Ancientmånaden. Introduktion/Suspekta ögonblick del 36.
Ancient … den sista utposten. Dessa är Förintelseförsamlingens resor. Dess obrutna uppdrag: att utforska främmande nya subkulturer, att söka upp nya band och att djärvt färdas där ingen tidigare varit.
Det finns en anledning till att Ancient har nämnts men aldrig riktigt analyserats på dessa sidor. Vi har doppat fötterna i den här soppan. Oj, så fötterna har blivit doppade, men den riktiga djupdykningen har uteblivit. Märkligt kan tyckas, särskilt om man känner oss. Vi pratar nämligen inte om något annat. Faktum är att en av de största anledningarna till att Hatpastorns Likpredikan ens existerar stavas det mysterium som är Ancient. På den tiden den här bloggen inte var en blogg utan ett gäng worddokument som cirkulerade i vänkretsen började jag skriva om Ancient. I min enfald trodde jag att det var ett band man kunde avhandla i ett svep. Jag menar, har man pratat om bandet sedan 90-talets mitt borde det vara en smal sak att få ner alla dessa tankar på papper.
Jojo.
Jag avbröt projektet när jag insåg att jag höll på att skriva en bok. Åren gick men Ancient var ständigt närvarande i mitt bakhuvud och i mina mardrömmar. Jag höll på att bli galen. Många kanske tror att Ancient börjar och slutar med musikvideon till ”Lilith´s embrace”. Inget kan vara mer fel. Den videon är bara en liten del som är det lapptäcke av obesvarade frågor som är den här orkestern.
Ancientmånaden är en exorcism. Ancientmånaden är ren terapi. Ancientmånaden är inte nödvändigtvis kul för er att läsa och för oss att arbeta med. Det här ska bara ut. Jag när en längtan om att kunna få ur mig allt jag vill ha sagt om bandet och kunna gå vidare i livet. Lämna nithjälmarna och löständerna bakom mig och känna det som vanliga människor kallar ”lycka”.
Nu kör vi.
/Hatpastorn
2 september, 2016 den 9:27 f m
Den här månaden känns som en milstolpe för oss vänner av Hatpastorn.