Gästbloggare: Heidenhammer
Då eder Hatpastor varit upptagen med att skriva ett vansinnesmanifest gällande skivan ”Ordo Ab Chao” har jag låtit min nära vän och norske kollega Heidenhammer ta över skutan med ett gästinhopp i denna skrift.
Heidenhammer är vida känd för att kunna reta upp sig under morgonkaffet över de hädelser som titt som tätt drabbar svartmetallgenren och det vore idiotiskt utav mig att inte publicera hans fantastiska utlägg.
Mycket nöje.
/Hatpastorn
”SKÖNSÅNG”
Vrål. Ett utav de inslag som främst är förknippade med BM och döds. Och det blir bäst så. En del vokalister nöjde sig dock inte med detta utan tyckte gott och väl att de kunde bredda repertoaren och slänga in vad som på den tiden kallades för ”vanlig”, eller alternativt ”ren” sång.
Anledningen till att jag tar upp detta är att just denna ”konstform” ligger till grund för ett utav de värsta fenomen som skakat BM-scenen sedan dess födelse i början utav 80-talet. Det är helt enkelt dags att vissa skall ställas inför krigsrätt och ta ansvaret för vad de faktiskt har ställt till med.
Det finns en handfull konstellationer/personer som alla står i skuld till fördärvet. Låt oss dyka ner i den svavelosande avgrunden och se vad vi hittar.
Det finns några band man helt enkelt inte jävlas med, Fenriz gamla projekt ISENGARD var/är ett utav dem. Har du aldrig skogsvandrat och för full hals vrålat att ”LAAAAAAAAAAAAAAAAANDET og HAAAAAAAAAAVVVVEEEEEEET det VIIIISER SEG FLOOO-OOTT!”, då har du inte levt eller så lyssnar du på ANTHRAX. Fenriz lade grunden till några riktiga guldkorn under mitten utav 90-talet. Förutom DARKTHRONE så var NEPTUNE TOWERS (jo, faktiskt), VALHALL, STORM och nyss nämnda ISENGARD fantastiskt bra. Det är dock de två sistnämnda vi skall fokusera på.
Det var just på grund utav STORM och ISENGARD som ett antal bedrövliga vokalister helt sonika bestämde sig för att ”om Fenriz kan sjunga rent, då måste ju även jag kunna det”. Vips så hade vi odugliga VINTERSORG (för att inte tala om NATTVINDENS GRÅT) och en hel hög andra oaptitliga folkmusikstinkande plutoner med tvivelaktigt existensberättigande. VINTERSORG var för övrigt aldrig något annat än en usel MARKOOLIO-kopia. ”Till fjälls”. Jo, jag tackar jag.
Jag har diskuterat med en kollega att när jag väl söker upp Fenriz här i Oslo och slår honom på käften med förklaringen att ”här får du för VINTERSORG och folk-trenden”, så skulle han förstå och helt enkelt bara ställa sig och ta emot snytingen.
Kanske skulle han till och med insistera på en extra smäll för säkerhets skull.
Garm, vars riktiga namn jag glömt, förmodligen för att det är helt oväsentligt (Kristoffer Rygg – Hatpastorn) hade en riktigt bra pipa. Innan hans band ULVER spårade ur fullkomligt och han själv blev gammal nog att köpa folköl på den lokala Kiwi-butiken spelade de in den utmärkta fullängdaren ”Bergtatt” där Garm ylade som tagen ur en gossekör med vän stämma. Även detta blev en milstolpe för falsksjungande fåntrattar som insisterade på ”rensång” på sina usla produkter. Återigen har vi skräckexemplet VINTERSORG som i tacklistan på sitt debutalster ”Hedniskhjärtad” tackar just Garm för inspiration. Usch.
Nu börjar vi närma oss kulmen. Det finns ingen chans att jag tänker räkna upp antalet projekt Dan Swanö varit inblandad i och det går knappast att påstå att han själv egentligen varit en ikon inom BM-scenen. Men. Swanö var mig veterligen den absolut förste att kunna sjunga rent inom extremmusiken för den tiden och han gjorde det faktiskt med den äran. Hans insatser satte dock sina spår och den som vill ha det absolut värsta beviset rekommenderas att söka upp Black Sun-tributen till METALLICA (släppt 1995) omedelbart för ett smakprov på hur illa det faktiskt var med de vokala insatserna hos de samlade DM-plutonerna i GBG-trakten. Här kunde inte ens de mest extrema musikaliska virtuosfasonerna eller slutmixarna dölja det faktum att INGEN kunde öppna käften utan att en rutten stank spred sig i studion. Swanö ska även ställas inför krigsrätt för hans insatser på ”For Funerals To Come” med KATATONIA men det är en tidigare berättad historia.
Nu slänger vi i in jokern i leken. Swanö var ju egentligen inte först. Alls. Det var inte Fenriz eller Garm heller. Utan vi gör det enkelt och säger ”Blood, Fire, Death”. Självklart står BATHORY till skuld. Men vi ska lägga korten på bordet; de tre första jag tagit upp i detta manifest kunde sjunga och det kunde INTE herr Forsberg. Sången är BEDRÖVLIG och det enda eventuella undantaget ifrån den regeln är möjligen ”One Rode to Asa Bay”. Jag vågar inte ens tänka på hur många tagningar som krävdes innan den sattes. Det kan mycket väl vara så att Quorthons falsksång lade ribban för kvalitet så lågt att det är därför nivån på sångfåglar inom extremgenren är så katastrofal.
Till sist: den som övertygade Ari Honkonen ifrån mitt finska favoritband MORNINGSTAR (just det, favoritband fram till ”Kalevala Mysticism” då han begick samma misstag som andra surt duschgnolande fånar) att han kunde ”sjunga rent” skall jag söka upp och ha ihjäl.
Tack för kaffet.
/Heidenhammer
Hatpastorns likpredikan 
Kommentera