Arkiv för september, 2010

MAYHEM – ”Ordo Ad Chao”.

Posted in Uncategorized on 29 september, 2010 by hatpastorn

När det norska MAYHEM-coverbandet MAYHEM släppte ”Ordo Ad Chao” blev måttet lite väl rågat för min smak. Jag köpte den skivan blint, liksom jag gjort med de andra albumen MAYHEM släppt post ”De Mysteriis Dom Sathanas” och redan efter första genomlyssningen var jag så upprörd att venerna i pannan var tjocka likt rötterna på asken Yggdrasil. Sedan den dagen har jag jobbat på den mest omfattande sågningen i den musikjournalistiska historien.

Till slut blev jag dock tvungen att ge upp, det tog slut på synonymer på nyckelord såsom ”usel”, ”kuk”, ”katastrof”, ”fiasko” och ”uppstötning” och hur mycket jag än skrev nådde jag aldrig någon själslig katharsis. Jag kastade hela recensionen i sopkorgen för att aldrig mera ägna den en tanke.

Jag är fullt medveten om att det finns folk som säger sig gilla den plattan men för mig som är uppvuxen med ”De Mysteriis Dom Sathanas” blev det musikaliska sveket helt enkelt för stort. Hade det varit någon annan grupp hade jag kanske inte brytt mig, men nu är det faktiskt MAYHEM vi snackar om. Eller resterna utav MAYHEM kanske jag ska säga. Heidenhammer sammanfattade detta helt briljant för en tid sedan när han i vredesmod värmde en kopp kaffe i mikrovågsugnen. Ponera att Lemmy i MOTÖRHEAD viker hädan och de resterande medlemmarna tar in en ny frontman som skriver all ny musik. Den nya låtskrivaren passar även på att totalt ändra bandets sound. Är det fortfarande MOTÖRHEAD då? Knappast. Det blir mer som ett varumärke typ Disney som tröskar på och förvrider ursprungskonceptet tills man knappt känner igen det man en gång lärt sig att dyrka.

Dr Panzram har på ett makalöst sätt lyckats fånga denna besvikelse i följande stycke videokonst och efter att ha sett den ett flertal gånger känns allting mycket bättre. Det kommer att produceras fler filmer med liknande karaktär här på bloggen i framtiden.

Mycket nöje.

http://www.vimeo.com/15396879

/Hatpastorn

Dagens länktips.

Posted in Uncategorized on 27 september, 2010 by hatpastorn

Idag fick jag ett länktips som resulterade i att jag sprutlackerade hela min kontorsplats med kaffe. Att försöka förklara humorn i detta för högst oförstående arbetskollegor vars musiksmak och musikintresse är utav starkt tvivelaktig karaktär var ungefär som att försöka lära ANTHRAX att inte spela life-metal. Omöjligt.

Wikipedia brukar förvisso bjuda på en hel del tveksamheter men detta tar priset. Jag klistrar in hela faktarutan här så den finns för allmän beskådning. Det känns nämligen som att dessa uppgifter kommer att ändras inom en relativt snar framtid.

Varsågoda, här kommer Wikipedias faktaruta om Jim Berger ifrån ABRUPTUM, WAR, VONDUR och OPHTHALAMIA.

Jim Berger

From Wikipedia, the free encyclopediaJump to: navigation, search

For other people of the same name, see James Berger (disambiguation).

Jim Berger is a Swedish black metal singer who goes by the stage name All. His original project was Abruptum. He also performed in many side-projects including Ophthalamia, Vondur, War, usually with Tony Särkkä.

He has expressed disbelief in the holocaust, claiming it to be American propaganda, as the user with alias ”pop metal” in the Swedish movie community Filmtipset [1]. The ”Filmtipset” Jim Berger isn’t the same as ”All”. The fact that in the holocaust really took place is what he liked. He is also a midget.

http://en.wikipedia.org/wiki/Jim_Berger

Makalöst.

/Hatpastorn

Encyklopedia Pestilentia. CD 3.

Posted in Encyklopedia Pestilentia on 23 september, 2010 by hatpastorn

Låt 1. THE EYE – “The Purest Domination in Wisdom”

Det franska enmansprojektet THE EYE med Vindsval på samtliga instrument är inte lika kända för allmänheten som hans andra band BLUT AUS NORD och han släppte bara en demo och en fullängdare innan han lade detta i malpåsen. Jag gillar THE EYE som fan. Det manglas tung och depressiv black metal som inte helt oväntat osar en hel del tidiga BLUT AUS NORD och då är det bara att placera tummarna uppåt. Den här skivan är givetvis fullkomligt omöjlig att få tag i så om någon vänlig själ vill sälja den till mig så öppnar jag mer än gärna börsen. Namnet Vindsval har jag dock alltid tyckt varit bisarrt. Senast jag själv kände mig vindsval var när jag somnade med fönstret öppet häromdagen. Jättefiffigt när man bor i Norrland.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/a/u/0/fjjNTQeT488

Låt 2. YYRKOON – ”Dark Kingdom”

På bandets första demo ”Oath, Obscure, Occult” finner vi denna bit. Vi finner även ett väldigt märkligt omslag men det är en annan historia. YYRKOON är ett typiskt band jag aldrig brytt mig om förutom när man leker bandleken och ska komma på ett bandnamn på Y och alla bra namn redan är tagna. YYRKOON. Vad fan är en YYRKOON? Det kanske är franska och betyder blaskig dödsmetall med synt och skriksång? En trend som tack och lov nästan helt försvunnit är förekomsten utav tjejsång på dylika alster. LORD BELIAL skrev boken om hur det ska framföras. Man tar den i bandets flickvän som är minst sämst på att sjunga, kallar henne för Lillith och sedan får hon poänglöst jama i ett inferno utav sångeffekter. Givetvis är det kvittersång på denna låt med. Tack men nej tack.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/a/u/1/-mAkhDUGe-I

Låt 3. MERRIMACK – ”The Myth of Avalon”

MERRIMACK, ej att förväxlas med den ludna utomjordingen Alfs hemplanet Melmac, har lyckats med konststycket att göra en riktigt bra musikvideo. Den är tagen ifrån deras senaste giv och heter ”In the Halls of White Death”. På Youtube finns detta stordåd att beskåda och jag rekommenderar er att göra det. Nu är det dock en låt ifrån deras första demo vi ska prata om och hur sköter sig då dessa fransoser? Ganska bra måste jag säga. Musiken är ungefär lika originell som att vara britt och ha risiga tänder men deras drivna svartmetall lyser med en dedikation som jag stödjer helhjärtat. MERRIMACK har blivit bättre och bättre med åren så kolla hellre upp deras två senaste verk än deras tidigare prylar.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/3/HwcFBDfDJDM

Låt 4. WITCHBANE –“ Captured by the Obscurity of Night”

Tyska WITCHBANE har en logo ritad utav en bisarr belgare vid namn Christophe Szpajdel. Alla vet vem han är men att stava hans namn är en veritabel mardröm. I logon finner vi en häxa på en kvast som flyger över en fullmåne. Det tillsammans med låttiteln gör att vi instinktivt vet att detta är svartmetall utav det mer suspekta slaget. Det finns bra riff men ska jag sammanfatta eländet så är det rätt mediokert. Otroligt standardiserad svartmetall som man var spyless på redan för hundra år sedan. Bra musik är världsomvälvande. Dålig musik kan vara underhållande. Medioker musik är bara så fruktansvärt tröttsamt. Nästa!

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/4/h2Pp-fVBz04

Låt 5. ARKHAM – “The Dreams in the Witch House”

ARKHAM har fan Cthulhu i sin logo. Lär er utav detta WITCHBANE! Dessa kraftigt HP Lovecraft influerade fransmän startar med ett uruselt intro med hurtiga flöjtar och fan vet allt för att sedan ge sig ut i någon sorts form utav desperat svartmetall som låter mer än lovligt svensk fast inte på ett bra sätt. En trend som tack och lov nästan helt försvunnit är förekomsten utav flöjt på dylika alster. LORD BELIAL skrev boken om hur det ska framföras. Man tar den i bandets flickvän som är minst sämst på att spela flöjt, kallar henne för Lillith och sedan får hon poänglöst pipa i ett inferno utav flöjteffekter. Givetvis är det flöjt på denna låt med. Tack men nej tack.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/2/I6b97Pheyp4

Låt 6. AVATAR – “A Most Excellent Charm in Solemn Endurance”

Något jag blev helt galet sugen att lyssna på är belgisk symfonisk black metal med Weird Al Yankovic på slagverk. Undrar om det finns ett sådant band? Vilken tur att Encyclopedia Pestilentia finns så jag kan stilla mina mest perversa lustar. Helt seriöst, kolla in AVATARs bandfoto. Är det inte Weird Al på slagverk så säg. Gitarrplocket som inleder låten funderar jag på att stjäla men resten utav denna bit, som jag vägrar nämna vid namn då det tar en halvtimme att skriva den titeln, låter jag bli. Kalle Anka på sång, feta syntmattor, väsande gitarrer och slafsiga trummor. Belgien, lägg ner! Det här är själva arketypen för vad som blev fel med svartmetallen och slipper jag höra AVATAR igen så blir jag en lite lyckligare människa. Gitarrplocket ska jag dock stjäla. Rakt av. Bandnamnet får mig förresten att tänka på dataanimerade indiansmurfar. Jösses.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/5/OoxDNxRi5HM

Låt 7. ODIUM – “The Sad Realm of the Stars”

Fan vad norska ODIUM är bra. Om deras fullängdare kommit några år tidigare hade detta varit en klassisk skiva, nu blev den sorgligt bortglömd och det gör mig genuint förbannad. Anders Eek som spelar trummor gör för övrigt allting rätt då han inte är rädd för att slå hårt på virveln när han spelar snabbt som många andra trummisar verkar vara. Det är såhär det ska låta, ska det verkligen vara så svårt? Tyvärr har jag bara den här skivan på LP och jag har letat efter CD-versionen i snart 12 år. Ge mig den. Nocturnal Art var en gång i tiden ett skivbolag som bara släppte de bästa skivorna som gjorts. Varför slutade de med den fina traditionen? Mesproppen Andreas Bergh på Close-Up sågade för övrigt ODIUMs platta. Jävla idiot.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/6/CdqZHou2UZg

Låt 8. LESTAT – ”Criminal for the Christ”

Jag vill inte lyssna på LESTAT. Jag vill bara lyssna på ODIUM. Jag vill inte lyssna på trött fransk thrash/black med de sämsta programmerade pukorna jag hört i hela mitt liv. Det låter som att någon åker på nöten i ett gammalt dataspel till Commodore 64. Jag vill inte lyssna på riff som ett ganska känt band vid namn METALLICA gjort 10 år tidigare. Jag vill inte lyssna på ännu ett band som tycker att det är coolt att använda orchestral hits på varje markering. Jag vill inte lyssna på detta. Överhuvudtaget. Att jag inte lyckas hitta gruppens logotyp gör mig inte mindre avigt inställd till livet.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/7/33rTBjqCH1s

Låt 9. SAMMATH – ”De Ruines Fluisteren”

Holländska SAMMATH har åtminstone det sunda förnuftet att ha en rätt snygg tjej i bandet. Hon heter dock inte Lillith vilket gör mig en smula fundersam. Att demoinspelningar kan ha ett ruttet ljud är inget konstigt men ett så här tunt ljud har jag inte hört sedan jag själv skapade stor tonkonst i Fasttracker 2. Plutonen fick i alla fall släppa ett gäng sunkiga plattor på Folter Records.

Folter Records trivia: När jag var på turné för snart 8 år sedan så fick jag och gitarristerna i bandet sova hemma hos Jörg ifrån Folter Records då turnébussen brakat ihop och fan vet allt. Det är en lång historia. Hursomhelst så fick jag och sologitarristen dela på en mikroskopisk soffa medan rytmgitarristen delade ett iskallt golv tillsammans med en snubbe som drev fanzinet Gothic and Machines. Jörg hade en helt vild pitbull som enligt grabbarna i VOMITORY närde en viss fäbless för att bita folk i kuken varpå jag och sologitarristen låg vakna hela natten och iakttog hundjäveln som satt och stirrade hotfullt på oss. Det mina damer och herrar är glamouren med rockstjärnelivet!

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/8/QI6yW_I25wI

Låt 10. NON SERVIAM – “Queen of Beauty”

I slutet på 90-talet så släppte ett tyskt bolag vid namn Invasion Records en drös skivor med mestadels svenska band. Det som utmärkte dessa släpp var först och främst en bedrövlig layout på skivorna samt att artisterna ofta tillhörde B-laget inom svensk extremmusik. Jag äger en otäck mängd album från detta bolag då många släpp har en viss charm och en del var till och med riktigt bra. NON SERVIAM är verkligen urtypen för ett så kallat Invasion-band. Det är välspelat och välkomponerat men det saknas det där lilla extra för att de ska vara bra på riktigt om ni förstår hur jag menar. Här har vi tjejsång eller ”seductive female vocals” som gruppen själva kallade det, akustiska partier, slingor in absurdum, skriksång och hela baletten. Att bandet lyssnat på de 3 första plattorna med CRADLE OF FILTH är ingen statshemlighet precis. ”Queen Of Beauty” är lite utav en hit och jag förstår varför NON SERVIAM blev upplockade utav Invasion Records. Man märker för övrigt att man börjar bli gammal då jag fortfarande ser dessa sörlänningar som ett nytt band när de faktiskt lade ner verksamheten år 2000.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/9/qp4BN-rHz6M

Låt 11. DARK FORTRESS – “Into My Deepest Desire”

Tyska DARK FORTRESS har blivit ett ganska stort band de senaste åren men alla är vi barn i början som det så fint heter. Denna skapelse ifrån deras första demo lämnar en hel del att önska, särskilt då de valt att stjäla ett riff från inte helt okända IRON MAIDEN RAKT AV i refrängen. ”Hallowed Be Thy Name” heter originalmelodin och stölden är skamlös. Det lustiga är att refrängen inte passar ihop med resten utav låten så nödlösningarna haglar inför och efter varje refräng.  I övrigt är detta blaskig svartmetall med en miljard melodiska slingor. Skratt och glada tillrop utlovas dock när refrängen kommer.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/10/a9PlQzpCZK4

Låt 12. DRACONIAN – “Riders of the Black Earth”

DRACONIAN ifrån världsmetropolen Säffle är ett gäng jag tycker är riktigt bra men jag äger ingenting med dem förutom låten på denna samlingsskiva. Otroligt märkligt faktiskt. Ett trevligt skönsjungande fruntimmer har de på sång och hon heter inte Lillith. Pluspoäng i min bok. Om OPETH hade varit ett bra band så borde de låtit såhär och om Napalm Records släppt denna demo som skiva skulle deras annons sett ut på följande vis:

Dark melancholic yet catchy melodies mixed with screams of purest agony and elfish sorrow. These Swedish masters of melancholy deliver a delightful and beautiful, yet sombre, masterpiece in the vein of early KATATONIA, OPETH and PARADISE LOSTt. 7 hymns of blackest tragedy for funerals to come. Out in May 1996 on Napalm Records.

Man kanske borde söka kneget som annonsförfattare åt svettiga skivbolag? ”Riders of the Black Earth”. En förbannat bra låt som får mig att hytta hotfullt med näven mot kosmos generella riktning.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/11/omOrLj_x_QM

Låt 13. BLAZING ETERNITY – “Over Sorte Heder”

Danskjävlar. BLAZING ETERNITY spelar fadd atmosfärisk doom numera. På deras första kassett spelade de givetvis svartmetall med låttitlar som exempelvis löd ”The Romantic Forest is Darker Than Sadness”.

L-i-f-e-m-e-t-a-l.

Jag skulle nog inte tycka att detta var så dåligt om jag inte träffat universums drygaste rövhål till dansk i början på 2000-talet som hyllade sig själv och BLAZING ETERNITY till skyarna som det största som hänt världen trots att han själv inte spelade i bandet ifråga. Samma snubbe höll för övrigt en lång monolog om att hans egna band var det mest originella någonsin då de blandade döds, svartmetall och goth. Han sade alltså detta 2001 och var vad man i folkmun brukar kalla en jävla idiot. ”Over Sorte Heder” är trots allt en inte alls för tokig bit. Drivig atmosfärisk svartmetall med folkmusikinslag och dansk sång. Bitvis finns det grekiska influenser med framförallt ON THORNS I LAY som referenspunkt. Det ställer jag mig mer skeptisk till. Jag har hört bättre och definitivt sämre grupper och hade jag inte träffat det där äckliga svinet till pompöst danskt avskum hade jag gillat detta bättre.

Typisk dansk.

http://www.youtube.com/watch?v=sb0u5AhzXBs

Låt 14. MAJESTIC MIDNIGHT – ”Tritessa”

Stopp. Bara stopp och belägg. Vad i djävulens namn är det som försiggår här? Spanska MAJESTIC MIDNIGHT hade ett bidrag på Osmose Productions samlingsplatta ”World Domination II” som lämnade en hel del att önska men var inte rakt igenom usel. Bidraget dessa liksminkade tjurfäktare har med på denna skiva saknar all vett och sans. Ondskefulla konstanta syntsjok, riff som vill vara lika onda men misslyckas, kroniskt hysteriskt kacklande sång och mycket virvel. Man hör att de vill så mycket men tyvärr så räcker det inte hela vägen. Bara för att man äger skivor med EMPEROR så betyder inte det att man låter som EMPEROR. Däremot ska bandet ha en eloge för sin ambitiösa logotyp. Jag har för övrigt inte kunnat släppa danskjäveln jag yrade om tidigare. Självklart dömde han ut mitt band som det mest ickeoriginella han någonsin hört för att i nästa sekund röja sig medvetslös åt HATESPHERE. Man tar sig för pannan.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/12/iPccqzy0rfY

Låt 15. MORTUARY ALCESTIS OVERLORDS – ”Goddess of Moroever”

Den här låten är ingen höjdare alls. Tjatig black/thrash med en irriterande dansk, förlåt fransk sångare. Jag kan nästan garantera att dessa lirare är galet populära i de mer suspekta musikerkretsarna i hemlandet. Mycket skinnvästar med tygmärken på och nicka gillande när någon för MORTUARY ALCESTIS OVERLORDS på tal. Mycket stå i storfyllan och skaka skitigt och tunt hår på någon sunkig metal-pub åt urusla W.A.S.P. Mycket betala 5000 spänn för att åka på Wacken och sedan inte se ett enda band live utan bara lyssna på tidiga SEPULTURA på kassett vid tältområdet. Jag hatar musik. Jag hatar danskar. Jag har slut på snus. Död är liv. Ingen logotyp hittade jag heller.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/13/5xow6gJOkVI

Låt 16. FROZEN SHADOWS – “Return to Supremacy”

Jag var tvungen att springa ner på ICA för att få tag i lite snus och föda så nu är man på topp igen. FROZEN SHADOWS ifrån Kanada släppte en bedrövlig demo vid namn ”Empires De Glace” 1996. I Nordic Vision nummer 9 ifrån 1997 finns denna kassett recenserad och det är en sågning som heter duga. De blev så upprörda över denna slakt att de skrev in till tidningen och klagade varpå en smutskastningskampanj på insändarsidorna tog en skön början. Underbar läsning när man sitter på skithuset. Rotade för övrigt fram tidningen, årets kulturgärning? Här kommer Nordic Visions recension:

I think that when the band members call themselves with names as Myrkhaal, Namtar, Valaack and Forrkas, they have lost the feeling about why people have names. And also the fact that they are young and naively childish in the aspect of “evil” music makes this an embarrassing package! And of course the music is ridiculous and childish. Cheaply copying their favourite Norwegian bands in a pathetic way. Idiotic sounding vocals. Why does bands have to ridicule themselves with this trash and the worst part of this story is that this shitty band actually thinks they are something, just because they sound like an idiotic copy of their favourite band!  This is music for idiots and we distance ourselves from this unworthy demo. This is not approved at all, and in a few years the idiots in this band will appreciate this review and agree with us that when they recorded this piss they were immature and stupid. Pushing the stop button felt like an orgasm, if that illustrate our point! Here is the address (but the stamp is not worth the investment) Frozen Shadows. CP Atriums. BP 32128. Montreal. Quebec. Canada. H2L 4Y5. A copy of this lame product of “under 14 years old” music will cost you 6 US Dollars. An investment for fools and where the hell is the dustbin!

Hårda ord som sagt och i mitt tycke lite väl hårt då det redan då fanns tusen band som var bra mycket sämre än FROZEN SHADOWS. Sedan så tycker jag att de låter betydligt mer svenskt än norskt. Att FROZEN SHADOWS lyssnat på ”Opus Nocturne” med MARDUK är ingen större hemlighet. 

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/14/-5ntuUgwlWk

Låt 17. MORTHIRIM – ”Desolate World”

Sista låten att recensera, man blir nästan gråtmild. MORTHIRIM var ett sidoprojekt åt NECROMICON och de spelade tids och områdestypisk melodisk svartmetall även om jag inte vill kalla det här för svartmetall utan snarare melodisk döds. Inte så himla tokigt även om jag föredrar sorgligt underskattade THE MOANING. Synd att det bara blev en EP med detta projekt då det hade varit kul att höra vad de kunnat åstadkomma på en fullängdare.

http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/15/AitEsi0ubXE

Sammanfattning skiva 3:

Inte fullt lika jämn som CD 2 men ljusår bättre än CD 1. Hade Velvet Music som släppt denna box bantat bort allt skrot hade denna samling blivit betydligt bättre. Efter att man lyssnat igenom första skivan så blir man så avigt inställd till livet att många utav låtarna på de efterföljande skivorna dras över samma kam vilket är trist.

Ni anar inte hur otroligt skönt det är att ha detta fullkomligt idiotiska projekt klart. Jag undrar vad som blir nästa utmaning? Har en legendariskt usel samlingsskiva ifrån Impaler Records liggandes i högen med skrot men jag vet inte om världen är redo för den vederstyggelsen ännu. Då Dr Panzram även han äger den överlåter jag stafettpinnen till honom.

/Hatpastorn

Trivia Dolorosa. Del 1.

Posted in Trivia Dolorosa. on 17 september, 2010 by hatpastorn

Värdelöst vetande är den enda sanna kunskapen. En festlig anekdot gällande Mortiis dödskallesuspensoar under exempelvis er första träff med en ny partner är inte bara ett sätt för dig att visa djup, klass och social kompetens på utan även ett sätt att undersöka om personen ifråga är något att satsa på. Ser man inte den stora humorn i omslaget till plattan ”The Stargate” saknar man uppenbarligen all sorts form utav verklighetsuppfattning. Saker som dock bör undvikas under dylika tillställningar är halvtimmeslånga monologer gällande Varg Vikernes förträffliga pukvandringar på den självbetitlade debuten. Den informationen sparar man till bröllopsnatten.

Under detta segment som kommer att gå under det fantastiskt klatschiga namnet Trivia Dolorosa kommer undertecknad, Dr Panzram och Heidenhammer då som då bjuda på en del utav den kunskap vi samlat på oss under årens lopp. Dessa små fragment utav djup visdom kommer ni att kunna använda er utav i de mest vilda och skilda sammanhang.

Mycket nöje.

Visste ni att OXIPLEGATZ betyder ”Ack” på guldmumsarna ifrån yttre rymdens språk? Det är på tok för få band som tar bandnamn ifrån Kalle Anka.

Visste ni att bandet REA PÅ RÖVSMÖR senare bytte namn till SATARIEL?

Visste ni att den gamle EDGE OF SANITY-bassisten Lindberg var medlem nummer sju i BATHORYs fanklubb?

Visste ni att Kyle ifrån INCANTATION och Aphazel ifrån ANCIENT bägge blivit beskyllda för att bära peruk?

Visste ni att DEMONIAC ifrån Nya Zeeland tyckte det var rimligt att ha en textrad som löd ”Sieg heil Hitler metal” när texten var tänkt som en hyllning till den germanska thrashscenen?

Visste ni att trumpetintrot på NOKTURNAL MORTUMs platta ”Nechrist” fick Hatpastorn att skratta så hårt att katten sprang ut på balkongen i ren skräck?

Visste ni att NOCTURNAL BREEDs skiva ”Aggressor” åldrats med samma behag som den obehandlade svampinfektionen jag har i ljumsken?

Visste ni att CRADLE OF FILTH verkar ha gett upp helt?

Visste ni att de melodiska dödsmetallarna i A CANOROUS QUINTET lade ner 1999 men återförenades 2005 för att senare… Äh, skit samma…

Visste ni att Karsten Larsson som spelat trummor i ALLA band ifrån Mjölby har ett hår som har en egen atmosfär?

Visste ni att Shyaithan ifrån IMPIETY har 48 i skostorlek?

Visste ni att trummisen i hårdrocksbandet ZONATA drog i sig en hel karta Red Bull innan han insåg att det inte var läsk utan en energidryck när de spelade in i Studio Underground i Västerås?

Visste ni att ingen kan uttala titeln på INDUNGEONs platta ” The Misanthropocalypse” utan att stamma likt Janne Boklöv på tjack?

Visste ni att CHAINSAWTAN är världens tröttaste ordvits?

Visste ni att AGHAST använde sig utav Deads mikrofon på deras debutplatta?

/Hatpastorn

Ljudtekniker – Jordens avskum.

Posted in Uncategorized on 5 september, 2010 by hatpastorn

Alla som någonsin har stått på en scen och framfört Djävulens musik har upplevt variationer på nedanstående scenario.

Under soundchecken står du förtvivlat och gestikulerar till ljudteknikern då baskaggen ger ifrån sig samma ljud som när man släpper en kotte på fuktig mossa och du vet att om du inte kan höra kaggen kommer det att bli en NARGAROTH-stinkande spelning. Du får ögonkontakt med den retarderade lokale ljudteknikern, pekar med hela armen mot kaggen, pekar sedan resolut mot din monitor och avslutar med att vifta med handen uppåt för att markera att du vill ha högre volym på kaggen i din monitor. Ett barn skulle förstå denna charad, det är inte precis Gäster med Gester vi pratar om när Jarl Borssén med diverse kroppsdelar ska gestikulera ordet trombocytaggregation. Ljudmaestron dyker ner bakom sitt mixerbord, tittar efter en stunds rattande fram och ger dig tummen upp. Kommunikationen har fungerat.

Trodde du.

Efter att trumslagaren räknat in och ni dundrar igång med er intoleranta Satansmusik märker du att ljudet på kaggen blivit om möjligt ännu lägre. Hängpuka nummer 2 kan du dock höra väldigt väl, så väl att det är det enda du hör. Förtvivlat tittar du dig omkring och ser att dina medmusikanter har liknande dilemman. Trummisen verkar bara höra sin egen virvel och försöker lösa detta genom att i rent hat grinda ännu hårdare och snabbare. Bassisten smyger längre och längre bak på scenen för att kunna lyssna till utljudet på sin stärkare och står sedan resten utav spelningen och låtsas vara bassisten i JUDAS PRIEST som ingen vet vad han heter eller hur han ser ut. Gitarristerna varvar desperata svajbomber med skoningslöst sågande i E i hopp om att någon utav dem ska ha någon sorts hum om vart, när och hur de är i låten. Själv börjar du kackla nyckelord såsom ”Kill”, ”Die” och ”Satan” frenetiskt i mikrofonen i tron att publiken inte ska märka att ni är ute på djupt vatten.

Detta hände för övrigt nyss nämnda NARGAROTH när jag beskådade det spektaklet i Holland för några år sedan. De har förresten ingen bas live utan kör med en gitarrist som spelar svartmetallgitarr och en gitarrist som spelar dödsmetallgitarr. Obs, detta är inget skämt. När undertecknad frågade ena strängspelaren efter deras minst sagt undermåliga gig varför de inte hade någon bassist fick jag det svaret varpå en pinsam tystnad uppstod. Ska jag vara helt ärligt tyckte jag lite synd om snubben, ungefär på samma sätt som man tycker synd om vuxna människor som måste ha på sig hjälm inomhus.

Summan utav detta, förutom att NARGAROTH är ett band vars existensberättigande jag starkt ifrågasätter, är att ljudtekniker är jordens avskum. Extrem musik har funnits i för många år för att det ska vara acceptabelt att ljudet i 9 fall utav 10 låter som ett distat vattenfall. Det finns givetvis undantag, konstellationer som har möjligheten att ha med sig en egen ljudkonstnär brukar kunna fisa ur sig ett acceptabelt ljud. Det är de lokala talangerna som är problemet. Jag vet många spelställen som folk kategoriskt undviker att gå till då de vet att ljudet kommer vara så dåligt att man hellre lyssnar på VITHATTEN-demon i en Fiat Punto som kör 140 kilometer i timmen mellan Gräsmyr och Vännäs med trasigt avgassystem.

Att som musiker ha dåligt ljud på scen är en sak. Förhoppningsvis är man tillräckligt repad, nykter och professionell för att kunna framföra ett gig utan att höra ett skvatt. En skröna jag skrattat gott åt genom åren är den om Micke ifrån LORD BELIAL när han i fyllan och villan nickade till mitt under ett grind. Att som batterist somna under en spelning är en fantastisk prestation. Personligen brukar jag också somna när jag lyssnar på LORD BELIAL men det är en annan historia. Att stå i publiken och beskåda en spelning där ljudet är katastrofalt är bara tröttsamt och slöseri med tid, pengar och energi.

I Mexiko träffade jag på en högst suspekt snubbe som skulle sköta ljudet på 3 spelningar. Fåntratten var flera meter lång, gick som en tecknad figur och bar gigantiska solglasögon 24 timmar per dygn. Han var lika bra på att tala engelska som ett kärleksbarn mellan ett hisschakt och en näve blomjord och var allmänt hopplös. Hans specialitet var att ta sångmikrofonen och vifta den lakoniskt mot trummikrofonerna samtidigt som han upprepade mantrat ”Hola, Hola, Dos, Eeeeey” in absurdum tills rundgången tjöt. Soundcheck tog minst 3 timmar per dag.

I Finspång lyckades det lokala förbandet elda upp alla monitorer under första låten då ljudteknikern uppenbart var ifrån en annan planet. Gruppen som spelade tafflig heavy metal hade för övrigt ingen sångare den kvällen eftersom han inte fick gå dit för sin mamma då vi norrlänningar verkade så farliga. Efterfesten var legendarisk då Finspångsgrabbarna i ASHES dök upp för att sedan sitta nakna i sin replokal och borra sönder sina egna skivor.

I en håla i Tyskland som jag tror hette Solingen valde ljudteknikern att röka enorma mängder jazztobak samt vinkla PA-högtalarna mot varandra så rundgången tjöt konstant likt en gråkall vind i Härnösand. När det aggressivt påpekades vilket genomruttet as/fullkomlig idiot han var så gick budskapet inte ända fram då han likt många andra tyskar såg det engelska språket som något högst onödigt att kunna. Det var då som det stora vemodet rullade in.

I Italien lyckades klåparen bakom mixerbordet elda upp 2 monitorer samt orsaka en rundgång som fick samtliga i lokalen att få obotliga hörselskador. Hans engelska var för övrigt ännu sämre än tyskens jag nyss nämnde så han fick ha en bisarr italienare med GRAVELAND-skjorta och RHAPSODY-doftande frisyr som tolk. Slår man upp ordet språkförbistring i nationalencyklopedin så ser man en bild på 2 italienare samt en drös upprörda norrlänningar som pekar med hela handen. Samma kväll tvingades jag för övrigt genomlida en dryg timmes uppträdande med sällsynt trista FORGOTTEN TOMB. De ansåg att stämapparat var något som helst skulle lämnas hemma så gitarrerna var så sura att tänderna krullade sig i käften.

Jag skulle kunna fortsätta att räkna upp exempel i all evighet men jag tror att ni förstår poängen. Året är 2010 och det finns fortfarande ljudtekniker som ser ut som ett frågetecken när man påpekar att monitorerna på scenen inte ens är påslagna. Vad är problemet? Min personliga teori är att många rockklubbar sätter ut följande annons i lokaltidningen.

LJUDTEKNIKER SÖKES

Ingen tidigare erfarenhet behövs.

Vi söker dig som saknar all sorts form utav utbildning inom detta område. Kan du justera volymen på din TV är du överkvalificerad. Du bör ha social kompetens likt en skendöd lök samt lyssna på allt annat än hård musik . Helst ska du inte lyssna på musik överhuvudtaget.

Du ska inte kunna hantera stress, däremot krävs det att du ska vara totalt immun mot råd och tips ifrån folk som faktiskt kan något.

Behärskar du inte det engelska språket är det ett plus. Om du är blind, döv och stum är det mycket meriterande.

Arbetet kommer oftast att ske kvälls och nattetid men du behöver inte stanna kvar på din plats när väl bandet börjat spela. Däremot är det av högsta vikt att du stänger av hela ljudsystemet när DU tror att bandet har spelat klart. Allra helst bör detta ske när publiken ropar efter extranummer och bandet kommer ut på scenen igen.

Kom ihåg att det är DU som är stjärnan och att grupperna som kommer dit för att spela ska var ytterst tacksamma att de ens får vistas i samma lokal som dig. Var absolut inte blyg att äta upp bandens mat och kanske framförallt dricka upp deras pilsner.

Välkommen med din ansökan.

/Hatpastorn

Gästbloggare: Heidenhammer. Del 3.

Posted in Gästbloggare. on 5 september, 2010 by hatpastorn

Nu när hösten börjar göra intrång så kan det vara trevligt att krypa upp i soffan och blötstirra på någon skön rulle. Min norske kollega gjorde just det men fredagsmyset förvandlades snabbt till ett kallt människoförakt. Trots varningar valde han att beskåda det senaste spektaklet inom kategorin svartmetalldokumentärer vid namn ”Until the Light Takes Us”.

Mycket nöje.

/Hatpastorn

I dag skall jag behandla något jag satte kaffet i vrångstrupen till i går. Dyngrullen ”Until the Light Takes Us”.

Jag har funderat över hur just detta inlägg skall kunna författas på ett sätt som faktiskt gör det något sånär underhållande att läsa, men jag kommer faktiskt inte på något. Så det här kanske får ses som ett ”allvarligt” inlägg.

Och black metal var inte tänkt som underhållning, det skall vi ha klart för oss.

Nåväl. Är det något jag blivit otroligt trött på under senare tid är det alla förbannade s.k. ”dokumentärer” om BM som poppat upp likt maskar ur ett illa balsamerat lik. Jag orkar inte ens nämna namnen på dem, kanske mest för att jag inte orkat lägga dem på minnet. Gemensamt för dem är i alla fall att INGEN av dem lyckas komma med någonting som helst nytt, tänkvärt eller ens i närheten av att vara intressant.

OK, för inläggets skull kanske jag bör ge några exempel. Ett par av dessa dokumentärer (egentligen en skymf mot seriösa journalister att klassificera dem så) heter ”True Norwegian Black Metal” och ”Black Metal Satanica”. Också värd att nämna i sammanhanget är, om än ingen filmare, men kanske ett av mina största irritationsobjekt – fotografen Peter Beste.

Den gemensamma och mest patetiska nämnaren för samtliga är att de låtsas som om norsk BM är ett helt oexploaterat ämne och att de själva agerar som någon slags pionjärer.

Nonsens.

Harmony Korine (ni vet, karln bakom ”Gummo”) använde sig av BM utöver de ordinarie gränserna och började exploatera fenomenet redan för över tio år sedan. (OK – lite heder skall ges till ”UtLTU”-makarna för att de faktiskt låter honom synas i några mikrosekunder.)

Ett mycket litet fåtal av BM-dokumentärer tillhör undantagen, så för rättvisans skull skall de kanske nämnas. Dessa producerades dock på 90-talet. ”Det Sorte Alvor” (för att den var först och på så vis kom fram med nytt, tidigare okänt material), ”Satan Rir Media” (då den trots några brister åtminstone försöker ge en annorlunda vinkling på temat) och den enda senare kandidaten ”Once Upon A Time In Norway” (då filmskaparna åtminstone gjort ett ärligt försök att ta kontakt med individer som var en del av den tidiga BM-scenen i Norge, men som fram till filmen gjordes inte uttalat sig om händelserna).

Resten är ren skit. ”Until the Light Takes Us” är inget undantag. Jag menar fullt allvar när jag hävdar att det enda som är värt att se i filmen är när Vikernes reciterar en dialog han haft med Fenriz i affären Helvete angående hur man bäst bör äta sina Corn Flakes. Nej, jag skämtar inte. Detta är det enda intressanta du förmodligen lär uppleva under 90 plågsamma minuter.

Det spelar ingen som helst roll vilken intention filmmakarna hade från första början, eller vad de ville uträtta. Slutresultatet är i alla fall ingenting annat än ett dåligt hopkok av poänglösa intervjuer, idiotiska klipp och en mängd uttalanden som kunnat läsas eller höras långt tidigare. De som inte varit insatta i Norges BM-scen sedan tidigare lär knappast bli klokare av eländet. De som nu är det hittar ingenting av värde då hela filmen stinker av gammal rutten skåpmat som lämnar en fadd eftersmak. (Jag ville faktiskt stänga av efter halva eländet, men då det ändå varit så mycket hype kring projektet kändes det nödvändigt att pina mig igenom skiten från pärm till pärm).

ALLA som ens nuddat vid norsk BM och dess historia kan den utan och innan och här görs det inte ens det minsta försök till att komplettera en historia som redan berättats och ältats in i det oändliga. Ingen av intervjuoffren blir ifrågasatt. Ingen dialog med de tilltalade. Ingen retrospektiv analys, förutom det vi redan hört en miljon gånger. Och detta skall alltså vara det vi väntat på?

Med risk för att låta som en sann kristdemokrat, kan jag mycket väl tänka mig att de som gjort filmen tycker de skapat ett utsökt stycke pseudo-avantgardistisk konst, där ”bilderna får tala för sig själva” och ”konsten och kommentarerna ligger i betraktarens ögon”. Jag har ingen aning. Vill egentligen inte uttala mig om att de är så de resonerar, men det är i varje fall precis den uppfattning jag får, precis som av Bestes fotografier.

För Guds skull – alla VET att Gylve Fenriz Lee Bress DJ Ebola Herr Nagell verkar vara en hyvens kille. Alla känner till Grevens utsagor sedan länge. Faust får vara med på ett hörn, om än i riktig ”Efterlyst”-skuggning och med förvrängd röst. Varför kan man undra, då han står ackrediterad i sluttexterna som medverkande och således inte särskilt anonym. Ja, Hellhammer får också vara med. In med några kommentarer av Abbath och Demonaz. Ingen blir ifrågasatt överhuvudtaget. Filmmakarna framstår inte som något annat än det som Vikernes kastar dynga över: sensationskåta journalister som letar efter extrema uttalanden och händelser. Inte ens bildmaterialet som används är något nytt, utan har kunnat beskådas på Youtube under lång tid.

Nåja. Skit samma. Antar att jag kan krama fram oceaner av skit ur den här gallstenen, men det är inte riktigt värt det. Vad som däremot är mer intressant, är väl snarare frågan varför så många som varit inne i BM-scenen under en längre tid fortfarande verkar tycka att sådan här dynga är spännande?

Är det för att BM fortfarande är ”vår” pryl? I så fall kan jag meddela att den tiden sedan länge är förbi, men å andra sidan är det väl inte någon som verkligen tror annat heller. Fenriz beklagar sig filmen igenom över hur BM blivit en trend och att DARKTHRONE sannerligen inte har någonting med det att göra. Det har de kanske inte heller. Är dock tämligen säker på att medverkan i sådana här skitproduktioner knappast gör saken bättre.

Tack för kaffet.

/Heidenhammer