Arkiv för februari, 2010

Tycke och Smak.

Posted in Uncategorized on 23 februari, 2010 by hatpastorn

Tycke och smak är ett högst suspekt fenomen. Man tror att man har bra koll på vad man gillar eller inte gillar, men ibland dyker det upp något som man på papperet borde sky likt pesten men likväl sitter man och dumflinar och nickar gillande. Min relation till glättig folkmusik inom extrem-genren är ungefär som min relation till CSN. Spänd. Jag har länge drivit en hatkampanj gentemot alla finska band som står i djurhudar på bandfotona och släpper 3 fullängdare per år. Jag har skrattat högst åt NOKTURNAL MORTUM och deras tarvliga tivolimusik och jag kommer att återkomma till det bandet senare i denna publikation. Folk som gillar NOKTURNAL MORTUM är samma människor som skrattar rått åt DIMMU BORGIR och liknande band. I jämförelse med dessa Ukrainare framstår DIMMU BORGIR som VON. Jag har även fnyst likt Joakim Von Anka efter ett nederlag mot rivalen Guld-Ivar Flinthjärta åt Napalm Records som återigen vänt kappan efter vinden och kontrakterat ALLA plutoner i den genren.

Likt förbannat sitter undertecknad och vickar på lillstjärten åt ARKONA. Ni hörde rätt, jag sitter på fullaste allvar och lyssnar på ARKONA utan en tillstymmelse till ironi i kroppen. Dessa ryssar är själva essensen utav hurtig knätofsmetall, givetvis släppt på tidigare nämna Napalm Records.

Jag hör ju att detta platsar bättre i Eurovision Song Contest än i min skivspelare men det hjälps inte. I en stund utav total panik lyssnade jag igenom plattor med TYR, FOLKEARTH och KORPIKLAANI för att undersöka om jag blivit så galen att jag börjat uppskatta de akterna med. Det hade jag inte. De sistnämnda finnpajsarna är fortfarande lika kräkframkallande klämkäcka som alltid.

Nu bör dock tilläggas att jag inte plöjt igenom hela diskografin med ARKONA utan mest fastnat vid en låt vid namn ”Yarilo” ifrån deras senaste giv ”Goi, Rode, Goi!”. Skivtiteln ska enligt uppgift lyda ”Hail, Rod, Hail” och handlar om universums farsa i slavisk mytologi eller något annat hejigt. För en nanosekund trodde undertecknad att de hyllade Rod Stewart.

Då ”Yarilo” är blott 2 minuter och 30 sekunder lång så tänkte jag i ord försöka bena ut den här ryska belugan.

Redan efter 2 sekunder inser man vart den här låten är på väg. Pumpande bas, taktfasta kaggar och fantastiskt rödkindade flöjtar. Elgitarren kliver in likt en myskstinkande karlakarl i en novell skriven utav Margit Sandemo och innan man hinner hämta frisk luft drar dragspelsinfernot igång. Vi har nu kommit 13 sekunder in i låten gott folk.

I denna lajvrollspelarnas favoritlåt börjar en rysk madam att sjunga och platsar inte detta i Eurovision så är mitt namn för evigt Janne Lucas. Ryska är dock ett dunderspråk, jag fattar ingenting men håller med om allt som sjungs.

Strax innan minutstrecket återgår hela rasket till introt igen men istället för flöjtar som styr melodin så startar en balalajkaduell utav galaktiska mått. Drygt 10 sekunder senare matas det dubbla kaggar och sångerskan vrålar ryska obsceniteter som får eder Hatpastor att gömma sig strykrädd bakom krukväxterna. Återigen är det bevisat att Angela Gossow inte tillhör toppskiktet utav kvinnliga vrålapor.

1:17 slår klockan då ett andfått dragspelstutande håller låda medan näktergalen vrålar ”Hundar fattar fattar får”. Detta får mig osökt att tänka på en recension i tidningen Grimoire Of Exalted Deeds gällande VINTERSORG och hans debutverk ”Hedniskhjärtad”. Inledningen på den sågningen löd:

”Helga, bring in the cows...”

När informationen om att hundar uppenbarligen förstår sig på får sjunkit in blir det ompa ompa på trummorna igen och elgitarrerna pumpar frenetiskt vidare. Jag undrar förresten om det var så här HP Lovecraft föreställde sig Azathoths flöjt och trumspel. När balalajkorna återigen gör entré kan man för en stund pusta ut och stålsätta sig inför nästa soniska attack. Det blir dock en ganska snäll offensiv då första versen återkommer med den skillnaden att trummisen spelar dubbla kaggar. Efter en regelrätt schlageravslutning är låten över och tystnaden är tryckande.

Vad i hela helvetet hände just?

Det är sällan man känner sig totalt överkörd utav en låt men jag är mer matt efter att ha lyssnat på 150 sekunder ARKONA än efter att ha plöjt igenom en hel diskografi med SADISTIK EXEKUTION. Detta till trots spelas låten om och om igen i ett uppenbart självskadebeteende.

Det finns ingen bättre förklaring än att ARKONA tog mig med mina musikaliska byxor nere vid fotknölarna. Nu måste jag lägga mig och vila en stund, tanken på hur det ser ut på ryska diskon när denna tonsatta anomalitet spelas gör mig en smula rädd.

http://www.youtube.com/watch?v=Zl13dNSIwAw

/Hatpastorn

2 Comments »

Vad tänkte de egentligen? Del 2.

Posted in Vad tänkte de egentligen? on 14 februari, 2010 by hatpastorn

NATTVINDENS GRÅT var ett band jag såg i skivbackarna som ultrarå tonåring och jag bestämde mig redan då att detta var life-metal utav värsta sort. Jag minns att jag lyssnade på gruppens debut ”A Bards tale” då den släpptes på Solistitium Records som även släppt godbitar såsom HELHEIM, BEHEMOTH samt ISVIND. Besvikelsen efter att ha lyssnat igenom den veritabla mardrömmen var enorm och jag lämnade den lokala skivbutiken med en bitter smak utav Jesus i munnen. Solistitium må ha varit ett bolag vars släpp bitvis kan ifrågasättas men att de släppte den här dyngan ser jag som ett lika stort mysterium som Capricornus trumspel i GRAVELAND. Vad tänkte de egentligen?

Sedan 1995 har undertecknad inte hört en enda ton NATTVINDENS GRÅT och jag var lycklig över det faktumet ända tills min gode norske kamrat helt sonika bestämde sig för att skicka en länk till en utav bandets kompositioner. Jag sitter nu här småfull och genuint förbannad över det avgrundslika träck som ljuder ut ur högtalarna.

NATTVINDENS GRÅT är och förblir ett utav de sämsta bandnamnen jag vet. Bandfotot innehåller så mycket blåjeans och suspekta frisyrer att det är snudd på att man ringer efter hjälp. Musiken är så fadd att tänderna krullar sig och sångaren är på fullaste allvar en jävla idiot.

Jag menar verkligen det.

Han är en jävla idiot.

Lyssna på bandets ultrakalkon ”Stormwind The Soothsayer” ifrån nyss nämnda ”A Bards Tale”. Själva musiken är förvisso lika tandlös som Shane Macgowan men ändå välspelad och relativt välproducerad. Det är sångaren som är det stora problemet. Han låter som ett svin som klafsar i sitt grisiga tråg ifrån första till sista stund och när man inte tror att det kan bli värre lägger han sig till med en ännu mera utvecklingsstörd sångteknik. Jag har varit på fester där de mest tondöva människorna tolkat KING DIAMOND med tonarter som trotsar naturens lagar och jag skulle hellre lyssna på ljudupptagningar utav dessa människor till Ragnarök bara jag slipper höra den här näktergalen igen.

Eftersom eran Hatpastor är så upprörd över denna musikaliska katastrof så orkar jag inte lägga in videon till denna monstrositet så ni får klicka på länken nedan.

http://www.youtube.com/watch?v=nxNPxHlhuiI

Det som skrämmer mig en smula är att jag är så pass gammal att jag ser NIGHTWISH som ett sidoprojekt till just NATTVINDENS GRÅT.

Finlands sak är INTE vår…

/Hatpastorn

3 Comments »

Bandfotokatastrofer. Del 3.

Posted in Bandfotokatastrofer. on 13 februari, 2010 by hatpastorn

Les Legiones Noires, ett gäng gamla franska akter som folk gillar att höja till skyarna utav anledningar jag aldrig haft vettet att förstå. Visst, de släppte då som då hyfsade bitar men om man jämför deras tonkonst med vad vi nordbor sysslade med runt den här tidsperioden så är det en helt vild klasskillnad. I min bok katalogiserar jag dessa konstellationer som charmigt unkna och även om jag titt som tätt avnjuter deras musik så är det inget jag dyrkar döden till på daglig basis.

Veckans bandfotokatastrof gäller då gruppen THORLEIFS, ursäkta mig, TORGEIST. Dessa fransoser tillhörde den fraktion utav svarta legionen jag brydde mig allra minst om. VLAD TEPES skapade iallafall lite rykten i undergrounden sedan de mordhotat Jon på Full Moon Productions eftersom han hade fräckheten att recensera deras demo i sitt fanzine. Stor humor. De skapade även svulstig poesi såsom ”I Died From A Vampyric Grief” och ”Drink The Poetry Of The Celtic Disciple”. När dessa epos kacklas fram på sämsta tänkbara engelska sitter jag alltid och skrockar belåtet över en helbutelj franskt lantvin. Viva la France!

BELKETRE var även de med på mordhoten samt hade de sällsynt näpna namnen ZELDA och CHAPEL OF GHOULS innan de till slut bestämde sig för att BELKETRE var det bästa alternativet. Låttitlar är något undertecknad gillar att analysera och här har vi en riktig smällkaramell. Vad sägs om odödliga hits såsom:

”Damae, Dzlebaeryavtreéèpreb”

”Voarmtre Zuèrkl Vuorhdrévarvtre”

Och vi minns väl alla klassikern:

”Verhzleyavbtreleambreb”

Jag har på fullaste allvar inte den blekaste aning om vilket språk detta är men att ha bokstaven ”e” 3 gånger i rad inger en viss respekt. Man kan undra hur det lät när de skrek ut titlarna innan de dundrade igång sin nonchalanta svartmetall. Åh, den som ändå hade fått vara en fluga på väggen i deras replokal under det onda 90-talet…

BRENORITVREZORKE, valde även de att framföra sina lyriska stordåd på detta konsonantfanatikernas rövarspråk. Förutom att de stoltserar med en utav de fulaste logotyperna jag vet så är de faktiskt det band som jag uppskattar mest utav dessa rabiata satansdyrkande fransmän. Musiken känns genuint obskyr och den grafiska utformningen på plutonens demokassetter är något jag  imponeras över än idag.

MÜTILATION borde egentligen inte räknas då de blev uteslutna ur cirkeln då hjärnan i bandet, Meyhna´ch, valde att knarka lite väl hårt. Att ett gäng som mordhotar folk till höger och vänster och dyrkar Djävulen lite hårdare än alla andra gnäller över det faktum att det knarkas lite känns inte helt rätt. Det låg garanterat andra saker bakom denna utfrysning men eftersom jag inte har en blekaste aning vad det kan vara så lägger jag inte mer energi på det. Ironiskt nog var MÜTILATION den enda konstellationen i cirkeln som släppte riktiga skivor istället för demos och enstaka 7-tummare. Deras skivomslag kommer jag för övrigt att detaljstudera lite senare då de ligger farligt nära att knipa förstaplatsen gällande världens fulaste konvolut ifrån eländiga EMINENZ.

Detta om detta, nu över till TORGEIST och deras minst sagt makalösa bandfoto.

TORGEIST har en utav de mest obskyra bildkreationer jag någonsin beskådat. Högst upp till vänster har vi något som påminner om en smällfet kråka som flyger omkring och letar efter smaskens i stil med ett kadaver eller en soppåse ifrån ett svenskt kräftkalas. Till höger om den bilden finner vi en ekorre som står på frambenen på en gren samtidigt som den hotfullt burrar upp svansen. Längst ner till vänster har vi en uppenbart överkörd råtta och det är kanske den kråkan letar efter. Till höger har vi en inverterad ekorre som nu hänger i framtassarna och viftar med bakbenen.

Vad är det här egentligen?

Ett Rorscharch-test för hårdrockare? Fem myror är fler än fyra elefanter? Ett syntest ifrån en gammal söndagsbilaga? Pluspoäng för originalitet ska TORGEIST ha för detta konstverk. Trummisens artistnamn ”A Dead Soul” är otroligt sött och det stärker min tes om att trummisarna i 9 fall utav 10 ALLTID har de sämsta artistnamnen.

Nä, nu ska undertecknad korka upp rödtjutet och avnjuta ”Vasagraèbe Éakr Vatrè Brenoritvrezorkre”-demon med tidigare nämnda BRENORITVREZORKE. Rättstavningsprogrammet tog digitalt självmord efter denna konsonantfest så det blir inget mer skrivande i afton.

Au revoir!

/Hatpastorn

1 Comment »

Bandfotokatastrofer. Del 2.

Posted in Bandfotokatastrofer. on 6 februari, 2010 by hatpastorn

 

Bob verkar vara en rätt skön lirare ifrån USA som har bra filmsmak. På sin fritid gillar han att göra musik och ta bandfoton och det är här jag börjar tycka att saker och ting börjar spåra ur. Att folk har soloprojekt har jag absolut ingenting emot men när man har 14 soloprojekt som samtliga låter som en sämre version utav MORTICIAN så drar jag i handbromsen och skriker stopp och belägg.

Tillåt mig redogöra för hans projekt så ni ser vilken omfattning detta faktiskt rör sig om.

1. BOB SEGEL.

Under sitt eget namn har han släppt 1 fullängdare fylld till bristningsgränsen med bröt och rabiata trummaskiner. Nyss nämnda MORTICIAN gör mig ordentligt mätt på dylik musik men vår käre Bob verkar ha en omättlig hunger för lågfrekvent rens.

2. BRUTISH CREATION.

Detta är hans mer thrashdoftande projekt som han släppt 1 skiva med. Med thrash menar han att spela samma sorts riff med samma sorts ljud fast med trummaskinen inställd på tvåtakt istället för tokmangel. Jag är skeptisk.

3.CHAINSAW DISSECTION.

Nu börjar nakendansen. Bobban har med detta projekt släppt inte mindre än 25 prylar varav majoriteten är fullängdare. 2005 verkade vara ett kreativt år då han otroligt nog lyckats fisa ur sig inte mindre än 9 plattor! Samtliga med trummaskinen uppställd på max och gurgelsången inställd på lägsta möjliga hertz. Det måste vara en mardröm att samla på hans skivor.

4. CLITPEELER.

Näpet namn. Det här är hans mer porngrind-osande tidsfördriv där musiken låter exakt likadant som ovanstående band fast han har slängt in lite nya sköna textämnen. Titlar såsom ”Molesting A Dead Cow”, ”Masterbating On Bloody Excrement…Very Corny” och ”Don’t Mind Me I’m Gutting The Cat” talar för att snubben iallafall har humor. 3 alster signerade CLITPEELER har det blivit än så länge. Just titlarna är den största behållningen med samtliga utav Bobs projekt. Han verkar ha god fantasi vår käre amerikan.

5. DOG MULCH.

Återigen ett hejigt namn. Detta verkar dock vara något han inte prioriterat så hårt eftersom han blott släppt 1 fullängdare med detta tornadodånande vansinne.

6. GOAT BLEEDER.

3 släpp gott folk. GOAT BLEEDER var faktiskt inte helt oävna då detta rörde sig om lite mera sansad dödsmetall där trummaskinen inte var inställd på styv kuling från första till sista sekund utan tack och lov höll sig inom smärtgränsen. 3 släpp är dock minst 2 för mycket.

7. NUCLEAR MASSACRE.

Det är helt otroligt vad den här snubben verkar ha mycket fritid. Han måste vara den amerikanska motsvarigheten till Werwolf ifrån SATANIC WARMASTER. Finnen leder dock ligan över antal band och skivsläpp. Sist jag räknade var det drygt 70 släpp. NUCLEAR MASSACRE har iallafall pytsat ur sig 2 onödiga fullängdare.

8. PRIMORTAL AGGRESSION.

Suck. Ännu 1 skiva MORTICIAN-rens. Jag orkar snart inte mer. Bob, snälla sansa dig! Det får vara nog nu!

9. PSYCHOTIC HOMICIDAL DISMEMBERMENT.

Bra studs i det bandnamnet. Här snackar vi ultrarens utan pardon och finkänslighet. 6 skivor sedan 2007. Den som säger sig kunna särskilja skivorna ifrån varandra ljuger. Finns det inget annat han kan göra istället för att spela musik? Sportfiske, fältrodel, amatörteater, vad som helst!

10. REPULSIVE CARNIVORISM.

1 CD sött betitlad ”Extremely Mangled Roadkill” med ett tokfult omslag har det blivit än så länge. Fansen väntar med spänning på nytt material. Jag behöver inte ens säga hur detta låter, jag tror ni fattat poängen. Stanna bussen, jag vill kliva av!

11. SATANIC IMPALEMENT.

Givetvis måste Bob ha sig ett svartmetallprojekt med. 6 fullängdare samt en rå demo, totalt 7 släpp. Jag har hört värre och definitivt bättre black metal genom åren. Det låter som hans andra band fast lite ljusare sång och sataniska texter. För att vara amerikansk svartmetall håller detta hög nivå. Jag börjar undra om det är jag och inte Bob som borde göra annat just nu.

12. SKULL DEFILER.

Jag ger upp! 1 släpp. Fabriken ringde, de har slut på plast! Undrar hur många träd som skövlats samt övriga naturtillgångar som tömts bara för att denne amerikan prompt vill få ut allt han någonsin spelat in. Tanken är skrämmande.

13. MORBIDNESS.

Snälla söta rara, inte mer nu. 2 fullängdare skoningslöst kross. Att han har en Myspace-sida för i stort sett varje projekt är en bedrift i sig. Karln kan omöjligt ha ett jobb!

14. FUNERATION.

Detta är glade Bobs doomprojekt. Låter som allt annat han släppt med den skillnaden att trummaskinen spelar långsamt istället för i en miljard BPM. 1 skiva. Snart kräks jag.

15. COCKSLUSH.

Kuken! Jag räknade fel. 15 band hade han där han spelar alla instrument själv. Under tiden jag skriver detta lär han ha hunnit starta 7 nya band samt släppa en drös nya skivor. Jag har ingen aning om hur mycket han släppt med COCKSLUSH och ska jag vara helt ärlig så mår jag nog lika bra utav att inte veta. Jag ska aldrig mer klaga på konstellationer som släpper skivor med många års mellanrum.

Summa Summarum:

Sedan början på 2000-talet har då Crazy Bob släppt närapå 60 prylar varav majoriteten utav dessa varit fullängdsskivor. Jag vet inte om detta är imponerande eller skrämmande. När ni funderar på det kan ni kika på hans bandfoton som lämnar en hel del att önska. Har ni riktigt tråkigt kan ni gissa vilket foto som passar till vilket band. Vinnaren får ett fint pris.

Stop the madness!

 

/Hatpastorn

9 Comments »

Unleashed – Warrior. Textanalys.

Posted in Textanalys. on 5 februari, 2010 by hatpastorn

 

För det första, jag har aldrig gillat UNLEASHED. Någonsin. Jag vet inte hur många utav mina polare som tjatat och gnällt om att de gamla skivorna minsann är bra och att det är creddigt med NIHILIST-kopplingar och hit och dit. Visst, de första 2 vaxen var helt OK tids/områdestypisk dödsmetall men i mina öron var exempelvis GRAVE och GROTESQUE oändligt mycket råare om man snackar gammal fin svensk death metal. Sedan så spårade dessa stockholmare ur rejält efter andra skivan och efter det har mitt intresse för dem varit väldigt svalt. UNLEASHED ska dock ha pluspoäng för en utav de absolut grymmaste logotyperna scenen skådat. Varje gång jag ser den känner jag instinktivt att jag bara måste äga skivan den sitter på, så snygg är den. Man skulle kunna likna denna logo med en thailändsk prostituerad. Vid första anblick tror man att man kikar på ett snaskigt fruntimmer men dolt under ytan gömmer sig oändliga mängder kuk.

Många gånger under årens lopp har det skämtats om alla dessa dårar som i stundens hetta fått för sig att rita av logon med Tippex på deras nyinköpta skinnjackor med katastrofala resultat som följd. Jag undrar hur många det är som försökt och misslyckats, det måste vara hundratals. I tyska garderober lär det iallafall finnas tonvis med förstörda skinnjackor tack vare UNLEASHED. En polare till mig kände för övrigt en snubbe i högstadiet som skulle rita av METALLICA-logotypen på skinnjackan han just fått utav sin stackars ovetande far. Givetvis gjorde han ingen skiss innan utan kluddade på fri hand med slutresultatet att sista bokstaven inte fick plats på samma rad. Det såg alltså ut på följande vis på hans rygg:

METALLIC-

A

Stor humor.

Det finns dock en skiva med UNLEASHED som jag tror att till och med deras mest hängivna fans avskyr och det är ”Warrior”. Alla som på fullaste allvar säger sig gilla den skivan ljuger. Ljudet, knastertorrt. Riffen, bedrövliga. Framförandet, oengagerat. Lyriken, m-a-k-a-l-ö-s. Här kan man verkligen fråga sig vad de tänkte. Istället för att gå igenom musiken på skivan tänkte jag analysera texterna istället för att se vad som dväljs där.

Mycket nöje.

WARMACHINE

I URGE YOU TO BE BRAVE

BE STRONG AND FACE IT

STAND UP AND FIGHT LIKE A MAN

BE A WARMACHINE

WARMACHINE

WARMACHINE

DON’T LET THEM GRIND YOU DOWN

RISE UP AND CHARGE ‘EM

FIGHT BACK AND NEVER GIVE IN

BE A WARMACHINE

WARMACHINE

WARMACHINE

WARMACHINE

WARMACHINE

WARMACHINE

SO HOLD ON TO YOUR PRIDE

BE WHAT YOU ARE AND…

SHOW THEM A WARRIORS WRATH

BE A WARMACHINE

WARMACHINE

WARMACHINE

Är det bara jag som tänker mig fribrottaren Ultimate Warrior stå och vråla den här texten i ett brandtal till Hulk Hogan? Att en femtedel utav den består utav titeln är inget bra ratio såvida man inte tycker att slagdängan ”Total War” med WAR innehåller den bästa poesin som skrivits. Det lustiga är att när man läser texterna utan att höra musiken så hör man instinktivt hurtiga kaggar, ylande gitarrer och falsettskrik ekandes i skallen. Ett inte alls bra tecken. Ta MORBID ANGEL som exempel. Deras lyrik kan jag sitta och läsa och nicka gillande till utan att behöva lyssna på musiken. Jag undrar hur många det är som plockar fram texthäftet till ”Warrior” annat än i ett humoristiskt syfte.

IN HELLFIRE

YOU PRAY THE LORD TO SAVE

SAVE YOUR SOUL FROM HELL

TO KEEP A PLACE IN PARADISE

WHEN YOU DIE IN VAIN

YOU BLOW YOUR GOD IN HEAVEN,

SO THAT HE’LL TAKE YOU HIGHER

YOU BLOW YOUR GOD IN HEAVEN

…I’D RATHER BURN IN HELLFIRE

SO YOU WANT FORGIVENESS

FOR ALL SINS AND CRIMES

WELL, YOU NEVER HAD THE GUTS

TO STAND UP AND PAY THE PRICE

YOU BLOW YOUR GOD IN HEAVEN,

SO THAT HE’LL TAKE YOU HIGHER

YOU BLOW YOUR GOD IN HEAVEN

…I’D RATHER BURN IN HELLFIRE

…IN HELLFIRE

Det här mina damer och herrar är ett typexempel på en usel text. Glenn Benton hade kunnat fisa ur sig något liknande fast tusen gånger bättre i sömnen. Det finns inte så mycket att säga om denna snutt förutom att den känns noll procent övertygande och hundra procent fylld utav poänglösa klichéer. AEON sammanfattar det här konceptet bra mycket bättre på deras hit ”God Gives Head In Heaven”. Countryversionen utav nyss nämnda låt är för övrigt helt fantastiskt fyndig.

MEDIAWHORE

JUST ANOTHER FACE

ON THE TV-SCREEN

WHAT A SAD EXCUSE

FOR A HUMAN BEING

YOU’RE A MEDIAWHORE

WITH COCAINE UP YOUR ASS

A MEDIAWHORE

JUST ANOTHER NAME

IN THE EVENING PRESS

SPEAKING FOR THE POOR

BUT YOU COULDN’T CARE LESS

MEDIAWHORE…

POSING LIKE A FOOL

FOR JUST ANY BRAND

COS’ WHEN MONEY CALLS

YOU DON’T GIVE A DAMN

YOU’RE A MEDIAWHORE

WITH COCAINE UP YOUR ASS

A MEDIAWHORE

PREACHING FOR THE TRUTH

THAT THEIR COUNTRY IS FOR SALE

A LIBERALIST ON CRACK

JUST ANOTHER WHORE FACE

MEDIAWHORE…

SAID YOU SPOKE TO GOD

BUT SPERM WAS ALL YOU GOT

WHEN YOU SUCKED YOUR WAY

RIGHT UP TO THE TOP

YOU’RE A MEDIAWHORE

WITH COCAINE UP YOUR ASS

A MEDIAWHORE

PULLED ANOTHER JOKE

TOLD ANOTHER LIE

ONE WAY CONVERSATION

TIL’ THE DAY YOU DIE

Jösses, den här texten gällande samhället får en verkligen att stanna upp och kontemplera över hur saker och ting ligger till här i världen. Ironilampan sprängdes i och med den meningen. Hade en 14-åring skrivit sådan här lyrik 2 dagar efter att han startat sitt hardcore-band SOCIETYPHOID skulle jag bara avfärdat det som ett naivt försök till samhällskritik. Nu är det ett gäng snubbar som är inne på sin 5:e fullängdare som häver ur sig detta, ganska fascinerande faktiskt. När jag lyssnar på dödsmetall vill jag höra sångaren dyrka döden inte medelklassgnälla över Robinson-Zübeyde och Färjan-Håkan. ”Grr, falska människor som gör allt för att hamna i rampljuset.” Läs en bok istället för att titta på TV då, hemskt gärna en engelsk synonymordbok.

DOWN UNDER GROUND

THIS IS A STORY ABOUT

A YOUNG MAN WHO DIED

WHO DIDN’T HAVE THE GUTS

TO FIGHT BACK

HE PUT HIS PRIDE

IN A PLANT SO GREEN

HE STARTED SUCKIN’

HIS OWN BLOOD…

COWARD… ARE YOU

A MAN OR A MOUSE – JUNKIE?

DOWN, DOWN, HE WENT

DOWN UNDER GROUND

DOWN UNDER GROUND

WELL HE GREW UP

JUST LIKE YOU AND ME

HAD HIS DREAMS

BUT HE JUST COULDN’T SEE

WHY HIS LIFE WAS

FULL OF PAIN… AND MISERY

HE CHOSE THE EASY WAY

AND ESCAPED FROM IT ALL

HALF MAN – HALF MOUSE –

A COWARD!

HE STARTED TAKING THEM

WHITE LITTLE PILLS

(HE WAS ON HIS WAY…)

DOWN, DOWN, HE WENT

DOWN UNDER GROUND

DOWN UNDER GROUND

THE YEARS PASSED BY

AND THE SPRING CAME

HE WAS AS GONE

AS THE ”SNOW” THAT DAY

WHEN HE FIRST TRIED

HEROIN…

SO HE GREW OLD

BUT HE WAS JUST A BOY

FOR POLITICIANS

HE BECAME A TOY

HE LOST HIS PRIDE

TO A PLANT SO GREEN

COWARD… !

DOWN, DOWN, HE WENT

DOWN UNDER GROUND

DOWN UNDER GROUND

COWARD… !

DOWN, DOWN, HE WENT

DOWN UNDER GROUND

DOWN UNDER GROUND

Den här låten är helt otroligt sur och jag har aldrig läst en text som fått mig att vilja vrålknarka så mycket som denna. Det här är exakt vad som blev fel med dödsmetallen. De slutade dyrka döden och började sjunga om att bojkotta Coca-Cola och att knark är dumt istället. Sedan ställer jag mig högst tveksam till att det finns stockholmsbaserade dödsband som INTE rökt jazztobak. Det doftar släggkastning i glashuset gott folk. Att de sedan blandar in dumma politiker i eländet gör bara ont värre. Varför var det tvungna att göra det? Det fyller ingen annan funktion än att en redan unken textmassa blir ännu mer plump och naiv. Avslutningsvis så finns det bara ETT band som får börja en låt med orden ”This is a story…” och det är Ungerns stoltheter TORMENTOR vars nationalepos ”Elisabeth Bathory” är en odödlig klassiker.

MY LIFE FOR YOU

WE TRAVELLED FAR

ON THIS PATH OF WAR

WHERE BRAVE WARRIORS

FROM TOWN TO TOWN

FROM LAND TO LAND

JOINED TO FIGHT

(MY LIFE FOR YOU)

YOU HEARD THE CALL

AND MARCHED TO WAR

BRAVE WARRIORS

YOU STOOD SO STRONG

RIGHT BY OUR SIDE

THROUGH STORM AND RAIN

(MY LIFE FOR YOU)

YOU STAYED ALL TRUE

THROUGH THE WINDS OF CHANGE

BRAVE WARRIORS

DEATH METAL PRIDE

DON’T WASH AWAY

LEGIONS OF HATE –

(MY LIFE FOR YOU)

”My Life-Metal For You” vore en mer adekvat titel på den här låten för när jag läser sådant här trams vill jag bränna hela min CD-samling och klippa mig i en ironisk Tom Cruise-frisyr. Det är få saker jag tycker är så genuint töntigt som ”Brothers of Metal”-texter. Den här verkar handla om deras fans som i vått och torrt stått vid deras sida och utkämpat ”THE BATTLE OF METAL”. Jag tippar på att det blev hyfsat glest i leden efter den här kalkonskivan. ”Death Metal Pride”. Jo, jag tackar jag. Trey Azagthoth hade nog haft ett och annat att säga om detta bands lyrik på den gamla onda tiden innan han fick för sig att dataspelet ”Quake” och gräsrökning var livets ambrosia.

DEATH METAL VICTORY

…DEATH METAL VICTORY

ALL OF THOSE WHO TRIED TO MAKE US STOP

THEY MUST ALL BE MADE OF CLAY

TRIED SO MANY TIMES WITH NO RESULT

YET WE GET STRONGER EVERY DAY

LIE TO MEDIA BEHIND OUR BACKS

ANY GAME YOU LIKE TO PLAY

ANY CHALLENGE YOU HAVE, WE ACCEPT

DEATH METAL IS HERE TO STAY

MY WARRIORS SCREAM FOR ME –

DEATH METAL VICTORY

BORN OF HATRED TO SOCIETY

WE HAVE RISEN UP TO FIGHT

LIKE A NEVER ENDING WARMACHINE

WITH HEARTS OF FIRE & METAL MIGHT

WE DON’T NEED TO FIT INTO YOUR WORLD

AND WE DON’T NEED YOUR ADVICE

LISTEN BUDDY DON’T YOU PUSH YOUR LUCK

IF YOU WANT TO STAY ALIVE

MY WARRIORS SCREAM FOR ME –

DEATH METAL VICTORY

Återigen, det här är bandets 5:e fullängdare och maken till naiv och plump lyrik har jag inte skådat sedan VITHATTEN släppte monumentala demokassetten ”Dont Burn The Witch”. Att använda ordet ”Society” oftare än vad man använder ordet ”Decapitation” i dödsmetall är för övrigt ett oförlåtligt kardinalmisstag. Jag undrar hur många socialbidragshårdrockare som stått och sjungit den här låten för fulla halsar när deras handläggare förtvivlat försökt få dem att förstå att det inte är OK att blåsa bidraget på härsken metal och pins.

– Men snälla Jonte, du måste ju förstå att det inte kan fortsätta såhär. Arbetsförmedlingen ordnade ju 3 jobbintervjuer men du struntade i att gå på dem. Jag vet inte om jag kan godkänna ditt bidrag den här månaden.

– Listen buddy, don’t push your luck if you want to stay alive!

HERO OF THE LAND

LONG AGO WHEN THE CENTURY WAS YOUNG

LIVED A MAN WHO PASSED HIS LAND ON TO HIS SON

LONG AGO WHEN THE MORAL OF MAN WAS HIGH

LIFE WAS A BATTLE JUST TO SURVIVE

EVERY DAY A STRUGGLE AND A TOIL

TO HARVEST THE LAND AND TO SEED THE SOIL

HE WORKED IN THE FOREST AND HE WORKED IN THE FIELDS

WORKED DAY AND NIGHT TO FEED HIS FAMILY

BEHOLD THE OLD MAN – STRIVING ALL HE CAN

BEHOLD THE OLD MAN – FOR HE IS THE HERO OF THE LAND

HE NEVER CARED MUCH FOR FORTUNE AND FAME

HE NEVER CRIED AND HE NEVER COMPLAINED

HE BUILT HIS DREAM WITH HIS BARE HANDS & MIND

A SIMPLE MAN BUT AN ARTIST OF LIFE

AND STILL TODAY AS I BEHOLD THE OLD MAN

I SEE HIM STRIVING ALL THAT HE CAN

ONE OF THESE DAYS HE’LL PASS HIS LAND ON TO HIS SON

LET HIS SPIRIT GUIDE US WHEN THIS CENTURY IS GONE…

BEHOLD THE OLD MAN – STRIVING ALL HE CAN

BEHOLD THE OLD MAN – FOR HE IS THE HERO OF THE LAND

ONE OF THESE DAYS… I’LL BE THE OLD MAN

AND I’LL WILL FIGHT FOR MY FAMILY AND LAND

BEHOLD THE OLD MAN – STRIVING ALL HE CAN

BEHOLD THE OLD MAN – THE HERO OF THE LAND

BEHOLD THE OLD MAN – STRIVING ALL HE CAN

BEHOLD THE OLD MAN – FOR HE IS THE HERO OF THE LAND

Den här verkar handla om socialdemokraten Roffe, 53 bast, som sliter ont på en gudsförgäten arbetsplats. Hemma väntar frugan Hjördis och sonen Tommy. Trots att Roffe sliter ont hela veckorna är ekonomin skral och framtidsutsikterna ser lika ljusa ut som den hos en 2 månader gammal leverpastej. Jag tycker vi tar ett par minuter och skänker en tanke åt Roffe med familj för han är i sanning en sann hjälte. Hell arbetarklassen! Krossa kapitalet!

”Death Metal Pride”, gott folk.

BORN DERANGED

BOMBS GO OFF AND SHAKE THE GROUND

RADIATION ALL AROUND

IT DOESN’T SMELL, IT DOESN’T SOUND

ALL SURVIVED OR SO IT SEEMS

ANOTHER NUCLEAR LIFE BEGINS

A CHILD IS BORN WITH TWISTED LIMBS

BORN DERANGED

BORN DERANGED

BORN DERANGED

BORN A MUTANT SO DERANGED

CANNOT SEE ITS PARENTS FACE

CANCER INSIDE GROWING PAIN

COUGHING BLOOD, THE DAYS GO BY

ORGANS SLOWLY BURN INSIDE

ALIVE DECAYING, HOPE TO DIE

BORN DERANGED

BORN DERANGED

BORN DERANGED

BORN DERANGED

BORN DERANGED

BORN DERANGED

BORN DERANGED OUR PRICE TO PAY

FOR THE EUROPEAN UNION’S AIM –

TO LEAD THE MARKET’S ”HALL OF SHAME”

FACE THE FACT: IT’S JUST A PART

OF UNITED STATES OF EUROPE’S START –

THIS LITTLE ”GIFT” FROM JACQUES CHIRAC

BORN DERANGED

BORN DERANGED

BORN DERANGED

Titeln till den här låten är ganska tung. ”Born Deranged” ligger bra i munnen och osar lite gammalt hederligt livsförakt. Texten är skivans enda vettiga bidrag ända fram till sista versen då de givetvis var tvungna att blanda in Jacques Chirac i sörjan. ”Start” och ”Chirac” rimmar för övrigt inte hur gärna man än vill det. Lyssnar jag på brutal musik med vacker poesi som handlar om exempelvis zombiepräster som knullmördar sin församling vill jag verkligen inte höra en politisk kommentar gällande blandekonomins påstådda uselhet i sista versen.  Sedan börjar man bli mer än lovligt trött på att varje refräng i stort sett bara består utav låttiteln. Heter låten ”Kill” ylar sångaren ”Kill”, heter låten ”Murder” ylar sångaren ”Murder” och heter låten ”Trombocytaggregation” ylar sångaren ”Trombocytaggregation”. Ni fattar poängen.

I HAVE RETURNED

I HAVE RETURNED

9 HUNDRED YEARS I HAVE WAITED

I HAVE RETURNED

THE TIME IS NOW TO RISE ANEW

HEAR MY CALL

MY WARRIORS COME WITH ME NOW

HEAR MY CALL

MJOLLNIR SHALL GUIDE US THROUGH THE BATTLE

…I HAVE RETURNED

I HAVE THE POWER

TO CRUSH THE FORCES OF DECADENCE

I HAVE THE POWER

TO TAKE BACK WHAT’S RIGHTFULLY MINE

I AM THE NEW AGE

WHERE NATURE REGAINS ITS STRENGTH

I AM THE NEW AGE

WHERE MAN IS ABOVE ALL GODS

…I HAVE RETURNED

Vi fortsätter denna odyssé genom lyrikens mörka bakgator och nu sjungs det om åskguden Thor helt plötsligt. Kombinationen anti-droger, Jacques Chirac och nordisk mytologi känns ungefär lika självklar som kombinationen 21-växlad mountainbike och bläckfiskaladåb. Sista versen finner jag en smula kryptisk. Om jag vore en skäggig gud som härjade runt i ett gigantiskt träd skulle jag knappast se till att människan stod över alla gudar. Men vad vet jag egentligen? Ivar ifrån monumentala ENSLAVED skrev oändligt mycket bättre vikingalyrik när han var 12 år gammal. På riktigt. Om Thor skulle få för sig att dyka upp likt gubben i lådan skulle det första han gav sig på med sin hammare vara texthäftet till den här skivan. Sedan skulle han hemskt gärna få hälsa på i AMON AMARTHS replokal för att sätta P för deras tonkonst.

RAGNARÖK

15000 YEARS

THE EXCEPTION OF MANKIND

THE TIME TO LIVE, THE TIME TO DIE

…AGAIN

THE END OF ALL… SOON TO BEGIN

THE COMING OF THE ETERNAL ICE:

RAGNARÖK… RAGNARÖK

YEARS OF WARS

MAN AGAINST MAN

LAKES OF BLOOD… FLOW

BURNING HORIZONS

THE SUN IS BLACK…

RAGNARÖK… RAGNARÖK

15000 YEARS

THE EXCEPTION OF MANKIND

THE TIME TO LIVE, THE TIME TO DIE…

…AGAIN

Låten ”Ragnarök” är med på min topp-5 lista över de sämsta låtarna som någonsin spelats in. Självklart har den ett ordbajseri som passar musiken helt perfekt. Textförfattare som använder ”…” in absurdum har aldrig rent mjöl i påsen och här når det fenomenet sin kulmen. Jag minns första gången jag hörde ”Ragnarök”, tror bestämt det var på en skiva som följde med tidningen Close-Up någon gång 1997. Jag blev så paff att jag var tvungen att lyssna igenom den flera gånger i rad för att undersöka om jag verkligen hörde rätt. På Youtube kan man hitta hur obskyra låtar som helst men ”Ragnarök” har jag aldrig lyckats finna hur jag än sökt och det är ingen slump att det är så. Det är trist att ett band som i starten lirade kompetent klassisk death metal surnade till såhär hårt.

YOUR PAIN MY GAIN

YOUR PAIN – MY GAIN

SO MUCH HATRED

TOWARDS MAN

A TRUE PSYCHO

YES I AM

I WILL FEED YOU

WITH FAKE TRUST

BUT YOU’LL MEET MY

MORBID LUST

YOUR PAIN – MY GAIN

NOW I’VE GOT YOU

ON YOUR KNEES

AND I’LL USE YOU

AS I PLEASE

WHEN I KILL YOU

PEACE OF MIND

A LIFE TAKEN

I FEEL FINE

Som sagt gott folk, 5:e plattan. Spana in nödrimmen i denna mardröm. Satte de sig ner när den här texten var klar, dunkade varandra i ryggen och tyckte att detta var bra nog att platsa på en skiva? Jag blir genuint upprörd när jag läser sådant här trams. Om de varit 12 år gamla och inte visste bättre hade jag haft överseende med detta men inte när det gäller folk som är en bit över 20-årsåldern. ”Warrior” släpptes 1997, bandet bildades 1989. Om de var 15 bast när de startade så skulle det betyda att de var 23 år gamla när denna skiva släpptes.

Jösses.

Nu har jag ingen aning om hur gamla de faktiskt var. De kan ju ha bildats på dagis men det betvivlar jag. Hursomhelst är detta en usel text och ska sanningen fram så skulle jag tycka att den var usel även om det vore ett spädbarn som skrivit den. Låten är å andra sidan så vederstygglig att jag inte ens skulle bli imponerad om så en spermie spelat in den.

THE END

THE WORLD IS OLD AND TIRED

IN MY DREAMS I SEE THE END

NOW I SEE THINGS CLEARER

I WILL NOT BE CONDEMNED

MY MIND REQUIRES

THE VOICES DEMAND

MY MIND REQUIRES

THE VOICES DEMAND

…THE END

THE SUN HAS SOON BURNED OUT

THE SIGNS ARE THERE TO BE SEEN

THE STARS ARE FALLING DOWN

THE ONLY GOD IS ME

MY MIND REQUIRES

THE VOICES DEMAND

MY MIND REQUIRES

THE VOICES DEMAND

…THE END

THE SOULLESS CHILD IS BORN

IN MY DREAMS I SEE THE END

THEY WHISPER IN MY HEAD

THE WORLD WILL BE CONDEMNED

MY MIND REQUIRES

THE VOICES DEMAND

MY MIND REQUIRES

THE VOICES DEMAND

…THE END

…THE END

…THE END

Sista låten på skivan. Tack och lov för det! I jämförelse med förra bidraget så är det här ljusår bättre men det säger egentligen ingenting. Kan man inte rimma så ska man inte rimma. Det är en bra tumregel gott folk.

Ja, detta var alltså vad UNLEASHED hade att bjuda på i textväg på den här skivan. Bandet har faktiskt skrivit ännu sämre lyrik i sin karriär men eftersom ”Warrior” är en så pass klassisk skiva så tog jag bara upp de bidragen. Det har ju inte hört till ovanligheterna att folk klagat på plutonens ordtrollerier genom åren och jag kan inte förstå varför de inte bett någon om hjälp med textförfattandet.

”Death Metal Pride”.

Jojo.

/Hatpastorn

3 Comments »