Hatpastorns likpredikan

 

/Förintelseförsamlingen

 

Då var det återigen dags för ännu en del i denna spännande historia. Minnet kan vara bra, men kort, så i enkelhetens namn lägger jag upp de två tidigare delarna också så ni får friska upp kunskaperna.

I denna veckas avsnitt hettar det återigen till mellan våra hjältar och Heidenhammer tog tillfället i akt att inte bara kanalisera ut detta på grötig norska utan han tog även fram sin inre skådespelare.

Mycket nöje.

Del 1.

Del 2.

Del 3.

 

/Heidenhammer & Hatpastorn

Fyran orkade vi inte bry oss om. Trean var sämre än vi mindes den. Nu är det dags för tvåan. Denna vända är vi full styrka. Att hitta alla logotyper var lite meckigare än väntat och att ta fram scannern bara för att digitalisera möget, ja inte ens vi har den fritiden. Däremot rotade vi fram andra bilder som får symbolisera bandnamnet genom att göra ett Google bildsök och välja det mest absurda.

Innovativt.

Nu kör vi.

1. ODIUM ”Crusade of brutality”

HP: Ja, det är ju inte norska ODIUM.

Dr P: Inte det svenska nazistbandet heller. Eller, vad vet man …

HH: Det här är väl dussindöds som var hopplöst ute vid den här tidpunkten. Inte dåligt. Inte jättebra.

Dr P: Ja, de kan ju få cred för att det åtminstone inte är death n’ roll.

HP: Jag har gjort fem van Helsing på den här låten redan. Som NIGHT IN GALES ”Sylphlike” fast utan några som helst melodier.

HH: Jag visste att NIGHT IN GALES-Pastorn skulle komma med ett expertutlåtande.

HP: Den där fejden kommer aldrig att ta slut. AGATHODAIMON-Hammer som var nära att tatuera in hela ”Blacken the angel”-omslaget som ryggtavla.

HH: Lögn och förbannad dikt.

2. MORTUM ”A cursed mankind”

HP: Kassettbruset får 10 av 10 möjliga poäng. Invasion Records-dödsblack när det är som allra bäst. Eller … nja. Skivan var ju bättre. Riktigt usel dödssång, tur att de styrde upp den på fullängdaren.

Dr P: Jag hade hoppats på en riktig chant, men aldrig får man vara riktigt nöjd. Påminner lite om NAGLFARs ”Vittra”.

HH. Jag vill minnas att skivan var riktigt bra, men det här var i ärlighetens namn inget vidare … vänta nu, där kom ju en riktig ABYSSOS-trummisuppförsbacke. Hur är det möjligt när det är trummaskin?

HP: Är väl felprogrammerat … nåja, skivan är betydligt bättre.

Dr P: Ja … nej, jo … ja.

3. OCCRAH ”The waste”

Dr P: Den här skivan är en kavalkad av lokalband. Tydligen är det här Karlskogas stoltheter. Lite av den stadens svar på STORMRIDER.

HP: Mycket virvel och torr, ganska kraftlös sång. Säkert occrahpris(ha, ha!) på demon.

HH: De har ett mindre manifest på sin tacklista. Tydligen tackar de ingen mindre än Krille Kranium, the mighty goth hirvi.

Dr P: Det blev visst inget mer än den här demon.

HP: Ja, det är ju riff och sång och trummor … Hirvi är väl finska för ordet ”älg”. Den mäktiga gotälgen. Den bör man passa sig för.

HH: Vad mer behöver man? Nu är jag ett riktigt Occrahead.

Dr P: Du kan inte tycka att det här är bra på riktigt?

4. INVERTED ”As the last angel falls”

Dr P: Deras skiva ”There can be only one” har ett av de mest fruktansvärda omslag som ritats. Och vem fan döper en skiva till det? Det är som att döpa en skiva till ”Back to the future” eller ”Beverly Hills cop”. Gud alltså, vart börjar man? Jag kan inte säga något om INVERTED utan att säga allt om INVERTED … ja, det var tur att Krille hade ett eget skivbolag. Det underlättade för det här bandets karriär.

HP: Kommer du ihåg mitt och Kantor Aronssons gamla band WEAPONRY? Det lät såhär.

Dr P: Där ni samplade Michael Jackson utan att veta att det var Michael Jackson? Ska ha det liggande någonstans …

HH: Visst var det till WEAPONRY Christophe Spadzjel ritade en logga som var misstänkt lik trettio andra bands logotyper … som han också hade ritat?

HP: Jodå. Och då var ändå logon det bästa med det bandet. Bäst var det tidiga materialet när jag inte kunde spela gitarr utan programmerade gitarren i Fasttracker. Det lät ju som det lät.

HH: Där var det tydligen slut. Herregud.

Dr P: INVERTED släppte demon ”Tales of Esteban”, vilken de gav sig ut på turné med.

HP: Det är än idag en av de dummaste titlar jag vet.

HH: Jag väntar på uppföljaren ”Tales of Sin with Sebastian”.

5. ZAVORASH ”Truth and sorrow”

HH: Det här är ZAVORASH, det är bra på riktigt!

HP: Att de här inte fick kontrakt tidigare är helt obegripligt.

Dr P: Var i kontakt med en av dem som sedermera blev chefsprogrammerare. Jag gillar inte sången.

HP: Har inget emot sången, lite lågt mixad bara.

HH: Jag älskar sången.

Dr P: En riktigt stadig angelfire.com-adress. Undrar om den fortfarande är i bruk?

6. SARDONIC TEARS ”Judas inside”

HP: Det här var det tröttaste … sådana här riff spelar man väl normalt bara när man satt på nya strängar på gitarren och slamrar runt för att kolla att stämningen håller?

Dr P: … och där förstod jag att det var en man som sjunger. Det här var något av det snutsötaste jag hört. Homoerotiken i låttiteln går inte av för hackor.

HH: Lite WONDERLAND över det hela … det här måste vara Sveriges svar på WONDERLAND.

HP: Den här sångaren är så vän att han får GHOSTs vokalist att framstå som SUFFOCATIONs eller MORTICIANs dito. Om menlösa barns dag hade en röst skulle det vara den här. Det här är GARANTERAT sångarens band, och han viker inte en tum.

HH: Om inget annat så … stack den ju ut på skivan.

Dr P: Jo, det kan man ju lugnt säga.

7. FROST ”Frost”

Dr P: Dags för det legendariska bandet FROST från Trondheim. Antar att de var skitsura över att black metal slog igenom. ”Vadå, vi spelar ju skitdålig döds … varför får inte vi något erkännande?”

HP: De hade en rejäl hemsideadress.

(Dr Panzram börjar recitera en adress vars längd påminner om en längre chant.)

HH (vid protokollet): OK, om det här är en kommentar till låten får ni fan skriva ned den själva, för den där mängden tecken adressen kräver ryms inte i det här stycket. Musiken då …. livsdyrkande trött thrash metal av värsta sort. Det här bandet har harvat i minst trettio år.

Dr P: De har nog inte lagt ned än.

HP: Tänk att vara italiensk blackpacker, komma till Trondheim och se att FROST minsann lirar. Man lägger sina surt förvärvade sommarjobbspengar på inträdet, ställer sig framför scenen i hopp om att bevittna en black metal-kavalkad. Jag menar, ett norskt band vid namn FROST måste ju bara spela svartmetall. Och så möts man av det här. Det har garanterat hänt.

Dr P: Vänta, ska kolla Metal Archives … jodå, de bytte namn till INBALANCE 2004 och håller på fortfarande. Givetvis har de släppt tusen demos. Biografin är längre än Bibeln. OK, deras claim to fame är att basisten i THORNS tydligen spelat med dem vid ett tillfälle … men ja, han slutade ju i THORNS 1992.

HH: Vad fan är INBALANCE för ett jävla bandnamn?

8. PRIMITIVE SYMPHONY ”Left to bleed”

HP: Karln från BLODSRIT sjunger visst i det här bandet. Hyfsad Västervikshårdrock.

Dr P: Jodå. Bra fritidsgårdsljud.

HH: Vi kanske bör tillägga att fritidsgårdsljud inte nödvändigtvis är något negativt i de här sammanhangen.

Dr P: Nej, nej. TBV-ljud, däremot. Nu ska vi se … det finns tydligen tunga kopplingar till CHAINSAWTAN här.

HH: Märklig blandning av death n’ roll och standardblack.

HP: Om de inte haft en sådan vedervärdig logotyp skulle de fått skivkontrakt i ett nafs.

9. BLAZING SKIES ”Fullfillment of emptiness” (sic)

HH: Det här bandet har jag en koppling till. Trummisen i mitt första band PROSERPINE (ja, herregud) från Härnösand flyttade till Bollnäs i mitten av nittiotalet för att gå med i BLAZING SKIES.

HP: Och vilken succé det blev! Ungefär som han som lirade trummor i IN AETERNUM en kort sväng för att sedan hoppa av för att satsa på en innebandykarriär. Bollnäsdöds med pixlig logga. Har alltid trott att det här bandet var danskt.

Dr P: Close enough. Vägen till helvetet är belagd av sådana här band.

HH: Seriöst, finns det något att säga om det här överhuvudtaget? Precis såhär lät ALLA band kring 1997. IN FLAMES-psykosen som drabbade precis hela Sverige alltså … den melodiösa dödsscenen, den har vi inte ens börjat dissekera ännu.

HP: Det ger vi oss inte in på här.

HH: Först så fick man några rejält obehagliga jabbar på hakan av de där vidriga death n’ roll-banden. Sedan började livsmetallen slugga rejält med de här fruktansvärda slingbanden. Man gick fan på knäna. Jesus, den här låten måste ha skrivits säkert tvåhundra gånger tidigare.

HP: Och då enbart av NIGHT IN GALES.

HH & Dr P: Ständigt dessa förbannade NIGHT IN GALES.

10. GUIDANCE OF SIN ”Dawn of the new religion”

HP: Post-A CANOROUS QUINTET-döds. Det här låter dock som en riktig låt.

HH: Den här bloggen har allt uppfunnit ord.

Dr P: vad kan man säga? Det låter professionellt, men standard. Det är tur det fanns samlingsskivor, annars hade man nog aldrig hört GUIDANCE OF SIN.

HH: Det här är i mina öron så intetsägande att jag inte ens gjort en van Helsing.

11. AZURE ”Enchanted by fantasy”

Dr P: Såhär står det i bookleten. Och minns att detta är bandpresentationen. ”If I had knew … ”. Men men, det är ju ändå Amorth Bredlave som skrivit det.

HH: Typ topp ett Sveriges sötaste band. Vill minnas att någon kallade sig för Velvet i det här gänget … äh, jag tycker det här är ganska bra.

HP: Jo, AZURE var inte så tokiga, men den här skivan är då ett sådant tidsdokument från nittiotalets andra hälft att man baxnar. Om banden inte lät som BLAZING SKIES, lät de såhär. Namnet Amorth Bredlave är otvivelaktigt det sötaste artistnamnet som någonsin knåpats ihop. Jag ska fan döpa om mig till Thiramarihel Lillstjärt och börja harva Tolkien-black.

12. CRANIAL DUST ”From the depths”

Dr P: CRANIAL DUST låg i fejd med mina bröder för tjugo år sedan. De skall dö.

HH: De har samma julkalendersyntar som populariserades av norska RAGNARÖK.

HP: … eller så lät banden på det här viset. Heidenhammer, hur många gånger har vi försökt lyssna på CRANIAL DUSTs demo ”Ultimate uprising”? Trettio sekunder in i den har vi gett upp säkert ett hundratal gånger.

HH: Den är ju ganska rolig, då de står med blod i ansiktet på gruppbilden. Men då den är uppkopierad i svartvitt, trodde jag i ett par år att de hade målat nunorna i skokräm.

HP: Jag tyckte det såg ut som att de ätit bajs som en struts.

Dr P: Vad fan yrar du om nu?

HP: Ja, inga händer utan nyllet rätt in i dyngan bara.

HH: Herregud.

13. DIABOLICAL ”Natural selection”

HH: Här kan vi ju onekligen säga en hel del, men jag vet inte om vi bör.

HP: Det finns för många kopplingar till Församlingen.

Dr P: Comments not printed for personal reasons. Men utöver det är det bedrövligt.

14. BLACKWITCH ”War”

HH: Den här låten är skitmärklig. När jag lyssnade igenom skivan hemma hos mig höjde jag på ögonbrynen när den dundrade igång, och kollade upp bandet. Det blev inget mer än den här demon. Han spelar allt själv, eller hur var det egentligen, och var inte med i något annat band. Att det inte blev mer förbryllar mig …

HP: Oerhört märkligt. Även ljudkvaliteten är oändligt mycket bättre än de andra medverkande.

Dr P: Tydligen inspelat i Necromorbus.

HH: Det här måste ju vara denna skivas MORNALAND. Det där bra bandet som aldrig fick kontrakt.

HP: Bandfotot …

HH & Dr P: Vi vet.

15. GRAVFERD ”De tapte sjelers helvete”

HH: Såhär ska det låta, Peter Harryson.

Dr P: Tio av tio. Eller vänta, ingen corpse paint på bandfotot … en sjua, blir det. Men det här blir min favorit. PERFEKT sångljud.

HP: Jag älskar sådana här riff, som bara maler och maler utan logik och sans.

(Plötsligt kickar ett malplacerat, svettigt brudraggarsolo in.)

Församlingen: … vänta nu …

(Låten återgår till det normala.)

Dr P: OK, tack. Nå, GRAVFERD startade 1995 men har inte fått ut sig en enda fullängdare. Det kan inte vara möjligt. Men två av medlemmarna är med i MUSPELLHEIM.

HP: Det andra norska bandet som aldrig fick skivkontrakt.  En av GRAVFERDs titlar heter ”Mjölnir i Hvitekrists åsyn”. Det är en titel, det.

16. PALEFAT ”House Longhorn Beetle”

HP: Segt, idisslande TBV-groovemetal. Jag gissar på en riktig bajsnödig PANTERA-klon från Bollnäs.

HH: Helt korrekt. Tydligen från Björneborg, strax söder om Ankeborg.

Dr P: På något TBV-kontor i Björneborg står det en hel pyramid med osäljbara PALEFAT-demos.

HH: Vänta, de har ett telefonnummer. Ska ringa och kolla vart de blev av.

(Heidenhammer ringer upp.)

HH: Kuken, numret har upphört. Jaja, det var slutet på den sagan.

HP: Jag skrattar fortfarande åt Björneborg. Finns den staden på riktigt?

Slutsummering:

Var vi på dåligt humör eller var den här skivan sämre än vad man mindes den? Då var fan trean bättre. Men om inget annat … ja, ett vykort från nittiotalet. Allt var inte bättre förr. BLACKWITCH och den första minuten på GRAVFERDs låt var ju bra. ZAVORASH också.

/Dr Panzram, Heidenhammer och Hatpastorn

Två inlägg på samma dag. Eld och svavel regnar ner från himmelen. Floder och sjöar kokar. Fyrtio år av mörker, jordbävningar, vulkanutbrott. De döda reser sig från gravarna. Hundar och katter lever tillsammans. Masshysteri!

Eller så fick jag bara en länk skickad till mig med en musikvideo som inte var av denna värld.

Grabbarna är från Tasmanien och lirar hårdrock med fantasytema.

Ta ett hårt tag kring hatten och håll i den för nu kör vi.

/Hatpastorn

Igår var det spelning här i Sundsvall, städernas stad. Ni som bor i lite större städer tänker kanske ”jaha” och ni som bor i mindre städer kanske tänker ”fan vad kul att det händer något”. Jo tack, det är inte så ofta som det är spelningar häromkring så man försöker gå så ofta man kan. Då undertecknad jobbade till 21:00 hann man ju varken förkröka eller se något tidigare band, däremot fick jag se mina blodsbröder i BLOODLINE. Blodslinjen är bra skit, det blir alltid konstig stämning när de spelar sin partydödarmusik. Har ni möjlighet att se dem, gör det.

Efter spelningen blev det några kalla pilsner och vi diskuterade ungdomens dagar. Gårdagens spelning ägde nämligen rum på Pipeline, en av Sveriges äldsta rockklubbar bör tilläggas. På just Pipeline har man tillbringat oheligt mycket tid i sina dagar. I alla fall när man var yngre. Dels har man spelat där själv med tusen olika konstellationer och dels har man sett alla möjliga och omöjliga band där. Det lustiga med Pipeline är att det är ett drogfritt ställe. Det säljs ingen alkohol. Likt förbannat var man alltid brakpackad när man var där i sina unga dagar. Märkligt. En parallell kan dras till Finspång där jag fick blåsa i en alkoholmätare för att ens komma in på spelstället. Observera att jag ej var där i form av publik utan som medlem i en misantropisk orkester som skulle spela där. Humor hade varit om giget fick ställas in då någon i bandet var lite på lyset. Dylika tilltag hade fullkomligen mosat LORD BELIALs karriär på 90-talet. Oj, vad packade de var jämt.

Något vi skrattade gott åt igår när vi vandrade längs minnenas allé var hur viktigt det var att spela vid rätt tidpunkt. Man kan kanske tro att det alltid är bäst att spela sist, det brukar det ju vara. Det var inte alls ovanligt att det var packat med folk fram till klockan 23. Sedan när huvudbandet klev på var det nästan folktomt.

Varför?

Jo, sista bussen gick 23:15. Efter det fick man betala nattbuss och det hade ju fan ingen råd med. På den tiden hade man heller ingen mobiltelefon så hade man beställt skjuts hem av föräldrarna fick man vackert lomma iväg vid bestämt klockslag. Man kunde ju inte ringa hem och säga att de kunde komma lite senare då arrangemanget exempelvis var försenat. Det är svårt att inte sitta och gubbskrocka över det faktum att mången tonårig djävulskrigare inte fick se klart till exempel NAGLFAR eller DARK FUNERAL på 90-talet då farsan otåligt satt och väntade i Volvon utanför. Inte konstigt att de som växte upp och själva blev musiker är så jävla noga att spelningarna de själv medverkar på inte blir försenade.

Själv bodde jag alltid väldigt centalt så jag kunde gå hem och polarna som bodde längre bort kunde alltid slagga över. Det var inte ovanligt att det sov en handfull personer i mitt gamla pojkrum på typ nio kvadrat. Man lär ju ha blivit hjärnskadad av syrebristen.

Det finns oändligt med anekdoter om gånger man varit på Pipeline och det är rätt skumt att jag inte betat av dem under de år som denna Likpredikan funnits. Det får det bli bot och bättring på.

Innan det blir anekdotmaraton tänkte jag presentera ett nytt projekt. Alla minns vi samlingsplattorna vid namn ”Voices of death”.  Det är dags att gå igenom dem från pärm till pärm. Vi börjar med den fjärde utgåvan och jobbar oss bakåt.

Eller …

Fyran skiter vi i. Har ni inte hört den består den av nittionio procent ettrig death/thrash från Trollhättan och en procent ZAVORASH. Omslaget kan vi dock diskutera i evigheter, men det blir en separat artikel.

Jag och Heidenhammer hamrade igenom trean. En volym vi inte lyssnat på sedan den typ släpptes. Hur har låtarna åldrats? Läs och lär! Varför inga Youtube-klipp? Kom igen, alla äger de här skivorna. Slit fram ur skivhyllan och lyssna.

1. OVERLORD ”Through the dark”

HP: Från Saltsjöbaden har vi alltså OVERLORD. Namnet är bekant, men förutom deras medverkan på VOD-samlingen har jag aldrig hört dem. Ortsnamnet Saltsjöbaden har alltid fascinerat mig. Finns det salta sjöar i Sverige? Är inte rubb och stubb i detta avlånga land bräckt? Skit samma …

HH: Det här var nog ganska imponerande när det kom, men de försvann som ut i etern efter en stund.

HP: Trummisen har fattat allt. Vilket driv! Vad jag förstår har batteristen bara spelat i detta gäng. Snacka om slöseri, snubben var ju en begåvning. Hyfsad låt i övrigt.

HH: Alltså… det här var ju faktiskt bra. Om de bara kunnat fräsa på hela tiden hade man haft lite ZYKLON-B-känsla. Kan det vara så att OVERLORD inte lyfte för att folk blandade ihop dem med OVERDETH?

HP: Haha! Ja, lite mindre folkmusikslingor och mer ren aggression hade smakat, förutom ett eventuellt namnbyte då. Trist att det inte blev mer av OVERLORD än två ynka demos. Hörde de aldrig av sig till Invasion Records när det begav sig?

2. MALEFICIO ”Path to desecration”

HH: Jo, men det här brakade på bra …

HP: Lugn i bussen, MALEFICIO släppte alltså inte mindre än ARTON demokassetter innan det var dags för första skivan. Förr i tiden var det annars lag på att om man inte hade fått kontrakt efter tre, då lade man ned bandet. Det här bandet håller på än och är inne på sitt tjugofjärde år.

HH: Ja, vad ska man säga? Studiecirkeldöds av allra minst intresserande sort. Undrar hur mycket TBV lyckades kräma ur sina respektive kommuner med hjälp av sådana här orkestrar?

HP: Stoppa pressarna. Deras andra fullängdare, ”Go to Hell”, släpptes inte bara på Ap-ollon records – den var även limiterad till sextiosex exemplar. Närmast sörjande records.

HH: Och som grädde på moset kommer det ett riktigt svettigt brudraggarsolo i slutet. Tack och adjö.

3. DIVINE SOULS ”The eye of the serpent”

HP: Ja, man har ju hört sämre. Tyvärr tar låten aldrig slut.

4. MIDIAN “The banner of Judas is fucked”

HH: Smaka på den här titeln. Varför är den här låten förresten fyra gånger så hög, rent volymmässigt, jämfört med de förra låtarna?

HP: Det kan vara min stereo som spökar. HYPOCRISY-doftande. Med LG Petrov, typ, på sång.

HH: Antar att det här var ett gäng som funnits en bra stund innan de kom med på skivan. Inte så pjåkigt …

HP: Men oj, vilken Van Helsing jag gjorde. AMON AMARTH har byggt en hel karriär på den här refrängen. Märkvärdiga namn på medlemmarna utan att ens vara artistnamn.

HH: Tydligen var de inte så gamla. Medlemmar från hela Bollnäs, dessutom. Blev inte mer än en promo och sedan var sagan all.

5. OBSCURE DIVINITY ”Victory lie in my hands”

HH: Ville Kemi låter som en seriefigur.

HP: Ja, nu lär det ju vara Kemi på finska med hårt ”K” och inte ”kemi” som i skolämnet.

HH: Såhär lät de absolut hemskaste banden 1991 och det här gänget bildades 1999. Det blev bara en demo och det får fan räcka.

HP: Ville Kemi var tydligen även med i VANDÖD och MISTELTEIN.

HH: Naturligtvis var han det.

6. SKYMNING ”A world in flames”

HP: Ett läckert tappingsolo inleder. ”A World in Flames” … ja, hela det här bandets värld ÄR nog IN FLAMES.

HH: Ska det låta såhär? Eller är det något konstigt med högtalarna?

HP: Det här är så mycket Invasion Records-döds att jag inte vet vart jag ska ta vägen. För att svara på din fråga tror jag att det ska låta såhär.

HH: Blandat med … är det soundtracket till Duck Tales-spelet till NES?

HP: Ja! Det är månbanan, va?

HH: Det stämmer. Vilken var din favoritbana i Duck Tales?

HP: Måste vara den där när man skickar ned Knattarna i ett gruvschakt.

HH: Plötsligt höjdes volymen med 200 decibel som liksom för att påminna oss om att det fortfarande är på i bakgrunden.

HP: Det hjälpte inte. Hade jag varit Joakim von Anka hade jag hoppat med käppen på den här gitarristens fingrar.

HH: Önskar nästan att jag inte hade gjort den där septumoperationen så jag fortfarande kunde lägga av en riktig von Anka-fnysning.

HP: Att det här kunde få en slags revivalhype … ja, jag säger då det.

7. ARCHANGEL ”Sacred desire”

HH: Tajt trummis …

HP: MALEFICIO-medlemmar … naturligtvis.

HH: Smaka på titeln “To die under a midnight mood” som pryder första demon.

HP: Det måste vara felstavat.

HH: Jag väljer att tro på det som står.

HP: ARCHANGEL … ja, viljan fanns ju men detta blev duktigt segt.

HH: Jag har gjort inte mindre än fem Van Helsing hittills.

HP: Vad är det med trummisens kaggeföring när han grindar? Det låter fan inte klokt. Det finns cykelgrind och sedan finns det höftledssmärtande rullatorgrind.

8. MISTELTEIN ”Autumn’s misty might”

HH: Orkar inte riktigt kommentera titeln.

HP: Den här låten är med på deras första skiva. Inte så dåligt alls.

HH: Egentligen inte. Det är väl mest att det inte kan sägas vara originellt på en fläck, men samtidigt är det så extremt melodiskt att det nästan blir originellt för den sakens skull. Alltså, vad är det med Skåne och keyboards …

HP: För att vara black metal från Malmö är det här bra. Vilket å andra sidan …

HH: Ja, varför inte.

9. UNPURE ”Forever lust”

HP: Nu får fan UNPURE ta och styra upp! Deras första gig i Sundsvall var legendariskt.

HH: Varför kan de inte rensa som de gjorde live för? Det här var inte alls bra.

HP: Jag vet inte, detta hade tjänat på ett mer desperat tempo och en mer nihilistisk ljudbild. UNPURE kommer nog alltid att vara bättre i mitt minne än på skiva.

10. IMMEMOREAL ”A nightmare scenario”

HH: Men nu börjar det fan låta! IMMEMOREAL kunde man ändå alltid lita på.

HP: Jo, det här var ett riktigt samlingsskiveband. Men helt klart den bästa låten hittills.

HH: Det här har fan tryck. Minns inte vad som hände med dem, men det blev väl aldrig något riktigt lyft?

HP: Nej, de släppte ”Temple of retribution” 2001 och efter det hände liksom ingenting. Vill minnas att det var lite coolt att Morpheus från LIMBONIC ART snodde ihop några syntintron. Han var en hejare på sådant. Synd att han ballade ur.

HH: Inte direkt originellt, men bra för vad det är. SETHERIAL-bandtröja på bandfotot, dessutom. ”Nord”-motivet.

HP: Uppenbarligen en snubbe med god smak. Det gillar vi.

11. TRENDKILLER ”Unkind”

HH: Nu blir det seg MACHINE HEAD-doftande studiecirkelhårdrock. Pust.

HP: Det här var riktigt skitdåligt faktiskt.

HH: Jag har inga fler kommentarer.

HP: Inte jag heller.

HH: Eller vänta, jag har en sak till att säga. Detta är Norges svar på BLOODBANE.

HP: Med den skillnaden att BLOODBANE är underhållande.

HH: TRENDKILLERs bandfoto är underhållande.

HP: Eller jo, jag har då fan inte pratat klart om norska TRENDKILLER. Detta var garanterat ett band som var så förbannat märkvärdiga för att de kom från Norge och vägrade spela black metal. Vi vet alla vad som händer när norrmän inte vill spela black metal.

HH: Det blir rådåligt.

12. MORNALAND ”Millenial anger”

HH: Lite av ett favoritband här i Församlingen. Eller, deras låt på första ”Voices of Death” är det i alla fall.

HP: Att inte MORNALAND fick släppa en fullängdare är helt obegripligt. Alla andra fick ju släppa på Invasion?

HH: I mina öron är det den här trummisens tvåtakt som gör allt. Låter som han slår utav bara fan på skinnen. Det gillar vi.

HP: Kanske inte riktigt lika stark låt som på första Voices of death-skivan, men klart godkänt. Saknar faktiskt samlingsskivor, då man fick chansen att veta vad sådana här band kunde gjort idag. Årets MORNALAND, liksom.

HH: Lite av extremmusikens vykort.

HP: Jag har en teori om att det var deras strykfula logo som gjorde att de aldrig blev signade. Avskyr det där typsnittet.

13. ENTHRALLED ”They breed”

HH: Wikipediaartikeln om Nossebro, bandets ursprungsort, är betydligt mer underhållande än musiken. Ganska spexigt solo dock, det hade jag inte väntat mig.

HP: Dödsthrash från typ Trollhättan. Det är ENTHRALLED det. Varken mer eller mindre. Gott om riff i denna låt som aldrig tar slut. Ja, grabbarna gillar ju metal. Det hörs.

HH: Den här låten har lovat att lägga av i flera minuter nu.

HP: Nu är det slut. Tack.

14. ZAHRIM ”Birth of Zahrim”

HP: Svensk 90-talsmetal med bandnamn som börjar på Z, det är något visst det.

HH: Både ZAVORASH och ZAHRIM överraskar på de här skivorna. Det här är väl ändå rätt bra?

HP: Det är då betydligt mer kompetent än bandfotot, som fan är det mest kortklippta jag sett i hela mitt liv. Tänk dig om Staffan Hildebrand skulle gjort en ungdomsfilm om black metal, ”G – som i Gorgoroth”. Här är the cast.

HH: Bandbilden liknar verkligen inte något. Från vänster: killen som står lite nihilistiskt lutad mot väggen iförd Joey Tempest-permanent och läppstift spelar tydligen bas. Uppenbarligen bandets rock star, komplett med en ”devil may care”-attityd.

HP: Nr 2: här har vi en platinablonderad innebandyligist med sug i blick. Ser ut som om han stoppar ned sin hand i sin kompis, TIAMAT-mannens, framficka.

HH: Nr 3: Och på tal om TIAMAT-mannen, här står han. På mitt gymnasium fanns det en besynnerlig linje kallad Curlinggymnasiet. Han gick där, det kan jag ge mig fan på.

HP: Nr 4: NAGLFAR-mannen. Ett par tuffa skinnhandskar med avklippta fingrar och en smyghängig sportkommentatorpage. Ett klassiskt 90-talsmode som aldrig riktigt tog fart.

HH & HP: Nr 5 spelar garanterat synt. Den lätta hudrodnaden och avsaknaden av skägg talar för det. Är det en finskjorta vi skådar?

15. ARS MORIENDE ”The recreation”

HH: Oj, det här bandet finns inte ens på metal-archives. Hur kan man inte finnas med där om man var med på en samlingsskiva på 90-talet?

HP: Inte så tokigt. Vissa riff påminner om GROTESQUE om man har lite fantasi. För att inte vara ett band från glesbygden låter det som glesbygdsdöds.

HH: Av låttiteln att döma handlar detta om ett SPA.

HP: Och för att avsluta på det temat var denna bit lika underhållande som Lasse Åbergs ”Hälsoresan”.

 

16. THE PROVENANCE ”All of reality”

HH: Det här lät ganska bisarrt.

HP: Synttjafs från Göteborg.

HH: Vet inte, jag tar fan det här i försvar …

HP: Låt höra.

HH: Eller vänta, där kom sången in … OK, det är ett uppenbart THE GATHERING-plagiat. Jisses, vad den här sångerskan vill vara Annike från Grynbäcken. Men måste ändå säga att några av melodierna är rätt hejiga.

HP: Du menar när den där vedervärdiga GRAVEWORM-panflöjten kommer fram?

HH: Just den ja. Du gillar inte det här alls?

HP: Det låter som ett aningen mer kompetent TOTAL TRAGEDY. Riktiga jävla musikskoletrummor, flashiga spökslag och läckra fills. Fy vad jag inte begriper mig på sånt här …

HH: Du förvånar mig, min käre pastor, med tanke på att du har en hel AMARANTHE-fullängdare i samlingen …

HP: Nice try. För att vara extra tydlig vill jag bara göra klart för eventuella läsare att dagen jag lägger några sorts pengar på AMARANTHE eller någon annan själlös schlagerdöds med avancerade byxor, lösögonfransar och välkammat hår är dagen då jag dör.

17. SERPENT OBSCENE ”Terror from the sky”

HH: De har ju fan Rob Rocker på bas! Platinablont hår och lugg.

HP: SERPENT OBSCENE är inte så tokiga i små doser. Typ tre låtar per år.

HH: Så länge det driver på är det bra, men jag avskyr när de går ner i tempo.

HP: Och det var den samlingsskivan det.

HH: Är det bara jag eller var den här skivan bättre när den kom?

HP: Jag har också för mig det, men tredje volymen var svagare än de första två. Det är så jag minns det i alla fall.

HH: Hmmm, det ska bli intressant att se hur väl de andra skivorna står sig …

Hatpastorn & Heidenhammer

 

Vart börjar man? MORBID ANGELs senaste platta har nu två, snart tre år på nacken. Jag har dragit mig in i det sista för att lyssna igenom den. Jag kan egentligen inte svara på varför, men skräcken har väl varit för stor, antar jag.

Några korta kommentarer: att de blandat in techno i det hela gör mig faktiskt ingenting. Förvisso inleddes ett synnerligen mörkt kapitel i extremmusikens historia när samtliga norska black metal-band bestämde sig för att bli märkvärdiga under det förra millenniets sista år och drygade ut sin redan utgångna soppa med tvivelaktiga elektroniska krutonger, men ändå.

MORBID ANGELs tidigare försök att blanda dödsmetall med industri var dock ingen höjdare. Hur mycket jag än gillar LAIBACH som band, kan jag bara konstatera att deras remixer av två spår från ”Covenant” är något av det mest onödiga som spelats in. Om något låter det som om någon precis upptäckt ett ljudprogram på sin Amiga 500 och bestämt sig för att dra in ett par av sina favoritlåtar i datorn och sedan undersöka vilka effekter som där finns att leka med. Resultatet blir en sonisk variant av Invasion Records skivomslag. Bedrövligt. Förutom det, vill jag påstå att just ”Covenant” är den bästa death metal-skiva som gjorts. Uppföljaren ”Domination” tycker jag präglades av en småsunkig ljudbild, samtidigt som låtarna inte riktigt höll samma kvalitet. Liveskivan som därefter följde – ”Entangled in Chaos” – brydde jag mig inte om, och eftersom David Vincent sedan lämnade skutan gav jag upp fullständigt.

CARCASS då. ”Heartwork” släpptes ungefär vid samma tidpunkt som ”Covenant”. På sätt och vis konkurrerade de om att vara 1993 års bästa giv. De videor som gjordes till deras respektive skivor hade en nästan kusligt frekvent rotation på MTV. Och ja, ”Heartwork” är även det en platta jag kan helt utantill. Uppföljaren ”Swansong” har jag lite kluvna känslor inför, men vidhåller ändå att den trots sina brister är en relativt stabil produkt. Hade ett par låtar strukits eller ersatts av de som inte kom med men som återfinns på samlingen ”Wake Up and Smell the Carcass” hade den varit helgjuten.

De olika medlemmarnas senare projekt har jag aldrig orkat bry mig om. Det lilla jag hört av FIREBIRD och BLACKSTAR gav mig just ingenting. Förväntningarna inför den här skivan, ”Surgical Steel”, är inte direkt på topp då jag initialt tycker det luktar knepigt när gamla band bestämmer sig för att återförenas och ”gör en skiva för fansen” …

Men men … nog sagt. Let’s get ready to rumble.

// Heidenhammer.

1. MORBID ANGEL ”Omni Potens”

Dr. P: Svensk märkvärdig black metal från slutet av 90-talet. Lite Cold Meat. Är det dessutom några fåniga viskningar i bakgrunden ger jag upp här och nu. De hade i och för sig lite sådana här grejer på ”Blessed Are the Sick” …

HH: Det här skulle kunna vara introt till en No Colours-samlingsskiva.

2. CARCASS ”1985”

HH: På fullt allvar trodde jag att du hade dragit igång en hittills okänd ODIN-låt.

Dr P: Extremt irriterande loopad gitarrgrej i bakgrunden. Äh.

Gemensamt beslut: MORBID ANGEL vann, men det var allt en hopplös seger.

3. MORBID ANGEL ”Too Extreme!”

Dr P: Låter lite BLACK LODGE. Väldigt 90-tal.

HH: Som ett av de där banden som värvades till Nuclear Blasts underetikett Deathwish, typ GIRLS UNDER GLASS.

Dr P: Jag instämmer. Fullständigt.

HH: Alltså, det är ju inte jättedåligt …

Dr P: Många av de där låtarna man hoppade förbi på Close-Ups samlingsskivor lät väl ungefär så här?

HH: Jo, men det var ju just de jag menade. Det lustiga är väl att MORBID ANGEL tror sig gör något helt nytt i och med detta ….

Dr P: Men alltså … TROR de verkligen det?

HH: Idiotiskt arrangemang.

Dr P: (Fem minuter in i låten) Vad fan ÄR det vi sitter och lyssnar på? En extremmusikversion av CHUMBAWAMBA? Inte helt skitdåligt, men vem fan vill lyssna på det här?

4. CARCASS ”Thrasher’s Abbatoir”

HH: Jag hatar verkligen namnet på låten. Något jag älskade med CARCASS var deras extremt cyniska, seriösa men samtidigt jävligt roliga texter. Det här är buskis. Musikaliskt är ju detta dock jävligt bra. Men vi har inte korsat floden ännu …

Dr P: Den hade den goda smaken att vara under två minuter. Han sjunger som en skitnödig fransman, som när Joey i ”Vänner” ska försöka prata franska men låter helt efterbliven. Solot var ju dock bra.

Gemensamt beslut: Efter en stunds tvekan, går segern till CARCASS. Igenkänningsfaktorn var ju ändå där på ett positivt sätt.

1-1.

5. MORBID ANGEL ”Existo Vulgoru”

Dr P: Lite ”Domination”, va? Vad vrålar han? ”Falcoooo”?

HH: Det här var ju bra på riktigt. Men det var allt en torr ljudbild? Den liksom knastrar …

Dr P: Hmm, det är ju ganska bra … men är det för att man jämför den med första låten?

HH: Vet inte … förutom det där vrålandet efter folköl eller hunden i ”Den oändliga historien” är det just ingenting som fastnar.

6. CARCASS ”Cadaver Pouch Conveyor System”

HH: Plötsligt märker jag hur mycket jag saknar Ken Owens trumspel. Det här må vara tajtare, men det är inte alls samma känsla.

Dr P: Bättre trumljud än MORBID ANGEL. Det är allt bra drag i det här.

HH: Jag ska ge en eloge för att det i alla fall inte låter trött. Betydligt piggare än vad jag hade vågat hoppats.

Dr P: Lika aggressivt som ”Heartwork”. Faktiskt.

HH: Fast håller materialet? Jag vet inte riktigt hur jag ska ta den här publikflörten … som om de bestämt sig för att göra en skiva ”för fansen” och hejvilt blandat ”Necroticism” och Heartwork”.

Dr P: Den här vann.

Gemensamt beslut: Här går segern otvivelaktigt till CARCASS. I ärlighetens namn inte så mycket mer att säga.

2-1 till CARCASS.

7. MORBID ANGEL ”Blades for Baal”.

Dr P: Det enda jag kunde tänka på var ”Blades of Glory” och det där Simpsonsavsnittet när de i en tillbakablick i historien antar Barna Hedenhös-identiteter och chantar ”Blood for Baal”.

HH: Nu börjar det fan hända grejer. Det här lät faktiskt ondskefullt.

Dr P: För första gången på den här skivan låter det MORBID ANGEL. Trummisen, Tim Yeung, gör en bra Pete Sandoval-imitation.

HH: Även där en likhet mellan de här två skivorna. Båda saknar originaltrummisar. Och att jag kunde skriva det utan att göra en Van Helsing är ett gott betyg. Aningen för lång låt, kanske.

Dr P: Det låter ju som att de i alla fall vill något. Bästa låten hittills.

8. CARCASS ”A Congealed Clot of Blood”

Dr P & H: Ännu ett ODIN-intro.

Dr P: Får lite AT THE GATES-känsla av det här. Plus Dave Mustaine.

HH: Jag tror jag precis insåg varför jag inte faller för det här. Jag tycker det låter som om ett ganska begåvat coverband till sist bestämmer sig för att göra egna låtar.

Dr P: Som om den där nya gitarristen kommer in i bandet och har skrivit ett par låtar som låter som CARCASS.

HH: Det går ju inte att tycka illa om det. Men visst, det är väl hyggliga stölder av deras egna riff och man hör precis var de kommer från. Gillar ändå den här låten … typ.

Dr P: En ambitiös dussinlåt.

Gemensamt beslut: Det vet du redan. MORBID ANGEL vinner storslam.

2-2.

9. MORBID ANGEL ” I am morbid”

HH: Precis när man tänker sig att MORBID ANGEL redan nu tagit hem segern smaskar de på med ett fasansfullt MANOWAR-intro. Pinsamt är bara förnamnet.

Dr P: Problemet är att ljudet är så komprimerat. Liksom ingen volym i det.

HH: Även om texten får mig att rodna så smått, tycker jag faktiskt inte det här är tokigt alls.

Dr P: ”I am morbid” är en titel typ CRYPTAL DARKNESS skulle kunna ha. För mycket hårdrock för min smak.

HH: Vet inte, jag gillar det här arret. Med reservation för att det bara låter skitlöjligt med tiden, men … fan, kan de bara inte kapa den nu? Två minuter kvar, det är väl ändå onödigt? Svettigt gitarrsolo på toppen av kakan.

Dr P: Här har de tänkt till. Tanken är att göra en riktig jävla liverökare, men det gick om intet. Det låter som ett gammalt dödsband som vid tiden när IN FLAMES bröt igenom tänkte: ”hmm, den där vagnen kan vi allt hoppa på”. Typ KATAKLYSM.

HH: Tänk att vi sitter här och jämför MORBID ANGEL med en fiktiv KATAKLYSM-låt.

Dr P: Nej nej, den finns ju på riktigt, minns du inte? Den är med på Party-San 2006-DVD:n.

10. CARCASS ”The Master Butcher’s Apron”

Dr P: Låter som titeln på en bok av Jane Austen.

HH: Här är det visst ”Necroticism …” för fulla muggar. En skiva jag såhär i efterhand tycker betydligt sämre om än på tiden det begav sig. Gillade aldrig arrangemangen riktigt. Den här låten hade något av det tröttaste basspel jag hört.

Dr P: En värre mitten-av-plattan-låt får man leta efter.

Gemensamt beslut: Det här är som att jämföra ”The Dark Knight” med ”The Dark Knight Rises”. Båda är dåliga, men den första av dem gjorde en ju åtminstone förbannad. MORBID ANGEL vann alltså.

3-2 till MORBID ANGEL.

11. MORBID ANGEL ”10 More Dead”

HH: Ingen dålig låt alls, men gud vad jag börjar avsky det här trumljudet.

Dr P: Låter för mycket trummaskin.

HH: Den här tempoändringen … vet inte, får känslan av att mycket här är omotiverat och att de slänger in saker mest för variationens skull. Men grunderna är bra, inget snack om saken.

Dr P: En av de poppigaste låtar jag hört det här bandet köra, Skulle behöva lite mer helvetesflammor. Hade kunnat jämföras med DARK FUNERALs ”Hail murder”, om nu den varit bra.

12. CARCASS ”Noncompliance to ASTM F 899-12 Standard”

Dr P & HH: … och ODIN strikes again!

HH: Svettigt. Men när låten drog igång är det inte alls tokigt. Betydligt mer drag här än det varit hittills.

Dr P: Ett riktigt jävla ALICE COOPER-riff där i början.

HH: Låter som de mer skruvade partierna på ”Heartwork”, men utan att vara krystat. Det här är ju nästan en hit!

Dr P: Gillade det här jag med. Lite KING DIAMOND där någonstans …

HH: Hårdrock utan att vara försök till hårdrock. Ja, bortsett från ODIN-introt i början då. Men helvete, kunde de inte ha gett fan i det här sega partiet?

Dr P: Tycker inte övergången var så tokig.

Gemensamt beslut: nej, här går poängen allt till England. Även om låten kunde kapats med en eller två minuter. MORBID ANGELs bit var poppigare, men det här var en bättre låt.

3-3.

13. MORBID ANGEL ”Destructos vs. the Earth – Attack”

HH: Den här titeln får mig att hålla andan.

Dr P: Har texten här. Antar att det är en ”Ancient Alien”-historia. ”Laser vision” … det här är ju deras ”USA for Satan”!

HH: Den låten nämner vi inte. Jag vet inte vad du säger dig ha för bevis på att VENOM skulle spelat in en sådan låt, men jag har aldrig hört det förut.

Dr P: Lite som min inställning till CANDLEMASS ”Sjunger Sigge Fürst”. Den skivan är en ondskefull vandringssägen.

HH: Och vi har inte ens börjat lyssna. Suck … sju minuter.

Dr P: Sju minuter av det här. Vi får hoppas att det tar sig. Sjukt nog påminner det här lite om senare Rob Zombie.

HH: Antar att de tänkte sig en stund i rampljuset genom att göra soundtracket till ”Robot Wars”. Eller vänta nu … du vet, det slog mig plötsligt. Den här ÄR ju gjord för att få vara med på ”Transformers 4”.

Dr P: Otvivelaktigt. Tror förresten vi för första gången under den här skivan gjorde en riktig Van Helsing. Den här skivan är femtiosex minuter lång. De tyckte alltså att det här kunde få vara sju av dem. OK, det kanske finns en anledning till att folk hatar den här skivan.

Dr P: Det här bandet har hållit på i trettio år.

HH: Det har den här låten också.

HH: Ett pretentiöst break …

Dr P: Och ett grind. För mycket, för sent.

14. CARCASS ”The Granulating Dark Satanic Mills”

HH: Som om CARCASS bildade band med GATES OF ISHTAR.

Dr P: Lite Luleåmärkvärdigt … visst fan är det lite Invasion över det hela?

HH: Det här är nog den andra bästa låten på skivan … hittills.

Dr P: Låter faktiskt originellt. CARCASS verkar ha jobbat mer med sina låtar, vilket man kanske inte kunde tro vid första stund. MORBID ANGEL har mer klipp- och klistra.

HH: En hit som inte är en hit. Bra skit.

Gemensamt beslut: det här var inte ens en tävling. Och det hade det nog aldrig varit, med tanke på MORBID ANGELs bidrag. Men CARCASS var faktiskt riktigt bra.

4-3 till CARCASS.

15. MORBID ANGEL ”Nevermore”

Dr P: Jävligt kompetent.

HH: Varför är inte hela skivan såhär?

Dr P: Varför inte bara en mini-CD? De bra låtarna är ju som ett uppdaterat MORBID ANGEL. Som sig bör, med andra ord.

HH: Ettrigt driv, men kanske inte så märkvärdigt. Jävligt bra, men får mig inte att häpna, på det vis de fick mig att göra förut. Riffet här typ tre minuter in i låten ger mig lite ”Blessed are the sick”-känsla. Gillar också att de knyter ihop riffen på ett anmärkningsvärt adekvat vis.

16. CARCASS ”Unfit for Human Consumption”

Dr P: Vet du vad jag just upptäckte? Det är en hel del ARCH ENEMY över den här skivan. Och då är inte ens Michael Amott med på skivan.

HH: Jag gillar en hel del här, men fan om det inte också är väl mycket höghastighetstrallpunk på sina ställen … vet inte varför, men jag får lite samma vibbar som av SODOMs självbetitlade platta från 2006. Jaha, där var visst låten slut.

Gemensamt: ja, vad fan säger man? Oavgjort. Minns typ inget.

17. MORBID ANGEL ”Beauty Meets Beast”

HH: Spontant tänker jag på LORDIs gamla monsterhit med samma namn.

Dr P: Alla minns väl serien med Linda Hamilton och Ron Perlman?

HH: Det gör vi allihop. Hmm … det här låter datamangel.

Dr P: Tyckte faktiskt det här var deras bästa riff hittills. Men det är lite väl statiskt.

HH: Vad fan … ett riktigt CARCASS-solo? Det hade jag inte riktigt väntat mig … men alltså, jag vet inte riktigt vad jag ska säga – bitvis tycker jag att det är rätt snillrika låtar, men hur de kommer att stå sig i längden vete gudarna.

Dr P: En halvdan axelryckning.

18. CARCASS ”316L Grade Surgical Steel”

Dr P: Ett rykte som omgav CARCASS var att de var obducenter och veganer … ”Symphonies of Sickness” var ett av mina favoritomslag. ”Necroticism” och ”Heartwork” hade ju riktigt schyssta paketeringar de med.

HH: Men nu är det alltså den här låten som gäller. Och vet du? Jag har alltid hatat låttitlar med siffror i sig. Nu är det andra gången sådant händer på det här albumet. Klämmiga riff, dock. Vet inte, ”fansen” lär väl jubla, jag gör det inte. Nu får du fan säga något om den här låten.

Dr P: Tja … vi har ju släppt igenom låtar på den här nivån tidigare.

CARCASS vinner väl, med knapp marginal.

5-3. Englands fördel.

19. MORBID ANGEL ”Radikult”

Dr P: Redan innan låten börjar vill jag säga att fy fan vad jag hatar den här titeln.

HH: Vi gör oss redo för över sju och en halv minuter ”Radikult”. ”We are living hardcore and radical” … herregud.

Dr P: Alltså … LÄS den här texten. Du kommer inte att tro det. Ja, låten börjar ju fruktansvärt.

HH: Alltså. Stopp. Stoppa låten.

Dr P: De vill vara RAMMSTEIN. Det går skitdåligt.

HH: Mycket trodde jag en MORBID ANGEL-låt skulle få mig att göra, men att spontant bryta ut i ett hästgarv trodde jag aldrig. Har David Vincent skrivit den här tillsammans med Funky Dan?

Dr P: Fruity Loops-mangel. Fräckt.

HH: Fyra minuter in i låten blev det plötsligt MORBID ANGEL. Vad udda. OK, konstigast hittills tycker jag mest är att de i intervjuer tjatat sig blå över deras nya råa technoinspiration. Nu är jag ingen expert, men det här är väl för alla helvetesgudar inte ens det?

Dr P: Fyra minuter och fyrtio sekunder senare återkom mardrömmen.

HH: Jag tänkte mig någon slags rå gabber, men … jag vet inte vad jag ska säga. Det låter som ett avdankat gamla hårdrocksbands comeback.

Dr P: Det här är som den där andra låten på den här skivan som jag inte minns vad den heter.

20. CARCASS ”Captive Bolt Pistol”

Dr P: Tack gode gud för att den bara är tre minuter.

HH: Produktionen har lite av det där ”Trollhättan dödsthrash anno 2002”-ljudet.

Dr P: Men det är ändå 100 % CARCASS. Förstår varför de valde den här som advancelåt.

HH: Man får ändå ge dem att de sänker då inte tempot skivan igenom … men det kanske det som är lite av problemet? Skulle nu ha väldigt svårt att skilja låtarna från varandra. Och det här gitarrunkandet två minuter plus in i låten gör mig bara sur.

Dr P: OPETH gillar tydligen detta. Jag hatar verkligen OPETH.

Ja … CARCASS-låten ger ju en kortare ringsignal i alla fall. Ingen minnesvärd låt, men den sög i alla fall inte hästkuk. Sista ronden kvarstår.

6-3.

21. MORBID ANGEL ”Profundis – Mea Culpa”

HH: Såhär lät mitt datamangel när jag skapade magi vid tretton års ålder.

Dr P: Börjar undra om det inte är trummaskin mer eller mindre hela tiden på den här skivan.

HH: Fy helvete vad dåligt. Som om ett sämre DIABOLOS RISING löpt amok på fultjack.

Dr P: Ironiskt nog tycker jag detta var den bästa låten med de där ”techno”-inslagen. Och det är en låg standard. Låg.

HH: Jag har inget mer att säga.

Dr P: Ja, det här var ju en storslagen final … och ja, det var det.

22. CARCASS ”Mount of Execution”

Dr P: Jaha, då ror vi den här skutan i hamn.

HH: Ja, det är ju mer än vad MORBID ANGEL gjorde. Kör.

Dr P: Åtta och en halv minut. Akustiskt … inte helt tokigt. Hur lät egentligen BLACKSTAR?

HH: Vet inte. Kan ha hört dem, men … det här för faktiskt tankarna mest till samlingsskivan ”Wake Up and Smell the Carcass”. Vilken alla borde ha. Kunde de inte kört fler låtar i det här tempot? Nu låter det precis som jag vill.

Dr P: Påminner faktiskt lite om MEGADETH. Och då inte på ett dåligt vis. Till och med titeln. Och du, det är fortfarande sex och en halv minut kvar …

HH: Tja, det låter bra där i bakgrunden.

Dr P: En ganska angenäm historia. Lite flottig.

HH: … och där var sagan slut. Ganska lyckligt.

CARCASS vann. Punkt.

Slutresultat: 7-3 till CARCASS.

Summering:

HH: Två veckor efter att detta skrevs har jag fortfarande inget att tillägga. Även om CARCASS på sätt och vis gjort en bättre skiva var MORBID ANGELs åtminstone mer minnesvärd. Kanske växer båda med flera lyssningar, kanske inte alls. Sannolikheten för att jag ska ta tiden och energin för att göra det fler gånger är nog lika med noll i alla fall.

Dr P: ”Devinorum Advocadus Insanus”: Efter vår kontemplation drog jag in ”Blades of Baal” på telefonen, den har inte dykt upp i listan ännu, dagen den gör det så kommer jag nog att tänka: ”vad är det här?”.
”Surgical Steel”: Jag hade inte ägnat denna skiva en endaste tanke tills att Heidenhammer hörde av sig om att jag skulle skriva en summering såhär två veckor senare.

Skön är döden för Lucifer!

/Heidenhammer & Dr Panzram

Eftersom det gångna året varit en ren skärseld och att jag sällan lyssnar på skivor släppta efter 1993 så tenderar mina årsbästalistor att vara synnerligen spartanska (ifjol var den så spartansk att jag inte ens hade någon).

Jag har inte lyssnat på INQUISITION och BEASTMILK, den första för att jag helt enkelt inte har hört den ännu, den andra för att jag garanterat kommer att tycka de är lyssningsbara och därmed måste gå runt och övertyga folk om att ett band som heter bestmjölk faktiskt är bra.

1. FINAL SOLUTION – Ravensbruck

Något som ljushororna aldrig kommer att förstå är att ett band som heter ”DEN SLUTGILTIGA LÖSNINGEN” kan propagera för ett återvändande till Ravensbruck och inte ha ett jävla skit med Nationalsocialism att göra.

2. SUMMONING  – Old mornings dawn

Precis ALLT som hatets pastor nämnde om denna är byggt av mörkaste sanning och renaste visdom.

3. MAYHEM – Live (Incubate Holland)

Otroligt nog tog det fram till i år för mig att se detta band live, men jag har å andra sidan inte direkt sprungit benen av mig, då min åsikt om precis allt de släppt efter DMDS är i det närmaste ökänt här i förintelsens besudlade katedral. Men med undantag för en soppa av bedrövliga Maniac-låtar mellan sjätte och nionde låten så var detta en mycket angenäm upplevelse.

4. GEHENNA – Live (Incubate i Holland)

Det var försenat, otight och få av deras ”hits” framfördes men när det desperata grindet började, riffet gick in på sextonde vändan, den norska slingan kom in och Sanrabbs enastående sång mässade över alltihopa så uppstod en magi som inte går att finna i Black Metal längre.

5. INFASTUS GRIEF – In regia magna hircum grimoar

Alla ord är överflödiga.

6. NIDSANG – (advance tape)

Eftersom det är Hyperiondyrkande att hypa upp sina blodsbröders band och samtidigt låtsas att man är opartisk så rekommenderar jag er helt enkelt att själva höra det faktum att detta kommer att bli en jävla slaktplats till skiva.

7. TORMENTED – Death Awakes

Det enda bra dödsmetallbandet som skapats efter 1991 har gjort ännu en rå och ond skiva.

8. SANDRA – In the heat of the night

Jag är ett sådant där mongo som kan lyssna på en och samma låt tills mina nära och kära drivs till snaran eller dårhuset. Min ”återupptäckt” av denna diamant har redan kostat mig två bekanta, jag tror jag ska ta och lyssna på den lite till.

9.  BLACK MIRROR – TV-serie

Precis som Heidenhammer säger så är detta årets fynd på det svarta spegelaltaret.

Den visar vart vi är och vart vi är på väg och vi längtar alla efter att en dag få besöka White Bear Justice Park.

10. Ägarbytet på Mexicana Pizzeria.

/Dr Panzram

Är julen över? Pyttsan, här i Förintelseförsamlingen gör vi lite som vi vill. Årets julspecial är en liten film där vi kan se allas vår Heidenhammer bli besatt av 90-talet . Denna era då man kunde komma undan med lite vadsomhelst bara man hade ett schysst syntljud och korrekt inställning.

/Förintelseförsamlingen