Bandfotokatastrofer. Del 3.
Les Legiones Noires, ett gäng gamla franska akter som folk gillar att höja till skyarna utav anledningar jag aldrig haft vettet att förstå. Visst, de släppte då som då hyfsade bitar men om man jämför deras tonkonst med vad vi nordbor sysslade med runt den här tidsperioden så är det en helt vild klasskillnad. I min bok katalogiserar jag dessa konstellationer som charmigt unkna och även om jag titt som tätt avnjuter deras musik så är det inget jag dyrkar döden till på daglig basis.
Veckans bandfotokatastrof gäller då gruppen THORLEIFS, ursäkta mig, TORGEIST. Dessa fransoser tillhörde den fraktion utav svarta legionen jag brydde mig allra minst om. VLAD TEPES skapade iallafall lite rykten i undergrounden sedan de mordhotat Jon på Full Moon Productions eftersom han hade fräckheten att recensera deras demo i sitt fanzine. Stor humor. De skapade även svulstig poesi såsom ”I Died From A Vampyric Grief” och ”Drink The Poetry Of The Celtic Disciple”. När dessa epos kacklas fram på sämsta tänkbara engelska sitter jag alltid och skrockar belåtet över en helbutelj franskt lantvin. Viva la France!
BELKETRE var även de med på mordhoten samt hade de sällsynt näpna namnen ZELDA och CHAPEL OF GHOULS innan de till slut bestämde sig för att BELKETRE var det bästa alternativet. Låttitlar är något undertecknad gillar att analysera och här har vi en riktig smällkaramell. Vad sägs om odödliga hits såsom:
”Damae, Dzlebaeryavtreéèpreb”
”Voarmtre Zuèrkl Vuorhdrévarvtre”
Och vi minns väl alla klassikern:
”Verhzleyavbtreleambreb”
Jag har på fullaste allvar inte den blekaste aning om vilket språk detta är men att ha bokstaven ”e” 3 gånger i rad inger en viss respekt. Man kan undra hur det lät när de skrek ut titlarna innan de dundrade igång sin nonchalanta svartmetall. Åh, den som ändå hade fått vara en fluga på väggen i deras replokal under det onda 90-talet…
BRENORITVREZORKE, valde även de att framföra sina lyriska stordåd på detta konsonantfanatikernas rövarspråk. Förutom att de stoltserar med en utav de fulaste logotyperna jag vet så är de faktiskt det band som jag uppskattar mest utav dessa rabiata satansdyrkande fransmän. Musiken känns genuint obskyr och den grafiska utformningen på plutonens demokassetter är något jag imponeras över än idag.
MÜTILATION borde egentligen inte räknas då de blev uteslutna ur cirkeln då hjärnan i bandet, Meyhna´ch, valde att knarka lite väl hårt. Att ett gäng som mordhotar folk till höger och vänster och dyrkar Djävulen lite hårdare än alla andra gnäller över det faktum att det knarkas lite känns inte helt rätt. Det låg garanterat andra saker bakom denna utfrysning men eftersom jag inte har en blekaste aning vad det kan vara så lägger jag inte mer energi på det. Ironiskt nog var MÜTILATION den enda konstellationen i cirkeln som släppte riktiga skivor istället för demos och enstaka 7-tummare. Deras skivomslag kommer jag för övrigt att detaljstudera lite senare då de ligger farligt nära att knipa förstaplatsen gällande världens fulaste konvolut ifrån eländiga EMINENZ.
Detta om detta, nu över till TORGEIST och deras minst sagt makalösa bandfoto.
TORGEIST har en utav de mest obskyra bildkreationer jag någonsin beskådat. Högst upp till vänster har vi något som påminner om en smällfet kråka som flyger omkring och letar efter smaskens i stil med ett kadaver eller en soppåse ifrån ett svenskt kräftkalas. Till höger om den bilden finner vi en ekorre som står på frambenen på en gren samtidigt som den hotfullt burrar upp svansen. Längst ner till vänster har vi en uppenbart överkörd råtta och det är kanske den kråkan letar efter. Till höger har vi en inverterad ekorre som nu hänger i framtassarna och viftar med bakbenen.
Vad är det här egentligen?
Ett Rorscharch-test för hårdrockare? Fem myror är fler än fyra elefanter? Ett syntest ifrån en gammal söndagsbilaga? Pluspoäng för originalitet ska TORGEIST ha för detta konstverk. Trummisens artistnamn ”A Dead Soul” är otroligt sött och det stärker min tes om att trummisarna i 9 fall utav 10 ALLTID har de sämsta artistnamnen.
Nä, nu ska undertecknad korka upp rödtjutet och avnjuta ”Vasagraèbe Éakr Vatrè Brenoritvrezorkre”-demon med tidigare nämnda BRENORITVREZORKE. Rättstavningsprogrammet tog digitalt självmord efter denna konsonantfest så det blir inget mer skrivande i afton.
Au revoir!
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 
13 februari, 2010 den 9:22 e m
Å herrejävlar så totalt underbart. Tack för att du upplyser om allt detta guld som jag inte kände till.