Från A till Ö med Heidenhammer. T som i TULUS.
Fy fan vad bra det här är. Jag sitter och verkligen njuter i fulla drag av vad som torterar mina hörlurar och trumhinnor. Det rusler og tusler, tisler og tasler. En dissonant violin gnider över en bas krispigare än en veckogammal Skogaholmslimpa. Trumljudet, sångljudet, gitarrerna … jag finner inte ord. Och detta skriver jag om en skiva släppt 2007. I Norge!
Hur det är möjligt vågar jag inte ens spekulera kring. Jag kan bara konstatera att i ett år då så gott som alla norska band fullkomligt tappade fattningen för vad de höll på med och rejält mangel skulle ersättas med blipp blopp-syntar (och det är inte NEPTUNE TOWERS-kollage jag pratar om) och andra märkvärdigheter var det alltså ett band som prickade in alla rätt. TULUS fattade allt. På en skiva som till och med heter ”Evil 1999” fortsatte de leverera vital, energisk och obehaglig black metal.
OK, ska sanningen fram var de inte helt ensamma – som ett ytterligare svart tänt ljus i en annars i neonljus meningslös tillvaro släppte också THORNS sin fantastiska och hittills enda fullängdare detta förbannade år. Jag funderade ett tag på om jag skulle skriva om den när jag var på denna bokstav, så vi kan väl säga att det blev lite delad förstaplats. På något vis.
Åter till TULUS och deras magiska ”Biography obscene” . Det här är vad jag kallar för en riktig utveckling av vad ett band tidigare hamrat fram. Genom åren har det tillkommit fler nyanser och grepp, men bandet har ändå varit konsekvent med att hålla fast i den kärna som utgör själva grundbygget. Nu är det som att själva fernissan och dess detaljer pryder en solid stomme, istället för att som andra band låta en plastig fasad desperat försöka sminka över väggar och innanmäten som ruttnat för länge sedan.
Inte ett riff, inte en del känns irrelevant på den här skivan. Den är faktiskt såpass bra att jag inte vågat kolla upp den skiva som kommit efteråt. Jag vill leva kvar i den här bilden.
Amen.
/Heidenhammer
20 maj, 2015 den 7:48 e m
Mitt i prick!
Pure black energy och Mysterion är även de vansinnesbra plattor. Men ett band med en sångare vid namn Blodstrup kan ju knappast misslyckas.