag att den är det grymmaste jag sett på länge och nästa stund kräks jag inombords när jag ser den. Det borde i och för sig vara ett gott betyg för den här sortens musik.

MIN KNIV. Fantastiskt namn. Logon blir dock fetare för varje gång man ser den.

Betyg 4/5.  Idag är jag på ett strålande humör. Frågar ni mig vad jag tycker om denna logotyp när jag har slut på snus och börsen ekar tom så får ni garanterat ett annat svar.

 Om djungeltelegrafen fungerat tillfredsställande så är det någon snubbe i detta band som skjutit ihjäl Steingrim Torson som jag nämnt tidigare. Jag hatar den här logotypen och jag känner en viss animositet gällande bandnamnet. Gamla menlösa band på Hammerheart Records hade sådana här logotyper. Grupper som ingen vettig människa brydde sig om.

Porrskadad som man är får jag även konstiga associationer när jag läser bandnamnet. 2 Girls 1 Cup, 1 Tail 1 Head. Heter man inte BURZUM eller BATHORY går typsnittslogotyp bort.

Betyg 1/5. Det här är en så slapp skapelse att jag inte kan göra något annat än att sätta lägsta betyg.

CELEBRATUM är nästa heliga ko som ska slaktas. Helt OK bandnamn. Jämfört med ONE TAIL, ONE HEAD är det nästintill genialiskt. Någonstans innerst inne tycker jag att denna logo är ganska snygg fast jag tycker inte om att de trixat till den i ”Photoshop” med den billiga emboss-effekten eller vad det nu heter. Den påminner i nuvarande skick lite väl mycket om något en småkriminell sprayburksligist i någon smygrutten storstad skulle kunna fisa ur sig på sidan på en tunnelbanevagn eller i en dåligt upplyst gångtunnel.

Man skulle kunna optimera den här logotypen. Kanske smälla in någon blasfemisk symbol i bakgrunden eller vräka på med slem och spindelväv. Framförallt ska effekten som de lagt på bort.

Betyg 3/5. Om man öser på med lite gegga och skit kan man nog pressa upp det till en fyra.

MISERIA X. Ännu ett i en lång rad band som Steinar spelade med. Bytte tydligen namn till TROLLBERG och det var ju verkligen ett mycket bättre bandnamn. Obs, ironi.

Den här logotypen ser ut som en byggnadsställning som havererat. Pluspoäng för den sköna oläsbarheten dock. Jag undrar hur de egentligen tänkte när de plitade ihop det här missfostret då jag blir på genuint dåligt humör när jag ser den. Folk som hävdar att extrem musik gör folk aggressiva förstår ingenting. Det är layouten som gör folk våldsbenägna. Ta EMINENZ omslag till ”Exorial” som ett talande exempel.

Betyg 2/5.  Eftersom de faktiskt har försökt att rita något istället för att bara använda ett vanligt typsnitt så får de 2 poäng. Jag är väldigt nyfiken på hur TROLLBERG-logon ser ut dock. Med ett sådant näpet namn förväntar jag mig inget annat än ett stordåd.

 Hej och hå. BLACK MAJESTY står på tur med en halvmåne, en svans och ett inverterat kors snitsigt utplacerade på denna “Les Legiones Noires”-doftande logo. Hakkorset som pryder eländet gör mig bara trött då den ser duktigt malplacerad ut. Hade de haft någon sorts känsla för takt och ton hade de smällt upp ett stort hakkors i bakgrunden, ungefär som EMPEROR ibland snitsade till sin logotyp med pentagrammet i bakgrunden. Nu ser det fan inte klokt ut med det minimala korset fånigt svävande över detta fiasko.  Sen om det är så mycket takt och ton i att fläska in en enorm svastika i denna textkreation vet jag inte.

Är det bara jag eller har norrmännen tappat stinget vad det gäller grymma logotyper? Hur svårt kan det vara att ringa den utvecklingsstörde belgaren Christophe Spzajdel och be honom krafsa ihop något symmetriskt och snyggt? Har Norges gamla logoprinsessa Jannike W Hansen slutat att göra sådant här? Kom tillbaka Jannike, allt är förlåtet, vi glömmer det sanslösa eländet du gjorde åt ANCIENT bara du sätter stopp för det här vansinnet!

Betyg 2/5. Detta känns väldigt franskt så detta sätter vi i tvåan. Oj, blev det sexuella anspelningar utav det hela? Det var inte meningen.

Pust. MARE ifrån Trondheim. Visst ser det ut som att det är samma klåpare som ritat denna monstrositet som även ritat möget åt BLACK MAJESTY? Samma aura utav total hopplöshet vilar över den i alla fall. En riktigt strykful sak som stinker gammal unken fransk svartmetall. Till skillnad ifrån MIN KNIV blir den här styggelsen bara fulare för varje gång jag ser den. MARE är dock ett bra live-band och de är även med största sannolikhet det absolut längsta gäng norrbaggar jag beskådat i hela mitt liv. Om de tröttnar på att spela kompetent svartmetall kan de alltid bli basketspelare istället.

Att trummisen, som även spelar i ONE TAIL, ONE HEAD, har en krumelur som artistnamn är något som ska premieras. Alla liknelser med ”the symbol formerly known as the artist formerly known as Prince” är givetvis ofrånkomliga.

Betyg 2/5. Vad ska man säga egentligen? Snygg är den inte och inte tillräckligt ful för att man ska kunna bli härligt arg. En medioker logo och ännu ett band som förtjänar ett bättre öde.

 Ja, UNBEING. Visst gav ni bara upp när ni spydde ur er denna totala katastrof? Observera att eldslågan över bokstaven “i” påminner om eldslågan som pryder oroväckande många utav de ovanstående alstren. Min tes om att det är en och samma person som skapat dessa otäckheter blir bara starkare och starkare. Stop the madness! Jag ritade grymmare saker på skolbänkar i mellanstadiet.

Ibland blir jag bara så trött.

Betyg 1/5. Ska jag vara helt ärlig så skulle jag föredra om dessa norrmän skaffade en typsnittslogo. Wingdings finns det ett skojigt typsnitt som heter. Det ser garanterat råare ut än nuvarande lösning.

Sammanfattning:

Detta var bara ett axplock utav de nya Trondheim-banden men jag tror att ni förstår poängen. När bandet MIN KNIV storstilat vinner denna tävling är någonting väldigt, väldigt fel. Jag känner mig nästan lite orättvis när jag jämför dessa norska bands logotyper med de franska “Black Legions”-banden då fransmännen förutom BRENORITVREZORKRE i jämförelse hade helt makalösa textkreationer.

Är det meningen att det ska vara såhär?

/Hatpastorn

2 Comments »

Gästbloggare: Heidenhammer

Posted in Gästbloggare. on 1 mars, 2010 by hatpastorn

Då eder Hatpastor varit upptagen med att skriva ett vansinnesmanifest gällande skivan ”Ordo Ab Chao” har jag låtit min nära vän och norske kollega Heidenhammer ta över skutan med ett gästinhopp i denna skrift.

Heidenhammer är vida känd för att kunna reta upp sig under morgonkaffet över de hädelser som titt som tätt drabbar svartmetallgenren och det vore idiotiskt utav mig att inte publicera hans fantastiska utlägg.

Mycket nöje.

/Hatpastorn

”SKÖNSÅNG”

Vrål. Ett utav de inslag som främst är förknippade med BM och döds. Och det blir bäst så. En del vokalister nöjde sig dock inte med detta utan tyckte gott och väl att de kunde bredda repertoaren och slänga in vad som på den tiden kallades för ”vanlig”, eller alternativt ”ren” sång.

Anledningen till att jag tar upp detta är att just denna ”konstform” ligger till grund för ett utav de värsta fenomen som skakat BM-scenen sedan dess födelse i början utav 80-talet. Det är helt enkelt dags att vissa skall ställas inför krigsrätt och ta ansvaret för vad de faktiskt har ställt till med.

Det finns en handfull konstellationer/personer som alla står i skuld till fördärvet. Låt oss dyka ner i den svavelosande avgrunden och se vad vi hittar.

Det finns några band man helt enkelt inte jävlas med, Fenriz gamla projekt ISENGARD var/är ett utav dem. Har du aldrig skogsvandrat och för full hals vrålat att ”LAAAAAAAAAAAAAAAAANDET og HAAAAAAAAAAVVVVEEEEEEET det VIIIISER SEG FLOOO-OOTT!”, då har du inte levt eller så lyssnar du på ANTHRAX. Fenriz lade grunden till några riktiga guldkorn under mitten utav 90-talet. Förutom DARKTHRONE så var NEPTUNE TOWERS (jo, faktiskt), VALHALL, STORM och nyss nämnda ISENGARD fantastiskt bra. Det är dock de två sistnämnda vi skall fokusera på.

Det var just på grund utav STORM och ISENGARD som ett antal bedrövliga vokalister helt sonika bestämde sig för att ”om Fenriz kan sjunga rent, då måste ju även jag kunna det”. Vips så hade vi odugliga VINTERSORG (för att inte tala om NATTVINDENS GRÅT) och en hel hög andra oaptitliga folkmusikstinkande plutoner med tvivelaktigt existensberättigande. VINTERSORG var för övrigt aldrig något annat än en usel MARKOOLIO-kopia. ”Till fjälls”. Jo, jag tackar jag.

Jag har diskuterat med en kollega att när jag väl söker upp Fenriz här i Oslo och slår honom på käften med förklaringen att ”här får du för VINTERSORG och folk-trenden”, så skulle han förstå och helt enkelt bara ställa sig och ta emot snytingen.

Kanske skulle han till och med insistera på en extra smäll för säkerhets skull.

Garm, vars riktiga namn jag glömt, förmodligen för att det är helt oväsentligt (Kristoffer Rygg – Hatpastorn) hade en riktigt bra pipa. Innan hans band ULVER spårade ur fullkomligt och han själv blev gammal nog att köpa folköl på den lokala Kiwi-butiken spelade de in den utmärkta fullängdaren ”Bergtatt” där Garm ylade som tagen ur en gossekör med vän stämma. Även detta blev en milstolpe för falsksjungande fåntrattar som insisterade på ”rensång” på sina usla produkter. Återigen har vi skräckexemplet VINTERSORG som i tacklistan på sitt debutalster ”Hedniskhjärtad” tackar just Garm för inspiration. Usch.

Nu börjar vi närma oss kulmen. Det finns ingen chans att jag tänker räkna upp antalet projekt Dan Swanö varit inblandad i och det går knappast att påstå att han själv egentligen varit en ikon inom BM-scenen. Men. Swanö var mig veterligen den absolut förste att kunna sjunga rent inom extremmusiken för den tiden och han gjorde det faktiskt med den äran. Hans insatser satte dock sina spår och den som vill ha det absolut värsta beviset rekommenderas att söka upp Black Sun-tributen till METALLICA (släppt 1995) omedelbart för ett smakprov på hur illa det faktiskt var med de vokala insatserna hos de samlade DM-plutonerna i GBG-trakten. Här kunde inte ens de mest extrema musikaliska virtuosfasonerna eller slutmixarna dölja det faktum att INGEN kunde öppna käften utan att en rutten stank spred sig i studion. Swanö ska även ställas inför krigsrätt för hans insatser på ”For Funerals To Come” med KATATONIA men det är en tidigare berättad historia.

Nu slänger vi i in jokern i leken. Swanö var ju egentligen inte först. Alls. Det var inte Fenriz eller Garm heller. Utan vi gör det enkelt och säger ”Blood, Fire, Death”. Självklart står BATHORY till skuld. Men vi ska lägga korten på bordet; de tre första jag tagit upp i detta manifest kunde sjunga och det kunde INTE herr Forsberg. Sången är BEDRÖVLIG och det enda eventuella undantaget ifrån den regeln är möjligen ”One Rode to Asa Bay”. Jag vågar inte ens tänka på hur många tagningar som krävdes innan den sattes. Det kan mycket väl vara så att Quorthons falsksång lade ribban för kvalitet så lågt att det är därför nivån på sångfåglar inom extremgenren är så katastrofal.

Till sist: den som övertygade Ari Honkonen ifrån mitt finska favoritband MORNINGSTAR (just det, favoritband fram till ”Kalevala Mysticism” då han begick samma misstag som andra surt duschgnolande fånar) att han kunde ”sjunga rent” skall jag söka upp och ha ihjäl.

Tack för kaffet.

/Heidenhammer

Leave a comment »

Tycke och Smak.

Posted in Uncategorized on 23 februari, 2010 by hatpastorn

Tycke och smak är ett högst suspekt fenomen. Man tror att man har bra koll på vad man gillar eller inte gillar, men ibland dyker det upp något som man på papperet borde sky likt pesten men likväl sitter man och dumflinar och nickar gillande. Min relation till glättig folkmusik inom extrem-genren är ungefär som min relation till CSN. Spänd. Jag har länge drivit en hatkampanj gentemot alla finska band som står i djurhudar på bandfotona och släpper 3 fullängdare per år. Jag har skrattat högst åt NOKTURNAL MORTUM och deras tarvliga tivolimusik och jag kommer att återkomma till det bandet senare i denna publikation. Folk som gillar NOKTURNAL MORTUM är samma människor som skrattar rått åt DIMMU BORGIR och liknande band. I jämförelse med dessa Ukrainare framstår DIMMU BORGIR som VON. Jag har även fnyst likt Joakim Von Anka efter ett nederlag mot rivalen Guld-Ivar Flinthjärta åt Napalm Records som återigen vänt kappan efter vinden och kontrakterat ALLA plutoner i den genren.

Likt förbannat sitter undertecknad och vickar på lillstjärten åt ARKONA. Ni hörde rätt, jag sitter på fullaste allvar och lyssnar på ARKONA utan en tillstymmelse till ironi i kroppen. Dessa ryssar är själva essensen utav hurtig knätofsmetall, givetvis släppt på tidigare nämna Napalm Records.

Jag hör ju att detta platsar bättre i Eurovision Song Contest än i min skivspelare men det hjälps inte. I en stund utav total panik lyssnade jag igenom plattor med TYR, FOLKEARTH och KORPIKLAANI för att undersöka om jag blivit så galen att jag börjat uppskatta de akterna med. Det hade jag inte. De sistnämnda finnpajsarna är fortfarande lika kräkframkallande klämkäcka som alltid.

Nu bör dock tilläggas att jag inte plöjt igenom hela diskografin med ARKONA utan mest fastnat vid en låt vid namn ”Yarilo” ifrån deras senaste giv ”Goi, Rode, Goi!”. Skivtiteln ska enligt uppgift lyda ”Hail, Rod, Hail” och handlar om universums farsa i slavisk mytologi eller något annat hejigt. För en nanosekund trodde undertecknad att de hyllade Rod Stewart.

Då ”Yarilo” är blott 2 minuter och 30 sekunder lång så tänkte jag i ord försöka bena ut den här ryska belugan.

Redan efter 2 sekunder inser man vart den här låten är på väg. Pumpande bas, taktfasta kaggar och fantastiskt rödkindade flöjtar. Elgitarren kliver in likt en myskstinkande karlakarl i en novell skriven utav Margit Sandemo och innan man hinner hämta frisk luft drar dragspelsinfernot igång. Vi har nu kommit 13 sekunder in i låten gott folk.

I denna lajvrollspelarnas favoritlåt börjar en rysk madam att sjunga och platsar inte detta i Eurovision så är mitt namn för evigt Janne Lucas. Ryska är dock ett dunderspråk, jag fattar ingenting men håller med om allt som sjungs.

Strax innan minutstrecket återgår hela rasket till introt igen men istället för flöjtar som styr melodin så startar en balalajkaduell utav galaktiska mått. Drygt 10 sekunder senare matas det dubbla kaggar och sångerskan vrålar ryska obsceniteter som får eder Hatpastor att gömma sig strykrädd bakom krukväxterna. Återigen är det bevisat att Angela Gossow inte tillhör toppskiktet utav kvinnliga vrålapor.

1:17 slår klockan då ett andfått dragspelstutande håller låda medan näktergalen vrålar ”Hundar fattar fattar får”. Detta får mig osökt att tänka på en recension i tidningen Grimoire Of Exalted Deeds gällande VINTERSORG och hans debutverk ”Hedniskhjärtad”. Inledningen på den sågningen löd:

”Helga, bring in the cows...”

När informationen om att hundar uppenbarligen förstår sig på får sjunkit in blir det ompa ompa på trummorna igen och elgitarrerna pumpar frenetiskt vidare. Jag undrar förresten om det var så här HP Lovecraft föreställde sig Azathoths flöjt och trumspel. När balalajkorna återigen gör entré kan man för en stund pusta ut och stålsätta sig inför nästa soniska attack. Det blir dock en ganska snäll offensiv då första versen återkommer med den skillnaden att trummisen spelar dubbla kaggar. Efter en regelrätt schlageravslutning är låten över och tystnaden är tryckande.

Vad i hela helvetet hände just?

Det är sällan man känner sig totalt överkörd utav en låt men jag är mer matt efter att ha lyssnat på 150 sekunder ARKONA än efter att ha plöjt igenom en hel diskografi med SADISTIK EXEKUTION. Detta till trots spelas låten om och om igen i ett uppenbart självskadebeteende.

Det finns ingen bättre förklaring än att ARKONA tog mig med mina musikaliska byxor nere vid fotknölarna. Nu måste jag lägga mig och vila en stund, tanken på hur det ser ut på ryska diskon när denna tonsatta anomalitet spelas gör mig en smula rädd.

http://www.youtube.com/watch?v=Zl13dNSIwAw

/Hatpastorn

2 Comments »

Vad tänkte de egentligen? Del 2.

Posted in Vad tänkte de egentligen? on 14 februari, 2010 by hatpastorn

NATTVINDENS GRÅT var ett band jag såg i skivbackarna som ultrarå tonåring och jag bestämde mig redan då att detta var life-metal utav värsta sort. Jag minns att jag lyssnade på gruppens debut ”A Bards tale” då den släpptes på Solistitium Records som även släppt godbitar såsom HELHEIM, BEHEMOTH samt ISVIND. Besvikelsen efter att ha lyssnat igenom den veritabla mardrömmen var enorm och jag lämnade den lokala skivbutiken med en bitter smak utav Jesus i munnen. Solistitium må ha varit ett bolag vars släpp bitvis kan ifrågasättas men att de släppte den här dyngan ser jag som ett lika stort mysterium som Capricornus trumspel i GRAVELAND. Vad tänkte de egentligen?

Sedan 1995 har undertecknad inte hört en enda ton NATTVINDENS GRÅT och jag var lycklig över det faktumet ända tills min gode norske kamrat helt sonika bestämde sig för att skicka en länk till en utav bandets kompositioner. Jag sitter nu här småfull och genuint förbannad över det avgrundslika träck som ljuder ut ur högtalarna.

NATTVINDENS GRÅT är och förblir ett utav de sämsta bandnamnen jag vet. Bandfotot innehåller så mycket blåjeans och suspekta frisyrer att det är snudd på att man ringer efter hjälp. Musiken är så fadd att tänderna krullar sig och sångaren är på fullaste allvar en jävla idiot.

Jag menar verkligen det.

Han är en jävla idiot.

Lyssna på bandets ultrakalkon ”Stormwind The Soothsayer” ifrån nyss nämnda ”A Bards Tale”. Själva musiken är förvisso lika tandlös som Shane Macgowan men ändå välspelad och relativt välproducerad. Det är sångaren som är det stora problemet. Han låter som ett svin som klafsar i sitt grisiga tråg ifrån första till sista stund och när man inte tror att det kan bli värre lägger han sig till med en ännu mera utvecklingsstörd sångteknik. Jag har varit på fester där de mest tondöva människorna tolkat KING DIAMOND med tonarter som trotsar naturens lagar och jag skulle hellre lyssna på ljudupptagningar utav dessa människor till Ragnarök bara jag slipper höra den här näktergalen igen.

Eftersom eran Hatpastor är så upprörd över denna musikaliska katastrof så orkar jag inte lägga in videon till denna monstrositet så ni får klicka på länken nedan.

http://www.youtube.com/watch?v=nxNPxHlhuiI

Det som skrämmer mig en smula är att jag är så pass gammal att jag ser NIGHTWISH som ett sidoprojekt till just NATTVINDENS GRÅT.

Finlands sak är INTE vår…

/Hatpastorn

3 Comments »

Bandfotokatastrofer. Del 3.

Posted in Bandfotokatastrofer. on 13 februari, 2010 by hatpastorn

Les Legiones Noires, ett gäng gamla franska akter som folk gillar att höja till skyarna utav anledningar jag aldrig haft vettet att förstå. Visst, de släppte då som då hyfsade bitar men om man jämför deras tonkonst med vad vi nordbor sysslade med runt den här tidsperioden så är det en helt vild klasskillnad. I min bok katalogiserar jag dessa konstellationer som charmigt unkna och även om jag titt som tätt avnjuter deras musik så är det inget jag dyrkar döden till på daglig basis.

Veckans bandfotokatastrof gäller då gruppen THORLEIFS, ursäkta mig, TORGEIST. Dessa fransoser tillhörde den fraktion utav svarta legionen jag brydde mig allra minst om. VLAD TEPES skapade iallafall lite rykten i undergrounden sedan de mordhotat Jon på Full Moon Productions eftersom han hade fräckheten att recensera deras demo i sitt fanzine. Stor humor. De skapade även svulstig poesi såsom ”I Died From A Vampyric Grief” och ”Drink The Poetry Of The Celtic Disciple”. När dessa epos kacklas fram på sämsta tänkbara engelska sitter jag alltid och skrockar belåtet över en helbutelj franskt lantvin. Viva la France!

BELKETRE var även de med på mordhoten samt hade de sällsynt näpna namnen ZELDA och CHAPEL OF GHOULS innan de till slut bestämde sig för att BELKETRE var det bästa alternativet. Låttitlar är något undertecknad gillar att analysera och här har vi en riktig smällkaramell. Vad sägs om odödliga hits såsom:

”Damae, Dzlebaeryavtreéèpreb”

”Voarmtre Zuèrkl Vuorhdrévarvtre”

Och vi minns väl alla klassikern:

”Verhzleyavbtreleambreb”

Jag har på fullaste allvar inte den blekaste aning om vilket språk detta är men att ha bokstaven ”e” 3 gånger i rad inger en viss respekt. Man kan undra hur det lät när de skrek ut titlarna innan de dundrade igång sin nonchalanta svartmetall. Åh, den som ändå hade fått vara en fluga på väggen i deras replokal under det onda 90-talet…

BRENORITVREZORKE, valde även de att framföra sina lyriska stordåd på detta konsonantfanatikernas rövarspråk. Förutom att de stoltserar med en utav de fulaste logotyperna jag vet så är de faktiskt det band som jag uppskattar mest utav dessa rabiata satansdyrkande fransmän. Musiken känns genuint obskyr och den grafiska utformningen på plutonens demokassetter är något jag  imponeras över än idag.

MÜTILATION borde egentligen inte räknas då de blev uteslutna ur cirkeln då hjärnan i bandet, Meyhna´ch, valde att knarka lite väl hårt. Att ett gäng som mordhotar folk till höger och vänster och dyrkar Djävulen lite hårdare än alla andra gnäller över det faktum att det knarkas lite känns inte helt rätt. Det låg garanterat andra saker bakom denna utfrysning men eftersom jag inte har en blekaste aning vad det kan vara så lägger jag inte mer energi på det. Ironiskt nog var MÜTILATION den enda konstellationen i cirkeln som släppte riktiga skivor istället för demos och enstaka 7-tummare. Deras skivomslag kommer jag för övrigt att detaljstudera lite senare då de ligger farligt nära att knipa förstaplatsen gällande världens fulaste konvolut ifrån eländiga EMINENZ.

Detta om detta, nu över till TORGEIST och deras minst sagt makalösa bandfoto.

TORGEIST har en utav de mest obskyra bildkreationer jag någonsin beskådat. Högst upp till vänster har vi något som påminner om en smällfet kråka som flyger omkring och letar efter smaskens i stil med ett kadaver eller en soppåse ifrån ett svenskt kräftkalas. Till höger om den bilden finner vi en ekorre som står på frambenen på en gren samtidigt som den hotfullt burrar upp svansen. Längst ner till vänster har vi en uppenbart överkörd råtta och det är kanske den kråkan letar efter. Till höger har vi en inverterad ekorre som nu hänger i framtassarna och viftar med bakbenen.

Vad är det här egentligen?

Ett Rorscharch-test för hårdrockare? Fem myror är fler än fyra elefanter? Ett syntest ifrån en gammal söndagsbilaga? Pluspoäng för originalitet ska TORGEIST ha för detta konstverk. Trummisens artistnamn ”A Dead Soul” är otroligt sött och det stärker min tes om att trummisarna i 9 fall utav 10 ALLTID har de sämsta artistnamnen.

Nä, nu ska undertecknad korka upp rödtjutet och avnjuta ”Vasagraèbe Éakr Vatrè Brenoritvrezorkre”-demon med tidigare nämnda BRENORITVREZORKE. Rättstavningsprogrammet tog digitalt självmord efter denna konsonantfest så det blir inget mer skrivande i afton.

Au revoir!

/Hatpastorn

1 Comment »

« Äldre poster
Nyare poster »