Textanalys del 2: BARATHRUM
Lite finkultur mitt i veckan skadar aldrig. Heidenhammer har på senare tid förkovrat sig i det finska bandet BARATHRUMs texthäften och resultatet är skrämmande. Det som är imponerande är hur texterna, både grammatiskt och innehållsmässigt, blivit sämre och sämre för varje album.
Mycket nöje.
/Hatpastorn
BARATHRUM har varit ett av de där banden som mest bara funnits med i bakgrunden utan att man tagit någon större notis om dem.
I ett gammalt nummer av Tales of the Macabre läste jag en intervju med dem som åtminstone väckte mitt intresse något sånär – jag minns den i alla fall till dags dato – men jag undersökte aldrig saken närmare. Vet inte riktigt varför. I alla fall skulle den saken ändras många år senare och detta på grund av en viss låttitel.
”I am very possessed”.
En sak leder som bekant till en annan. Jag var tvungen att undersöka om mannen och poeten bakom bandet, Sova, bjöd på fler guldkorn. Och som det sägs i början av min He-Mankassett ”Fånge i gyttjegraven”: nu beger vi oss i väg…
BARATHRUMs två första album bjuder inte på några större överraskningar, vare sig musikaliskt eller lyriskt. Texterna påminner mest om sämre försök till att skriva kopior av tidiga texter av VENOM, med allt vad det innebär sådär 14 år för sent.
Låt nummer sju på ”Eerie” heter ”The twilight” och handlar om… vargar, antar jag och innehåller raderna:
The might and the dark and it’s safe
The herd of the wolves gathers
Beasts of the might and the dark
The age of the Fenriz come to pass
Detta ger oss en liten föraning om vad som komma skall. Den storartade lyriken fortsätter i nästa låt, ”Black goat”:
I see horny lady copulating with black goat
I see goat above, I see goat below
Nästa giv, ”Infernal”, bjuder inte på några fantastiska textrader så vi hoppar till ”Legions of perkele” från 1998. Här börjar det hända saker, i varje fall rent grammatiskt:
I bring the fire from the hell
I am a demon warrior
Listen for this doom bell
It tolls for this burning torch
”Last day in heaven”, en slags egenkomponerad variant av VENOMs ”At war with Satan” vaggar in lyssnaren i en våldsam historia. Här ser man att textförfattaren börjar ta ut svängarna rätt rejält:
One hundred of Satan’s angels, somehow they lost to the heaven
And what a helluva party, they had over there…
…The legions of the hell, attacked to the heaven
There were no survivors, after this invasion from the hell…
…Good turned to evil
Green changed to red
Colours of the heaven
Changed to negative
Last day in heaven!
Titelspåret ”Legions of perkele” manar fram BARATHRUMs legioner som BATHORYs gamla rökare ”Of doom”, fast på ett mer explicit vis:
I have lots of wounds
In my corpse but still
But still I am fighting
Sometimes with the chainsaw
Nästa släpp, ”Saatana” från 1999, inleds med del två av den saga som tog sin början på skivan före. ”Dark sorceress 2” berättar en historia som bäst kan beskrivas som någonting skrivet och inlämnat till en lågstadiefröken av en 9-åring. Man kan på något vis känna tröttheten hos den matta kvinnan som tar sig för pannan då hon vet vad som väntar. Det är alltså inte första gången Sova vill bevisa för andra om sin stundande författarkarriär. Vi nöjer oss med de två inledande verserna:
Fort surrounded by waters during that winter of battles
Those waters were covered by diamondlike ice
In that castle of stone under siege of curved sabres
It was so freezing, so cold and no food
Sorceress of that castle got an idea to help
Them away from the hunger to the victory of war
She just needed to practice sex magic with the warlord
Lord from enemy side to fulfil victory rite
I låt nummer fem, ”Helluva agitator”, berättar antagonisten om sin livsplan. I rim.
Now listen if you dare, I’m most evil nightmare
I call saints to sin, and always, yes, I win
Innocence I ruin, I ask all you to join
Join this hellish feast of the inferno’s beast
Visan fortsätter:
So if I’ll see white guards of the heaven’s gates
I will tear them in the parts because hell is my place
I am just on the vacation from my work in the hell
I’m the regent of damnation, ruler of the hell itself
DARK FUNERAL berättade i en intervju om hur de samlat attiraljer från bögmodeplatser på nätet. HADES hade redan gjort det innan (åtminstone av bilderna från ”… Again shall be” att döma). Men BARATHRUM tar det hela ett steg längre med att deklarera en stundande fest i Sodom:
Leather and bullet belts
Spikes, blades and chains
Sinister black metallers
It’s time for feast tonight
Vomit, blood and semen
Headbanging metal men
Gloomy, dark and dim
Ready for the sin
”Okkult” från 2000 innehåller låten som från början fick mig att höja på ögonbrynen, ”I am very possessed”. Tyvärr har en del av de andra texterna mesat ur och blivit väl Napalm Records-romantiska, men nog bjuds vi på en och annan godbit i alla fall – åtminstone i nyss nämnda stycke:
I am very possessed by demons of hell
They shake my mind and I can tell
They make me do things that none could
Lots of their blood I’ve been drinking
Och som för att bryta av det romantiska tjafset slängs följande brasklapp in i infernobrasan:
Whores of Hades, revel in lust;
To worship the master, coming they must!
Whores of Hades, ready to fuck!
If you don’t please them, they cut off your cock…
”Venomous”, från 2002, då? Tja, ”Lusifer” åkallas genom följande invokation;
Lusifer – bring me your wisdom
Lusifer – Lusifer
Oh, so bright you are
And so gloomy
Wrath for Christians
So great
Annars var det inte så mycket att gotta sig åt, utan vi går raskt vidare till senaste och kanske sista given ”Anno aspera”. Introt ”Antikristus neutronstar” har i alla fall en lovande titel. Det romantiska dravlet är som försvunnet, för här är det raka rör redan från början:
Throw your sperm on the stomach,
Stomach of priest’s child
Necrophilism in the night
Morbid corpse desecration
En frontalattack på Jehova beskrivs grafiskt i ”G.I.D”:
Axe attack, hit to head
War cry, slaying flesh
Screaming weapon, chainsaw
Spilling blood, G.I.D.
God is dead!
Det infernaliska angreppet på allt heligt fortsätter sedan i ”Mother of Christ”:
Mother of Christ, you are boring
You are fucked, and then forgotten
Bloody whore, open your wrists
Don’t show me your face, go away
Leave me be, you sucking fucking bitch
Infernal amatorr, I am nuclear conductorr
För att inte tala om det följande spåret ”Crucifix masturbation”:
Wife of Josef, called Maria
Was raped once, by her God
Raped Maria, God’s possession
Raped Maria makes me so horny
Look at Maria, her tits and her butt
It makes me horny, so horny
Orgies so impure, black semen
Morbid ritual, the ritual
Slutordet får komma från det avslutande titelspåret. Den som fortfarande tvivlar på allvaret i Sovas ord får ta till sig följande;
God listen, and you will fall
We ain’t no band, but we nuclear reactor
Nuclear reactor, in a very bad shape
In condition critical
Ready to explode
Godnatt och tack för kaffet.
/Heidenhammer
3 november, 2010 den 10:18 e m
Oh… Maj… Gadd!
4 november, 2010 den 12:19 f m
Så här hade det alltså sett ut både grammatiskt och ämnesmässigt om Borat hade satsat på musiken. Tack.
4 november, 2010 den 3:00 f m
”Mother of Christ, you are boring”
Jo jag tackar jag. Här spars det inte på krutet!
4 november, 2010 den 3:28 f m
Skall vi gissa om denna bandbilden http://www.discogs.com/viewimages?artist=Barathrum togs före eller efter följande rader författades:
Vomit, blood and semen
Headbanging metal men
Gloomy, dark and dim
Ready for the sin
Först tänkte jag föreslå några rader om den till nästa bandfotokatastrofinlägg, men praktfan skriver ju sig självt!
4 november, 2010 den 5:43 f m
LOL åt ”Sometimes with the chainsaw”.
Men allvarligt, är Finland normalt lika pinsamt som Italien när det gäller låttexter, eller är det bara Sova som ligger lite efter?
4 november, 2010 den 7:19 f m
We ain’t no band, but we nuclear reactor
Nuclear reactor, in a very bad shape
—
Detta är ofattbart roligt. Ofrivillig komik slår den mest sofistikerade alla gånger. Tack för denna eminenta analys.
4 november, 2010 den 7:26 f m
Kan man hoppas på en fler inlägg med dylika lyriska magplask i framtiden? Iofs en oändlig syssla men man kanske kan göra en best of likt Turkhits?
4 november, 2010 den 9:58 f m
en av mina favoriter från den finska gyttjegraven är black crucifixion…
tror det var archgoat som berättade i en intervju om hur de spelat med barathrum i ett tidigt skede av sin karriär. föräldrarna till trummisen hade kommit och hämtat sin tonåriga blackmetalvinterkrigare till son. inget ont om barathrum dock…. finland har så jävla solid scen. pekka siitoins ande ruvar över landet.
alla har väl hört Ride for Revenge hoppas jag? http://www.youtube.com/watch?v=Qdf-9D-J14w
4 november, 2010 den 10:22 f m
Hm … gillar egentligen de här texterna. Problemet är nog att textförfattaren är finne. Han borde veta bättre.
Jag menar, om ett band från, säg Ryssland skulle skrika:
”We ain’t no band, but we nuclear reactor
Nuclear reactor, in a very bad shape
In condition critical
Ready to explode”
så skulle jag mysa hårt.
När band från Japan vrålar:
”But still I am fighting
Sometimes with the chainsaw”
så vill jag slita av mig jeansen och dra på mig nitkalsong,
och när Brasilianska orkestrar frustar meningar som
”Look at Maria, her tits and her butt
It makes me horny, so horny”
så är jag övertygad om att Hatpastorns hela läsarkrets headbangar sig blodiga mot kravallstaketet.
Nä problemet är nog just Finland.
4 november, 2010 den 11:25 f m
Du har helt rätt. Band som Sabbat, Abigail, Metalucifer, Sarcophago och så vidare har samtliga texter som är bisarra men de kommer mer eller mindre undan med det, mycket tack vare att engelska språket inte precis är vardagsmat där alla gånger.
Barathrum ska dock ha pluspoäng för att deras texter faktiskt handlar om något och är minnesvärda. Kvasipoetiskt mumbojumbo där vi svenskar oftast går i frontlinjen är kanske grammatiskt korrekt och ”snyggt” men fan så tråkigt och själlöst.
4 november, 2010 den 2:48 e m
Ja vilka är egentligen skyldiga till mumbojumbo genren? Högtravande latin och låtsas ritualer där hin håle frambringas med perfekt avvägda synonymer är väldigt långt från det Black Metal Cronos en gång skapade. Inte ens generation 2 i Norge höll mig veterligen på med sånt i början av 90-talet. Vi måste finna den skyldige!
5 november, 2010 den 10:34 f m
Jag lägger allt ansvar på alla kaos-muppar som envisas med att ta allt på superseriöst allvar. Allt började väl med Jon och MLO?
4 november, 2010 den 12:07 e m
Till viss del kan jag hålla med, men när japanska Sabbat vrålade textrader och tryckte sig mot kravallstaketet iförda minimala läderkalsonger – jag skall försöka hitta ett liveklipp från deras spelning i Sundsvall 2002 – verkade inte publiken vara helt med på noterna. Stor humor dock. Sångarens ena pungkula tittade fram med jämna mellanrum i likhet med Taakes legendariska framträdande, när det nu var. Antar att alla vet vilken bild från spektaklet jag åsyftar.
4 november, 2010 den 11:02 f m
hahahahaha Klockrent. I love it! Det ofrivilliga är oftast roligast. Tyvärr. Oftast sitter i alla fall hjärtat på rätt ställe. 8)
4 november, 2010 den 12:10 e m
Jag tycker Barathrums texter påminner en aning om det här:
Hatpastorn, de ”djupa” texterna som svenska melodödsband går i bräschen för handlar ju mest om att slänga in massa fjantiga liknelser. Här gör jag ett försök:
Roooar! (inleds av ett vrål av Dan Swanö, Mikael Stanne eller någon annan)
Walking on the paths of pain through the forests of internal struggle
I dwell by the lakes of infinite insanity
och där tog min fantasi slut
4 november, 2010 den 12:43 e m
Högskoleprovet borde ha en del där man i max 2000 tecken ska förklara vad Stannes texter handlar om. INGEN skulle få godkänt.
4 november, 2010 den 5:33 e m
Musik med texter är överhuvudtaget överskattat. Jag vill ju dansa.
5 november, 2010 den 12:06 f m
Här har du något att dansa till:
5 november, 2010 den 10:12 e m
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAAAA! jag fan dör!
6 november, 2010 den 6:25 f m
Roligare än Laserturken t.o.m.
8 november, 2010 den 6:35 e m
Kommer att tänka på Impaled Nazarene av någon inte helt osökt anledning. Det räcker ju med att se titeln på deras första album (Tol Cormpt Norz Norz Norz) för att börja garva!
10 november, 2010 den 10:48 f m
”Legions of Perkele” låter mera som ett album av Leningrad Cowboys eller Eläkeläiset. DEATH BY HUMPPA!