Vad tänkte de egentligen? Del 5.

Posted in Vad tänkte de egentligen? on 21 juni, 2010 by hatpastorn

Sydamerikaner. Satan signe dem.

Vintersorgs sångröst kan jag hålla timslånga föredrag om, särskilt efter de gånger jag beskådat honom live. När ANCESTRUM ifrån Argentina krigar sig igenom den gamla slagdängan ”Till Fjälls” ställer jag mig dock på balkongen och skriker följande:

Vintersorg, kom tillbaka! Allt är förlåtet! Jag lovar att aldrig mera köra turkhits på dina låtar i storfyllan bara du ger dessa sydamerikaner på nöten!

Visst, svenska är inte precis planetens enklaste språk men denna argentinske näktergal är lite väl nonchalant då hans svenska har mer gemensamt med den svenske kocken ifrån Mupparna än någonting annat. Pluspoäng ska dock delas ut då han med skrämmande precision lyckats ta Vintersorgs patenterade mummelsångsteknik till en helt ny nivå.

Jag älskar även hur den andra sångaren i corpse paint står skönt rastlös igenom nästan hela videon. Att han sedan sjunger på helt fel ställen när han väl få tjuta ”till fjälls” gör allt ännu bättre.

För övrigt måste jag inflika att det är helt OK att ta artistnamn ifrån Tolkiens böcker, att ta artistnamn ifrån Margit Sandemos böcker om isfolket känns inte alls lika käckt.

Vintersorg…

Undertecknad som är en stor fantast utav anagram tycker självklart att det är jättefestligt att man kan bilda meningen ”Svinet Gror” utav norrlänningens artistnamn. Inte lika roligt som att DARK FUNERAL blir Rune Drakalf men man kan ju inte få allt här i världen.

Mycket nöje.

/Hatpastorn

4 Comments »

Encyklopedia Pestilentia. Uppdatering.

Posted in Encyklopedia Pestilentia on 18 juni, 2010 by hatpastorn

Eftersom inte bara jag ska lida helvetets alla kval så har jag gjort så att även ni kan avnjuta dessa fantastiska musikaliska stordåd. Under varje recension finns en hejig länk som för er till låtarna.

Ett stort tack riktas till Dr. Panzram som gjort hästjobbet att lägga upp dessa låtar på sin Youtube-kanal. Jag kan för övrigt rekommendera att ni spanar in vad den gode doktorn bjuder på i övrigt på sin kanal då han har en hel del matnyttigt att beskåda där.

Skiva 2 och 3 i detta vansinnesprojekt kommer att läggas upp inom kort.

/Hatpastorn

1 Comment »

Encyklopedia Pestilentia. CD 1.

Posted in Encyklopedia Pestilentia on 17 juni, 2010 by hatpastorn

Låt 1. MOONBLOOD – ”Fullmoon Witchery”

Skiva 1 inleds alltså med MOONBLOOD och man invaggas i en falsk trygghet då tyskarna faktiskt har gjort ett par bra låtar. Däremot förstod jag mig aldrig på hypen kring detta band för då det begav sig ansågs de vara ett rätt mediokert gäng och då är jag väldigt generös i min bedömning. Jag antar att det är typiskt för 2000-talet att dyrka gammalt franskt och tyskt strunt som ingen jävel brydde sig om när det kom. Vid närmare eftertanke är det nog så att dagens kids skulle mörda för denna trippel-CD. Kulturskymning.

Låten börjar med ett kraftigt kassettsvaj och ett mediokert tidstypiskt riff. Menlösa markeringar på spruckna cymbaler och ett inte alls övertygande vrål senare dundrar det igång. Nonchalant grindande för låten till ett catchy versriff med en lätt sur gitarrslinga på. Efter detta är det omöjligt att minnas någonting då arrangemanget ger mig ADHD. Ljudet är relativt bra, typiskt MOONBLOOD skulle jag väl säga. En blandning utav en bra rehearsal och en mindre bra portainspelning låter det som. Stilmässigt tidstypisk centraleuropeisk svartmetall. Inte det absolut bästa jag hört men inte alls helt oävet.

Något som däremot inte åldrats med behag är tyskarnas musikvideo som kan beskådas på http://www.youtube.com/watch?v=Q2DmSDxtjcA. Deras cover på IRON MAIDENs ”The Trooper” orkar jag inte ens kommentera. Vokala insatser i dagcenterklass utlovas.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/0/YpL5OxO5_mo

Låt 2. YGGDRASIL – ”God of Light”

Fransmännen startar med samma åsksampling som inleder urusla SIEBENBÜRGENs praktmagplask ”Vampyria”. Bör tilläggas att detta franska YGGDRASIL finns det INGEN information om. Det finns ett franskt band till med detta namn men de startade 2005. Mysteriet tätnar. Hursomhelst drar det igång med ett ”episkt” riff med pukor och hela faderullan. När ena gitarren vildsint börjar såga väljer sångaren att på sämsta tänkbara engelska hålla ett brandtal. Sedan blir det svensk slingdöds utav alltihop. Kompetent framfört med duktiga musiker och ljudet håller hög klass för att vara en demoinspelning. Det som ligger bandet i fatet är sångaren som förutom utspridda brandtal kraxar sig igenom låten med ett utav de torraste sångljudet jag hört. Att det inte blev något utav det här bandet kan jag förstå då vi svenskar vid den här tiden var ljusår bättre i denna genre. Låten avslutas med samma åsksampling igen. Innovativt. Fräscht. Inte alls. Låttiteln osar för övrigt life-metal utav värsta slag.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/1/s6X5MpXNyGk

Låt 3. MUSPELLSHEIM – ”Mörkskogen” (Jag orkar inte hitta fram ett norskt ”Ö”)

Dessa norrmän valde att bidra med en låt som även finns med på deras totalt ointressanta demo ifrån 1997. ALLA norska svartmetallband fick skivkontrakt förr. MUSPELLSHEIM fick aldrig något kontrakt och det om något är ett tecken på att vi är på väg in i den ändtarmsöppning som kallas Encyclopedia Pestilentia. Norrbaggarna skippar alla intron och kör igång med ett riktigt ”kom igen Finnåker”-riff. MUSPELLSHEIM var nog vid närmare eftertanke det ENDA norska bandet som inte fick kontrakt vid den här tiden och jag förstår varför. Musiken, ljudet och framförandet stinker studiecirkel. De har faktiskt mer likheter med de gamla Sundsvallspunkarna i SKAPLIG FRAKTUR och deras trallpunk än med svartmetall. Låten är inte usel utan bara så grå och menlös att jag kräks inombords. Mjusch – som katten Jansson skulle ha sagt.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/2/JzKmDpdp2QM

Låt 4. DARK FOREST – “Age of the Dark Dreams”

I likhet med franska YGGDRASIL så finns det ingen information om denna tyska pluton. Otighta syntar och jag menar verkligen otighta syntar ljuder ut ur högtalarna. Det låter som om någon som aldrig spelat synt tidigare ger sig ut bland de svarta och vita tangenterna. Efter 2 minuter börjar jag skruva på mig i väntan på att själva låten ska starta. 3 minuter, fortfarande bara ett märkligt stråk/orgelljud som till synes slumpartat skapar något som i bästa fall kan kallas en melodi. 4 minuter, samma visa. 4: 53, låten slut. Tystnad.

En utav de värsta musikaliska avarterna jag vet stavas dark ambient. I denna genre har det släppts så mycket poänglös smörja att det är ofattbart. DARK FOREST tillhör det absoluta bottenskiktet i genren. Grattis.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/3/ajzEAtOqcP8

Låt 5. PURITAS VIRGINUM – ”Le Dernier Empire”

Jag vet inte om det här bandet är bra eller om de blir bra i jämförelse med den tidigare artisten. Fransmännen, älskar det ordet för övrigt. Jag ser framför mig en hord utav Steven Seagals iförda majestätiska mockajackor med fransbeslag.

Fransmännen.

Nä, den här låten suger. Ena gitarristen tror att han spelar i ATOMIC SWING och försöker funka till denna syntstinkande midtempohistoria och det låter rent utsagt fan inte klokt! Försök till mumlande pratsång gör ont värre. Efter 3:30 tar låten slut men gitarristen fortsätter att lattja med svajarmen tills eländet tar slut vid 5-minutersstrecket. Jag skämtar inte. I 90 sekunder leker han med svajarmen. På en samlingsskiva. Uselt band. Uselt.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/4/bLd90tpIVmE

Låt 6. AGATHODAIMON – “Sfinit Cu Roua Suferintii”

Jag minns när svartmetallen dog en smula för mig och det var då bolaget Nuclear Blast gjorde entré i den genren runt 1997-1998. AGATHODAIMONs förstlingsverk ”Blacken the Angel” är en orgie i ofarlig svartmetall och denna bit är en demoversion utav en utav låtarna på den plastbiten. Såhär i efterhand låter den här slagdängan inte alls dum. Melodisk svartmetall med bra ljud och oklanderligt instrumenthanterande. Jag har egentligen inget att klaga på här, kan det vara så att mitt omdöme redan fördunklats? Jag bör kanske redan nu klargöra att ens krav för kvalitativ musik sänks kraftigt när man plågar sig igenom denna compact disk. Den som kan komma ihåg vad låten heter vinner ett fint pris då den är ungefär lika lätt att komma ihåg som titeln på nya GORGOROTH-skivan ”Ica-Kvantum Opossum Trahunt”.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/5/hWv4w_VAF8k

Låt 7. ASTAARTH – ”The Frozen Sun”

ASTAARTH, smaka på namnet.

ASTAARTH.

”The Frozen Sun” är den låt jag spelat överlägset flest gånger ifrån det här svavelosande helvetet. Varför? Jo, därför att det är en utav de absolut sämsta låtarna som någonsin spelats in. Ord kan inte beskriva detta utan det bör höras men jag ska göra mitt yttersta för att kunna ge er en aning om hur det här egentligen låter. ASTAARTH är för övrigt anledningen till varför jag alltid närmar mig fransk svartmetall med samma försiktighet som en gynekolog närmar sig en gymnasietjej som varit på Kos med sina tjejkompisar.

”The Frozen Sun” inleds med en duttande synt ackompanjerat utav en otight bas. Duttandet består utav totalt 4 toner och låter di-doo-do di-doo-do di-doo-do di-doo-do.

Sedan brakar det igång.

Trummisen vevar vilt bland allt han kommer åt och misslyckas med varje rullning och eftersom det är en rullning efter VARJE vända hinner han misslyckas totalt 8 gånger innan det blir ett stopp i låten. Sångaren vräker ur sig otäckheter med ett sångljud som är så torrt så att det känns som att stoppa en veckogammal kubb i munnen och andas in . Syntaren spelar vad jag tror är totalt 5 toner och det är givetvis de 5 sämsta tonerna på planeten. Gitarristen och bassisten vet jag ej vad de gör eftersom det enda man hör är världens högsta sång, hi-hat, pukor samt synt i denna högst tvivelaktiga ljudbild. Mardrömmen fortsätter med en töntig dansbandstakt. Här väljer sångfågeln att helt plötsligt sjunga rent och skrattar man inte okontrollerat här så skrattar man inte åt något. Texten består utav ett i stort sett ohörbart mumlande men det låter som han sjunger detta: ”Oh, mighty spirit, I small your name, I small your brains, evil, to thee your majesty, upon your jigsaw, ooooh, oooh snopp”.  Efter detta så börjar det vevas och misslyckas bland trummorna igen och det kraxas ännu mer. Fruktansvärt. Det sker ett till stopp i låten och introt återvänder likt en könssjukdom resistent mot antibiotika. Under det återkommande introt vrålar fransosen något ohörbart och när det drar igång igen kommer en tjej in på bedrövlig operasång medan sångaren svårmodigt mässar i bakgrunden på katastrofal engelska. Fy fan, detta är så otroligt talanglöst på så många olika plan. Bör tilläggas att min stereo hatar denna låt så kan jag inte snabbspola utan jag måste lyssna om och om igen på den för att kunna skriva ned vad som händer och sker. I denna korta textsnutt har den spisats 8 gånger hittills och jag är på god väg att skriva in mig själv på hospitalet. Needless to say är låten nästan 5 minuter lång. Varför gör jag detta?

ASTAARTH är könsvårtan du märker på ditt desperata krogen-stänger-snart ragg efter att ni kopulerat utan kondom. ASTAARTH är FOX-kolan som gräver sig ner i dina skadade hörntänder. ASTAARTH är den musikaliska motsvarigheten till brasiliansk fjärtporr. Rättelse: ASTAARTH är den musikaliska motsvarigheten till DÅLIG brasiliansk fjärtporr.

Detta till trots kommer jag lyssna på den här låten om och om och om igen tills mitt hjärta stannar.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/6/gqmr0NI4TQ8

Låt 8. ANAON – ”Offerenn Fall”

Jag måste erkänna att efter förra bandets tonterror så känns det lagom kul att recensera 42 låtar till. Man blir ganska mätt på risig musik. ANAON, även de fransmän, lirar tack och lov inte allt för pjåkig dödsmetall, eller ”Celtic black metal” som de själva kallar sin tonkonst. I ungefär en minut vill säga innan det bär iväg med ompa ompa takter och stötsång. Tack och lov tar sig ”Offerenn Fall” och ett stämningsfullt svartmetalldoftande stämriff räddar detta ifrån avgrundens käftar. ANAON blir bättre och bättre ju längre låten går och efter en stund sitter jag på fullaste allvar och funderar på om jag inte ska kolla upp mer med det här gänget. Tydligen är det 2 snubbar från detta band som lirar/lirat i SOILWORK. Lite lustigt. En snygg logotyp har de med och 1997 släppte de en EP på hyfsat trendiga Drakkar. En aning anonymt kanske och lite för mycket har de sneglat på den svenska scenen vid den här tidpunkten men en helt klart godkänd bit. Tummen upp!

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/7/9bV7mTpR7zM

Låt 9. EMGLEV – “Myth of the Twelve Stones”

De här nissarna kommer ifrån ett land där huvudstaden heter Paris. Musikaliskt låter det som en mer professionell version utav DARK FOREST, vi snackar alltså dark ambient. Det som gör detta relativt lyssningsvänligt är en klanderfri instrumenthantering, OK melodier och inom smärtgränsen godkänd pratsång. För att vara dark ambient är detta ganska stämningsfullt. Inte precis ARCANA som jag anser vara ett utav få riktigt bra band inom genren men klart godkänt.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/8/T7xiC1ENROA

Låt 10. SECUNDO FLUMINE – “The Quest to My Previous Life”

SECUNDO FLUMINE, idel kända band här som ni hör. Belgisk pagan metal med en medlem som spelar alla instrument själv. Introt låter som en valfri djungelbana ifrån Donkey Kong Country till Super Nintendo. Datatrummorna skenar iväg likt babianer på fultjack efter introt och det enda som är ”pagan” med denna låt är våffelätarens sång som är under all kritik. Tänk er hur Vintersorg sjöng på ”Till Fjälls” fast med ännu mer bomull i käften och med en touch utav Downs Syndrom. Den som kan lyssna på den här låten utan att tappa koncentrationen och börjar tänka på annat får 500 spänn utav mig. Likt en fis i universum passerar detta diskanthärjade inferno förbi utan att någon egentligen bryr sig. SECUNDO FLUMINE, vad ska man säga egentligen? Poänglös låt. Skitnödig blev jag på kuppen med.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/9/iQy0d_zj9Tg

Låt 11. NECROMICON – ”The Hated One”

Tjoflöjt! Ett svenskt band! NECROMICON spelade enligt egen utsago ”mörk grindcore” på den gamla goda tiden. En genrebenämning som jag och många andra fnissat gott åt under årens lopp. Varför inte bara släppa sargen och säga att man spelar svartmetall då det är det de de facto gjorde. Hängde ni med där? Hursomhelst har vi här ett stycke norrländsk välspelad melodisk svartmetall med syntar. Jämför man den här låten med de andra banden på denna samlingsskiva så är det en helt galen klasskillnad. Jämför man den här låten med de mer etablerade svenska/norska svartmetallgängen under den här tidsperioden når de dock inte riktigt hela vägen. Detta är ett bevis på hur djävulskt hög standard vi nordbor höll en gång i tiden, sedan kan alla 18-åriga mestöntar dyrka sin franska träck bäst de vill. NECROMICON har även haft en hel del suspekta skivomslag genom åren och med risk för att få en lårkaka utav Zoid så kan det kanske bli en närmare analys på dem senare.  Trivia: Enligt en intervju med bandet ifråga i Decomposition Zine nummer 1 ifrån 1994 så valde de att kalla sig NECROMICON då Necronomicon kändes som ett för långt ord. Magi.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/10/fA0WHgaj3vM

Låt 12. PANTHEON – “The Year of the Pantheonium”

PANTHEON ifrån Tyresö var ett sidoprojekt med folk ifrån THYRFING i sättningen. Här pratar vi otroligt tids/områdestypisk svartmetall med tuffa riff och slingor för hela slanten. Inte dåligt alls utan mest bara gjort tusen gånger tidigare fast bättre. Sedan känns låttiteln otroligt Stockholmsfyndig. Ska det vara trixiga ordkombinationer finns det bara en värd att nämna och det är guldbandet TROLLUCIFER. Det här är en till låt som lider utav ADHD-syndromet, det är i stort sett omöjligt att koncentrera sig på låten utan att tankarna vandrar åt andra håll medan man lyssnar. Inte ett så gott betyg och det var tur att de prioriterade THYRFING istället för detta. Sidoköret RUTTHNA är dock det bästa som kommit ifrån dessa musikanter. Kolla upp skivan ”Doomsdaylight” (ännu en hejig ordlek) om ni vill ha genuint bra svartmetall.

Om jag inte minns helt fel hade PANTHEON en betydligt snyggare  alternativ logo men då jag inte orkar scanna in den ifrån Conspiracy Mag så får ni hålla till godo med denna.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/11/7f-RRQ0-3hY

Låt 13. VINDICTA – “…And I Arose From the Underworld”

MUSPELLSHEIM var inte det enda norska bandet som misslyckades med att få ett skivkontrakt, landskamraterna VINDICTA gick samma öde till mötes. Detta måste vara det mest anonyma svartmetallbandet ifrån Oslo genom alla tider. Fruktansvärt utstuderad norskmangel som stinker tidiga GORGOROTH fast inte alls på ett bra sätt. Idioten i mig vill säga att det här musikstycket har ett par hyfsade riff men ska korten fram på bordet så är detta rätt menlös tonkonst. Sedan så ställer jag mig lätt skeptisk till låttitlar som börjar med tre punkter.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/12/vwTkX8U5oH4

Låt 14. ORDOG – “What Is the Waves Stop?”

Apropå att ställa sig skeptisk till låttitlar så har vi här ORDOG ifrån Skottland. ORDOG är dock ett hyfsat bra band. Tänk er ett lite råare och rakare VED BUENS ENDE med en sjögrön fotbollshuligan på sång. Helt klart ett utav de bättre svartmetallbanden som kommit ifrån Storbritannien. Sedan stödjer jag helhjärtat deras LP ”Position One” ifrån 1997. Inget omslag, inga låttitlar utan bara en svart vinylskiva med bandnamnet på. Limiterad till 300 exemplar och förmodligen helt omöjlig att få tag i. Det enda jag kan gnälla över är låttiteln som bara känns konstig och grammatiskt bisarr. Eftersom ORDOG inte namngav sina titlar i onödan gissar jag att skaparna utav denna blandskiva hittade på titeln själva för att ha något att skriva på konvolutet. Innovativt.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/13/lBRym-5p90s

Låt 15. AES DANA – ”Visions Éthérés”

Vi återvänder till Frankrike igen. Det var ju så längesedan sist vi fick oss lite härlig fransk satansdyrkarmusik med femtioelva apostrofer i titeln. Ska jag vara helt ärlig så har jag ingen aning om vad detta band vill med den här låten. Smygruttet ljud, märkligt arrangemang, flöjtar, pianon, kraxande sång, konstiga riff. När låten är slut väljer flöjtaren att ge sig ut på ett jazzflöjtsinferno i någon minut till. Det finns säkert folk som gillar det här eftersom det är medlemmar ifrån ANTAEUS och ARKHON INFAUSTUS men jag personligen kommer inte att sitta och dyrka döden till AES DANA i onödan igen. Tydligen har jag sett dem live i Belgien men jag minns helt seriöst ingenting utav detta. Märkte detta utav en ren slump då jag satt och sorterade gamla flyers. Vilken satans nörd man är.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/14/19b2814h3u8

Låt 16. MAGIA POSTHUMA – ”Bereavement”

Ännu ett band ifrån Belgien. ENTHRONED-medlem i sättningen, eller i livesättningen kanske jag ska säga eftersom Nornagest bara var sessionmedlem vid MAGIA POSTHUMAs liveritualer. Att jag pratat mer om en ENTHRONED-medlem än något annat om detta band är ett bevis på att detta är inget att direkt jubla över. Låten är lite över 2 minuter lång och i stort sett menlös. Ett par OK riff sen så är det slut. En axelryckning.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/15/NydrPnNdhQA

Låt 17. ZEPHYROUS – “Hidden Away From the Sun”

Det är helt omöjligt att inte brista ut i ett spontant och hjärtlöst skratt när dessa greker avslutar CD 1 med sitt nationalepos ”Hidden Away From the Sun”. Enligt uppgift så ska deras trummis, Emperor of the Mourning Moon, spela trummor men är inte detta en trummaskin så ska jag döpa om mig till Leviferum Nagalash Furfur då trumspelet är helt vansinnigt obskyrt. Sångaren sjunger lika konstigt som Mårten ifrån ALGAION och såvitt jag vet är ALGAION det enda svenska bandet som öppet säger sig vara influerade utav den grekiska svartmetallscenen. Det är inte alls dålig sång utan mest, ja konstig. ZEPHYROUS påminner en del om ALGAION eller vice versa kanske jag ska säga, dock är svenskarna ljusår bättre än detta. Ljudbilden är det som får mig att brista ut i skratt och det är helt seriöst omöjligt att i ord beskriva hur detta låter. Superhöga hurtiga datakaggar, juldoftande syntar och bräkande sång. Efter 1:56 är låten och skiva 1 slut och aldrig har tystnad varit så njutbar.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/16/tzlVjLo831w

Sammanfattning skiva 1:

Det som skrämmer mig lite när jag ögnar igenom det jag skrivit är att folk som inte hört den här skivan kan tro att den inte alls är så dålig. Tro mig, den är avgrundslik. ASTAARTHs bidrag är dock legendariskt, jag var tvungen att kolla upp deras nyare prylar och till min stora förvåning har de ryckt upp sig rejält. Det låter inte alls som samma band längre på gott och ont. Tydligen hoppade alla i bandet utom sångaren av efter deras första demo. Jag undrar varför…

Nä, varför vänta? Dags att ge sig i kast med CD 2.

/Hatpastorn

9 Comments »

Encyklopedia Pestilentia. Introduktion.

Posted in Encyklopedia Pestilentia on 17 juni, 2010 by hatpastorn

Något som är vanligt förekommande i min skivsamling är samlingsskivor/kassetter. Förr om åren var det i mitt tycke det bästa sättet att komma i kontakt med ny musik på. Kompilationer brukade även vara ganska billiga vilket passade ens plånbok bra då studiebidraget inte räckte långt alla gånger. Det finns många klassiska samlingsskivor där Nordic Metal – hyllningen till Euronymous, nog är den klarast lysande stjärnan. Idag har upplägget inte lika stark genomslagskraft när det gäller att hitta ny musik då modeflugan Internet verkar bita sig kvar längre än väntat på gott och ont.

Det finns dock en samlingsskiva i min ägo som letat sig till skivspelaren lite oftare än de andra utav anledningar bortom all vett och sans. Samlingsskivor kanske jag ska säga då det faktiskt rör sig om en fet 3-CD box innehållandes i största del usel tysk och fransk svartmetall på demostadiet. Encyclopedia Pestilentia är namnet på denna styggelse och innan jag ger mig i kast med denna soniska mardröm tänkte jag lotsa er en stund genom minnenas allé.

För en herrans massa år sedan fanns det en grym skivbutik i världsmetropolen Sundsvall vid namn Metalstore som styrdes utav Kim och Tobbe ifrån nedlagda Near Dark Produktions. I en lokal stor som en äggkartong samlades man för att snacka skit och spisa/köpa grymma plattor till fördelaktiga priser. Att det serverades alkoholhaltig bål på invigningsdagen säger ett och annat om upplägget i den butiken. Världsklass.

En dag när jag var på jakt efter ny musik med pengar brännandes i fickan fiskade jag upp en suspekt CD-box med ett strykfult omslag. Genom en dechiffrering i Robert Langdons anda lyckades jag utröna hieroglyferna på omslaget till Encyclopedia Pestilentia. Tung titel. Baksidan var fullsmetad med bandnamn och låttitlar, sammanlagt 50 låtar på 3 skivor. Många utav banden hade man läst om i diverse fanzines och liknande medan en stor del var, och är än idag ska tilläggas, totalt okända för mig. Att det finns mycket skrot på kompilationer vet alla som någonsin ägt en sådan men bland all skit brukar det finnas ett och annat guldkorn med. Prislappen, eller rättare sagt det modifierade klistermärket med klumpigt ritade siffror, informerade mig att 129 kronor var den summa pengar jag var tvungen att betala. 129 spänn för 3 skivor, vilket klipp! Jag tog skivan och stegade mot kassan och samtidigt ser jag Kristian ifrån SURVIVAL UNIT titta på mig och CD-samlingen med en glasartad blick för att sedan återgå till att bläddra lakoniskt bland vinylsinglarna. Tobbe i kassan ger mig samma suspekta blick och hans sedvanliga kallprat om plattorna man köpte var minimerat till ett svalt ”129 kr, tack”.  Om jag hade varit Spindelmannen hade mitt spindelsinne pinglat. Tyvärr så hade mitt sinne för bedrövlig musik inte utvecklats på dito vis.

Väl hemma i bostaden öppnade jag skivan för att i en stunds kontemplation ögna igenom bookleten. En del utav nöjet med att köpa skivor är att insupa texterna, bilderna, informationen och till och med lukten. ”Blizzard Beasts” med IMMORTAL luktar dock avföring, synd på en bra skiva men det är en annan historia. Det tog iallafall exakt 7 sekunder att läsa denna eftersom det var ett ynka uppvik där den enda informationen var bandnamnen, låttitlarna och i vissa fall en obskyr kontaktadress.

Jag började ana oråd.

Beväpnad med fjärrkontrollen i handen satte jag mig i min gamla skinnsoffa och började lyssna igenom CD 1, 2 och 3. Efteråt var jag som i ett tranceartat tillstånd, en levande febermardröm. Drygt 3 timmar utav mitt liv spenderade jag tillsammans med den mest genomruttna skitmusiken jag upplevt. Det fanns guldkorn men att finna dem var som att sila tänderna med gubbkuk. För att få valuta för pengarna har jag sedan dess plågat min bekantskapskrets med denna monstrositet. En festklassiker är att plocka fram Encyklopedin och när man har nytt folk på besök så gäller dito regel. När NH ifrån CORPUS CHRISTII och hans flickvän Veronica var på besök för ett par år sedan så spisades denna platta varm men till min förvåning så fick den inte önskad effekt. Jag antar att hans ursprung ifrån det veritabla U-landet inom svartmetall, Portugal, skuggat hans omdöme.

Nu i veckan när man som vanligt låg sömnlös så började tankarna vandra omkring och vips så låg jag och hade gjort mentala recensioner på de låtar jag mindes var allra sämst. Jag ser detta fullkomligt absurda arbete som en slags exorcism då jag en gång för alla ska bedriva de demoner som hemsökt mig genom dessa år. Så här kommer den, en recension utav ALLA låtar som är med på denna minst sagt usla kompilation.

Mycket nöje.

/Hatpastorn

Leave a comment »

Bandfotokatastrofer. del 6.

Posted in Bandfotokatastrofer. on 11 juni, 2010 by hatpastorn

Att hacka på gamla bandfoton föreställandes hårdrocksband ifrån 80-talet är som att skjuta mot ett öppet mål men tyvärr så kan jag inte låta denna monstrositet komma undan utan att jag säger någonting om det. Tyska (givetvis) BALLANTINEZ lämnar mig med en stum beundran. Hur kunde de godkänna denna visuella skrattfest?

Herr pannband längst till vänster har förutom en kraftigt begynnande tunnhårighet även stora problem med att rensa kindtänderna med tungan ifrån hjortronkärnor. Som ättling ifrån världsmetropolen Lycksele så är undertecknad fullt medveten om den irritation som uppstår efter man inmundigat ett tjog våfflor med hjortronsylt. De satans kärnorna naglar sig fast likt östeuropeiskt amalgam. Snubbens framskjutna position med kroppen som ska symbolisera pondus ser snarare ut som en klassiskt norrländsk ”träskor-på-verandan”-pose. Detta tillsammans med tyskens högst tveksamma klädval slutar självklart med ett totalt och ofrånkomligt fiasko.

Nästa she-male till rakning är noll procent rädd för att ta emot enorma mängder tyskt kön i brumman. Hans högst ekivoka ansiktsutryck samt pose talar för att många mörka nätter har spenderats i Tysklands mer dunkla kvarter. Det är ingen slump att hans bröstvårta kikar fram likt en pepperonikorv på en svettig pizza i Sveg och till skillnad ifrån pizzan är denna helt hårlös. Klädseln osar östrogen. Jag är skeptisk.

Vad i Satans namn tänkte bandets frontman när han dök upp på fotosessionen i detta skick? Monobrynet på tyskens panna är rent utsagt hypnotiskt. Oddset för att han blir en varulv när fullmånen lyser är så lågt att satsar man en hundring får man tillbaka 67 kronor och 50 öre. Låt dock inte ögonbrynet (singularis) lura er, det finns gott om annat smaskens att spana in. Den uselt sittande jackan eller vad man nu ska kalla denna läderdoftande mardröm lämnar föga för fantasin och hans navel ser ut som en reva i tids/rymd-flödet. Enligt rykten på webben så ska självaste Stephen Hawkings ha utfört experiment i denna mörka hålighet. Vad han hittade där är mänskligheten förmodligen inte redo för. Brallorna orkar jag inte ens kommentera då det enda som händer är att jag får MC Hammers gamla slagdänga på skallen. Halt! Hammerzeit!

Skulle man ha en tävling om vem som har de mest åtsmitande spandexbyxorna mellan David Bowie i filmen ”Labyrinth”, huvudrollsinnehavaren i fantasyrullen ”Krull” och denna hempermanentade tysk så skulle det ta åratal att utse en vinnare. Motorvelocipedsmustaschen som är industristandard i Tyskland sitter som en smäck och timmarna som spenderats på det lokala solariet är åtskilliga. De nonchalanta hålen på hans kritvita linne talar för att han är gruppens galnaste medlem och enligt uppgift så äger denna bad boy Europas smalaste nitbälte. Imponerande.

Att Fredrik Wikingsson har ett dunkelt förflutet som medlem i BALLANTINEZ hade jag faktiskt ingen aning om. Det finns egentligen inte så mycket mer att nämna förutom hans bedrövliga klädsel och hans aura utav total hopplöshet.

Jösses hur folk såg ut på det glada 80-talet. Tur att vi lever i ett nytt årtusende där hyfs och god ton är var mans ledord. Vänta lite nu, har italienska HANDFUL OF HATE haft en ny fotosession? Ja, lika bra att ha det eländet överstökat när vi ändå är igång.

Den liksminkade herren längst till vänster har enkelt bara gett upp. Efter en miljard katastrofala bilder har han helt enkelt sålt smöret och bokstavligen tappat humöret. Håret okammat, händerna i fickorna och jackan på sniskan. Att han inte ens tittar mot kamerans generella rikting utan snarare stirrar längtansfullt mot fatet med hembakta mazariner talar för att han hellre vill göra något annat än att bli terroriserad utav en skoningslös kamerablixt.

Blondinen i bakgrunden stödjer inte heller han konceptet kam och verkar vara en smula rädd för kråkboet som vilar på frontmannens hjässa. Att bandet inte ens bemödat sig med att stryka det svarta lakanet i bakgrunden är ett bevis på hur lite de brydde sig denna dag.

Frontmannen. Vart ska jag egentligen börja? Skinnjacka, naken torso, törnekrona, risigt hår och tjocka Kjell Bergkvist-fingrar som pekar hotfullt mot kameramannen som uppenbarligen även han har svårt att hålla sig för skratt. Om ni tror att jag rotat fram denna bild ifrån någon obskyr plats har ni helt fel. Detta fotografi har HANDFUL OF HATE som officiellt foto som de bombar hela Myspace med. Synd på ett i grund och botten ganska bra gäng. Uppskattar man svartmetall som går i ljusets hastighet så är chansen stor att man gillar dessa italienare.

Fjärde gubben i denna konstellation var på en helt annan plats när någon högre makt delade ut halsar och både han och blondinen verka vara rädda för någonting som vi som betraktare inte kan se då de håller sig högst reserverade i bakgrunden på denna fantastiska bildkomposition.

Kom igen! Ni heter HANDFUL OF HATE! Visa lite hat och pondus! Ska det vara så svårt att ge sig ut i någon lokal ruin och dyrka döden framför kameran istället för att stå och småfisa i replokalen? Jag känner mig som matadoren i tjuren Ferdinand just nu.

Nä, nu ska jag gå och slita mitt hår, riva sönder min cape och bryta av mitt svärd…

Vänta lite nu. Har WITCHERY haft en ny fotosession? Att en bild säger mer än tusen ord är en sanning så god som någon. Legion, som tidigare vrålat lungorna ur sig på en utav mina absoluta favoritskivor med MARDUK, ”Heaven Shall Burn…”, har här spökat ut sig likt Graf Von Beelzebub ifrån legendariskt sunkiga MYSTIC CIRCLE under ”Drachenblut”-eran. Ibland blir jag bara så förbannat trött.

God natt.

/Hatpastorn

2 Comments »

Hatpastorn is back!

Posted in Uncategorized on 1 juni, 2010 by hatpastorn

Då Hatpastorn åkte på vad man brukar kalla en manlig förkylning de sista dagarna på europasvängen så har denna vecka tillbringats i sängen med ett starkt skapelseförakt som enda sällskap. När man ringer vårdcentralen och förklarar symptomen feber, lungpaj, bihåleproblem och hosta med medföljande HP Lovecraft-liknande uppkastningar och blir nekad att träffa en läkare utan tillbeds att köpa NÄSSPRAY så inser man att Sverige är ett satans U-land! I övrigt var resan en riktig höjdare och man har träffat mycket trevligt folk och botaniserat bland oheligt mycket obskyr musik.

Som mjukstart tänkte jag lite kvickt skriva några ord om en del utav de plutoner jag stött på under resans gång.

Först ut är INQUISITION och denna duo går verkligen inte av för hackor. Under åren har undertecknad sett dessa gamla Colombianer en handfull gånger och varje gång har jag tänkt ”Shit, det går inte att bli mer true än så här”. Eftersom de bara är 2 pers live kan man tänka sig att ljudet blir en smula fattigt. Icke. Varje gång har ljudet varit på topp och upplevelsen magisk. Ni som inte hört INQUISITION tidigare har här en rejäl juvel att upptäcka. Om ni tänker er hur IMMORTAL hade låtit om de utvecklats åt det mer råa hållet efter ”Pure Holocaust” så kommer ni bra nära. Just ”Pure Holocaust” är en utav gruppens stora inspirationskällor fick jag veta då man spenderade en natt i ett rökigt backstageområde i Berlin tillsammans med sångaren/gitarristen Dagon. Jag fick även veta att snubben som blir ihjälknullad utav en häst i den klassiska Internetfilmen bodde på samma gata som Dagon och jobbade på Boeing. På Boeing har man som policy att på deras hemsida ha en lista över de i personalen som dött och en kommentar gällande dödsorsak. Under hästmannens namn stod det dock ingenting. Onödigt vetande säger ni. Livsnödvändig fakta säger Hatpastorn.

I Berlin bjöd de iallafall på 3 nya låtar ifrån deras kommande album och det lät otroligt lovande. En naturlig utveckling utav den makalösa plattan ”Nefarious Dismal Orations” och det blir ett givet köp då den släpps. I övrigt bjöd de på hits ifrån samtliga alster och det är alltid ett sant nöje att se Incubus smattra bakom trummorna då han har en utav de mest oortodoxa spelstilar jag sett. Likt en jockey på en stridshäst dundrar han fram bakom cymbalerna och piskar ridecymbalen för att ekipaget ska gå fortare. Har ni möjlighet att se dessa lirare live så rekommenderar jag er varmt att se dem. Folks kommentarer efter att ha sett dem brukar låta ”Om IMMORTAL fortfarande vore bra hade de låtit såhär” och ”Det här var fan det absolut råaste jag sett”.

Avslutningsvis kan jag nämna att INQUISITION spelar in sina skivor live. 2 dagar brukar det ta. Imponerande.

Belgiska ENTHRONED har aldrig imponerat nämnvärt på mig. Trots det äger jag bandets 3 första alster. ”Towards the Skullthrone of Satan” är dock en riktigt tung titel och den skivan köptes mycket tack vare den. Med mycket tack vare menar jag givetvis att det var det enda skälet till att den införskaffades. Live var de lite utav en besvikelse. Det var lite väl mycket lattja runt och heja på folk man känner i publiken och jeansväst för att jag skulle kunna uppskatta det till fullo. Som detalj kan jag nämna deras nya trummis som satt backstage och värmde upp i 3 timmar. Efter en sådan uppladdning hade man på känn att man skulle bevittna en rensfest utan dess like men åter blev man besviken. Visst, han spelade helt klanderfritt men totalt utan passion. Jag vill se en trummis som dyrkar döden och slår hårt. Inte någon skolboksfanatiker som ser ut att tillverka en Fabergéägg bakom pukorna.

Även de körde låtar ifrån de flesta plattorna i sin diskografi även om det var bidragen ifrån de 3 första albumen som gick hem bäst bland publiken. Många utav deras andra bitar lät mest som något NAGLFAR ifrån Umeå skrotat i mitten på 90-talet.

Tyskland och svartmetall är i regel en lika god kombination som bålgetingar och adamsäpplen men det finns en handfull konstellationer som är mördande bra. DARKENED NOCTURN SLAUGHTERCULT är ett utav de banden och förutom ett fantastiskt rått bandnamn så har de även en lika rå kvinna på gitarr och sång. Undertecknad har haft det stora nöjet att träffa dessa satansdyrkare ett flertal gånger under årens lopp och förutom att de är ett genuint trevligt gäng så är de oftast mördande bra live med. Första gången jag bevittnade dem live var 2002 på klubben Hagalaz i Tyskland och de hade så mycket nitar på sig att de spelade av strängar i parti och minut. En magisk afton. Litauensiska förbandet OBTEST lämnade dock inget större intryck. Att medlemmarna hade ringbrynjor på sig såg rätt fräckt ut i 2 låtar sedan såg de ut som ett gäng puckelryggar som förtvivlat försökte ösa i alldeles för tunga scenkläder. Namnet OBTEST får mig osökt att tänka på OB-test. Gratis tamponger ist krieg. Backstage-utrymmet på Hagalaz måste även det nämnas. Krossade fönster, skitiga madrasser samt en gloria utav blod och hjärnsubstans på väggen efter att någon deprimerad tysk valt att ända sitt liv där.

Ack, det glamorösa rockstjärnelivet.

Även denna gång var DNS riktigt bra live och de har utvecklats en hel del de senaste åren. Onielar är en hejdundrande frontkvinna och de levererade återigen hits ifrån hela deras bakkatalog. Tyvärr framförde de inte låten ”… To Necromancy” ifrån superskivan ”Hora Nocturna”. Anledningen till detta var att de inte ansåg att det var rätt atmosfär. Sjukt true sagt.

Spanska THE SOMBERLAIN ville väldigt mycket men tyvärr så var detta inte alls något vidare. Det är inte OK att anno 2010 stjäla riff ifrån MAYHEMs epos ”Freezing Moon” RAKT AV. Till spanjorernas fördel kan dock nämnas att de är det enda bandet jag någonsin sett live som lyckats framföra VENOMs ”Black Metal” hundra gånger mer otight än originalet. En rolig anekdot är att de var sena till första giget på grund utav att de blivit stoppade utav den lokala ordningsmakten då de hade bilen full med människoskallar. Lustigt nog blev skallarna bara konfiskerade, antar att Spanien inte har samma griftefridslagar som Sverige.

KULT ifrån Italien är ett härligt gäng. Sist jag såg dem var de helt utomjordiskt otighta och hade helt underbara mellansnack rörande sataniska spjut och fan vet allt. Denna gång hade de verkligen ryckt upp sig och levererade en fin dos hederlig svartmetall. Frontmannen bör nämnas då han gav allt under deras gig för att sedan ställa sig i publiken och röja hårdast utav alla åt resten utav banden som spelade samma kväll. Imponerande. Samma frontman lyckades för övrigt lura i mig någon lokal specialitet som innebar att svepa ett dricksglas sprit och en starköl på nolltid. Det var startskottet för en utav de mest legendariska blandfyllor jag haft och såhär en evighet senare känner jag fortfarande ett stort förakt för konceptet alkohol.

Slår man upp orden ”lokalt förband” i nationalencyklopedin så hittar man en bild på spanska RAZE. Pittoresk gubbthrash med en frontman som rörde sig likt en blandning utav Robert Gustavsson när han imiterar en stridstupp och en stelnackad matador. Det går faktiskt inte i ord beskriva hur detta såg ut men rent musikaliskt var detta inte alls fy skam. En dos hejig thrash kan vara precis vad man behöver ibland. Rent visuellt lämnade RAZE dock en hel del att önska.

VOMITORY har jag sett nästan 30 gånger live och i Portugal var första gången jag faktiskt hörde vad de spelade. Det finns hopp för ljudteknikerna även om det är litet. Konceptet odugliga ljudtekniker är något jag kommer att skriva en rykande avhandling om så snart som möjligt. VOMITORY levererade iallafall en riktigt bra spelning. Ultrakompetent svensk döds som sitter som en sportkeps är alltid hundra gånger bättre än bajsnödig teknisk matematikdöds med grodsång och uppstämd virvel.

Norska AURA NOIR överraskade faktiskt. De lät EXAKT som på skiva vilket inte kan sägas om speciellt många andra band. Personligen anser jag att norrbaggarnas enda riktigt bra platta är ”Black Thrash Attack” ifrån 1997 och då merparten ifrån nyss nämnda skiva framfördes live stod man nöjd och lufttrummade likt en teckensspråkslärare på crack.

THUNDRA, även de norrmän, är ett typexempel på ett band jag inte brydde mig ett dugg om. Enda gången jag brukar ge THUNDRA en tanke är när jag spisar ENSLAVEDs opus ”Eld” då trummisen Harald Helgeson även spelade med just THUNDRA någon gång i forntiden. Varför vet jag detta? Ibland önskar man att man hade lika lätt att komma ihåg tyska verb som risig svartmetall. Hursomhelst var spelningen sådär. Lätt anemisk norsk pagan metal med en sångare som har norra Europas största ICS Vortex-komplex.

Om du känner ett starkt sug efter ungersk dödsblack med trombon där halva bandet heter Attila i förnamn kan du kika upp I, DIVINE. Detta band bildades utav de medlemmar som fick foten ifrån inte alls oävna SEAR BLISS. Folk snackar om att finländare dricker mycket sprit. Ungrare får finnar att framstå som pingstvänner. Punkt.

IMPIETY spelar musik jag i 9 fall utav 10 inte förstår någonting utav då stressig war/black är en genre jag är mycket selektiv inom. Live är de dock riktigt bra och Shyaithan, som i dagsläget är den enda i bandet ifrån Singapore, är en utav de trevligaste snubbarna jag träffat på vägarna någonsin. Folk som snackar om att de har problem med medlemmar har inget att komma med om man jämför med de problem IMPIETY haft genom åren. Som exempel kan nämnas trummisen Tremor som spelar som en gud men gjorde det aktiva valet att rymma ifrån militärtjänstgöringen i Singapore vilket innebär att han inte har något pass. Vill han ha ett pass måste han sitta 2 år på kåken. När Shyaithan for till Japan och stannade där i 2 månader för att öva med en helt ny line-up fick han det underbara beskedet efter ett par dagar in i den turnén att japanerna inte alls tyckte det var så roligt att turnera och de hoppade av. En annan line-up var han tvungen att spöa upp då de fick storhetsvansinne. Avslutningsvis måste jag nämna bandets gamla bassist som var son till någon högt uppsatt borgmästare och hade personliga tjänare. Att ha personliga tjänare med sig på en turné måste vara det absolut skönaste som finns.

Österrikiska MISANTHROPIC MIGHT gillade att dricka huvudbandens öl och att drälla i logen. Hur de lät live har jag ingen aning om då jag missade deras spelning då jag valde att dricka en läsk och surra lite skit med Andreas ifrån kanonbandet OBSCURE ANACHRONISM. Deras nya epos kommer att släppas på W.T. C och alla som gillar bra svartmetall med intressant lyrik bör kolla upp dem snarast.

Ja, detta var ett axplock utav trevligt folk man träffat på vägarna. Det har varit lite snålt med uppdateringar på senaste men det ska det bli ordning på snart då semestern är inom räckhåll. Åh, denna ljuva fritid. Då ska jag äntligen lyssna igenom den hög med skivor man fått under resan för att se om man hittar några nya oslipade diamanter.

/Hatpastorn

3 Comments »

På återseende.

Posted in Uncategorized on 9 april, 2010 by hatpastorn

Då eder Hatpastor ger sig ut på de europeiska vägarna i 3 veckor för att sprida död och ondska så kommer det inte att bli någon större aktivitet på bloggen såvida jag inte kommer över en dator på någon slovensk vägkrog. Det ska bli skönt att lämna obygden ett tag och insupa atmosfären på diverse suspekta klubbar och finna nytt stoff att skriva om. Att gå lös bland kassettlådorna i Rumänien borde resultera i ett antal upprörda utlägg. En annan sak jag tänkte förkovra mig i är konceptet lokala förband. Detta är nästan en genre i sig själv då lokala förband har en tendens att kunna framföra de mest bisarra tongångarna.

En mycket god gammal vapendragare till mig tipsade förresten om det ryska bandet TRELLEBORG. Bara namnet fick mig att dra rejält på smilbanden och med bestämda steg dundrade jag in på gruppens Myspace för att få mig en dos vederstygglig folk-metal. Tro inte på fan att jag hamnade rätt i fällan igen. I likhet med ARKONA som jag teoretiskt borde avsky så var TRELLEBORG, trots det urbota fåniga namnet, inte helt oävna. Låten ”Gunbjorn (Birth of Skerriz)” har gått ett par varv på repeat nu och trots att frontmannen lider utav ett extremt ICS Vortex-komplex och att de stulit partier rakt av ifrån DIMMU BORGIR och BORKNAGAR så sitter jag likväl och stampar takten. Detta kan i och för sig bero på att Hatpastorn för tillfället svävar mellan liv och död i en klassisk manlig förkylning. Plutonens övriga låtar lämnar dock en hel del att önska. Usch.

I början på maj är jag åter tillbaka och förutom rapporter ifrån Europas mörkaste musikaliska skrymslen så vankas det fler bandfotokatastrofer, en djupdykning i gamla fanzines, en total redogörelse för en utav världens sämsta kompilationer vid namn Encyclopedia Pestilentia, en skrämmande rapport om grekiska BATHORY-covers, textanalyser, fler skivomslagssnack, en krönika om exakt när den norska svartmetallscenen fick fnatt, botaniserande i den georgiska pagan metal-scenen, en topplista över de råaste demokassetterna som någonsin spelats in, en Rob Darken-special samt massa annat matnyttigt. Jag började för övrigt att skriva på ett vansinnesmanifest där jag skulle kröna det band som har ordet ”goat” i bandnamnet som är mest true men efter 9 sidor gav jag bara upp.  Det blev helt enkelt för mycket finskt tornadorens.

Mina kumpaner Dr. Panzram och Heidenhammer har även de en hel del intressant på gång. Den gode doktorn har bland annat forskat i när, hur och varför uttrycket ”necro” blev ett allmängiltigt uttryck och Heidenhammer har lovat att plita ihop fler upprörda krönikor gällande gamla bra konstellationer som surnat likt mjölk i Gobiöknen.

På återseende!

/Hatpastorn

7 Comments »

Hatpastorn botaniserar. Del 2.

Posted in Hatpastorn botaniserar. on 2 april, 2010 by hatpastorn

Att välja ett passande namn till sitt musikprojekt är en viktig del till framgång. Vissa band hör man direkt att de är bra bara man läser namnet medan andra väljer att döpa sig till något så urbota fånigt att man bara vill sätta sig på kammaren, läsa lilla katekesen baklänges och lukta sig själv i handen till jordens ände. I ännu ett infall utav total hjärndödhet så botaniserade jag i samlingen efter några utav de värsta exemplaren jag kunde hitta. Bli dock inte förvånade om det kommer flera delar med liknande tema längre fram då avgrundslika namn är allt annat än en bristvara i denna genre.

Vissa grupper är på förhand helt enkelt dömda att misslyckas. Kommer man ifrån Mexiko och döper sitt band till SVART SKALLE så bör man investera i en ny parlör för att undvika framtida fiaskon. Musikaliskt är detta ingen megakatastrof dock. Tafflig doomdöds som man brukar kunna avnjuta runt lunchtid på någon smygrutten festival i Centraleuropa är vad som bjuds. Att killarna lyssnat på tidiga KATATONIA, PARADISE LOST och ANATHEMA är ingen statshemlighet precis och att sångaren sjunger likt en fullblodsidiot är givetvis legio.

Direktöversättningar är inget man bör syssla med i onödan när man lattjar runt bland orden och varför de inte tog kontakt med en svensktalande person för att dubbelkolla detta bandnamn är ett mysterium i klass med trumspelet på polska VELES debutalbum ”Night On The Bare Mountain”.

SVART SKALLE. Smaka på det bandnamnet gott folk. SVART SKALLE.

På deras demo ifrån 2006 har de en slagdänga vid namn ”Varga Blod” Texten till denna skulle jag hemskt gärna vilja förkovra mig i.

Det amerikanska svartmetallprojektet GULLVEIG förbryllar mig. Var bandnamnen MAJBRITT och INGEGERD upptagna? Humor vore om GULLVEIG gjorde en split med exempelvis duktigt trötta RAGNAR eller varför inte NATTE ULF.

Bandnamn, ska det verkligen vara så svårt? Det finns alltså en akt som heter GULLVEIG men ingen som heter KYRKBRAND eller DÖDSDYRKAN.

Kulturskymning.

Denne pagefriserade förortssatanist har iallafall följande att säga om sitt blasfemiska musikprojekt:

GULLVEIG started out as a one man, raw black metal band in the early wintry months of 2009 by Kortirion. Disgusted by the highly populated Christian town he lived by, Kortirion began his blasphemy by invoking GULLVEIG in order to rid the town of all beliefs they once had, one ear bleeding riff at a time.

Invoking GULLVEIG. Är det samma sak som att ropa på mattanten i skolbespisningen när byttan med den stuvade spenaten ekar tom? Bandets enda släpp är för övrigt limiterat i 15 exemplar och släpptes den 25 december 2009 som ett hån mot Jesus födelsedag. 15 exemplar. Hatpastorn sätter hela kollekten på att den är släppt på Närmast Sörjande Records. Desperat amerikansk sovrumssvartmetall utav värsta sort, tack men nej tack. Säg mig förresten en grupp som i sin biografi nämner att de bildats sent på året och ni får ett fint pris. Alltid ska det tjatas om att de bildades ”early” bara för att förtvivlat tjäna in några true-poäng. Early 2009. Wow.

Kanadensiska NIDFJOLL må ha ett bandnamn jag skrattat mig fördärvad åt men rent musikaliskt är detta inte fy skam. Nonchalant slö rundgångsosande svartmetall med nordiska influenser går alltid hem i stugorna. Hur de tänkte när de döpte sig till NIDFJOLL kan jag bara spekulera i men jag antar att det har att göra med någon sorts form utav tveksamt homosexprojekt. GRIS och NIDFJOLL. Kanada går inte precis i bräschen vad det gäller bra namn. Ja, jag vet att GRIS är franska för ordet grå men det spelar ingen som helst roll.

Schweiziska STÖRTREGN låter inte alls som jag vill att de ska låta. Undertecknad var helt inställd på att detta skulle vara tandlös svartmetall med katastrofala sånginsatser men ur högtalarna ljuder välspelad och välproducerad svartdöds utav svenskt snitt. Synd att de har ett så lökigt namn för annars hade de faktiskt kunnat konkurrera med andra konstellationer i denna genre. Jag ser framför mig hur bandet sitter i bassistens pojkrum, mamman har just bjudit grabbarna på mjölk och någon bisarr schweizisk strudel så humöret är på topp. Bassisten fiskar upp sitt nyinköpta svenskalexikon efter att ha torkat munnen med femhundringar och förväntningarna stiger i rummet. Nu ska här minsann letas efter det råaste bandnamnet i musikhistorien! De bläddrar fram några nyckelord de fiskat upp från någon text med ALLEGIANCE eller liknande och sedan startar synonymjakten.

STORM. Taget.

SKOGEN. Taget.

MIDVINTER. Taget.

FROST. Taget.

Grabbarna börjar nu bli desperata. Då händer det.

STÖRTREGN. Jackpott!

Med tanke på att medelinkomsten i Schweiz ligger på ungefär en miljard Euro i månaden så borde de kunnat gräva lite djupare i börsen och investerat i en bättre ordbok. STÖRTREGN borde förresten göra en split med svenska NETHERBIRD. Jag antar att det inte bara är jag som uttalar det ordtrolleriet ”nederbörd”.

Nu måste jag ta igen mig en stund och lyssna på ett band med ett vettigt namn för en gångs skull. DARKENED NOCTURN SLAUGHTERCULT får duga.

/Hatpastorn

8 Comments »

Gästbloggare: Heidenhammer. Del 2.

Posted in Gästbloggare. on 27 mars, 2010 by hatpastorn

Återigen har min norske korrespondent Heidenhammer retat upp sig under morgonkaffet. Det finns få människor jag känner som kan bli så genuint folkilsk över att bläddra igenom sin egen skivsamling och denna gång driver han ut sina demoner rejält.

Har inte detta skett alla som ser sig själva som skivsamlare? Man upptäcker ett bra band och köper blint allt nytt de släpper bara för att till slut känna sig själsligt skändad. Som exempel kan jag själv nämna det norska bandet ANCIENT.

Sluta skratta nu.

Undertecknad köpte deras debut ”Svartalvheim” och jag tycker än idag att den plattan har en viss charm. ”Trolltaar” införskaffades även den när den släpptes och trots att ”Trolltaar” har ett utav de absolut gräsligaste skivkonvolut jag vet så är den musikaliskt inte alls dum. Söt norsk svartmetall kan vara högst njutbart att lyssna på när man är på det humöret.

Likt en serbisk heroinist var jag nu fast i träsket. Som skivsamlare har man ett perverst behov utav att äga samtliga plattor i bandets diskografi och jag kan säga att ANCIENT inte precis blev bättre med åren. I min skivsamling dväljs ett oheligt antal sura plattor med dessa fåntrattar och jag kommer att göra en djupdykning i hur pass lökiga de faktiskt blev vid ett senare tillfälle. Tar man in en medlem som på fullaste allvar kallar sig Jesus Christ! så är fiaskot ofrånkomligt.

Ja, han kallar sig Jesus Christ!. Jag stavar inte fel, utropstecknet efter ”Christ” är en del utav hans namn.

Pust.

Nu blev eder Hatpastor så deprimerad att det är lika bra att släppa fram Heidenhammer så han får sin själsliga katarsis.

Mycket nöje.

/Hatpastorn

Med korten på bordet.

Det finns en hel del band vars utveckling kommer att synas rejält i sömmarna. Jag har tidigare nämnt ULVER, vilka jag menar började göra bort sig redan efter första plattan (även om såväl ”Kveldssanger” som ”Nattens Madrigal” har vissa försonande drag). Reisen til en ny verden var dock komplett när släppet därefter var ett fullbordat fiasko.

”Themes …” kan mycket väl vara den mest pretentiösa skit som någonsin spelats in. När vår kollega Dr. Panzram behagade ge mig en present i form utav en box med de mest bedrövliga släpp han kunde hitta i sin samling var just detta magplask med. Boxen innefattade också DARK FUNERALs ”Teach Children…” och HEIDENREICHs debut för de som undrar.

Ursäkta mig, boxen innehöll även debuten med duktigt risiga PECCATUM. Någon där ute i stugorna som minns DEN pungsparken? Nåväl, fortsättning följer angående ULVER vid ett senare tillfälle.

DÖDHEIMSGARD var en gång i tiden ett riktigt hejigt BM-band vars två första skivor kittlar dödsskönt i kistan. De har liksom allt man vill ha och lite till. Sedan small vätebomben.

Avantgarde? Utvecklande? Originellt? BAH! Något jävla data var det! ”666 International” tillhör fortfarande en utav de skivor jag föraktar mest. Varenda gång jag ser eller hör eländet kommer den där ”nice try”-känslan fram igen och NEJ, den har inte åldrats med välbehag. Sluta låtsas och erkänn en gång för alla att det är en riktig satans dyngplatta.

DARKTHRONE orkar jag inte ens kommentera. ”Total Death” var deras sista gjutna platta och så var det med den saken. Till alla som dissat den utgåvan, lyssna på ”Ravishing Grimness” så står det ganska klart vart det egentligen gick snett. (Pyttsan! – Hatpastorn)

Hur det gick med BATHORY vet vi alla, även om han fick tillbaka lite utav hedern med de två sista albumen.

Men det band som kanske främst förtjänar sin plats vid skampålen är EMPEROR. Det är allmänt känt att sista given är bedrövlig men inte fan började pulkaåkningen i utförsbacken där. Pastorn och jag bestämde oss för att undersöka saken närmare.

Vi beger oss tillbaka till 1999. Nya EMPEROR låg och glänste på diskarna. Plattan innan dess hade varit monumental, satt ny standard och hade efter ett gäng genomlyssningar naglat sig fast likt en ihärdig könssjukdom resistent mot antibiotika. Likt förbannat köpte varken jag eller Pastorn ”IX Equilibrium”. Var en utav orsakerna kanske att ingen visste hur den där svettiga titeln skulle uttalas? Eller att omslaget var så trött tidstypiskt med sina datormanipulerade Dorébilder? Eller att Ihsahn börjat gå väl långt i sina försök att ”sjunga rent”? Vi vet ju hur väl DET brukar slå ut i BM. Taktbytena? De skitnödiga men samtidigt krystade försöken att på ett musikaliskt vis visa sig på styva linan på samma sätt som teknisk döds tog död på låtmaterialet? Att en massa life metal-fjantar plötsligt ”upptäckte” BM för att EMPEROR, de kunde man minsann gilla då de var ”riktiga musiker”?

Jag är så upprörd att jag satte just fikabrödet i vrångstrupen.

Saken är den att summan utav allt blir att skivan efter tio år är helt poänglös. I tio års tid har jag någonstans velat tro att jag haft fel och att den varit ett guldkorn som bara väntats på att bli upptäckt. Men icke.  

Inget Samoth eller Ihsahn gjort efter ”Anthems …” är särskilt bra. ZYKLON? PECCATUM? SCUM? Ihsahns soloutflykter? HA, HA och HA!

Det är fan dags att sudda ut den där hjälteglorian. ”In the Nightside Eclipse” och ”Anthems …” förtjänar sina platser i historien. Sedan tog det slut. Tyvärr lever lik och deras helgonförklaringar för länge.

”Betrayer, speak not to me at all. You and this … IX Equilibrium-bullshit … ripped my fucking heart out. Again … and again …and again ...”

Tack för kaffet.

/Heidenhammer

2 Comments »

Bandfotokatastrofer. Del 5.

Posted in Bandfotokatastrofer. on 24 mars, 2010 by hatpastorn

Vad är det med franska akter och bedrövliga fotosessioner egentligen? Ska det verkligen vara så svårt att hysta på sig lite liksmink, ställa sig i skogen och hålla käften?

 

Musikaliskt menlöst mediokra INTO DAGORLAD gör det mesta fel. För det första verkar fotografen satsa på att komma in i Guinness rekordbok under kategorin ”världens starkaste blixt”. Tandapan längst till vänster såg jag inte ens först då han mest består utav ett vitt sken. Vid närmare analys kan man iallafall se att han förespråkar en sund munhygien samt är så skrämmande lat att han inte ens orkar täcka halsen med vit färg.

Ovanför den ylande fransosen finner vi Dr. Spock ifrån Star Trek. Han ser ut att lida utav en allergisk reaktion mot mandel och för att vara en logiskt tänkande varelse ifrån planeten Vulcan ser Spock osedvanligt ologisk ut. På ren svenska, snubben ser ut som en genuin idiot. Hur tänkte han här egentligen? Min personliga teori är att Spock lider utav svårartad pollenallergi och eftersom det skarpa skenet ifrån blixten genererar en fotisk ljusreflex är en kommande nysattack ett faktum. Något jag vill se är bilden som är tagen efter denna när kameralinsen är täckt med franskt slem.

Den välbalsamerade ynglingen härnäst är bandets väggblomma. Denna strykrädda gestalt spelar garanterat trummor i ett dödsband och känner sig lite obekväm med hela liksminkskonceptet då han vet att hans bandkamrater i FERMENTED GRAVE kommer att håna honom för detta medan de själva glider omkring i mysbyxor och NAPALM DEATH-linnen. I världsmetropolen Lycksele har man ett uttryck för dylika batterister. Han är lengräddad.

Siste man till rakning unnar sig iallafall en genuin Bård Faust-imitation och klarar sig med nöd och näppe ifrån ett totalt fiasko. På tal om fiaskon. Är det bara jag som suckar uppgivet över det faktum att Faust numera spelar i ett thrashdoftande lattjolajbanprojekt vid namn MONGO NINJA? Saker och ting är inte längre vad de en gång varit.

Tidigare i denna skrift har ni kunnat bevittna mina stordåd när Digital Corpsepaint Productions rensat upp bland risiga fotosessioner. INTO DAGORLAD är dock en konstellation som kräver experthjälp varpå min gode vän och kollega Dr. Panzram inkallades.

I rent vredesmod startade herr Panzram dotterbolaget CSI, Corpsepaint Sanitation Incorporated, vars huvuduppgift är att restaurera usla liksminksfoton.  Resultatet gör mig en smula mörkrädd.

 

/Hatpastorn

6 Comments »

« Äldre poster
Nyare poster »