Arkiv för 23 november, 2020

Bandfotokatastrofer. Hatpastorn granskar: Den nya grekiska klädkoden

Posted in Uncategorized on 23 november, 2020 by hatpastorn

Grekland. Ett land man bör hålla under sträng uppsikt. I ett kommande inlägg kommer jag och Hammaren sätta tänderna i den musikaliska gyrostallriken. Idag ska jag dock bjuda på något mer visuellt.

Grekland har ett problem. A wardrobe malfunction, som det så tjusigt heter på utrikiska. En tanke har slagit rot hos grekerna och den tanken stavas märkliga utstyrslar. Tillåt mig att presentera fem exempel.

Nightfall

Om ni kan slita blicken från grekiska Nick Holmes som kör sin bästa Spikor-cosplay tycker jag vi börjar från vänster. Grek nummer ett … ta bort blicken från Nick sa jag! Grek nummer ett, vi snackar en rejält tilltagen kreation där tjockt tyg blandats med läder som primärt ser ut som att en katt sprungit velodromrace över eländet med dobbarna utfällda. Skjorta under naturligtvis. Det är viktigt att man inte blir kall. I Grekland. Köldriket.

Grek nummer två. Skjortan knäppt. Däremot undrar jag vad fan han tänkte när han betalade riktiga pengar för det där läderknullet som mest för tankarna till en välflätad näverask. Man kan utan att förhäva sig direkt säga att i den här näverasken finns inga polkagrisar.

Ja, grekiska Nick Holmes utklädd till Spikor från He-Man. Jag gillar hur han försöker se tuff ut, men jag ser bara skam i de där ögonen. Nick bär samma gloria av ruelse som en katt med en sådan där plasttratt runt nacken för att de inte ska trycka kattläpparna mot något olämpligt ställe. Tjejer, kan ni tänka er följande scenario. Ni sitter på krogen och det enda ni vill är att ta en pilsner och surra med polarna. Plötsligt hör ni att någon munandas tungt bakom er. Ni kan känna blicken i nacken. Stressen. Mot bättre vetande vänder ni er om och er blick möter DET DÄR.

– Tjena snäckan, såg att du gillade spelningen.

– Nä, alltså, jag är här för att se Ravencult.

– Gillar du vad du ser?

– Nej.

– Subba.

Han går, ni andas ut. Vänder er om och PANG, där står grek nummer fyra. Benan sned, hyn nysmörjd. Draperad i en läderkavaj som kombinerar skrynkliga ärmar och randig torso.

– Tjena snäck …

– Du, far åt helvete.

Septic Flesh

Den nya Aquamanfilmen verkar spännande. Jaha, det var bara Septic Flesh som lagt Dimmu Borgir-mycket pengar på att se ut som riktiga fåntrattar.

Grekiska Aquaman med dreads. Jag har länge fört en kamp mot vita män i dreadlocks. Det är viktigt att ta ställning. Den där jackan stänger man inte i första taget. Jag kan sätta tusen spänn på att han inte kan lyfta armarna över brösthöjd utan att det blir ett fullskaligt haveri. Hoppas att han spelar bas eller gitarr för jag vill gärna se hur smidigt det måste vara för honom att byta instrument när strängen går. Två meter dreads och Rhodos tajtaste jacka möter snabba rörelser och axelband över huvudet. Fy fan så roligt.

Och grekiska Lex Luthor på det som med sin bästa Mr Burns-imitation försöker dölja det faktum att han har på sig en fulflammig läderkokong. Med dragkedja. Vad paff man skulle bli om han mitt i spelningen överger sin puppfas och blommar ut i en tjusig fjäril. Scenlamporna är tillräckligt varma för att en sådan sak faktiskt skulle kunna ske. Nu fick jag Crazy Towns ”Butterfly” på hjärnan. Det var ju just snyggt.

Herre nummer tre. Den där snäva köttjackan är i stark strid med blekgrekens skägg i vad som gör mig mest illa till mods. Ja, ni ser ju vad ni ser. Jag går ett steg längre eftersom jag fan kan känna lukten av honom. Syntetläder och Drakkar Noir i en migränframkallande skymningsdans.

Jahaja, en välbalsamerad Krimh får väl avsluta det här skeppsbrottet. Han må vara duktig på trummor, men om man någonsin undrat hur en baskaggefantom ser ut sekunden innan de skiter på sig iförd en braktajt skinnlongsleeve har vi facit här. De där skinkorna är spända till bristningsgränsen.

Jag hoppas verkligen att det är fejkskinn inblandat för det finns något mytologiskt i att döda ett djur för att göra DET DÄR!

The Slayer King

Grekortodox guldflambojans till vänster och blottarrock till höger. I mitten, en fullvuxen man med lampskärm på skallen. Tänk att det fanns en tid när man fes åt att Varathron hade något småmärkligt bandfoto.

Order Of The Ebon hand

Det här med läderrustningar i black metal-sammanhang. Är det så jävla lyckat? På papperet ser det måhända en smula fräckt ut, men som vi alla vet kan verkligheten vara en grym älskarinna. Lukten, sorgen, skavsåren. En titel som hade passat på en nekrofils självbiografi släppt via Simon & Schuster. Detta är väl kanske ingen total katastrof om man jämför med de övriga, men när annars får man prata om Order Of The Ebon Hand liksom? Och. Kort hår och tribaltatueringar är fan på Perished-nivå. En fotonivå man INTE vill befinna sig på. Jag och de två andra i hela världen som har deras skiva ”Seid” gubbväser just nu. Ni andra, ja, det var rätt kul. ”Seid” är för övrigt en skiva där de valde att fokusera på tacklistor istället för texter i bookleten. Smart. Inte vill väl jag som konsument läsa texterna. Nädå, jag vill mycket hellre se ett gäng norska nördar tacka sina flickvänner för deras otroliga stöd.

W.E.B

Sleaszy Rider Records-bekantingarna W.E.B med självaste Darkface på sång hakar såklart på tåget när det vankas bisarra klädkreationer.

Först ut har vi Hel. Alltså tjejer, kom igen. När det kommer till artistnamn får ni fan hugga i lite. Alla kan inte heta Hel, Lilith, Hekate eller Ereshgikal. Det börjar bli värre än namnet Daniel på 70 och 80-talister. Alla jag känner heter Daniel. Till och med de som inte heter det. Think about it.

Hel var det ja. Mycket av allt i sann grekgotisk anda. Darkface stämmer in i kören med ännu en sådan där märklig skinn/tyg-kombo som man garvar åt idag, igår och långt in i framtiden. Man trodde att det peakade i strunt i Nuclear Blast-katalogen i slutet av 90-talet. Nädå. Sammet mer krossad än människors drömmar och läder mer fejk än bandet Agathodaimon. Nästa filur passar på och gömmer sig och krabaten längst ut fick ärva Dark Funerals gamla patthängare.

Ska det behöva vara såhär?

Visst, man föredrar ju det här framför band i Benediction-runkisar, träskor och T-shirt med sitt eget band på, men är det bara jag som tycker dessa utstyrslar ser så billiga ut? Dyrbilligt är kanske ett bättre ord. Ni vet kläder som är förhållandevis dyra att köpa men när man tar på dem skriker varenda cell i kroppen att detta kommer att gå sönder bara man andas på det. Blue Fox liksom.

Vad föredrar man? Kvist, måhända ett kasst namn, men bra låtar och NOLL bandfoton. Mystik. Eller grekiska Nick Holmes utklädd till Spikor.

Case closed.

/Hatpastorn