Ancient bildades 1992. Platsen var typ Bergen, Norge. Eidsvågneset om man ska vara exakt. Jag kan bara drömma om hur många AIDS-skämt de stackare som bor där fått utså genom åren. Tjugoåringen Magnus Garvik, senare mer känd som Aphazel, var upphovsmannen. Till Ancient alltså. Inte AIDS. Enligt uppgift startades Ancient som ett enmansband. Jag är skeptisk till att det påståendet är att ta fullständigt på allvar då de flesta band rent tekniskt kan räknas som enmansband i starten då det i regel är en filur som kläcker det briljanta idén att starta en orkester. Sedan börjar kampen att hitta lämpliga medlemmar. En mardröm. I likhet med många andra artister hade den gode Magnus dödsmetallen i grunden innan han gick över till svartmetallen. Band som Putrefaction och Dirge. Två band jag undrar om de ens fanns riktigt på riktigt. Det vi vet är att Magnus spelade med en kille vid namn Henrik Endresen i Dirge. En Henrik vi känner bättre under namnet Abyssus och ännu bättre under epitetet Grimm.
Vi spolar fram till 1993. Månaden var augusti. Strängmästaren Aphazel och sångaren tillika trummisen Abyssus var stridsklara. Deras första demokassett skulle spelas in. Ancient-noviser kanske undrar vem den där Abyssus egentligen var. Lugn i bussen. Det var som sagt Grimm under sitt första artistnamn. Skärp er. Har ni svårt att hänga med nu kommer resten av kursen att bli problematisk.
”Eerily howling winds” spelades in av doldisen O A Haus i Verftet Lydstudio och slutresultatet blev givetvis magnifikt. Vi snackar tre klassiska låtar i sina tidigaste skrudar, ”Eerily howling winds”, ”Call of the absu deep” och ”Det glemte riket”. Ljudet är helt perfekt. Rått och krispigt men ändå med lämplig dov tydlighet. Tempot är aningen lägre än deras senare återinspelningar vilket ger bitarna en betydligt mer sinister framtoning. Dessutom passade detta tempo Abyssus/Grimm avsevärt bättre. Man slipper de värsta djupdykningarna utan det är lustigt nog Aphazel som är ute och dribblar ibland med ett minst sagt nonchalant gitarrarbete. Jag är fullständigt oironisk när jag säger att jag älskar den här skiten. Det är norsk riffbaserad svartmetall utan pretentioner. Aphazel bara maler fram sina guldriff medan Abyssus/Grimm resolut bankar skinn och sjunger med en betydligt mörkare stämma än vad som var brukligt vid den här tiden. Vindsamplingen på avslutande ”Det glemte riket” är dessutom sublim.
Kassetten sålde runt 700 exemplar och det var enligt internet denna lilla juvel som såg till att Listenable Records var framme med skivkontraktet. Om det stämmer eller om det var Ancients kommande EP som ”sealed the deal” vet jag inte.
Omslaget och layouten är ganska snygg. Rött och svart istället för vitt och svart som både var och är industristandard. Smart om man ville sticka ut. Logotypen då? Ja, den är ju inte skitsnygg. Det kan vi enas om. Ändå har den något visst. Logon snickrades ihop av en Hilde Skauge som mig veterligen aldrig gjorde något liknande igen. Jag tippar på att denna mystiska tjej var antingen tillsammans med Aphazel eller Abyssus/Grimm eller så var hon släkt på något vis. Eller en kombination. Vad fan vet man egentligen? En liten lustig detalj på demon är att det står att man kan få hjälp med ”Evil logos & gfx” om man ringer +47 55 31 59 43. Man blir ju inte så lite nyfiken om numret fortfarande är i bruk. Detta är faktiskt inte första gången Ancient lockar med suspekta telefonnummer. Något vi kommer att återkomma till lite senare under denna utbildning.
Kortfattat är ”Eerily howling winds” en riktigt vass demokassett som är ljusår bättre än vad Ancient-skeptiker kan ana. Är den bättre än Satyricons och Gorgoroths respektive demoalster? Oh ja. Bättre än Emperors demo? Ja, jag tror fan det. Bättre än Covenants? Absolut inte. Bättre än Enslaveds ”Yggdrasill”? HAHAHA! Nej.
Med en sådan här lovande start, vad kunde egentligen gå fel? Ja, det är det vi ska försöka bena ut under denna månad. Denna månad vi tillägnar Ancient. Våra grabbar.
På återseende.
/Hatpastorn
