Hatpastorns likpredikan

1999 var inte bara året då Matrix-viruset ställde till det för allt och alla. 1999 var även året då No Fashion Records hoppade på power metal-bandvagnen genom att erbjuda Insania Stockholm ett fett skivkontrakt. Som om det inte vore illa nog att dessa lirare var ett ia-band, de hade så kass fantasi att det redan fanns sju miljarder band vid namn Insania. Vad göra? Jo, lägga till ett jävla ”Stockholm” efteråt.

Insania Stockholm.

Smaka på det. Insania Stockholm.

Jag skrek när jag fick se annonsen på baksidan av Close-Up magazine. Fantasin gick på högvarv och man klurade snabbt ihop egna dumma bandnamn.

Dragonia Hyltebruk

Eternia Freternia Kusträsk

Insania Grythyttan

Swordia Härnösand

Morifadeia Åtvidaberg

Power metal är inte min grej och att hacka på den genren är lite väl enkelt. Därför skriver jag sällan om möget. Den regeln ändrades snabbt när jag av oklar anledning fick för mig att kolla upp Insania Stockholms lyrik. En stor del av texterna är av klassiskt fantasysnitt, det är vad det är, däremot förväntade jag mig inte att fynda knulltexter och DSBM-doftande ultradepp av 40-årskrissnitt.

Det är de texterna vi ska granska idag. Vi börjar med debuten, ”World of ice”. Jag undrar förresten hur många det var på Close-Ups redaktion som utbrast i ett unisont ”World of bajs” innan de gav eländet lägsta betyg. Min kvalificerade gissning är alla utom en.

Observera att jag saxar texterna från Metal Archives så eventuella stavfel behöver nödvändigtvis inte skyllas på bandet.

Fighting my tears

Throwing my thoughts out in anger, trying not to cry.
The time is up, now I’m leaving, and I wonder why.

But I’m planing my future: I’ll come back again and
when-
I’ll try to stay!

I can not live where I’d like to, and I feel so sad.
Father fate, tells me to stay here, and it’s not that bad.

But I’m planing my future: I’ll come back again and
when-
I’ll try to stay!

I’M GAZING AT THE SKY, AND I CAN’T NOT DENY…
I LIKE THIS PLACE JUST MORE AND MORE,
OUTSIDE ITS WINTERNIGHT, PAINTED IN SNOW SO WHITE,
I LIKE THIS PLACE JUST MORE AND MORE, AND MORE !

Power metal är rent teoretiskt en glad genre. Man ska känna styrka, hopp, upprymdhet och annat trams. Det var nog en och annan fjortonåring som inte kunde relatera till denna bittra vårdnadstvistshistoria. Eller så handlar det om en snögubbe. Jag har fan ingen aning. Är snögubben far till alla barnen? Så måste det vara. Det finns ett kokainskämt här någonstans men jag suger på den karamellen till ett annat tillfälle.

Forever alone

Look into his eyes, What do you see?
There’s nothing but lonelyness and sorrow.
He’s crying in pain, But there are no tears,
There are no good things, no tomorrow.

He has forgotten how to smile, And how to live,
He is disappointed at god, But will he forgive.

HE`S SEARCHING FOR LOVE,
BUT NOBODY GIVES HIM WHAT HE NEEDS,
HE`S CRYING IN LONELYNESS, FOREVER.
HE`S SEARCHING FOR FRIENDS,
BUT NOBODY SEEM TO CARE AT ALL,
HE JUST HAS TO LIVE ALONE, FOREVER.

I know he’s still out there, Living alone.
He lives by the storm and heavy weather.
He waits for the day, When he is to leave.
He knows he won’t be alone in heaven.

He lives his tearless life, He lives with his hate.
Will almighty god let him in, Or is it too late?

He just has to live alone, Forever alone.
He’s crying in pain, But there are no tears-
Forever alone

1999 var begreppet ”Forever alone” inte ett ”dank meme” som kidsen säger. Spola fram några år och ingen kan säga frasen ”Forever alone” utan att det lockar till fniss. Här är det inte bara life metal av absolut värsta sort vi har att göra med utan Insania Stockholm har haft den dåliga smaken att panga in rejält med sentimentalt trams. Om man ändrar texten till jag-form får man dessutom mallen för 98 % av alla DSBM-texter.

Private 6-machine

There are no heroes no they really stink,
Can’t even walk straight after thirteen drinks.
And in the movies they refused to cry,
But in the real world we all are gonna die.

Come take my hand ‘cause I’m a real man,
Please let me show you all the things I can.
If you have the guts to wash off your pride,
Please come with me and take a ride.

I feel your fingers under my belt,
I start to breathe fast, you make me melt.
When I touch your body you’re melting like snow,
Let’s keep the heat up, this is our show.

ROLLING AROUND IN THE BED FULL OF SWEAT
OUR PARADIS SHOW IS SO WET.
DON`T WAKE ME UP IF I SLEEP AND HAVE A DREAM,
LET ME BE YOUR PRIVATE SEXMACHINE.

I spread my wings together we will fly,
I’ll show you some feelings better than the sky.
Close your eyes and ”hush” – don’t say a word,
I’ll show you into another world.

This is a game that I will never spoil,
Play with my engine and just taste my oil.
If you have the guts to wash off your pride,
Please come with me and take a ride.

Snusk och nödrim i en explicit synergi. Usch! Hur presenterar man ens en sådan här text för sina bandkamrater utan att det blir de blossande kindernas afton? Alla som vill rulla runt i Insania Stockholms pissbädd och knåda slaktköttet mjukt räcker upp en hand. Ingen? Bra. Fråga: Kan det vara så att power metal-band sjunger textrader som innefattar ”Spread your wings and fly” mer frekvent än black metal-band skriker ”Satan”? Svår fråga. Oavsett så är det fullkomligt bedrövligt. Filmen Combat Shock är en större potenshöjare.

Forever is a long time

Sittin’ here waiting, and I’m bleeding on my knees.
It hurts so much inside and I’m sure I know what it means
As I am crying I see my own tears on the floor,
I’m still sittin’ waiting for your hands to knock on my door.

And I remember what I felt before-
How close our love has been from dying.
I wish that I could say -”I feel no more”,
But here I am and I’m still crying, still crying…

I listen to muisc, I remember all our songs,
But now they have lost their words to the one whom my heart belongs.
Standing next to this payphone, am I man enough to call you?
I’m thinking ‘bout the words you’ve said, and I wish I knew they were true.

‘Cause I remember what I’ve done before,
How many times that I’ve been lying.
To say ”I’m sorry”- that won’t give no more.
But here I am feels like I’m dying, I’m still crying…

PLEASE DON’T BE GONE FOREVER,
NOT FOREVER, LITTLE ANGEL OF MINE.
BUT DON`T YOU KNOW FOREVER- IS A LONG TIME.

Då var det dags att grina igen. Jag vet inte vad som gör mig mest upprörd, självömkansbonanzan eller låttiteln. ”Forever is a long time”. Jo, det stämmer ju. Jag har några alternativa titlar på samma tema:

Rain is wet

Dogs can be brown

Ice cubes are cold

Poop tastes like poop

10 is a higher number than 7

Sedan finns det något hysteriskt roligt med att refrängerna skrivs med versaler. Det gör att jag i mitt huvud hör någon som ylar dessa texter för full hals.

Vi hoppar nu raskt vidare till uppföljaren ”Sunrise in Riverland”.

The land of the wintersun

Ja, jag vet att denna text ska handla om stolta finska krigare. Däremot ska jag villigt erkänna att jag trodde att den handlade om Ku Klux Klan efter att ha läst dessa inledande strofer:

A long time ago in the night: Many men dressed in white, ready to fight, For their land and to
be free. Driven by hatred and fear, and love to a land in despair, which they had to bear.
Oh their hearts were full of hope and dreams.

När jag var skitliten trodde jag att Ku Klux Klan var ninjas och ritade således klanmedlemmar vilt viftandes med nunchakas. Min arma moder redde dock snabbt ut begreppen innan jag hann skämma ut mig fullkomligt. Finns det förresten högerextrem power metal? White power metal? Jag tar tillbaka den frågan. Det finns garanterat. Jag kan ge mig fan på att det finns en hel scen i Mexiko som pysslar med sådant. Vad kan de tänkas heta månntro?

Blood & Iron Saviour?

Jag Panzer 88?

Heiloween?

NSPM. National Socialistic Power Metal. Är det bara jag som börjar kallsvettas? Vi lämnar det här vansinnet och läser vidare i Insania Stockholms texthäften.

Seasons of life

Fighting through fire and fighting through hell.
Walking on clouds and walking on air.

I know I can manage without you, I know that my dreams will come true.
Cause I am the one who will stay strong.

Trying to find through the roads in my life.
Different choices, made everyday.

Trying to find a true soul inside.
The past won’t haunt me, i never look back.

I’m feeling the pain again and again.
Approaching the future, I’ll have my revenge.

Mer skilsmässolyrik. Den sista meningen ger mig en olustig känsla i kroppen. Skilsmässa och hämnd slutar sällan speciellt vackert. Snabba kaggar, hurtiga körer, gitarrsolon och partnervåld. Mysigt.

Vi hoppar vidare till tredje skivan, ”Fantasy (A new dimension)”. Kom igen nu. Ge mig lite drakar och demoner! Ge mig lite kul!

Illusions

Another day I’m hopelessly depressed and all deranged.
I feel fucked up and miserable, I wanna stay in bed.
I will never put myself in another ones shoe.
It seems like I don’t wanna change my point of view.

Tunnelvision, that’s my system,
Sad but true!

WE ARE ILLUSIONS,
OF THE ONES WE’RE MEANT TO BE,
WHILE AS I AM DETERMINED
TO TAKE YOUR LIFE WITH ME.

DREAM WHAT YOU WANNA DREAM,
GO WHERE YOU WANNA GO,
BUT BE AWARE OF ME THOUGH,
CAUSE I’LL TAKE YOUR LIFE WITH ME…

Oj. Snacka om en helt ny dimension av fantasy.

Fantasy

Med den titeln förväntar jag mig inget annat än regnbågar och riddare.

In this world – lost and alone.
Nothing more, inside but pain.
My heart is like, a broken stone.
Piece by piece, I’ll build it up again.

We all live in sadness,
Cause this world is full of lies.
But I can change the picture,
Right before your eyes.

HERE IN MY WORLD, WE ALL LIVE AS FREE.
YOU CAN’T IMAGINE HOW GREAT IT WILL BE.
SHOW ME YOUR THOUGHTS,
THEY’LL LIVE WITHIN ME.
THIS IS A WORLD, BUILT FOR US THREE:
YOU AND ME… – AND OUR FANTASY

Jag tror att jag börjar förstå vad de vill ha sagt med bandnamnet. De är helt galna de där stockholmarna. Vi har nu klarlagt att Insania Stockholms lyrik är det mest deprimerande man kan läsa. Vi har en skiva kvar, ”Agony – Gift of life”. Med den albumtiteln anar jag att det blir en fortsatt avsaknad av drakridande gnomer som skiter norrsken.

Hope

Since you’ve been gone
I’ve seen your picture in my mind each and every day.
Why is it so that one must leave and one must stay?
It happens every day.

I keep on wondering why. Why is it so?
Someone please tell me because I just need to know.

All I can do is hope that I will see you again.
But ‘till that day I know I’ll just have to wait.

When we were young
Life was a game and we just laughed,it seems like yesterday.
Sometimes I dream that you are here, but then again
When I wake up you disappear.

Vadå “Hope”?! Jag säger som Asta Kask: Det sista hopp jag har är det sista hopp jag tar.

To live another day

Is this what I had in mind, when I tried to see the sign?
The best days of my life just when away.
With tears in my eyes,years are passing by,
I’m getting older every day.

So please help me see, the best things that life can give,
Cause I wanna be free.
I wanna live some more, there’s so much to explore,
”Hey Life!”, please let me feel.

Why am I scared to live tomorrow?
Why am I scared to leave today?
Will the future bring me joy or sorrow?
Is there time enough for me to pray, and live another day?

What if life could treat me well and cast away the spell,
That always has and still is haunting me.
I have to stand up strong, be brave and carry on,
Not to lose my pride and dignity.

Enligt rykten splittrades Sentenced då de inte kunde skriva mer deprimerande lyrik än Insania Stockholm.

One day

What is love supposed to be?
Could it be a feeling inside of me?
Then why does it makes you sad?
All these emotions that we keep inside.
Tell me…

Why can’t we go on like we used to do.
Leave all the troubles behind.
Devastating that’s a shame, when I’m the one to blame.

Oneday I will find you
Oneday I will find my love
Summer turning into autumn, makes me realize
Even darker skies, they are approaching

Nu börjar fan JAG bli deprimerad.

Alive

I’m not alive if I can’t live my own life,
Time passes by and I’m loosing my mind.
I’m not denying, deep inside I’m crying.
Tears from my heart, hear me please,
Let me be alive.

I’m not alive if I can’t live my own life,
Time passes by and I’m loosing my mind.
I’m not denying, deep inside I’m crying, fighting, dying
Let me be alive.

Då var det avgjort. Insania Stockholm spelade aldrig power metal utan de var stilbildare i den helt unika genren DSPM, Depressive Suicidal Power Metal. Vem vet. De kanske inspirerade en hel scen i Mexiko. Vad kan de tänkas heta månntro?

Helloweep?

Sadovarius?

Primal Tear?

Och där fick de vara nog med ordvitsarna.

Hejdå.

/Hatpastorn

Jag och Heidenhammer är inte alltid eniga när det kommer till musik. DIABOLICAL MASQUERADE är vi dock rörande överens om. ”Ravendusk in my heart” och ”Nightwork” är kalas, ”Deaths design” var en kul idé på papperet och ”The phantom lodge” är en minst sagt udda fågel. Man skulle kunna säga att ”The phantom lodge” är som KATATONIAs ”For funerals to come”, en skiva som både blandar och ger. Det finns fantastiska partier och det finns mindre fantastiska partier. Som helhet har jag aldrig riktigt begripit mig på ”The phantom lodge”. Skivtiteln är bra, men omslaget magiskt opassande och fult. Det sammanfattar faktiskt hela albumet väldigt väl. Under lyssning sitter man som på nålar och stålsätter sig inför de där partierna som får ögonbrynen att vandra beyond thunderdome. Vill ni exempelvis höra hur det låter när Blackheim begagnar sig av rumänsk vampyrengelska kan ni på denna platta få ert lystmäte.

Sedan har vi lyriken.

Oj.

När jag köpte debutplattan ”Ravendusk in my heart” 1996 stod texterna inte med i bookleten. Det var klokt. Av låttitlarna att döma kunde man ana sig till att de var hyfsat suspekta. Som typexempel har vi ”Blackheims quest to bring back the stolen autumn”. När Heidenhammer nyligen kläckte den Dr Seuss-osande titeln “Blackheims quest to bring back the stolen Christmas” frustade jag högljutt. Min digipakutgåva av ”The phantom lodge” har texterna tryckta i bookleten och det är spännande läsning kan jag lova.

Nu kör vi.

1. Astray within the coffinwood mill

HP: Vilse i kistskogens kvarn?

HH: Ja, dummare än så blir det knappast.

In Dreams and Visions I Saw the Beast Rise again
In Chasms and Voids of Doom the Circle of Pandemonium
I Stole the Sacred Nimbus of the Kingly Dead
Glittering Treasures will Haunt Me Forever Now

HH: Hur stjäl man en helig gloria av de kungligt döda?

HP: Det blir nästa film med Jönsson-ligan.

The Thirteen Words of Spell I Breathe
Witchcraft and Sorcery
I’ve Forseen all the Fallen Stars
Wizardry and Destiny
Sleeping in the Eyes of Earth
Sending Dwarfs Back to Birth
Sleeping Entities of Stone
Down the Dragoncaves I’ll Roam

HH: Hur skickar man dvärgar tillbaka till födseln och vem är det som gör det? Är det han som gör det? Det har gått en halv text och min hjärna är redan helt söndertrasad.

HP: Istället för att skriva nytt material till KATATONIA valde alltså Blackheim att pressa in dvärgar i olyckligt utvalda kvinnors fortplantningsorgan för att sedan spatsera in i några drakhålor. Snacka om att det händer mer i Stockholm än här i obygden.

Demonized – Exorcized – Decapitated – Resurrected
[Voice:] ”…The Kingly Dead will Haunt You Forever Now
Glittering Treasures are not to Steal…They are Sacred…”
In Past Ages of War and Conquer
Battling for My Immortal Desire
By the Stab from a Sword of Steel
I was Shaped to a Spirit of Zaal

HH: Och vem fan är Zaal?

HP: Jag vet vad Zaat är. Det är världens bästa film.

Hail – The Ravenlord
Hail – The Only One

HH: Är Zaal en korpherre helt plötsligt? Är Blackheim Zaal? Jag ger upp.

HP: Jag tror att ordet ”zaal” är holländska för typ salong. ”Jag blev formad till en ande av salong”. Det låter ju inte superspännande att bli det.

2, The puzzling constellation of a deathrune

[Voice:] ”…The Soulside Awakes…Closing Down the Flesh…”

Upwards a Shimmering Nightsky of far so Distant Starlight
Above the Obsolete Horizonlines Death Came to Reap
Towards the Cosmic Hillsides Beyond the Lunar Galaxy
Closing Down the Fleshworld Forever as the Soulside Awakes

HP: Vad i Satans namn handlar det här om?

HH: Jag tror det har något med He-Man att göra . Jag kan inte sätta fingret på det, men jag vet att det är så.

Whirling Down a Maelstrom of Horror Infernal
Possessed by the Grim and Bleak Eyes of the Seventh Moon
Breathing the Rippeling Rythm of the Coldest Night
Through Shadows Hearses Must be Led Across

HH: MIDVINTER gjorde ju helt rätt när de skrev ”Lyrics not printed for personal reasons”. Fler band borde göra så.

The Puzzling Constellation of a Deathrune
The Ancient Sign of Magic Divine and Flamboyance Burning
Old Dusty Thresholds and Rusty Gateways Unentered (and) Unseen
A Spiritpath in the Thirteenth Dimension Cursed for Evilcraft

HP: Jag har aldrig sett så många ord i hela mitt liv. Kan man bli snöblind av att läsa texter?

HH: ”Flamboyance burning” … Jag kan bara tänka på Freddie Mercury.

HP: Ja, who wants to live forever efter att ha läst igenom det här tokeriet? OK att man ordbajsat sig igenom ex antal svartmetalltexter genom åren, men det här är en lyrisk analevakuering av monstruös karaktär.

Obstreperous Skyways of Nightfall Ornaments
Cloudrealm Corridors of Miles and Miles with Mist
Solarlight Trapped into the Blackest Corner of Universe
The Darkened Space Enthroned and Time is Moving Backwards…

HH: Nu lugnar vi ner oss. Först och främst, vad är ”obstreperous skyways”?

HP: Enligt Internet betyder ”obstreperous children” högljudda barn. Pax för att inte sjunga ordet ”obstreperous”.

HH: Högljudda luftvägar, antingen är det en astmaattack det handlar om eller när jag flög med Aeroflot sist. Det dånade. Texten verkar dock handla om att flyga till en annan tidszon.

HP: Han flög alltså till Finland och bestämde sig för att skriva om den trippen på det mest omständliga sättet man kan tänka sig. Tja, ABSURD sjöng ju om fruar i hyddor i Sibirien så varför är jag ens förvånad?

Breathing the Rythm of the Coldest Night
An Ancient Sign of Magic Divine
A Darkened Dungeon for the Pale I Seek
A Spiritpath for the Thirteenth Soul
The Sky is Raised from a Nightfall Dream
By the Bodies with their Souls in Black
Burning Close in the Cryptic Night
Rip Young Hearts out in the Fields of Light

HH: Halva texten är kvar! Jag orkar fan inte mer för nu blir det ännu konstigare. Är det novellen Langoljärerna han sjunger om nu?

HP: Jag har knäckt koden. Karln bygger sitt textförfattande på att pussla ihop låttitlar och sedan skita i om de passar ihop eller inte. Smart drag då det är tusen gånger enklare lättare att kläcka käcka titlar än att ro ihop en enhetlig text.

Horror Infernal – The Seventh Moon – The Coldest Night
Her World Described – The Deathruler’s Sign
Flamboyance Burning – An Ancient Deathcry
[Voice:] ”Old Dusty Thresholds and Rusty Gateways
Unentered (and) Unseen…
Obstreperous Skyways of Nightfall Colours
Oblivious to a Spiritpath Breathing of Doom…”

HH: “Burning flamboyance…”

HP: Snubben är fan ett geni.

3. Ravenclaw

Under Banners of Baalzathorn We Ride Towards the Dawn
Hold your Steel Close to Hand and Say Farewell to your Motherland
Into the Horizonlines Spears so Sharp in Daylight Shines
Attack the Realms Unknown Hordes of Brave Men fully Grown
With Winds from our Northstar Striking Shores oh so Far
Across the Sea and Land in Armour Proud We Stand

HH: Det finns ett norskt Kalle Anka-uttryck som tydligt beskriver när något är trams: Sludder og pølsevev.

HP:HAHA! Är det bara jag eller är allt fullständigt bakvänt?

HH: “Attack the realms unknown hordes of brave men fully grown”. Jag har svårt att tänka mig Russel Crowe leverera detta med passion i exempelvis filmen Gladiator.

As Northern Gods We’re Born
Beautiful Woman They Us Mourn
Baptised in Fire and Ice
Sworn to Face the Strangers Lies
Sailing the Ocean Black and Blue
We’ll Show the World what is True
When the Night Comes Down
Another Land…Another Crown…

HH: Jösses. Vart kommer förresten titeln ”Ravenclaw” in i bilden?

HP: Det vet ingen. Kul med rim dock.

Striking Upon the Hillsides
Battlefields Burning in Glory
Chanting Spells of Graverites
Battlefields Burning in Glory
Warlord Kings of Hell and Dark Desire
Godsend Son Drowning in Smoke and Fire

HP: Seriöst, är detta en text eller ett knippe refuserade låttitlar? Jag kräver svar.

4. The Walk of the Hunchbacked

[First verses are real chantings – not to be published]

HH: Om det här är de publicerade texterna vågar jag inte ens tänka på hur den här såg ut på papper. Vissa texter får ordet ”strunt” att vandra ut i tidigare okända dimensioner. Detta är en sådan.

Shadows – Trapped in a Coffin of Death
Demons – Flying with Wings of the Night
Ravens – Lifting their Claws to the Sky
This is the Winter of an Eternal Season of Doom
I still Rule the Skylines beyond the Lunar Forestral Room
Scrolls of Ancient Wisdom Carved under Fields of Bloom
Empire of the Deathstarved Raging the Battle so Far

HP: Vad betyder ordet ”forestral”? Kul passning till ANCIENT WISDOM. Jag tolkar den raden som så att Vargher satt utomhus och plitade ihop lyrik till något av sina projekt och Blackheim blev så inspirerad av den händelsen att han var tvungen att få ner det i skrift.

HH: Skogen är djup och det är även Blackheim. Undrar om snubben varit med i poesi-SM?

5. Cloaked by the moonshine mist

A Lonesome Wind Entered the Pits of my Dreams
Swept my Thirst into Shades of Gleams
It Spread a Rain of Ethereal Tunes
Coloured my Pictures so Freezing Cold

HP: Ordbajseri av sällan skådad kaliber. Jag applåderar så att handflatorna svider.

HH: Vad är ett regn av eteriska toner som färgar ens bilder så iskalla?

By the Shelter of the Night the Pale Silver Eye Returned
In the Distance of the Nordic Light the Inverted Horizon Burned
A Woven Bridge between the Sunken Lands was Forged
Twisted my Longing into Caskets of Time
It Opened the Eternity of a Cosmical Maze
Coloured my Pictures so Dusty and Old

HP: Inte ens Mortiis begav sig såhär djupt ut på de mörka vatten som kallas överpretentiösa och obegripliga svartmetalltexter. Fatta allvaret. Läs texten, alltså läs texten!

HH: Jag försöker, tro mig att jag försöker men hjärnan kan inte processa allt. Jag undrar vad en engelsktalande person tycker om detta. Tveksamt om de förstår mer än vad vi gör.

Beside the Vast Snowy Woodland
Beside the Enormous Hillsides of Frost
Below the Magnificent Starsky Black
I am Cloaked by the Moonshine Mist
In Nocturnal Midwinter Hours
In Bloodred Darkness Gone
The Call – I Heard
The Vision – I Saw
The Scent – I Knew
The Oath – I Swore

HP: Oj. Jag förlorade på teknisk knock out.

HH: Sludder og pølsevev.

6. Hater

Death Takes ‘em all…
I am the Hater!
The Sin of God, the Whore of Life
I am the Will who Kill for the Bloody Sake of Death

I am the Hater!
The Fear, the Lies, the Painful Cries
I am the Blade which Slits a Throat to End another Breath

I Bring terrible Demise
Spill Misery over their Lives
I Make sure Evil will Rise
To End more Meaningful Lives

I am the Hater
The Tormentor
An Eye for an Eye
Everyone fucking Die

HP: Varför kom ens den här låten med på skivan? Detta är ju garanterat refuserat BEWITCHED-material och stilmässigt passar varken låten eller texten in på skivan. Obegripligt.

HH: BARATHRUM-doftande lyrik, men det som jag verkligen tänker på är amerikanska ODINs gamla slagdänga ”The writer”.

HP: Odin! Odin! Odin!

7. The blazing demondome of murmurs and secrecy

The Statues Echoes through the Halls of Baalzathorn long Forlorn
Unholy Trolls with Magic Scrolls in Spheres of Infernal Fire
Glittering Waters of Demonic Daughters
An Empire of Gold so Old
Web of Moonshine
Long lost Timeryhme
In Lore of Medieval Legends
Demonic Crossroads to Ancient Dungeons
Burning as I’m Lurking Deep Within
A Gateway through this Sacred Mist
to the Blazing Demondome of Murmurs and Secrecy

[Voice:] ”…Glittering Waters of Demonic Daughters

Web of Moonshine…Long lost Timeryhme…”
Into the Eyes of Death
Through Moonshine Portals Leatherwinged Serpents Fly
Grotesque Shapes of the Undead Flew in Straight from the Tomb

Far Away from the Light
Creatures of the Night
Ghouls of the Gravesite
Corpse of the Deathrite

[Voices:] ”…Thii Secriis Sacriis ov Dueish…

Through the Silent Dominions of Blackheim…”
Seven Lonely Spirits of Zaal
You Must Feel the Soulflight Redeem
Long Gone Spheres of Dismal Gleam
Winds of the Age – Fortunate Tribes
Murmuring Grace on the Lies
No One ever Dreams – Fall with Grace
Cremation, Decoys and the Wind
The Rivers Face – Straight Sidefall

HH: Ja, här rimmar han ju så det står härliga till. ”Unholy trolls with magic scrolls”. Jag baxnar.

HP: Jag skrattade så jag fes.

HH: Till Blackheims försvar måste jag säga att det är bra studs i låttiteln.

HP: Tillåt mig direktöversätta det sista stycket i sin helhet.

Genom de tysta områdena av Blackheim
Sju ensamma andar av Zaal
Du måste känna själaflygandets utlösande
Länge sedan försvunna sfärer av förskräckligt skimmer
Vindar av åldern – lycksaliga stammar
Mumlande elegans på lögnerna
Ingen drömmer någonsin – fall med elegans
Kremering, lockbete och vinden
Flodens ansikte – rakt sidofall

HH: Att vara bakfull och försöka förstå sig på den här lyriken gör fysiskt och psykiskt ont. Kan vi inte göra något annat nu?

8. Upon the salty wall of the broody gargoyle

HP: OK, direktöversättning ist krieg. På den saltiga väggen av den liggsjuka stendemonen.

HH: Hahaha! Tänk att det här är en sjö som aldrig får slut på vatten.

Caught in a Woodsleep
Miles Down the Crypts Beneath
Desert Sands lay Deep
Sworn to an Obscure Belief

HH: Om vi bortser från den första meningen tror jag att det här eventuellt kan anspela på Lovecraft-novellen ”Den namnlösa staden”.

HP: Men då kvarstår den första raden. Fångad i skogssömn.

HH: Om det är en liggsjuk stendemon som är fast i en woodsleep, morning wood är ju morgonstånd. Handlar det då helt enkelt om en stendemon som behöver Viagra?

Shapes with Serpent Faces
Watchers in Deathwish Cry
Warpzones in Mazes
Venomous Tounges in Sigh

HP: Alltså, det enda man kan tänka på är Super Mario Bros. Warpzones, hur fan kan man ens använda det ordet i en text?

HH: Om vi nu bortser från Super Mario Bros-referensen, vilket är omöjligt, vad i hela helvetet ÄR en jävla warpzone? På fullt allvar, jag skämtar inte nu. Vad ÄR en warpzone?

HP: Allt jag ser framför mig är italienska rörmokare och gröna rör.

Upon the Salty Wall of the Broody Gargoyle
Broody – Come Forward from the Salt in your Wall
Broody – A Weak Human Soul is your Call
Nightshade Serenade
Diabolical Masquerade

HH: Ja, resten av texten är precis lika obegriplig, men den rimmar ju faktiskt. Det märkte jag inte först.

HP: Jag lovar och svär att jag aldrig, ALDRIG, kommer att gnälla på AND OCEANS texter igen.

/Heidenhammmer & Hatpastorn

För en tid sedan fick jag för mig att rota fram min gamla originalkassett med KRABATHOR och låta den gå några varv i bandaren. Rent musikaliskt inte alls så tokigt, jag gillar särskilt hur tjeckerna vägrar att ha kompgitarr i bakgrunden när det vankas soloutflykter. Bas, hänsynslöst trumspel signerat Skull och söta lingonplockarsolon gör sig fint när man är på det humöret. Det lustiga är att trots att jag ägt kassetten i en smärre evighet så har jag aldrig orkat veckla ut bookleten och läsa texterna. ”Curiosity killed the cat”, heter det på utrikiska. På svenska kallas det att hela universum exploderade.

Nu kör vi.

Det första ens öga möter är ett statement av bandets primus motor, Christopher. Eller Petr Krystof som han egentligen heter. Vilken tur att han ”förenklade” sitt namn från det fantastiskt svårstavade och internationellt okända namnet Petr.

Everything what we felt was as it had to be everything what we´ll feel will be as it have to be we can´t change the fate! Only we know that DEATH is the end of this way through life!

Att förstå det uttalandet är ungefär som att försöka äta en övermogen nektarin med värdighet. Omöjligt. Inte ens fribrottaren Ultimate Warrior skulle uttryckt sig så sällsamt när han var som mest sönderdopad.

Kassettens första låt, tillika titelspår, hoppar vi över för den är tämligen logisk. Uppenbarligen blåste de allt krut på den texten för redan på spår nummer två spårar det ut. Rejält. Innan ni börjar läsa så kan ju ni som inte hört KRABATHOR roa er med att lyssna igenom följande stycke dödsmetallmagi.

2. ”Liquid”.

We are slowly falling dawn
Dawn and dawn into the deep
You are living from dreams
Dreams and dreams, till the end

You are walking down the streets
You are feeling so much blind
Are you stranger in your mind?
Are you thinking how to die?
… die… by this way of dying

You are waiting for help
Help and help from an angel
You are screaming into the night
Night and night, this is the danger

Det sistnämnda kan jag relatera till för jag skrek rätt ut i hopp om att mordängeln skulle höra mig och slita mitt lidande ur köttet. Observera att dessa strofer är hämtade direkt från deras booklet och inte från metal-archives där någon lallare suttit och rättstavat möget. ”We are slowly falling dawn” låter förresten som en överdjävulskt bajsnödig låttitel som exempelvis usla MISCRANT kunnat vräka ur sig på plattan ”Dreaming ice”. Finns det en skivtitel som gör mig mer förbannad än ”Dreaming ice”? Möjligen CEREMONIAL OATHs ”Carpet”. Det ska givetvis vara ”Falling down”, men är man en gammal tjeckoslovak är det fan inte så lätt alla gånger.

3. ”Shit comes brown”.

Evil boys
That forgot wing at home
Create new history
Screaming something about war

You little stupid nazi
Who never used to think
Why you love to wear the shirt
In color of own shit?

Why do you sit on a toilet?
You should sit upside down
Coz brain is in your ass
And your shits in your head

Pit finger in to neck
And vomit out your brain.

Shit comes brown

Politiska ställningstaganden och death metal går hand i hand ungefär lika bra som vatten och hemelektronik. Det är något som historien lärt oss. Tvivlare på det påståendet kan spana in tidiga THERION för referens. Slutklämmen, ”Pit finger in to neck and vomit out your brain”, är emellertid helt genialisk. Det ryggtrycket hade man burit med stolthet.

4. ”To red ones”.

Sub-standard subnation
Under red flag, get out of my way!
I spit on you, I disdain you
You are all insane

Communist, community of red Hitlers
Get out of my way!
You chance is lost, you are less than dust
You´re living corpses!

With red card and silly arguments
We don´t need you

See you in hell

Alla Lars Ohly-dyrkare därute i stugorna som just satt och myste över att KRABATHOR minsann dissar nassar får här hela bägaren fylld med smolk. Återigen ser vi ett prima bevis på att politik och death metal är en osund kombination. Till tjeckernas försvar måste jag dock säga att deras nödrim är bättre än NIGHTWISHs dito. Fatta allvaret. Jag vill se tjeckerna i en direktsänd politisk debatt på TV. Eller varför inte i ett helt eget program vid namn ”Tre lurviga snubbar som harvat döds sedan 1984 reder ut begreppen gällande nynazister och kommunister”. TV-licensen hade betalats i ett nafs.

5. ”Tales of your history”.

Vi skippar det här lyriska stordådet då det är ett evighetslångt dravel där Petr filosoferar över livets existentiella frågor. Allt på hängig skolengelska. Ett helt svenskt nittiotal gjorde samma sak med fruktansvärt resultat, så ni kanske fattar vad det handlar om utan att behöva läsa eländet.

6. ”Touch the sun”.

Child is walking down the streets
And looking for the playthings
Never to hurry to nowhere
And nothing to know about cares

The rays give him power
To go through evil
And you are telling
“you have to be more happy than me”

Mother will die so painfully
As feels the pain of her child
Any mother wants to see
Death of her child

Det börjar som life metal av värsta sort, men det sista stycket är det bra drag i. Förmodligen är det tjeckosloengelskan som spökar och att det är meningen att morsor inte vill se sina barn dö. Fast man blir som osäker. KRABATHOR i ett nötskal. Vad i hela helvetet är förresten en KRABATHOR? En prostituerad krabat?  Ett hammarsvingande vattenlevande kräftdjur? Ett av svenska språkets oangenämaste ord är för övrigt ”krabbtaska”. Försök styra upp en dejt med meningen ”får man bjuda lilla fröken på krabbtaska” och ni kommer att få ett festligt resultat.

7. ”Body as a cover”.

I stroked velvet palms
To fell the slime of snake

I´ve seen hate to smile
I´ve been blind
I´ve felt brake of my heart
I´ve been crying

I elakhetens namn tog jag inte med hela texten och på så vis kan jag tolka ovanstående strofer på mitt egna sätt. Handlar inte detta om någon sorts form av ångestrelaterad masturbering så heter jag Jacob Hård.

De två avslutande musikstyckena ”Parasites” och ”About death” orkar jag inte kommentera då det är ”Tales of your history”-varning på hela rasket. Mening efter mening av hopplöshet. Lite som DIMMU BORGIR gör fast på sämre engelska.

Ja, det var lyriken på KRABATHORs ”Orthodox” det. Jag har faktiskt inte vågat kolla in texterna på deras tidigare alster, men då en av skivorna är döpt till ”Cool mortification” anar jag att det finns mer smaskens att hämta. På onsdag är det iallafall dags att återigen filosofera med hammaren.

På återseende.

/Hatpastorn

 

 

 

 

En gång i tiden … dränktes mitt exemplar av BURZUMs ”Filosofem”, på dubbelvinyl, i vatten och förstördes fullkomligt. Jag försökte även förgäves dränka sorgen över detta faktum med föga framgångsrikt resultat. Funderade på om jag skulle rama in återstoden av de Kittelsenbilder som fanns kvar i någorlunda vackert skick i den tillhörande bookleten, men kom på att jag inte ville ha bilderna från katastrofen stirrande i ansiktet var gång jag skulle lämna huset. Så det fick bero. Än mer olycklig blev jag när jag fick reda på vad ett exemplar av nämnda LP gick lös på inne på butiken Neseblod i Oslo. Jag hade kunnat vara i det närmaste miljonär om inte olyckan varit framme.

Det var dock inte det enda album jag skulle kunnat tjäna en smärre förmögenhet på, om jag hade haft kvar det. Man behöver knappast varit yuppie på det ljuva åttiotalet för att veta att all aktiehandel går ut på att veta när man skall köpa och när man skall sälja, beroende på aktiens aktuella värde. Allt i rättan tid.

Det album jag tänker på var en bedrövlig historia som hamnat på kontoret tillhörande det gamla Sundsvallsbaserade fanzinet Cadla, och som jag vid ett tillfälle skulle ha det tvivelaktiga nöjet att recensera. Eländet hade släppts på Spinefarm Records och jag hade inte bemödat mig att fästa en tanke på skivan – för en gångs skull inte ett promoexemplar – om det inte vore för en sak.

Jag var nämligen helt övertygad om att det rörde sig om ett utstuderat skämt. Och med detta är jag helt allvarlig. Omslaget pryddes av en pixlig bild på ett träd i en solnedgång, titlarna var patetiska och texterna … ja, var börjar man?

Innan vi kastar oss över de poetiska läckerbitarna bör jag nämna hur skivan ändå lät. Ett ”stämningsfullt” intro med en röst som på väsande finsk brytning tjockare än rådjursstuvning sluddrade fram något om ”forest” och ”night” på ett sätt jag aldrig tidigare hört, för att sedan, med makalös finskugrisk precision ta i från tårna och krysta ur sig ordet och låtens titel. ”Thhiiee ÄÄÄEEEELLLveeeenphhhaaaathhhhh”.

Sedan drog det igång.

Härefter följde ett löskokt sammelsurium av hetsiga syntorkestrar, makalöst falska manliga stämmor, dubbla baskaggar och texter inte ens NATTVINDENS GRAAT hade kunnat skriva sämre. Eller? Jodå, det visade sig allt att bandeländet var ett sidoprojekt till ovan nämnda musikersammanslutning. Kortfattat gav mig detta ett sådant skrattanfall att jag bara kunde älska det – en roligare parodi på den rådande usla gothmetalscenen kunde knappast göras.

Efter en stund fick jag dock nog. Inte ens de bästa av skämt är roliga för evigt, så jag bestämde mig för att sälja plastbiten till en, vad jag tänkte, godtrogen idiot. Femtio spänn. Lättförtjänta pengar. Ha.

Just. Ha.

Jag har än idag inte vågat kolla upp vad denna skiva idag faktiskt är värd. Förstapress. Nästintill ospelad. Just det. NIGHTWISHs debutalster ”Angels fall first”. För övrigt har jag alltid trott att det bandnamnet anspelar på en sängvätares desperata önskan om att kunna hålla tätt under nattens mörka timmar.

Ibland baxnar man när man blir klok över vilken skit som faktiskt slår. När det här bandet faktiskt började göra något slags väsen av sig trodde jag att jag hamnat i Twilight Zone. För sådant händer bara inte. Det kom en uppföljare … en till … ytterligare en … och sedan blev detta Finlands största band.

Första låten, ”Elvenpath”. Efter ett skrattframkallande första parti drar refrängen igång med detta:

The way to the lands
Where as a hero I stand
The path where Beauty met the Beast
Elvenpath

Detta kanske inte ser så illa ut, tänker ni. Nähä, tänker jag. Ackompanjerat av det hetsigaste power metal-kaggetrampet och med en keyboard som inte låter som något annat än en urspårad speldosa på tjack, förmodligen framodlad i det oberoende vitamininstitutet i Schweiz uppblandad med hysteriskt ylande tant som i någon slags pseudoopera skär genom såväl högtalarmembran som mina trumhinnor, så kan ni börja få ett hum om vad jag talar om.

Detta följs av vers två. Håll i er.

The moonwitch took me to a ride on a broomstick
Introduced me to her old friend Home Gnome
Told me to keep the sauna warm for him

Nej, jag skämtar inte.

2. ”Beauty and the beast”. Jisses.

När jag trodde att ylandet inte kunde bli värre, är det dags för den gamle NATTVINDENS GRAAT-fånen att visa att om sångerskan Tarja kan, så kan fanimig han också. Det går sådär. Maken till falsksång hade jag nämligen inte hört sedan en viss nattvind gråtande pockade på min uppmärksamhet med skivan ”The Bard’s tale” ett par år innan. Som Pastorn skulle uttrycka det: fatta allvaret.

Remember the first dance we shared?
Recall the night you melted my uglyness away?

Jodu. Ingen skönhetsoperation i världen kan nog göra något åt denna tragedi. Kan vi stanna upp en sekund och tänka över vad som faktiskt sägs i denna rad? Vad innebär det att smälta bort någons fulhet? Och hur går det till?

Your ocean pulls me under
Your voice tears me asunder

You’re a poet and you know it.

Didn’t you read the tale
Where happily ever after was to kiss a frog?

Osökt kommer ryska SVARTBYs gamla hit ”Grod ryttare” till minnes. Jösses. Exakt var någonstans nere på stegen har man hamnat när man börjar relatera till sig själv som en groda? Vill minnas att det fanns en ytterst misslyckad karaktär i Spindelmannen (just det, på tiden inga jävla amerikanska originalnamn användes – Straffaren låter betydligt hårdare än Punisher, för övrigt) som lystrade till namnet Grodan. Han fick dock aldrig en egen tidning. Visste ni att karaktären Straffaren skapades enkom för att lyfta fram de andra superhjältarna i bättre dager? Om det fanns en sidokaraktär som faktiskt sköt ihjäl slöddret framstod ett par smockor i nyllet på en väskryckare som humant i jämförelse. Resultatet blev i alla fall att Straffaren blev en av Marvels absolut populäraste hjältar med inte mindre än tre parallellt utgivna tidningar.

3. ”The Carpenter”

The one they lick
The same old sick
dream of their precious saviour

Kiss them deep and
make them weep
over promises of eternal peace

Detta är då ett seriöst försök att behandla det känsliga ämnet religion och kan ses som en kritisk betraktelse över splittringarna inom den kristna kyrkan. Förmodligen är det den armeniska monofysitiska kyrkans utbrytning från den tidigare protokatolska kristna kyrkan under trehundratalet som åsyftas … eller, vem bryr sig? ”Någon de slickar, den samme gamle sjuke”. Nej, jag orkar inte ens spinna vidare på detta.

4. ”Astral romance”

Och när man trodde nödrimmen inte kunde bli värre … jag tror jag låter några av raderna tala för sig själva.

A nocturnal concerto
Candlelight whispers me where to go

The nightwish I sent you centuries ago
has been heard by those who dwelled in a woe

Departed by the guillotine of death
I received a letter from the depth

The dream of my lover it carried inside
Caressed by the sharpest knife
I asked you to be my wife

Rays of the setting sun
were my tears wept upon promises undone

Hur kommer det sig att man inte nått ett stadium av total uppgivenhet, eller helt enkelt bara lägger ner, innan man börjar rimma ”knife” med ”wife”? King Diamond fattade vart det hela begav sig och gav, vad jag kan tolka, helt enkelt upp med nödrim innan det uppenbara blev alltför plågsamt. Tacka vet jag ONKEL KÅNKEL. ”Ska du ha roll-on, ditt jävla ollon” – det är i alla fall inte ens ett nödrim.

6. ”Tutankhamen”

Jesus kristus. Tydligen var det fler som ville tugga på den osmakliga kaka NILE bakade ihop och bestämde sig för att göra TV-kockskarriärer på. Visste ni förresten att NILE mer eller mindre snodde konceptet från tyska dödsbandet APOPHIS? Någonstans har jag deras fullängdare ”Down in the valley”, en titel som gör mig sugen på en burk Green Giants majskorn då jag tänker på företagets reklamjingel med samma tema. Nåja.

Watch me kneel before you
Hear the cats meowing in the temple
They yearn the milk you cascaded
As I yearn that promised treasure

Eh. jag vet inte om det är tänkt att texten ska rymma erotiska undertoner, men ”mjölken du … kaskerade”? (Nej, jag vet att det ordet egentligen inte finns, men jag vet i sanningens namn inte heller om det engelska ordet också är en egenkonstruerad variant.) Uppenbarligen har författaren valt att hoppa över nödrimmen den här gången. Kanske lika bra.

Vi hoppar över en massa trams och går direkt till sista versen.

Three milleniums it took me to guard your rest
Your slumber in mighty Phoenix’s nest
But tonight the darkness in the tomb has perished
For Carter has come to free my beloved

Och plötsligt står allting klart för en. På något vis blir jag faktiskt rätt mållös då jag begriper att texten faktiskt handlar om den gamla guldrullen Stargate med Kurt Russell i huvudrollen (ej att förväxlas med TV-serien med samma koncept). Jag vet inte … vart börjar man? När jag tänker efter, vill jag minnas att församlingsfavoriten MORTIIS också vid något tillfälle använt sig av detta koncept, inte bara på skivan där han på omslaget leviterar i luften med dödskallesuspensoar utan även i lyrisk form på EMPERORs gamla dänga ”Cosmic keys to my creations and times”. Ack ja, inspiration kan tydligen komma på de märkligaste vis.

7. ”Nymphomaniac Fantasia”

Åh, så mycket roligare det hade varit om detta var en slags porroperaversion av den gamla Disneyrullen ”Fantasia”. Jag tänker mig Musse Pigg i en svulstig sänghalmsdans med levande sopkvastar och fallosliknande trollkarlshattar. Vi får nöja oss med något lite mindre smaskigt, men kanske än mer suspekt.

The scent of a woman was not mine…
Welcome home, darling
did you miss me?
Wish to dwell in dear love?

Touch my milklike skin
Feel the ocean
Lick my deepest
Hear the starry choir

”Min mjölklika hud”. Kanske det är hudfärgen som åsyftas, men jag väljer att inte se det på det viset. Särskilt inte när hon/han (upplägget är något oklart) insisterar på att antagonisten eller kärlekspartnern (som sagt, oklart var ordet) ska drunkna i en förmodad kaskad av härsken mjölkprodukt. Slicka det djupaste … väljer jag helt sonika att inte gå in på.

Rip off this lace
that keeps me imprisoned
but beware the enchantment
for my eroticism is your oblivion

Old love lies deep, you said
Deeper shall be the wound between your legs

Tja, någons erotik, den andres glömska … här har vi uppenbarligen ett par som borde prova att krydda sängkammarlivet en aning. Jag ser framför mig en stånkande Thomas Holopainen och en Tarja med himlande ögon som förstrött kollar på klockan och väntar på bättre tider. Eller något. Det hela tar en mystisk vändning i den sista raden. Våldtäktsromantik? Symbolik? Könssjukdom? Tydligen ser vi för tillfället en kraftig ökning av gonorré i Sverige. Kanske det samma gällde även för Finland i slutet av nittiotalet, vad vet jag?

8. “Know why the nightingale sings?”

Nej, det vet jag inte. Har heller aldrig varit särskilt intresserad av fågelskådning eller liknande, så jag låter det bero. Det skall dock sägas, att denna text inte är så tokigt skriven jämfört med de ovan beskrivna. Lite nödrim, visst, men ändå så pass långt under smärtgränsen att jag undrar om den inte är spökskriven. Till dess att mina ögon landar på en textrad som gör att jag dör en smula inombords.

Migrating with the geese
My soul has finally found peace

Godnatt och tack för kaffet.

/Heidenhammer

Den japanska svartmetallscenen lever på ett band och det är SIGH. SIGH var aldrig speciellt bra, men de fick sin del av hype-kakan då Euronymous släppte deras debutalbum ”Scorn defeat” på Deathlike Silence Productions. Lägg därtill att ALLA trodde att SIGHs frontman, Mirai Kawashima, var en tjej. Något som på den tiden var fruktansvärt exotiskt.  Jag kan dock förstå varför alla trodde att han var en hon. Ta en bild på en skägglös ung hårdrocksasiat av hankön och fotostatkopiera upp den bilden ett par hundra gånger på din morsas jobb och vips får du se det som vi gamla zine-läsare fick se då det begav sig. Ett fruntimmer. När Mirai till slut fick skäggväxt var han emellertid så fiffig att han tog in en riktig tjej i bandet. Depraverade personer som tänder på lättklädda asiatiska damer kan skriva Dr. Mikannibal i sökfältet på exempelvis Google-bildsök och sedan roa sig själva till gryningen.
Ungefär i samma veva som SIGH blev uppmärksammade halkade ABIGAIL in i bilden. ABIGAIL var betydligt sämre än SIGH, men då de var japaner fick de av någon outgrundlig anledning dispens. Folk köpte skiten och såg glada ut. Själv försökte jag förklara för min omgivning att bandets logo innehöll ett lamm med en Dracula-cape och borde således hånas, bespottas och undvikas. Att deras musik påminde mer om stökig punk än black metal verkade ingen begripa.

Som så många gånger förr ignorerades min klagan.

På den tiden jag jobbade på kontor och fördrev dagarna med att hata livet och surfa på surnätet så ramlade jag en dag över massa texter skrivna av ABIGAILs frontman Yasuyuki Suzuki. Utan att överdriva kan jag säga att den dagen räddades enkom av hans minst sagt dubiösa lyrik. Ungefär i samma veva berättade Dr Panzram en festlig anekdot om denna Suzuki som jag självfallet kan minnas helt fel nu när jag skriver detta. Om så är fallet får den gode doktorn reda ut begreppen i kommentarsfältet. Enligt legenden skulle denna Suzuki en vacker dag rest och hälsat på Meyhna’ch från MÜTILATION och stannat där sådär härligt för länge så det blivit krystad stämning. Suzuki var dock fantastiskt peppad och utbrast i ett rungande ”Fuck yeah” varje gång han fick en fråga. Efter en stund insåg Meyhna’ch att den glade japanens kunskaper i det engelska språket sträckte sig till typ ”Fuck Yeah” varpå han började förolämpa honom och det enda han fick till svar var ”Fuck yeah”.

Stor lyteskomik ska ha utspelats sig i Frankrike vid denna tidpunkt.

Om nu denna historia är sann eller inte vet jag ej, däremot kan det förklara ett och annat när det kommer till ABIGAILs lyrik.

Nu kör vi.
Vi börjar med bandets första fullängdare ”Intercourse and lust” som släpptes 1996 via Modern Invasion. Ett fruktansvärt album med legendariskt irriterande sånginsatser. Här har det inte riktigt spårat ut än, men några stora frågetecken finns det att räta ut. Vi börjar med några strofer från ”Attack with spell”.

Thrash til die
To glory of attack
Attack with spell
In my attack

Bleeded blood burst out
On alter of pure hell
Chimed bell rise clear
Moon squalls dying blood

Ska sanningen fram är strofen “Thrash til die” så bedårande att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Låten ”Hail Yakuza” innehåller emellertid ett textförfattande så skoningslöst att man saknar kommentarer.

Touch cups
Angry waves attack
Have no rival in the world

Yakuza! Yakuza! Yakuza!

Underground kingdom
Merciless death
Love and duty
The law of the jungle

Yakuza! Yakuza! Yakuza!

Efter en smärre ocean av singlar och live-plattor kom då nästa fullängdsgiv 2003. ”Forever street metal bitch” är inte bara totalt olyssningsbar utan den innehåller även textrader som får mig att ömsom kissa på mig av skratt och ömsom kissa på mig av trötthet. Vad sägs om denna godbit vid namn ”Bitch! We gonna kill you.”?

We’re the king of fuck
Sex Metal is my way
Listen bitch Metal sound
Bitch she wants to destroy
You are the porno queen
First suck my dick slut

We’re the sex holocaust
You can lick my dick
Fuck off baby, comon baby

Bitch! We gonna kill (you)

We’re dirty maniacs
Cut off your heads
You are the slut queen
We want to see your body
We’re the teacher in sex education
Comon get your fix tonight

Att detta framförs av en väsande asiat som väger ungefär fyrtio kilo gör inte saken bättre. Temat fortskrider i stänkaren ”We’re the pussy hunter”.

Comon! $5 street girl
Suck my dick, drink my sperma
Taste pussy, wet pussy
Go! We’re the pussy hunter

Drink beer! Listen Heavy Metal
You can get ecstasy and bullet belt

Suzuki kan än idag inte begripa hur damer kan säga nej till både Ecstasy OCH ett patronbälte. I ”Shooting master” berättar han dock en lite mörkare historia.

I’m a Yakuza 30 years old
I used countless guns
The gobament bored through the rock
But I need more strong gun

I drank beer in the other day
And old man laughed at my funny story
I did shoot 40 caliber revolver
I was felt miserable due to surprised

Arms for fight
I’m fight in Hell
38! 40! 44!

Japaner och det engelska språket är en fjällmagisk kombination. Nu får vi i alla fall veta att snubben var trettio bast när han plitade ner dessa bevingade ord. Med denna kunskap i bagaget spanar vi in vad ”Hey slut!” handlar om.

Pretty girl gotta Heavy Metal
Your fucking fucking bore me

Hey slut gimme a beer
Hey slut gimme a whisky
Hey slut gimme a golden shower
Hey slut gimme a pussy

I crank up the music on the radio
Go ahead Metal make my day

Go slut gotta twiss action
Doin’ very bad feeling really ill
Jag tar härmed tillbaka allt elakt jag någonsin sagt om lyriken till UNLEASHEDs ”Mrs. Minister”.  2004 fes ABIGAIL ur sig ”Fucking louder than hell”. Den orkar jag inte ens kommentera, men 2005 års ”Ultimate unholy death” innehåller några saftiga godbitar. Vi börjar med kärleksserenaden ”Bitch!  Your my angel”.

Bitch! Your my angel
You have listen Venom and Bathory
Burning your heart for metal
Crush! Kill! Destroy!

Witching metal come here
Give me the power of thunder
I love to see your ass
Pussy kiss of hell

I drink the your blood
I masturbate on your face
Street metal bitch, my master
Die in blood and pain tonight

Street metal bitch
Fuck me Satan
Street metal bitch
Fighting for hell

Street metal, back from hell
Satan’s revenge for your pussy
Street metal bitch, my master
Mother of Satanik horde

Street metal bitch
Fuck me Satan
Street metal bitch
Fighting for hell

Åh, den som ändå fick vara en fluga på väggen när Suzuki skriver dessa strofer. När jag läste nästföljande ”Ready for fucking drunk” för första gången knäckte jag nästan ett revben på grund av skrattattackerna. Detta är rent guld.

I got time for some beer
I’m ready for fucking drunk metal
There is no time to stop and look back
Six six six pack fucking beer

Go ahead metal make my day
Pretty slut gotta fucking metal
Can’t wait cuz I ain’t got the time
Eat your wet pussy with beer

Beer metal holocaust 666
Possessed by satan 666

I want drink alcohol after the show
Beer, whisky, sake and pussy
No more piss and vomitory
Beer metal holocaust is my way

Drinking beer reading porno mag
Masturbation or die
I’m gonna kill ‘em shoot ‘em all down
At the beer house massacre

Beer metal holocaust 666
Possessed by satan 666
2009 släppte ABIGAIL hyfsat dekadenta ”Sweet baby metal slut”. Ni kanske redan nu anar vart det här är på väg? ”Metal bitch Inferno”, fantastisk titel för övrigt, fortsätter i samma oheliga anda. Det finns förresten en överhängande risk att ABIGAIL kommer att återkomma när det vankas skivomslagssnack.

Watch bitch style satan!
Walking down the road mini skirt
Witching metal came from hell
What a fucking bitch

Metal bitch inferno
666 fucking beer
Metal bitch inferno
Fucking metal madness

We like it hard we like it fast
Blood and death are waiting
Metal bitch come here and kiss me
We would like to fuck

Metal bitch inferno
666 fucking beer
Metal bitch inferno
Fucking metal madness

Smakfullt. Detta tema kan uppenbart mjölkas hur länge som helst då nästföljande stycke musik bär titeln ”Satanic hell slut”.

She comes in tight black jeans
Leather jacket she is so mean
So skinny she is so sexy
I wanna be your metal slave

Satanic hell slut
Pussy metal from hell
Satanic hell slut
Kill the gay posers

All the maniacs think she is so cool
They look at her and masturbate
She is the metal fuck maniacs
I wanna be your metal slave

Satanic hell slut
Pussy metal from hell
Satanic hell slut
Kill the gay posers

Enligt rykten skrev Föreningen För Homosexuella Posörer, FFHP, en upprörd debattartikel om denna text. Denna förening, som lustigt nog bara består av medlemmarna i CELESTIA, har emellertid inte fått något svar från ABIGAIL. Tiden lär dock utvisa om vi får något utfall i detta fall. Vi avslutar denna odyssé genom plump japansk lyrik med ” I’m getting sick of you” från hans sidoprojekt BARBATOS.

I think you suck
You are a stupid
You are a bunch of fuck
You destroyed everything in sight

I hate stupid humans
I don””t wanna talk
Kill them all

You got puke on my room
No more lies no more puke
Are you motherfucker?
You fucked everyone

Just det. Det räcker inte bara med ABIGAIL. Han lirar även med BARBATOS, CUT THROAT och TIGER JUNKIES. Grupper vars lyrik går i EXAKT samma anda och vars musik mer eller mindre låter EXAKT likadant.

ABIGAIL, enligt egen utsago ”Japans ondaste band”, har sedan starten 1992 släppt över sjuttio alster. Med BARBATOS har han krystat fram nästan trettio dito. CUT THROAT och TIGER JUNKIES då? Sammanlagt tolv släpp.

Fatta allvaret.

/Hatpastorn

Lite finkultur mitt i veckan skadar aldrig. Heidenhammer har på senare tid förkovrat sig i det finska bandet BARATHRUMs texthäften och resultatet är skrämmande. Det som är imponerande är hur texterna, både grammatiskt och innehållsmässigt, blivit sämre och sämre för varje album.

Mycket nöje.

/Hatpastorn

BARATHRUM har varit ett av de där banden som mest bara funnits med i bakgrunden utan att man tagit någon större notis om dem.

I ett gammalt nummer av Tales of the Macabre läste jag en intervju med dem som åtminstone väckte mitt intresse något sånär – jag minns den i alla fall till dags dato – men jag undersökte aldrig saken närmare. Vet inte riktigt varför. I alla fall skulle den saken ändras många år senare och detta på grund av en viss låttitel.

”I am very possessed”.

En sak leder som bekant till en annan. Jag var tvungen att undersöka om mannen och poeten bakom bandet, Sova, bjöd på fler guldkorn. Och som det sägs i början av min He-Mankassett ”Fånge i gyttjegraven”: nu beger vi oss i väg…

BARATHRUMs två första album bjuder inte på några större överraskningar, vare sig musikaliskt eller lyriskt. Texterna påminner mest om sämre försök till att skriva kopior av tidiga texter av VENOM, med allt vad det innebär sådär 14 år för sent.

Låt nummer sju på ”Eerie” heter ”The twilight” och handlar om… vargar, antar jag och innehåller raderna:

The might and the dark and it’s safe

The herd of the wolves gathers

Beasts of the might and the dark

The age of the Fenriz come to pass

 

Detta ger oss en liten föraning om vad som komma skall. Den storartade lyriken fortsätter i nästa låt, ”Black goat”:

I see horny lady copulating with black goat

I see goat above, I see goat below

 

Nästa giv, ”Infernal”, bjuder inte på några fantastiska textrader så vi hoppar till ”Legions of perkele” från 1998. Här börjar det hända saker, i varje fall rent grammatiskt:

I bring the fire from the hell

I am a demon warrior

Listen for this doom bell

It tolls for this burning torch

 

”Last day in heaven”, en slags egenkomponerad variant av VENOMs ”At war with Satan” vaggar in lyssnaren i en våldsam historia. Här ser man att textförfattaren börjar ta ut svängarna rätt rejält:

One hundred of Satan’s angels, somehow they lost to the heaven

And what a helluva party, they had over there…

…The legions of the hell, attacked to the heaven

There were no survivors, after this invasion from the hell…

…Good turned to evil

Green changed to red

Colours of the heaven

Changed to negative

Last day in heaven!

 

Titelspåret ”Legions of perkele” manar fram BARATHRUMs legioner som BATHORYs gamla rökare ”Of doom”, fast på ett mer explicit vis:

I have lots of wounds

In my corpse but still

But still I am fighting

Sometimes with the chainsaw

 

Nästa släpp, ”Saatana” från 1999, inleds med del två av den saga som tog sin början på skivan före. ”Dark sorceress 2” berättar en historia som bäst kan beskrivas som någonting skrivet och inlämnat till en lågstadiefröken av en 9-åring. Man kan på något vis känna tröttheten hos den matta kvinnan som tar sig för pannan då hon vet vad som väntar. Det är alltså inte första gången Sova vill bevisa för andra om sin stundande författarkarriär. Vi nöjer oss med de två inledande verserna:

Fort surrounded by waters during that winter of battles

Those waters were covered by diamondlike ice

In that castle of stone under siege of curved sabres

It was so freezing, so cold and no food

 

Sorceress of that castle got an idea to help

Them away from the hunger to the victory of war

She just needed to practice sex magic with the warlord

Lord from enemy side to fulfil victory rite

 

I låt nummer fem, ”Helluva agitator”, berättar antagonisten om sin livsplan. I rim.

Now listen if you dare, I’m most evil nightmare

I call saints to sin, and always, yes, I win

Innocence I ruin, I ask all you to join

Join this hellish feast of the inferno’s beast

 

Visan fortsätter:

So if I’ll see white guards of the heaven’s gates

I will tear them in the parts because hell is my place

I am just on the vacation from my work in the hell

I’m the regent of damnation, ruler of the hell itself

 

DARK FUNERAL berättade i en intervju om hur de samlat attiraljer från bögmodeplatser på nätet. HADES hade redan gjort det innan (åtminstone av bilderna från ”… Again shall be” att döma). Men BARATHRUM tar det hela ett steg längre med att deklarera en stundande fest i Sodom:

Leather and bullet belts

Spikes, blades and chains

Sinister black metallers

It’s time for feast tonight

 

Vomit, blood and semen

Headbanging metal men

Gloomy, dark and dim

Ready for the sin

 

”Okkult” från 2000 innehåller låten som från början fick mig att höja på ögonbrynen, ”I am very possessed”. Tyvärr har en del av de andra texterna mesat ur och blivit väl Napalm Records-romantiska, men nog bjuds vi på en och annan godbit i alla fall – åtminstone i nyss nämnda stycke:

I am very possessed by demons of hell

They shake my mind and I can tell

They make me do things that none could

Lots of their blood I’ve been drinking

 

Och som för att bryta av det romantiska tjafset slängs följande brasklapp in i infernobrasan:

Whores of Hades, revel in lust;

To worship the master, coming they must!

Whores of Hades, ready to fuck!

 

If you don’t please them, they cut off your cock…

 

”Venomous”, från 2002, då? Tja, ”Lusifer” åkallas genom följande invokation;

Lusifer – bring me your wisdom

Lusifer – Lusifer

 

Oh, so bright you are

And so gloomy

Wrath for Christians

So great

 

Annars var det inte så mycket att gotta sig åt, utan vi går raskt vidare till senaste och kanske sista given ”Anno aspera”. Introt ”Antikristus neutronstar” har i alla fall en lovande titel. Det romantiska dravlet är som försvunnet, för här är det raka rör redan från början:

Throw your sperm on the stomach,

Stomach of priest’s child

Necrophilism in the night

Morbid corpse desecration

 

En frontalattack på Jehova beskrivs grafiskt i ”G.I.D”:

Axe attack, hit to head

War cry, slaying flesh

Screaming weapon, chainsaw

Spilling blood, G.I.D.

God is dead!

 

Det infernaliska angreppet på allt heligt fortsätter sedan i ”Mother of Christ”:

Mother of Christ, you are boring

You are fucked, and then forgotten

Bloody whore, open your wrists

Don’t show me your face, go away

Leave me be, you sucking fucking bitch

Infernal amatorr, I am nuclear conductorr

 

För att inte tala om det följande spåret ”Crucifix masturbation”:

Wife of Josef, called Maria

Was raped once, by her God

Raped Maria, God’s possession

Raped Maria makes me so horny

 

Look at Maria, her tits and her butt

It makes me horny, so horny

 

Orgies so impure, black semen

Morbid ritual, the ritual

 

Slutordet får komma från det avslutande titelspåret. Den som fortfarande tvivlar på allvaret i Sovas ord får ta till sig följande;

God listen, and you will fall

We ain’t no band, but we nuclear reactor

Nuclear reactor, in a very bad shape

In condition critical

Ready to explode

 

Godnatt och tack för kaffet.

/Heidenhammer

 

För det första, jag har aldrig gillat UNLEASHED. Någonsin. Jag vet inte hur många utav mina polare som tjatat och gnällt om att de gamla skivorna minsann är bra och att det är creddigt med NIHILIST-kopplingar och hit och dit. Visst, de första 2 vaxen var helt OK tids/områdestypisk dödsmetall men i mina öron var exempelvis GRAVE och GROTESQUE oändligt mycket råare om man snackar gammal fin svensk death metal. Sedan så spårade dessa stockholmare ur rejält efter andra skivan och efter det har mitt intresse för dem varit väldigt svalt. UNLEASHED ska dock ha pluspoäng för en utav de absolut grymmaste logotyperna scenen skådat. Varje gång jag ser den känner jag instinktivt att jag bara måste äga skivan den sitter på, så snygg är den. Man skulle kunna likna denna logo med en thailändsk prostituerad. Vid första anblick tror man att man kikar på ett snaskigt fruntimmer men dolt under ytan gömmer sig oändliga mängder kuk.

Många gånger under årens lopp har det skämtats om alla dessa dårar som i stundens hetta fått för sig att rita av logon med Tippex på deras nyinköpta skinnjackor med katastrofala resultat som följd. Jag undrar hur många det är som försökt och misslyckats, det måste vara hundratals. I tyska garderober lär det iallafall finnas tonvis med förstörda skinnjackor tack vare UNLEASHED. En polare till mig kände för övrigt en snubbe i högstadiet som skulle rita av METALLICA-logotypen på skinnjackan han just fått utav sin stackars ovetande far. Givetvis gjorde han ingen skiss innan utan kluddade på fri hand med slutresultatet att sista bokstaven inte fick plats på samma rad. Det såg alltså ut på följande vis på hans rygg:

METALLIC-

A

Stor humor.

Det finns dock en skiva med UNLEASHED som jag tror att till och med deras mest hängivna fans avskyr och det är ”Warrior”. Alla som på fullaste allvar säger sig gilla den skivan ljuger. Ljudet, knastertorrt. Riffen, bedrövliga. Framförandet, oengagerat. Lyriken, m-a-k-a-l-ö-s. Här kan man verkligen fråga sig vad de tänkte. Istället för att gå igenom musiken på skivan tänkte jag analysera texterna istället för att se vad som dväljs där.

Mycket nöje.

WARMACHINE

I URGE YOU TO BE BRAVE

BE STRONG AND FACE IT

STAND UP AND FIGHT LIKE A MAN

BE A WARMACHINE

WARMACHINE

WARMACHINE

DON’T LET THEM GRIND YOU DOWN

RISE UP AND CHARGE ‘EM

FIGHT BACK AND NEVER GIVE IN

BE A WARMACHINE

WARMACHINE

WARMACHINE

WARMACHINE

WARMACHINE

WARMACHINE

SO HOLD ON TO YOUR PRIDE

BE WHAT YOU ARE AND…

SHOW THEM A WARRIORS WRATH

BE A WARMACHINE

WARMACHINE

WARMACHINE

Är det bara jag som tänker mig fribrottaren Ultimate Warrior stå och vråla den här texten i ett brandtal till Hulk Hogan? Att en femtedel utav den består utav titeln är inget bra ratio såvida man inte tycker att slagdängan ”Total War” med WAR innehåller den bästa poesin som skrivits. Det lustiga är att när man läser texterna utan att höra musiken så hör man instinktivt hurtiga kaggar, ylande gitarrer och falsettskrik ekandes i skallen. Ett inte alls bra tecken. Ta MORBID ANGEL som exempel. Deras lyrik kan jag sitta och läsa och nicka gillande till utan att behöva lyssna på musiken. Jag undrar hur många det är som plockar fram texthäftet till ”Warrior” annat än i ett humoristiskt syfte.

IN HELLFIRE

YOU PRAY THE LORD TO SAVE

SAVE YOUR SOUL FROM HELL

TO KEEP A PLACE IN PARADISE

WHEN YOU DIE IN VAIN

YOU BLOW YOUR GOD IN HEAVEN,

SO THAT HE’LL TAKE YOU HIGHER

YOU BLOW YOUR GOD IN HEAVEN

…I’D RATHER BURN IN HELLFIRE

SO YOU WANT FORGIVENESS

FOR ALL SINS AND CRIMES

WELL, YOU NEVER HAD THE GUTS

TO STAND UP AND PAY THE PRICE

YOU BLOW YOUR GOD IN HEAVEN,

SO THAT HE’LL TAKE YOU HIGHER

YOU BLOW YOUR GOD IN HEAVEN

…I’D RATHER BURN IN HELLFIRE

…IN HELLFIRE

Det här mina damer och herrar är ett typexempel på en usel text. Glenn Benton hade kunnat fisa ur sig något liknande fast tusen gånger bättre i sömnen. Det finns inte så mycket att säga om denna snutt förutom att den känns noll procent övertygande och hundra procent fylld utav poänglösa klichéer. AEON sammanfattar det här konceptet bra mycket bättre på deras hit ”God Gives Head In Heaven”. Countryversionen utav nyss nämnda låt är för övrigt helt fantastiskt fyndig.

MEDIAWHORE

JUST ANOTHER FACE

ON THE TV-SCREEN

WHAT A SAD EXCUSE

FOR A HUMAN BEING

YOU’RE A MEDIAWHORE

WITH COCAINE UP YOUR ASS

A MEDIAWHORE

JUST ANOTHER NAME

IN THE EVENING PRESS

SPEAKING FOR THE POOR

BUT YOU COULDN’T CARE LESS

MEDIAWHORE…

POSING LIKE A FOOL

FOR JUST ANY BRAND

COS’ WHEN MONEY CALLS

YOU DON’T GIVE A DAMN

YOU’RE A MEDIAWHORE

WITH COCAINE UP YOUR ASS

A MEDIAWHORE

PREACHING FOR THE TRUTH

THAT THEIR COUNTRY IS FOR SALE

A LIBERALIST ON CRACK

JUST ANOTHER WHORE FACE

MEDIAWHORE…

SAID YOU SPOKE TO GOD

BUT SPERM WAS ALL YOU GOT

WHEN YOU SUCKED YOUR WAY

RIGHT UP TO THE TOP

YOU’RE A MEDIAWHORE

WITH COCAINE UP YOUR ASS

A MEDIAWHORE

PULLED ANOTHER JOKE

TOLD ANOTHER LIE

ONE WAY CONVERSATION

TIL’ THE DAY YOU DIE

Jösses, den här texten gällande samhället får en verkligen att stanna upp och kontemplera över hur saker och ting ligger till här i världen. Ironilampan sprängdes i och med den meningen. Hade en 14-åring skrivit sådan här lyrik 2 dagar efter att han startat sitt hardcore-band SOCIETYPHOID skulle jag bara avfärdat det som ett naivt försök till samhällskritik. Nu är det ett gäng snubbar som är inne på sin 5:e fullängdare som häver ur sig detta, ganska fascinerande faktiskt. När jag lyssnar på dödsmetall vill jag höra sångaren dyrka döden inte medelklassgnälla över Robinson-Zübeyde och Färjan-Håkan. ”Grr, falska människor som gör allt för att hamna i rampljuset.” Läs en bok istället för att titta på TV då, hemskt gärna en engelsk synonymordbok.

DOWN UNDER GROUND

THIS IS A STORY ABOUT

A YOUNG MAN WHO DIED

WHO DIDN’T HAVE THE GUTS

TO FIGHT BACK

HE PUT HIS PRIDE

IN A PLANT SO GREEN

HE STARTED SUCKIN’

HIS OWN BLOOD…

COWARD… ARE YOU

A MAN OR A MOUSE – JUNKIE?

DOWN, DOWN, HE WENT

DOWN UNDER GROUND

DOWN UNDER GROUND

WELL HE GREW UP

JUST LIKE YOU AND ME

HAD HIS DREAMS

BUT HE JUST COULDN’T SEE

WHY HIS LIFE WAS

FULL OF PAIN… AND MISERY

HE CHOSE THE EASY WAY

AND ESCAPED FROM IT ALL

HALF MAN – HALF MOUSE –

A COWARD!

HE STARTED TAKING THEM

WHITE LITTLE PILLS

(HE WAS ON HIS WAY…)

DOWN, DOWN, HE WENT

DOWN UNDER GROUND

DOWN UNDER GROUND

THE YEARS PASSED BY

AND THE SPRING CAME

HE WAS AS GONE

AS THE ”SNOW” THAT DAY

WHEN HE FIRST TRIED

HEROIN…

SO HE GREW OLD

BUT HE WAS JUST A BOY

FOR POLITICIANS

HE BECAME A TOY

HE LOST HIS PRIDE

TO A PLANT SO GREEN

COWARD… !

DOWN, DOWN, HE WENT

DOWN UNDER GROUND

DOWN UNDER GROUND

COWARD… !

DOWN, DOWN, HE WENT

DOWN UNDER GROUND

DOWN UNDER GROUND

Den här låten är helt otroligt sur och jag har aldrig läst en text som fått mig att vilja vrålknarka så mycket som denna. Det här är exakt vad som blev fel med dödsmetallen. De slutade dyrka döden och började sjunga om att bojkotta Coca-Cola och att knark är dumt istället. Sedan ställer jag mig högst tveksam till att det finns stockholmsbaserade dödsband som INTE rökt jazztobak. Det doftar släggkastning i glashuset gott folk. Att de sedan blandar in dumma politiker i eländet gör bara ont värre. Varför var det tvungna att göra det? Det fyller ingen annan funktion än att en redan unken textmassa blir ännu mer plump och naiv. Avslutningsvis så finns det bara ETT band som får börja en låt med orden ”This is a story…” och det är Ungerns stoltheter TORMENTOR vars nationalepos ”Elisabeth Bathory” är en odödlig klassiker.

MY LIFE FOR YOU

WE TRAVELLED FAR

ON THIS PATH OF WAR

WHERE BRAVE WARRIORS

FROM TOWN TO TOWN

FROM LAND TO LAND

JOINED TO FIGHT

(MY LIFE FOR YOU)

YOU HEARD THE CALL

AND MARCHED TO WAR

BRAVE WARRIORS

YOU STOOD SO STRONG

RIGHT BY OUR SIDE

THROUGH STORM AND RAIN

(MY LIFE FOR YOU)

YOU STAYED ALL TRUE

THROUGH THE WINDS OF CHANGE

BRAVE WARRIORS

DEATH METAL PRIDE

DON’T WASH AWAY

LEGIONS OF HATE –

(MY LIFE FOR YOU)

”My Life-Metal For You” vore en mer adekvat titel på den här låten för när jag läser sådant här trams vill jag bränna hela min CD-samling och klippa mig i en ironisk Tom Cruise-frisyr. Det är få saker jag tycker är så genuint töntigt som ”Brothers of Metal”-texter. Den här verkar handla om deras fans som i vått och torrt stått vid deras sida och utkämpat ”THE BATTLE OF METAL”. Jag tippar på att det blev hyfsat glest i leden efter den här kalkonskivan. ”Death Metal Pride”. Jo, jag tackar jag. Trey Azagthoth hade nog haft ett och annat att säga om detta bands lyrik på den gamla onda tiden innan han fick för sig att dataspelet ”Quake” och gräsrökning var livets ambrosia.

DEATH METAL VICTORY

…DEATH METAL VICTORY

ALL OF THOSE WHO TRIED TO MAKE US STOP

THEY MUST ALL BE MADE OF CLAY

TRIED SO MANY TIMES WITH NO RESULT

YET WE GET STRONGER EVERY DAY

LIE TO MEDIA BEHIND OUR BACKS

ANY GAME YOU LIKE TO PLAY

ANY CHALLENGE YOU HAVE, WE ACCEPT

DEATH METAL IS HERE TO STAY

MY WARRIORS SCREAM FOR ME –

DEATH METAL VICTORY

BORN OF HATRED TO SOCIETY

WE HAVE RISEN UP TO FIGHT

LIKE A NEVER ENDING WARMACHINE

WITH HEARTS OF FIRE & METAL MIGHT

WE DON’T NEED TO FIT INTO YOUR WORLD

AND WE DON’T NEED YOUR ADVICE

LISTEN BUDDY DON’T YOU PUSH YOUR LUCK

IF YOU WANT TO STAY ALIVE

MY WARRIORS SCREAM FOR ME –

DEATH METAL VICTORY

Återigen, det här är bandets 5:e fullängdare och maken till naiv och plump lyrik har jag inte skådat sedan VITHATTEN släppte monumentala demokassetten ”Dont Burn The Witch”. Att använda ordet ”Society” oftare än vad man använder ordet ”Decapitation” i dödsmetall är för övrigt ett oförlåtligt kardinalmisstag. Jag undrar hur många socialbidragshårdrockare som stått och sjungit den här låten för fulla halsar när deras handläggare förtvivlat försökt få dem att förstå att det inte är OK att blåsa bidraget på härsken metal och pins.

– Men snälla Jonte, du måste ju förstå att det inte kan fortsätta såhär. Arbetsförmedlingen ordnade ju 3 jobbintervjuer men du struntade i att gå på dem. Jag vet inte om jag kan godkänna ditt bidrag den här månaden.

– Listen buddy, don’t push your luck if you want to stay alive!

HERO OF THE LAND

LONG AGO WHEN THE CENTURY WAS YOUNG

LIVED A MAN WHO PASSED HIS LAND ON TO HIS SON

LONG AGO WHEN THE MORAL OF MAN WAS HIGH

LIFE WAS A BATTLE JUST TO SURVIVE

EVERY DAY A STRUGGLE AND A TOIL

TO HARVEST THE LAND AND TO SEED THE SOIL

HE WORKED IN THE FOREST AND HE WORKED IN THE FIELDS

WORKED DAY AND NIGHT TO FEED HIS FAMILY

BEHOLD THE OLD MAN – STRIVING ALL HE CAN

BEHOLD THE OLD MAN – FOR HE IS THE HERO OF THE LAND

HE NEVER CARED MUCH FOR FORTUNE AND FAME

HE NEVER CRIED AND HE NEVER COMPLAINED

HE BUILT HIS DREAM WITH HIS BARE HANDS & MIND

A SIMPLE MAN BUT AN ARTIST OF LIFE

AND STILL TODAY AS I BEHOLD THE OLD MAN

I SEE HIM STRIVING ALL THAT HE CAN

ONE OF THESE DAYS HE’LL PASS HIS LAND ON TO HIS SON

LET HIS SPIRIT GUIDE US WHEN THIS CENTURY IS GONE…

BEHOLD THE OLD MAN – STRIVING ALL HE CAN

BEHOLD THE OLD MAN – FOR HE IS THE HERO OF THE LAND

ONE OF THESE DAYS… I’LL BE THE OLD MAN

AND I’LL WILL FIGHT FOR MY FAMILY AND LAND

BEHOLD THE OLD MAN – STRIVING ALL HE CAN

BEHOLD THE OLD MAN – THE HERO OF THE LAND

BEHOLD THE OLD MAN – STRIVING ALL HE CAN

BEHOLD THE OLD MAN – FOR HE IS THE HERO OF THE LAND

Den här verkar handla om socialdemokraten Roffe, 53 bast, som sliter ont på en gudsförgäten arbetsplats. Hemma väntar frugan Hjördis och sonen Tommy. Trots att Roffe sliter ont hela veckorna är ekonomin skral och framtidsutsikterna ser lika ljusa ut som den hos en 2 månader gammal leverpastej. Jag tycker vi tar ett par minuter och skänker en tanke åt Roffe med familj för han är i sanning en sann hjälte. Hell arbetarklassen! Krossa kapitalet!

”Death Metal Pride”, gott folk.

BORN DERANGED

BOMBS GO OFF AND SHAKE THE GROUND

RADIATION ALL AROUND

IT DOESN’T SMELL, IT DOESN’T SOUND

ALL SURVIVED OR SO IT SEEMS

ANOTHER NUCLEAR LIFE BEGINS

A CHILD IS BORN WITH TWISTED LIMBS

BORN DERANGED

BORN DERANGED

BORN DERANGED

BORN A MUTANT SO DERANGED

CANNOT SEE ITS PARENTS FACE

CANCER INSIDE GROWING PAIN

COUGHING BLOOD, THE DAYS GO BY

ORGANS SLOWLY BURN INSIDE

ALIVE DECAYING, HOPE TO DIE

BORN DERANGED

BORN DERANGED

BORN DERANGED

BORN DERANGED

BORN DERANGED

BORN DERANGED

BORN DERANGED OUR PRICE TO PAY

FOR THE EUROPEAN UNION’S AIM –

TO LEAD THE MARKET’S ”HALL OF SHAME”

FACE THE FACT: IT’S JUST A PART

OF UNITED STATES OF EUROPE’S START –

THIS LITTLE ”GIFT” FROM JACQUES CHIRAC

BORN DERANGED

BORN DERANGED

BORN DERANGED

Titeln till den här låten är ganska tung. ”Born Deranged” ligger bra i munnen och osar lite gammalt hederligt livsförakt. Texten är skivans enda vettiga bidrag ända fram till sista versen då de givetvis var tvungna att blanda in Jacques Chirac i sörjan. ”Start” och ”Chirac” rimmar för övrigt inte hur gärna man än vill det. Lyssnar jag på brutal musik med vacker poesi som handlar om exempelvis zombiepräster som knullmördar sin församling vill jag verkligen inte höra en politisk kommentar gällande blandekonomins påstådda uselhet i sista versen.  Sedan börjar man bli mer än lovligt trött på att varje refräng i stort sett bara består utav låttiteln. Heter låten ”Kill” ylar sångaren ”Kill”, heter låten ”Murder” ylar sångaren ”Murder” och heter låten ”Trombocytaggregation” ylar sångaren ”Trombocytaggregation”. Ni fattar poängen.

I HAVE RETURNED

I HAVE RETURNED

9 HUNDRED YEARS I HAVE WAITED

I HAVE RETURNED

THE TIME IS NOW TO RISE ANEW

HEAR MY CALL

MY WARRIORS COME WITH ME NOW

HEAR MY CALL

MJOLLNIR SHALL GUIDE US THROUGH THE BATTLE

…I HAVE RETURNED

I HAVE THE POWER

TO CRUSH THE FORCES OF DECADENCE

I HAVE THE POWER

TO TAKE BACK WHAT’S RIGHTFULLY MINE

I AM THE NEW AGE

WHERE NATURE REGAINS ITS STRENGTH

I AM THE NEW AGE

WHERE MAN IS ABOVE ALL GODS

…I HAVE RETURNED

Vi fortsätter denna odyssé genom lyrikens mörka bakgator och nu sjungs det om åskguden Thor helt plötsligt. Kombinationen anti-droger, Jacques Chirac och nordisk mytologi känns ungefär lika självklar som kombinationen 21-växlad mountainbike och bläckfiskaladåb. Sista versen finner jag en smula kryptisk. Om jag vore en skäggig gud som härjade runt i ett gigantiskt träd skulle jag knappast se till att människan stod över alla gudar. Men vad vet jag egentligen? Ivar ifrån monumentala ENSLAVED skrev oändligt mycket bättre vikingalyrik när han var 12 år gammal. På riktigt. Om Thor skulle få för sig att dyka upp likt gubben i lådan skulle det första han gav sig på med sin hammare vara texthäftet till den här skivan. Sedan skulle han hemskt gärna få hälsa på i AMON AMARTHS replokal för att sätta P för deras tonkonst.

RAGNARÖK

15000 YEARS

THE EXCEPTION OF MANKIND

THE TIME TO LIVE, THE TIME TO DIE

…AGAIN

THE END OF ALL… SOON TO BEGIN

THE COMING OF THE ETERNAL ICE:

RAGNARÖK… RAGNARÖK

YEARS OF WARS

MAN AGAINST MAN

LAKES OF BLOOD… FLOW

BURNING HORIZONS

THE SUN IS BLACK…

RAGNARÖK… RAGNARÖK

15000 YEARS

THE EXCEPTION OF MANKIND

THE TIME TO LIVE, THE TIME TO DIE…

…AGAIN

Låten ”Ragnarök” är med på min topp-5 lista över de sämsta låtarna som någonsin spelats in. Självklart har den ett ordbajseri som passar musiken helt perfekt. Textförfattare som använder ”…” in absurdum har aldrig rent mjöl i påsen och här når det fenomenet sin kulmen. Jag minns första gången jag hörde ”Ragnarök”, tror bestämt det var på en skiva som följde med tidningen Close-Up någon gång 1997. Jag blev så paff att jag var tvungen att lyssna igenom den flera gånger i rad för att undersöka om jag verkligen hörde rätt. På Youtube kan man hitta hur obskyra låtar som helst men ”Ragnarök” har jag aldrig lyckats finna hur jag än sökt och det är ingen slump att det är så. Det är trist att ett band som i starten lirade kompetent klassisk death metal surnade till såhär hårt.

YOUR PAIN MY GAIN

YOUR PAIN – MY GAIN

SO MUCH HATRED

TOWARDS MAN

A TRUE PSYCHO

YES I AM

I WILL FEED YOU

WITH FAKE TRUST

BUT YOU’LL MEET MY

MORBID LUST

YOUR PAIN – MY GAIN

NOW I’VE GOT YOU

ON YOUR KNEES

AND I’LL USE YOU

AS I PLEASE

WHEN I KILL YOU

PEACE OF MIND

A LIFE TAKEN

I FEEL FINE

Som sagt gott folk, 5:e plattan. Spana in nödrimmen i denna mardröm. Satte de sig ner när den här texten var klar, dunkade varandra i ryggen och tyckte att detta var bra nog att platsa på en skiva? Jag blir genuint upprörd när jag läser sådant här trams. Om de varit 12 år gamla och inte visste bättre hade jag haft överseende med detta men inte när det gäller folk som är en bit över 20-årsåldern. ”Warrior” släpptes 1997, bandet bildades 1989. Om de var 15 bast när de startade så skulle det betyda att de var 23 år gamla när denna skiva släpptes.

Jösses.

Nu har jag ingen aning om hur gamla de faktiskt var. De kan ju ha bildats på dagis men det betvivlar jag. Hursomhelst är detta en usel text och ska sanningen fram så skulle jag tycka att den var usel även om det vore ett spädbarn som skrivit den. Låten är å andra sidan så vederstygglig att jag inte ens skulle bli imponerad om så en spermie spelat in den.

THE END

THE WORLD IS OLD AND TIRED

IN MY DREAMS I SEE THE END

NOW I SEE THINGS CLEARER

I WILL NOT BE CONDEMNED

MY MIND REQUIRES

THE VOICES DEMAND

MY MIND REQUIRES

THE VOICES DEMAND

…THE END

THE SUN HAS SOON BURNED OUT

THE SIGNS ARE THERE TO BE SEEN

THE STARS ARE FALLING DOWN

THE ONLY GOD IS ME

MY MIND REQUIRES

THE VOICES DEMAND

MY MIND REQUIRES

THE VOICES DEMAND

…THE END

THE SOULLESS CHILD IS BORN

IN MY DREAMS I SEE THE END

THEY WHISPER IN MY HEAD

THE WORLD WILL BE CONDEMNED

MY MIND REQUIRES

THE VOICES DEMAND

MY MIND REQUIRES

THE VOICES DEMAND

…THE END

…THE END

…THE END

Sista låten på skivan. Tack och lov för det! I jämförelse med förra bidraget så är det här ljusår bättre men det säger egentligen ingenting. Kan man inte rimma så ska man inte rimma. Det är en bra tumregel gott folk.

Ja, detta var alltså vad UNLEASHED hade att bjuda på i textväg på den här skivan. Bandet har faktiskt skrivit ännu sämre lyrik i sin karriär men eftersom ”Warrior” är en så pass klassisk skiva så tog jag bara upp de bidragen. Det har ju inte hört till ovanligheterna att folk klagat på plutonens ordtrollerier genom åren och jag kan inte förstå varför de inte bett någon om hjälp med textförfattandet.

”Death Metal Pride”.

Jojo.

/Hatpastorn