Som avslutning på VITHATTEN-veckan så kan jag stolt presentera en exklusiv intervju med Vithatten själv, Tomas Ericson. Jag tänkte först skriva en artikel men eftersom svaren var så pass långa och informativa så presenterar jag dem i sann fråga/svar-form istället. Som gammal nostalgiker har jag alltid funnit det formatet bäst och även om Hatpastorns Likpredikan än så länge bara existerar i digital form har målsättningen alltid varit att man ska känna den lätt unkna fanzine-stämningen när man läser den. (Vit)Hatten av för Tomas för att han ställde upp på intervjun och gav oss svaren på de frågor vi klurat på de senaste 14 åren.
Berätta om hur inspelningen utav ”Dont Burn the Witch” gick till. Vilken utrustning använde du, hur lång tid tog det att sätta ihop demon och kanske framförallt hur gick trumspelandet till? Vi är även djupt nyfiken på hur du lyckades få allting så pass tight då man inte kan ana någon inräkning på låtarna. Vad tycker du om demon idag?
Jag minns hur bandspelaren såg ut, men jag minns inte vad det var för märke, kanske Philips. Den var av typen avlång, långsmal dubbelkassettbandspelare. Svart design med röda rec-knappar. En sådan som idag skulle kosta 50–70 kr på loppis.
Trummorna var alltid det som gjordes först. Jag föreställde mig låten i huvudet medan jag spelade med – för virveltrummornas räkning – 50-centiliters Coca-Cola-flaskor på sängen. Jag tror inte jag provade mig fram särskilt mycket med trummetoder, utan jag ville bara ha något resolut, dovt ljud som kunde utgöra en takt.
En låt som skulle innehålla snabba trummor hade jag två flaskor till. Skulle inte orka köra blastbeats med bara en hand, och det skulle bli för svaga slag för att höras. Däremot, till ”Natassja in Eternal Sleep”, gjorde jag en radikal uppgradering av slagverken. Det kanske inte hörs så tydligt på inspelningen, men det är faktiskt en ”cymbal” med, bestående av en sopborste avsedd för öppna spisen, som bara var ett risknippe i stort sett. Över denna hade jag trätt en väldigt frasig påse av typen ”skitbillig sopkorgspåse”. Den användes på samma sätt som Colaflaskan i andra handen.
Sedan tog jag en annan bandspelare (minns inte vilken typ) och stoppade in trumkassetten i den. Min 20-watts Yamahaförstärkare åkte fram och jag placerade den och out-bandaren i likvärdigt avstånd från in-Philipsen. Med en Ibanez Silver Cadet i knäet väntade jag så in trummorna, och antingen chansade eller började spela så blixtsnabbt jag bara kunde då första trumslaget kom igång. Jag tror inte att jag spelade in sång och gitarr samtidigt någon gång, utan jag upprepade sedan processen och spelade upp trummor + gitarr-kassetten och lät förstärkaren stiga åt sidan till förmån för mitt munförsedda ansikte.
Så trummorna är tredje generation, gitarren andra generation och sången första generation. Sen får man då lägga till en generation till alla demoexemplar förutom mastern.
Jag kan inte minnas att det tog särskilt lång tid att spela in demon. Det blev väl i snitt två, tre tagningar för trummor, fyra, fem tagningar för gitarr och en tagning för sång. Höll kanske på i två veckor på kvällarna.
Om man bortser från det uppenbara, att det ju är svårt att ta till sig demon på ett normalt musikaliskt vis, så har jag positiva känslor för demon. Det är inte så att jag skulle skämmas för att slå på den för någon. Det enda jag tycker är lite pinsamt är väl att jag trodde att MANILLA ROAD hette CRYSTAL LOGIC och att jag stavade WITCHFYNDER GENERAL med y. Jag har väl alltid resonerat så att om man har låtar som skulle funka bra med bra utrustning och bra framförande så har man inget att skämmas över.
I texthäftet kan man läsa att detta var din tredje demo. Hur lät de två första verken och finns de alstren kvar i din ägo? Om så är fallet, kommer det att ges möjlighet att kunna få ta del utav dessa låtar? Är ”Dont Burn the Witch” det sista kapitlet i VITHATTEN-sagan eller spelade du in material efter den som omvärlden inte hört?
De två första verken var inte Vithatten. Kommer inte ihåg ordningen exakt, men jag tror det första var ett enmansprojekt kallat PURULENTIC LAMIA, kring 1992-1993. Då kunde jag inte alls spela gitarr, så jag försökte bara få det att låta ”grovt” på ett eller annat sätt, och min röst var så ljus att det enda ”hemska” jag kunde projicera var i stort sett skrik av barn som far illa. Den kassetten kan jag inte minnas att jag sett på över tio år. Den var mest inspirerad av döds och grindcore.
Sen hade jag ett projekt med en kompis, THE RETURN OF THE FUCKING DEATH, vid ungefär samma tidpunkt. Jag har för mig att omslaget till kassetten föreställde en helikopter som blir beskjuten med automateld rakt in i förarhytten, som exploderar i blod och glasbitar. Jag spelade gitarr, han spelade bongotrummor (de tog över nästan hela ljudbilden) och båda sjöng.
Det fanns ett tredje projekt mitt mellan dem och Vithatten, som hette FROZEN TEMPLE. Jag tror bara jag spelade in gitarr och sen skrotade det. Minns att demon hette ”Subterranean Legions from the Outer Reaches of your Mind” och omslaget föreställde krigare utan ansikten som sakta masade sig framåt genom kvicksandslik dimma ut från ett tempel i en annan dimension.
Berätta hur det gick till när omslaget skapades. Är det handgjort eller ritat i Paint och hur löd resonemanget när du valde motiv? Det enorma arbetet som lades ner på alla medföljande textblad är imponerande. Hur lång tid tog det att sätta ihop layouten för varje kassett?
Det är ritat i Paint. Jag kommer inte ihåg hur jag resonerade riktigt, men minns att det var förhastat. Jag hade ju spelat in alla låtar och var sugen på att göra omslaget så fort som möjligt. Det var nog bara första bästa idé jag kom på.
Jag skrev ut ett par A4 med alla texter och sen klippte jag ut dem i format som skulle gå att trycka in i ett kassettfodral. Det som tog tid var väl skrivaren, från en epok då sådana inte var särdeles snabba. Varje demoexemplar tog kanske 20 minuter trycksaksmässigt.
Skrivaren presterade sämre och sämre för varje demoomslag, så ju brunare färg på kullen, desto ”tidigare utgåva”.
Hur många exemplar utav demon finns det och är alla kassetter unika? På Hatpastorredaktionens exemplar är det bland annat KING DIAMOND och MERCYFUL FATE på B-sidan. Minns du vilket bonusmaterial som fanns på de andra kassetterna?
Jag tror att det finns ca sex, sju exemplar ute på ”marknaden”. Jag prackade på en norsk tjej som jag träffade på Skellefteå camping ett exemplar. Vet inte ens om hon gillade black metal. Sen så gav jag nog ett till min senare tjej. Ett exemplar har min nuvarande rumskompis. Sen kanske jag sålde något till någon annan bekant, och sen ca tre stycken som åkte ut till övriga personer i Sverige som jag hade kontakt med över Internet.
Det var ingen särskild tanke bakom vad som fanns på kassetterna sen innan, jag tog bara första bästa vars material jag ändå hade på LP eller dylikt. Men jag vet att det bryter igenom nånting i slutet av en Vithattenlåt, på alla exemplar, och det är i alla fall METALLICA (minns ej vilken låt). Har för mig att det passar in ganska bra, med någon gnisslande gitarrkakofoni.
Vad var målet med demon? Skickade du den till något skivbolag eller var det bara vissa utvalda i scenen som fick ta del utav detta verk? Hur var responsen?
Målet var bara att göra musik och göra någon sorts utgåva av det. Jag var, och är, väldigt intresserad av att skapa musik och besjäla det med bandnamn, låtnamn, skivnamn, layout och hela faderullan. Jag hade ingen särskild tanke om att det skulle leda till ett seriösare projekt med eventuella tillskott på medlemsfronten, utan jag ville bara göra det. Jag tänkte att om man vill göra musik, så ska man fan kunna göra det med till buds stående medel.
Jag skickade inte till något bolag, utan det var till privatpersoner, men där ett par hade befattningar inom musikscenen. Demon recenserades i ett fanzine, kan det ha varit Conspiracy Mag? Har kvar tidningen i Skellefteå men är fan inte hundra på vilken det var. Den fick 0,0 i betyg.
Att Fenriz varit en inspirationskälla står ganska klart när man lyssnar på musiken och läser texterna. Vilken favoritskiva har du med honom och vad har du för åsikt om nyare DARKTHRONE?
Om man kan kalla ”Vinterskugge” med ISENGARD för en skiva så är det min absoluta favorit. Den har verkligen allt, men i och med att det egentligen är en samling så får jag kanske säga att ”Panzerfaust” är favoriten, av de riktiga fullängdarna. ”Panzerfaust” och ”Transilvanian Hunger” var nog största inspirationskällorna till ”Dont Burn the Witch”.
Jag har inte lyssnat så jättemycket på de senaste DARKTHRONE-skivorna, men jag tycker att bandet klarat tidens tand bra. Skulle gärna se att de återgick till den riktigt allvarliga black metal-imagen dock, och började sjunga om rymden igen.
Vad har du för minnen ifrån Exilen-eran? Berätta hur du kom i kontakt med den chatten och har du någon rolig anekdot ifrån den tiden så var inte blyg att dela med dig utav den.
Jag brukade sitta på Dataklubben i Skellefteå och chatta. Det var verkligen spännande, det här med att kunna chatta med främmande människor på Internet. Kändes smått otroligt att det existerade som möjlighet. Exilen var nog första chatten jag kom in på, och jag minns att jag vid den allra första chattsessionen i mitt liv hette ”ISENGARD”.
Jag kommer inte ihåg så mycket av själva det som utspelade sig på skärmen, men jag minns en Exilen-träff jag var på i Stockholm. Jag var där med en tjej från Umeå som jag var ihop med, men jag kan inte komma ihåg vad hon hette på Exilen. Det var på en krog och det var ren tur att jag fick vara där, var väl 15 eller 16. Där var en 25-årig Exilare från Umeå som hade varit intresserad av min tjej ett tag. Han uppträdde hotfullt. Hans attityd var inte den axelryckande eller sarkastiskt patroniserande man kan förvänta sig av en stor 25-åring gentemot en liten 15-åring, utan snarare den blodigt allvarliga, distanslösa. Men det blev inget särskilt av det.
Minns att han, på Exilen, ville sätta sig i respekt genom att påstå att han tog 50 kg i någon sorts enarmsövning på gymmet, haha. Kan ha varit enarmskabelrodd.
Träffade Akhkharu lite snabbt där på krogen, och så var det en utländsk snygg brud i 20–25-årsåldern som gav mig en komplimang i toalettfoajén.
Bara för några månader sen hittade jag hon från Umeå som heter December på riktigt, på Internet. På Exilen har jag för mig att hon hette något urlångt namn som innehöll December.
Hur såg svartmetallscenen ut i Skellefteå på den här tiden? Enligt obekräftade uppgifter spelade du även i ett dödsmetallband kallat DAY OF DARKNESS. Stämmer det och hade du några andra musikprojekt under den här perioden?
DAY OF DARKNESS måste ha varit någon dagslända i så fall, för det kan jag inte dra mig till minnes. Jag hade ingen direkt koll på eller kontakt med svartmetallscenen, jag kände mig antagligen för ung för att ta några såna steg. Och på den tiden var det inte så lätt att hitta info om sånt på nätet. Jag kände till OTYG och kanske något annat band.
Efter Vithatten så hade jag ett någorlunda seriöst black metal-projekt med en kompis som spelade trummor, och ibland en basist och en till gitarrist. Vi hette IRRBLOSS och sjöng nästan bara om rymden. Tyvärr spelades aldrig nånting in. Senare började vi spela grindcore istället och hette CRUSHED ORGANS.
Hur pass involverad i svartmetallen är du idag? Skellefteå har på senare år kommit med en del bra akter såsom ARMAGEDDA och SORGELDOM, känner du till de banden? De sistnämnda har även varit uppe på just berget Vithatten för att hämta inspiration. Vad har du själv för relation till den platsen och vad är din åsikt om den stora älgen som eventuellt ska byggas där?
Det blev inte särskilt mycket black metal efter VITHATTEN-tiden. Jag tyckte att skivorna som började komma vid den tidpunkten var för mjäkiga, för mycket syntar och ”romantik”. Om jag väl lyckades hitta något band som fortfarande spelade rå black metal så kändes det ändå inte riktigt som förr, ändå inte riktigt som DARKTHRONE, ISENGARD eller MAYHEM. Jag håller med en av de enda black metal-hemsidor som fanns på Internet kring 1996, där det helt enkelt var logotyperna med ovannämnda band (kanske minus ISENGARD, plus BURZUM) och under dem det ensamma förkunnandet: ”There is no heir to the throne …”
Jag gick mer och mer över till heavy metal från det tidiga 80-talet.
Har inte hört de banden du nämner, men det var härligt att höra att de varit på Vithatten. Jag har själv tyvärr aldrig varit där. Det kanske är bäst att passa sig. Av det jag läst om Vithatten är det den perfekta platsen för obeskrivlig skräck. Ingen jäkla turistfälla till gigantisk herrgård, utan bara någon liten bortglömd stuga, där det hänt onämnbara saker. Jag läste om en pojke som ensam skulle vakta några kor i en lada där, för länge sedan. Någonting hade hänt under natten som fick honom att, av rädsla, tända på höet för att bränna korna inne. Det kan ha varit någonting med hur korna lät, eller hur de agerade, som fick honom att tappa fattningen.
Angående ”Stoorn” så är det ett kul projekt och kul presentationsvideo, men det är jävligt synd att de valt just Vithatten. Ingenting här i världen verkar få vara som det var förr, utan allting ska alltid späs ut, bli modernare, lättillgängligare, sämre.
En anekdot angående Vithatten utspelar sig ungefär ett år efter att jag gjorde demon. Jag fick ett telefonsamtal från någon kille som jag tror stod i en telefonkiosk och var full. Han började prata om Vithatten och undrade om han fick göra en cover, tror det var antingen ”Come on in, Little Friend” eller ”Don’t Go in the Woods”. Allt eftersom samtalet fortlöpte stod det mer och mer klart att det var en ”busringning”. Han undrade vad fan Vithatten var för namn, och jag sa att det var ett berg. Av någon anledning undrade han: ”Vadå, ett grötberg?” haha. Jag satt med min mor då och vågade inte riktigt ”sväva ut” i samtalet, så jag svarade någorlunda artigt tills samtalet tog slut.
Är du musikaliskt aktiv idag och om så är fallet i vilket band? Bor du kvar i Skellefteå? Det blev tyst om dig efter ”Dont Burn the Witch”, vad har du haft för dig under årens lopp?
Ja, jag har varit musikaliskt aktiv sedan dess. Just nu sjunger jag och spelar gitarr i heavy metal-bandet HELVETETS PORT. Vi kör som om året vore 1983, i stil med gamla svenska band som GOTHAM CITY, HEAVY LOAD och AXEWITCH. Har släppt en singel, en LP och har en mini-LP på gång i mitten av november.
Jag flyttade från Skellefteå 2002 tror jag, till Västerås, och sen till Göteborg där jag bor just nu. Har inte så mycket fritid och ork över, men om det skulle uppenbara sig en lucka för att enkelt kunna spela in ett gäng black metal-låtar så skulle jag inte vara främmande för det. Trummisen från IRRBLOSS och CRUSHED ORGANS bor också här nere nu, så även basisten från sistnämnda bandet. Trummisen har uttryckt intresse för att gå nedför minnenas allé.
Ännu en gång, tusen tack för din medverkan och lycka till i fortsättningen.
Det var så lite så, kul att få en intervju om något annat än nuvarande bandet, där det bara är samma frågor om och om igen!
Där har ni den. Den definitiva VITHATTEN-intervjun och den perfekta avslutningen på den här veckan. All cred till Tomas för sin medverkan.
/Hatpastorn