Archive for the Från A till Ö Category

Från A till Ö med Heidenhammer. T som i TULUS.

Posted in Från A till Ö on 20 maj, 2015 by hatpastorn

tulusFy fan vad bra det här är. Jag sitter och verkligen njuter i fulla drag av vad som torterar mina hörlurar och trumhinnor. Det rusler og tusler, tisler og tasler. En dissonant violin gnider över en bas krispigare än en veckogammal Skogaholmslimpa. Trumljudet, sångljudet, gitarrerna … jag finner inte ord. Och detta skriver jag om en skiva släppt 2007. I Norge!

Hur det är möjligt vågar jag inte ens spekulera kring. Jag kan bara konstatera att i ett år då så gott som alla norska band fullkomligt tappade fattningen för vad de höll på med och rejält mangel skulle ersättas med blipp blopp-syntar (och det är inte NEPTUNE TOWERS-kollage jag pratar om) och andra märkvärdigheter var det alltså ett band som prickade in alla rätt. TULUS fattade allt. På en skiva som till och med heter ”Evil 1999” fortsatte de leverera vital, energisk och obehaglig black metal.

OK, ska sanningen fram var de inte helt ensamma – som ett ytterligare svart tänt ljus i en annars i neonljus meningslös tillvaro släppte också THORNS sin fantastiska och hittills enda fullängdare detta förbannade år. Jag funderade ett tag på om jag skulle skriva om den när jag var på denna bokstav, så vi kan väl säga att det blev lite delad förstaplats. På något vis.

Åter till TULUS och deras magiska ”Biography obscene” . Det här är vad jag kallar för en riktig utveckling av vad ett band tidigare hamrat fram. Genom åren har det tillkommit fler nyanser och grepp, men bandet har ändå varit konsekvent med att hålla fast i den kärna som utgör själva grundbygget. Nu är det som att själva fernissan och dess detaljer pryder en solid stomme, istället för att som andra band låta en plastig fasad desperat försöka sminka över väggar och innanmäten som ruttnat för länge sedan.

Inte ett riff, inte en del känns irrelevant på den här skivan. Den är faktiskt såpass bra att jag inte vågat kolla upp den skiva som kommit efteråt. Jag vill leva kvar i den här bilden.

Amen.

/Heidenhammer

Från A till Ö med Heidenhammer. S som i SAMHAIN.

Posted in Från A till Ö on 19 maj, 2015 by hatpastorn

Innan någon börjar orda om att detta minsann inte är black metal och kanske inte ens metal vill jag be vederbörande att hålla käft. Vad Glenn Danzig än företagit sig är det likväl mer sataniskt och true än vad som tänkas kan.

samhainSedan kanske det i och för sig är ganska synd att all den musik han skrivit och framfört knappast kan sägas inge samma respekt för Djävulen som de fyra första skivor han gjorde under namnet DANZIG. Går man till Metal Archives påstår någon där att SAMHAIN och DANZIG tekniskt sett är samma band, då det var producenten Rick Rubin som fick Glenn att byta namn på det. Det må vara hur det vill med den saken, men i mina ögon kommer SAMHAIN och DANZIG alltid att vara två olika band.

Och hur mycket jag än vill, kan jag inte till fullo uppskatta de album som släpptes under namnet SAMHAIN. ”November coming fire”, som vi kommer att prata om idag är album nummer två av totalt tre. Man hade kunnat hoppas att några av de barnsjukdomar som präglade debuten skulle vara borta, men så är icke fallet. Även om här finns guldkorn och några i grunden riktigt bra låtar, förstörs helhetsintrycket av ett minst sagt klumpigt framförande. Jag tyckte alltid att MISFITS var bättre ju tajtare de blev, och de hade åtminstone vett att inte spela över sin förmåga. Detsamma kan inte sägas om SAMHAIN. Tydligen är det Glenn själv som spelar trummor på skivan, och det är då inget han gör med den äran. Egentligen framstår det som obegripligt att någon som tagit sin musik på så stort allvar inte velat lämna över trumpinnarna till någon mer kompetent förrän bandet bytte namn.

Ibland får jag lust att verkligen ge mig fan på att uppskatta det här mer. Jag var nära att köpa den där dyra boxen som innehåller allt som bandet spelade in och lite till. För ett hutlöst pris. Tro mig, jag vill verkligen förstå den storhet som så många andra verkar uppfatta.

Antingen har jag fel eller också är den berömde kejsaren utan kläder. Som en annan kejsare som år 1999 valde att släppa ett album kallat ”IX Equillibrium”. Som också uppskattades av märkvärdiga individer. Tvi.

/Heidenhammer

Från A till Ö med Heidenhammer. R som i ROK.

Posted in Från A till Ö on 14 maj, 2015 by hatpastorn

indexDet här var då den skiva som jag desperat ville skulle vara intressant den där bedrövliga skivmässan förra året. Givetvis var det ett utfall av ”MOTÖRHEAD i reabacken”-­syndromet som jag tidigare beskrivit, men ändå. Tack vare ROKs ”This is satanik” kom jag mycket riktigt hem med en MOTÖRHEAD-­platta och en fullängdare med tidigare nämnda LORD BLASPHEMATE.

Nå. Jag kommer aldrig att förstå varför SADISTIK EXEKUTION valde att vara ett skämtband istället för att hålla sig till den delvis fullkomligt briljanta dödsmetall de kved ur sig på sina två första fullängdare. Visst fanns där även en del flams och dumheter, men så länge det hölls på en relativt rimlig nivå var det inte direkt något som störde. När de sedan släppte sitt magplask ”K.A.O.S.” var dock måttet rågat även för min del. Den skivan har jag inte rört sedan jag köpte den någon gång i början av år 2000 och sannolikt kommer jag inte att göra det heller ens i rent researchsyfte.

Kan då bandets frontman Rok få ordning på torpet i och med ett ”solosläpp”? Givetvis inte. Även här återfinns det glimtar av fantastiska riff och delar av låtar, men det hela drunknar i någon slags intern buskishumor blandat med oväsen framfört på gitarr och orgel, krönt med vokala tramsläten. Det hela är på en sådan låg nivå att jag börjar förstå varför det till sist gick åt fanders med Osmose Productions. Att ett såpass etablerat skivbolag släpper igenom sådant här måste ses som det yttersta av dåligt omdöme.

Varför bryr jag mig så mycket? Tja, hade det bara varit en buskisplatta som spelats in enkom för någons prepubertala nöjes skull hade väl ­ inte ens jag ­ höjt på ögonbrynet utan bara suckat och gått vidare. Varför inte bara ta bort tramset och släppa en fullgod EP med genuint bra material? Det blev tydligen en fullängdare till och tillika en singel på det, sedan var det slut med det här bandet.

Och inte ens jag kommer att orka kolla upp uppföljaren.

Om den nu inte råkar stå i en reaback.

/Heidenhammer

Från A till Ö med Heidenhammer. Q som i QUICKFIRE DEUS SOL INVICTUS.

Posted in Från A till Ö on 13 maj, 2015 by hatpastorn

Förra året besökte jag Argentina, vilket också medförde att jag satte foten på sydamerikansk mark för första gången i mitt liv. Det var kul, varmt och bullrigt. Glatt överraskad blev jag också av att Buenos Aires alls inte såg ut som jag hade tänkt mig. Istället för en ganska anonym arkitektur liknade det inte något jag tidigare upplevt, då dess olika arkitektoniska influenser utgör en slags mosaik av olika kultursfärer.

QuickfireInnan dess hade jag väldigt dålig uppfattning av Latinamerika rent generellt och av Argentina i synnerhet. Detsamma får jag säga om musiken därifrån. Andra länder på kontinenten har ju blivit uppmärksammade på olika håll – Brasiliens SARCOFAGO, Chiles UNDERCROFT, Perus MORTEM … och så vidare. Däremot hade varken jag eller någon annan i Församlingen hört talas om något band från Silverlandet med de på åttiotalet omtvistade öarna. Den enda musikern vi kände till från Argentina var ingen mindre än VIVIAN BLACK. Och som jag letade efter henne, men hon verkar vara som uppslukad av jorden. Från att ha varit representant för Church of Satan och medverkat i en rad argentinska morgonsoffeprogram verkar hon nu leva en anonym tillvaro antingen i Miami eller i Buenos Aires. Ingen vet säkert.

I alla fall vill jag se till att höra något band från de länder jag besökt. Varför det blev just QUICKFIRE DEUS SOL INVICTUS vet jag inte, men det passar ju bra med tanke på vilken bokstav bandet börjar på. Musikaliskt rör det sig om en slags småarg thrashpizza med alla tillhörande standardingredienser. Några av medlemmarna spelar i de fantasifullt betitlade banden HELLFIRE och RAVENFROST. Jag vet inte vad jag ska säga. Metal är verkligen som musikens svar på McDonald’s. Varthän man sig i världen vänder, återfinns samma produkter. Ibland kan det vara skönt, när ens mage till sist gjort revolt mot den fermenterade hästmjölk jag av artighetsskäl svepte i Kirgizistan. Och några band vet jag har motiverat sin existens med att de spelar musik av samma anledning. Välbekant snabbmat är alltid gott.

Men till skillnad från våldsamt anonym metal upplever i alla fall jag den gastronomiska belöningen betydligt mer givande än den soniska motsvarigheten. Standardmat blir jag för det mesta i alla fall mätt och belåten av. Urvattnad och näringsfattig thrash, döds och black blir jag irriterad, livstrött och slutligen bara apatisk av.

Medan jag har skrivit detta har skivan inte ens kommit halvvägs. Jag är redan så mätt att jag bestämt får ta en tur till vomitoriet. Tack för mig.


Hoppla hoppla! En musikvideo vid min barm! Dock tagen från senaste plattan. /Hatpastorn

/Heidenhammer

Från A till Ö med Heidenhammer. P som i PAN.THY.MONIUM.

Posted in Från A till Ö on 11 maj, 2015 by hatpastorn

”Dream II”, en EP med en av Dan Swanös kanske mer okända konstellationer. Tittar man på medlemslistan återfinns mig veterligen ett gäng medlemmar i andra band Swanö spenderat tid på att komponera ballader åt.

panthymoniumDet kanske bör sägas på en gång att jag aldrig varit helt biten av hans musikaliska verk. För det första är de helt enkelt för många, särskilt om man då också inkluderar de band som knappt släppte skivor. För att ta sig an dem antar jag att man först måste uppskatta hans kändare band i betydligt större utsträckning än jag. Om det är någon musiker som skulle mått bra av att sammanfattas på någon slags ”Best of”-samling eller helt enkelt en playlist med noggrant sorterade bitar från katalogen, är det nog han.

Nåja. PAN.THY.MONIUM (vilket namn …) låter dessvärre sämre än vad jag mindes. Jag lånade den här skivan för evigheter sedan av Dr Panzram, och det är samma exemplar som nu ljuder i vardagsrummet medan snön tungt faller utanför. Ja, det är i slutet av mars när detta skrivs, men vi är i Norrland.

Om det här bandet var före sin tid vet jag inte, men det kan nog vara lätt att tro. För tiden lite mer udda instrument som framträdande keyboards och flöjtar förekommer, och jag vill minnas att de dessutom använde sig av en saxofon emellanåt. Problemet blir mest att det låter ganska fånigt med bullrande gitarrer och bas, samtidigt som en käck trudelutt ljuder som om den vore tagen från valfri ”Magical sounds of the pan pipes”-samling. Det finns tillfällen när två extremer verkligen inte passar ihop, och även om detta inte är det absolut värsta exemplet på sådant är det heller inte så långt ifrån.

Tja, i ärlighetens namn vet jag inte om det finns så värst mycket mer att säga. Jag hade faktiskt förberett mig på att granska detta mer noggrant, men åtminstone just nu ser jag ingen direkt anledning till det.

Vi får väl se om jag plockar fram den igen år 2027. Det var nämligen tolv år sedan jag lät den snurra på skivtallriken sist.

Fan, vad gammal jag börjar bli.

/Heidenhammer

Från A till Ö med Heidenhammer. O som i OCTINOMOS.

Posted in Från A till Ö on 10 maj, 2015 by hatpastorn

Sicket rens. Inget tjafs. För en gångs skull känns det som att hastighet och aggression är en nödvändighet, istället för att vara där för sakens skull. Och ändå lyckas skivan vara varierad rakt igenom.

15321Ju mer jag tänker på det, desto mer framstår det som att det var svenska band som lyckades plocka upp stafettpinnen efter det att den norska scenen självdött av kollektiv psykos, Matrixvirus och snabba solglasögon. OCTINOMOS skäms verkligen inte för sig och försöker heller inte krysta fram något spelat märkvärdigt. Med risk för att låta lite småpartisk känns det här lite som DIABOLICUMs syskon, både i musik och koncept. Samma sak med föregående album, ”Welcome to my planet”. Det är industriellt och förprogrammerat, men utan den där fadda smaken som exempelvis ABORYM urartade till. I brist på bättre ord vill jag hävda att det i detta sammanhang känns helt naturligt med alla inslag som förekommer på skivan. Som grädde på moset är de vokala prestationerna så nära Ihsahns ylanden på ”In the nightside eclipse” man kan komma.

Att speltiden håller sig strax över halvtimmen är bara ett plus i kanten. Ingen meningslös utfyllnad, inga partier som dröjer sig kvar och stör. För en gångs skull känns det också ända in i själen att upphovsmakaren Fredrik Söderlund ­ förmodligen mer känd från PUISSANCE ­ också ville ha sagt något på riktigt med skivan. När jag läser i konvolutet framstår han lite som en ilsken variant av Moby, som gjorde samma sak med bookleten till sin skiva ”Play”; att istället för att skriva ut texter ge läsaren en inblick i hans åsikter. Om man sedan håller med eller inte må vara en annan sak.

Fan, nu vill jag ha en uppföljare. Snarast.

/Heidenhammer

Från A till Ö med Heidenhammer. N som i NEPTUNE TOWERS.

Posted in Från A till Ö on 6 maj, 2015 by hatpastorn

neptuneJag tror vi gått igenom allt Fenriz spottade ur sig på nittiotalet utom just NEPTUNE TOWERS. Sammanlagt släpptes två skivor under detta namn, och egentligen är det väl fel att enbart avhandla den första, ”Caravans to empire Algol”. Så varsågod, jag bjuder på några ord om uppföljaren ”Transmissions from empire Algol” också. Faktum är att den, från en personlig synvinkel, är aningens mer intressant då det var den jag köpte först. Nåja.

När andra musiker i black metal-svängen insisterade på att kvida fram dark ambient valde herr Nagell att göra något annat. Besläktat kanske, men likväl. Här bjuds det istället på en ganska lättlyssnad form av rymdinspirerad, för det mesta atonal musik. Förvisso kan man skönja några melodier här och var, men för det mesta är det ljudkollage det handlar om.

Och visst fungerar det. De två skivorna utgör varsin stomme i samma koncept, men skiljer sig musikaliskt en hel del. Där den första låter mer abstrakt och hotande till sin natur, framstår del två i stjärneposet som mer varierad och melodibaserad. Fenriz ger ingen större förklaring till vad det är tänkt att de olika ljuden skall frambringa för bilder, så den biten får man lämna till fantasin. Kanske är det också lika bra.

Tydligen spelades ytterligare ett album betitlat ”Space lab” in under namnet NEPTUNE TOWERS. Om han fick kalla fötter eller om Moonfog satte ned foten vet jag inte, men det hade varit intressant att få höra resultatet. Tydligen skall 2012 års återsläpp på ”Transmissions …” innehålla fyra utdrag från just detta album, men i ärlighetens namn vet jag inte om jag är så pigg på att höra dem då det känns som att det här är musik (eller ljud?) som bör höras i sin helhet, inte upphackad i bitar.

Gylve själv har i efterhand sagt att vitsen med projektet var att skapa album som skulle låta som Klaus Schulze på demonivå. Om han lyckades eller inte vet jag inte, då jag inte brytt mig om att kolla upp nämnde musiker. Fan vet varför, egentligen. Jag älskar den svenske elektromusikkompositören Ralph Lundsten, som på en del mer eller mindre bisarra skivor haft samma rymdambitioner som Fenriz. Jag menar, vem kan motstå album som ”Svit för elektroniskt dragspel” från 1967?

Nä, om ni inte hört NEPTUNE TOWERS innan, så gör er själva en tjänst och gör det. Sedan kan ni gå över till Ralph.

Ni kommer att tacka mig efteråt.

 

/Heidenhammer

Från A till Ö med Heidenhammer. M som i MYTHOS.

Posted in Från A till Ö on 5 maj, 2015 by hatpastorn

mythosAlla som är bekanta med MYTHOS räcker upp en hand. Alla som nu räcker upp en hand känner till bandet för att de lyssnat på deras bidrag på den första ”World Domination”-samlingen som gavs ut av Osmose Productions 1995. Någon kvar? Nej? Bra.

Nämnda samling är kanske också en av de bästa samlingsskivor som släppts. Vi snackar låtar med IMMORTAL, ENSLAVED, FALLEN CHRIST, LUCIFERION (av någon märklig anledning valdes dock deras SODOM-cover ”Blasphemer”), MARDUK och ABSU. För att bara nämna några. Needless to say, när den dök upp hos den kombinerade bok- och skivaffären på Prisma i Härnösand höll jag på att kissa i byxorna av ren förtjusning.

Det är idag svårt att förstå vad samlingsskivor faktiskt betydde för skivkonsumenter på tiden innan Internet. Det var inte ovanligt att band till och med betalade för att få medverka på dem, för bättre promotion gick knappast att få. Om man dessutom lyckades få dela utrymme med ovan nämnda celebriteter borde ju succén vara ett faktum.

Trodde jag. Och säkert också MYTHOS, då deras bidrag var förbannat bra. En udda finsk kombination av death och black metal, med en stämning jag inte upplevt vare sig före eller efter. Säreget var bara förnamnet. ”Unreal moon” hette låten, ”Pain amplifier” hette skivan. Och hur mycket jag än letade, verkade den vara omöjlig att få tag på. MYTHOS tycktes spårlöst ha gått upp i rök. Det enda de släppte i övrigt var en EP vid namn ”Dark material”, samt ett par demoskivor. Sedan var sagan all.

Tills dess att jag någon gång 2008 gjorde ett ryck och av en slump hittade skivan via en säljare på Tradera. Oförskämt billigt också. Nu skall det tyvärr sägas att hela skivan kanske inte riktigt håller stämningen från början till slut, men nog finns det några riktiga örhängen i den samlade låtskatten. Det här är rått. Sedan tycker jag också att några av titlarna, eller egentligen mer det som står skrivet i parentes efter några av dem, förtjänar att nämnas. Smaka på ”In the beginning… (Of the intro) ”, ”In veiled language (true version) ”, ”Verses in the fire (heavy version) ” och ”… The end (of the outro) ”.

Jag kan heller alls inte påminna mig att jag läst någon intervju med någon i bandet, eller för den delen ens läst någon artikel eller recension av skivan. Vet någon därute mer om detta band? Jag är nyfiken. Det borde du också vara.

/Heidenhammer

Från A till Ö med Heidenhammer. L som i LORD BLASPHEMATE.

Posted in Från A till Ö on 4 maj, 2015 by hatpastorn

lordblasphSommaren 2014 gick jag och Pastorn på skivmarknad här i Sundsvall. Till mitt stora förtret hittade jag verkligen ingenting som fångade min uppmärksamhet när jag likt en ångvält gick lös på de backar med ogudaktigt material som uppenbarade sig framför mina ögon. Detsamma verkade gälla för min kumpan … som i och för sig lyckades hitta en fantastiskt rolig BURZUM-tribute, som tidigare recenserats i sin helhet här på bloggen.

Tobbe Fällström, som haft ett finger med i det mesta som gällt metalrelaterad verksamhet i den här staden, var även han på plats då han tappert försökte kränga osäljbara plattor till de besökande. Han lockade med ett desperat ”köp tre för hundra spänn”-erbjudande. An offer you can’t refuse. Likväl lyckades jag bara hitta en enda skiva som på sin höjd var halvintressant – ROKs ”This is satanik”. Fatta vilken nivå man då befinner sig på. Jag hade verkligen ingen lust att punga ut med pengar och jag tyckte mig bli räddad av gong-gongen då Fällström deklarerade att han inte accepterade handel med kort utan enbart kontanter. Jag pustade ut.

Till dess att jag ser Pastorn med ett flin langa fram sin plånbok för att ”generöst” dunka fram en hundralapp och slänga ned den i min näve. Innan jag ens hann säga ”nej” var skadan redan skedd. ROK-skivan var min. Då återstod att hitta två till, för att fylla ut. På nåder lyckades jag hitta en skiva med MOTÖRHEAD. Som dessutom var märkt med klistermärket ”Nice price”. Jojo. En skiva kvar. Och då …

… hittar vi en skiva som stoltserar med att ha både Hellhammer och Tormentor med i sättningen. Det konstiga är att Hellhammer valt att traktera gitarren och Tormentor gått lös på trummorna. Vad kunde detta vara? En bortglömd juvel i Norges krona?

Nej. Men däremot brasilianska LORD BLASPHEMATE. Med två helt andra Hellhammer och Tormentor. Det här bandet har tröskat på sedan 1992 och ”The sun that never dies”, som nu rullar i min CD-växlare, är deras fullängdsdebut från 1997. Givetvis har den i en recension på Metal Archives fått hundra procent eller poäng av lika många möjliga. På det photoshoppade omslaget lockas det med titlar som ”The arabs expulsion of Iberian peninsulas by Carlos Martel in Poitier battle”, ”The egyptian magick ritual to invocate Ra-Hoor-Khuit ”, ”Music and poetry to Luciferian occultist order” och ”Yes, we love Satan!”.

”Yes, we love Satan!”. Vi stannar där en stund. Detta kan vara det bästa som spelats in. Refrängen sitter i som en könssjukdom, redan efter första genomlyssningen. Åh, så briljant. Syntflöjtar, rensång och minst tre minuter för lång speltid. Man kan inte värja sig.

Jag har bestämt mig. Karln bakom LORD BLASPHEMATE. Han. Han är the TRUE Hellhammer. Det syns för övrigt på hans corpse paint.

lordb

/Heidenhammer

Från A till Ö med Heidenhammer. K som i KEEP OF KALESSIN.

Posted in Från A till Ö on 1 maj, 2015 by hatpastorn

13975Frågan om vilket band som till sist gav svartmetallen nackskottet bakom ladan ligger väl till viss del fortfarande öppen. Svårt är i alla fall att neka till att KEEP OF KALESSIN bidrog när de valde att ställa upp i den norska melodifestivalen år 2010. De hamnade dessutom på tredje plats.

Annars var namnet något som mest passerade revy och dök upp med jämna mellanrum utan att riktigt tas på allvar. Först långt fram i karriären, då de släppte albumet ”Armada” började folk bry sig om bandet på riktigt. Eller folk, förresten … en del i musikpressen gjorde det i alla fall.

Innan dess sågs KEEP OF KALESSIN mest som ett band i mängden. Det bästa betyg jag sett dem få bestod av att de kom närmast att låta exakt som MAYHEM gjorde på ”De mysteriis dom Sathanas”. En sanning med modifikation, för även om de produktionsmässigt lät tämligen klonade och behärskade instrumenten med samma vigör som de mer kända landsmännen en gång gjorde, var deras låtar mest mediokra. Inte dåligt, men sannerligen inte särskilt spännande heller. ”Agnen –  ­A journey through the dark” är precis så intetsägande som titeln antyder. Det fräser på och visst är det kompetent, men man ska nog vara bra svältfödd innan man tar det här verket till sitt hjärta. Skulle man slå på det här under en omgång ”gissa bandet” är risken stor att de tävlande skulle se ut som frågetecken, för det här kan verkligen vara allt.

Fan, varför skrev jag inte om något annat roligare band i skivsamlingen på K? Så går det när man ska vara märkvärdig och skriva om något relativt sett mer ”obskyrt” band än att göra en rejäl genomgång av KING DIAMONDs kompletta backkatalog. Bootlegs inräknade.

/Heidenhammer