Hatpastorn botaniserar. Del 1.
Libanon. Att spela svartmetall i Libanon är på riktigt. Att stå och vräka ur sig blasfemiska otäckheter i Sverige upprör väldigt få i dagens samhälle. Att göra dito sak i Libanon är en helt annan femma. Skulle man stå och recitera texthäftet till DEICIDEs ”Legion” på torget i Beirut kan man räkna med att hamna i vad man i folkmun brukar kalla för trubbel.
Mina kunskaper om den libanesiska svartmetallscenen sträcker sig till 2 band och det är AYAT och VEINEN. I ett infall utav total hjärndödhet bestämde jag mig för att göra en exkursion i det libanesiska liksminksträsket för att se om man kunde hitta några fler oslipade diamanter.
Mycket nöje.
Inledande AYAT är inte alls tokiga. Många liknar dessa sjögröna musikanter vid en korsning utav MINISTRY och ANAAL NATHRAKH, en beskrivning så god som någon. När Reverend Filthy Fuck och Mullah Sadogoat skapar stor tonkonst i exempelvis ”Ilahiya Khinzir! (All Hail Allah the Swine)” vet man att de här snubbarna menar allvar. Att sampla grisar och muslimska brandtal i sina hits är hardcore, Jihad-Jane lär ha ett och annat att säga om detta.
Logon är fantastisk, nonchalanta pastalogotyper får alltid högsta betyg i min bok. Kolla gärna upp deras senaste giv ”Six Years Of Dormant Hatred”, det är en skiva som är genuint bra och borde tilltala fler än vad man kan tro.
Deras gamla hemsida kan förresten nämnas som en utav de mest ögonbrynshöjande jag beskådat. Grisar med änglavingar, pastalogotyper samt en fet misogyn textrad där det stod:
”We support the mistreatment of women.”
AYAT, gott folk. Håll i hatten.
CIMMERIAN PATH är näst på tur. Extremt utstuderad syntbaserad svartmetall där norska och brittiska akter fått stå som mall är vad bandet bjuder på. Deras 2 demos ifrån 1997 och 2001 är inte superlätta att hitta men tack vare modeflugan Internet kan man storfynda. När jag lyssnar på CIMMERIAN PATH får jag dock samma småunkna smak i käften som när jag avnjuter ryska CRYPTHOWL, det låter ganska schysst men det är något som inte riktigt stämmer. Ljudet och framförandet håller dock hög klass med tanke på att de blott var ett demoband och hade de kommit ifrån Norden eller England skulle de garanterat fått släppa ett par halvhyfsade plattor med gräslig layout på Invasion Records.
Logon är sådär härligt ful som de oftast var i slutet på 90-talet då Photoshop blev var mans egendom och bandfotot får mig att skrocka förnöjt vid köksbordet. Snubben med tveksam frisyr och fladdermushalsband har garanterat funderat på att skaffa vampyrtänder och nördiga linser.
Jag är den första att erkänna att mina kunskaper om Libanon är i det närmaste obefintliga men det som slår mig är att deras engelska uttal samt lyrik ligger på en nästan irriterande hög nivå. Det finns ett hundratal amerikanska band som har betydligt sämre språkkunskaper. Spana in texten till konstellationens slagdänga ”…Summons Upon Nightfall” och bedöm själva:
Damned celestial realm, a local bewitched
Shall apperceive its hindmost incessant torment
Unencumbered nightfall has been distraught
In its dominion iniquity
Entrusting bloodthirsty actions of vengeance and torment…
”Thou mortal curse in absentia abolished
I strive to vanquish compassion in its self-being
For, I unfettered sorcerer, malformed to spectre through flesh
Now to endorse the obliteration of mankind”
Poised over the illustrious sun to unleash gloominess
Digesting its shafts as its blooded secretions bid the blissful soil adieu
Tarns dim to dark velvet lustre, liberating warriors of chaos
From cryptic labyrinths of its entrails due to its dyspepsia
Quartering carcasses, shredding organs, smouldering remains
Squeals of misery by the fruitless muck, dismembered they rot
Thy beckoning…retorted
With atrocities of unearthly venom
Infused into the hearts of men
Saturated they plunge with acute abhorrence in terror
For now what looms is but the horror of the shade…
Jämför denna text med valfritt amerikanskt skräpband typ THORNSPAWN och ni blir snabbt varse vilken klasskillnad det är på språkbruket. THORNSPAWN kommer jag för övrigt att återkomma till då den gruppen gjort sig skyldiga till allt möjligt elände.
Att ha en logotyp som ser ut som en spermadränkt getformad grytlapp är inte OK men när Heathen, Nunrider(!) och Napalm vräker på med sin ursinniga svartmetall skiter jag i detta och dyrkar döden istället. Gillar man BLACK WITCHERY, REVENGE och BLASPHEMY finns det ingen som helst anledning att inte dyrka DAMAAR med. Vilket satans ös!
När dunderhiten ”The Goatphoenix” drar igång med buller och bång vill man äta lik och slåss på parkeringar med grus fulla handflatorna. Rensfesten ”Ode to Blasphemy (Onward to the Gates of Mekka)” bör även den nämnas. Att bo i ett land där islam är religionen hela dagen och släppa dylik tonkonst tyder på genuint hat och fanatisk dedikation. Tummen upp!
KAFAN är ett ord för svepningen man täcker döda muslimer med. Sug på det bandnamnet KVIST! Musikaliskt var detta inte direkt det bästa jag hört men mina förhoppningar var kanske lite väl höga. Det största irritationsmomentet är sången som är så högt mixat att man flyger baklänges när man lyssnar. Att han sedan sjunger rätt risigt gör ont värre. Musikaliskt är detta inget totalt fiasko, slö diskantrik rå svartmetall med vissa ormtjusarinslag. Det finns bättre och sämre akter i denna gren, KAFAN kommer dock inte att avnjutas i min stereo igen. Ska man likt förbannat genomlida detta är låten ”For Our Sins” den bästa ifrån demokassetten ”Injecting Evil In Thy Veins”.
Logotypen är för övrigt på tok för intetsägande. Har man ett så pass rått bandnamn så vill man ju ha en textkreation som går på samma linje. Det blir bakläxa för KAFAN.
KAOTEON hette tidigare CHAOTAEON men var tvungna att byta namn då den lokala ordningsmakten arresterade killarna på grund utav att de trodde att namnet betydde ”Djävulen” eller något liknande oheligt. Jämför detta problem med när Marcus Ehlin ifrån bedrövliga SIEBENBÜRGEN var tvungen att sluta spela gitarr för att den blev stulen. Wow, liksom.
Logon är hyfsad och musiken är välljudande och välspelad. Problemet är att detta säger mig lika lite som en standardpizza ifrån pizzeria Gonzalos. Själlös svartdöds med drag ifrån nyare BEHEMOTH går bort men det finns säkert folk som gillar sådan här tonkonst så kolla upp KAOTEON om ni har lite för mycket fritid.
Fakta: Trummisar har i 9 fall utav 10 de SÄMSTA artistnamnen. Batteristen i LIBRAKH är inget undantag. Smaka på det här namnet:
Mutantchild
Trots idogt sökande hittar jag varken logotyp eller någon musik med dessa krabater. Har man dock en trummis som heter Mutantchild så kan man nästan ana hur det låter. Om någon där ute i cyberrymden råkar äga någon musik med LIBRAKH får de hemskt gärna höra av sig.
Power to the pixels! MEDUSA skäms inte över det faktum att de lyckats med konststycket att få en typsnittslogo pixlig. Jag är genuint imponerad. De bytte senare namn till SCIMITAR och den logon var betydligt snyggare. I likhet med LIBRAKH hittar jag ingen musik med de här 2 banden heller. Det är nog lika bra det. Känslan vill inte riktigt infinna sig.
Har inte alla drömt om att namedroppa libanesiska SELVMORD vid en intern tävling om vem som hört det mest obskyra bandet? Logotypen borgar för att detta ska vara det råaste man hört men bandfotot gör mig konfunderad. Jag vill inte att en nyduschad libanes med finskjorta ska vara snubben bakom SELVMORD. Fingersättningen på den på tok för välskötta gitarren gör även den så att spindelkänslan pinglar.
Det här kommer inte alls vara speciellt rått.
Man hör att han försöker vara necro men han lyckas inte alls med det. Antingen kan man eller så kan man inte och den här skäggiga filuren fattar helt enkelt inte grejen. Nu ska Hatpastorn berätta en sak för er. Döper man sitt band till SELVMORD är det INTE OK att ha tappingsolon. Uppfattat?
BM-quiz: Vilken inflytelserik grupp har gett upphov till bandnamnet VEINEN?
Sade du VON inom loppet utav 2 sekunder så hade du rätt och borde kanske tänka på att skaffa en partner. Att kasta bulldozers i glashus är för övrigt min favorithobby. Det som skiljer denna pluton ifrån de andra libanesiska gängen är att det är en svensk sångare som lite otippat kvider på alstret ”Black Hypnosis”. Vem kan det vara då? Jo, det är Malmösonen Pisk ifrån ASKA som sköter de vokala delarna. Som trivia kan nämnas att hans senaste släpp med ASKA, ”Där Vanvett Gror”, är inspelad på den svajigaste kassetten jag äger och det är en bedrift i sig. Min genomruttna samlingskassett ”Black Lightning” där ett oheligt antal indonesiska extremband utav värsta sort trängs har en ljudbild som liknar en Woodhouse-inspelning i jämförelse.
VEINEN är inte speciellt bra. Jag avgudar repetitiv hypnotisk svartmetall när det görs rätt. När det inte görs rätt låter det som VEINEN, det vill säga urtråkigt så till den milda grad att man får utslag över hela kroppen. Att lyssna på ett distat vattenfall medan man självdeklarerar är miljoner gånger mer tillfredsställande. Bandets logotyp går hand i hand med musiken, en axelryckning.
Ja, så mycket mer än såhär hade inte Libanon att bjuda på. Det finns en handfull plutoner till men då de oftast var kortlivade sidoprojekt till någon utav ovanstående akter finns det inte så mycket att säga om dem. Vad som slår mig är att de flesta grupperna inte alls var så tokiga. Visst, det fanns bottennapp men om man jämför Libanons scen med exempelvis Danmarks så vinner Libanon storstilat. Räknar man bort de danska band som haft en falsettsjungande satanist som frontman ekar de ganska tomt över hedarna. APOLLYON hade i och för sig ett bra riff vill jag minnas och ANGANTYR var inte totalt värdelösa när jag såg dem live för ett gäng år sedan.
Danmark…
Ett bra riff och ett OK liveframträdande. Vilket ratio.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 
23 mars, 2010 den 5:06 e m
Damaar´s ”Triumph Through Spears of Sacrilege” är allt en jäkla rökare till platta!
Jag ska ta o kolla in några fler av banden i inlägget som man inte hört. Intressant läsning även denna gång!