Arkiv för november, 2015

Suspekta Ögonblick. Del 32.

Posted in Uncategorized on 28 november, 2015 by hatpastorn

/Förintelseförsamlingen

Hatpastorn botaniserar. Del 13.

Posted in Hatpastorn botaniserar. on 26 november, 2015 by hatpastorn

Jag kan villigt erkänna att innehållet på dessa sidor kan blir mer än lovligt smalt ibland. Därför tänkte undertecknad att vi idag skulle kika på lite mer välkända band. Vi börjar med Marduk.

mardukmexMarduk härstammade från Mexiko och startade redan 1986. Mellan 1990 och 1994 släppte de tre demos. ”Bel-Marduk”, ”Vida derramada” och ”El militar”. De är inte alls tokiga. Småpunkig thrash med högt mixad bas, snitsiga gitarrdelikatesser och upprörd sång som stundtals påminner en hel del om Rövsvett-Jerkers vokala utspel. Pluspoäng delas även ut för de akustiska partierna. 1996 bytte grabbarna namn till Votan varpå en demo till släpptes innan de lade ner verksamheten. Har man en stund över rekommenderar jag en kombo beståendes av en kopp kaffe, ett svettigt wienerbröd och ”Vida derramada”-demon. Man blir glad.

Mayhem är ett klassiskt band som stötts och blötts många gånger på dessa sidor, men i samhällsinformationens namn drar vi historien en gång till. Mayhem bildades redan 1985 av ett knippe morska italienska grabbar med en brinnande lust för heavy metal. 1987 var det dock slutspelat så man kan ju lugnt säga att det är en kort men inte speciellt  intensiv karriär vi pratar om. 2015 släpptes samlingen ”Kick ass rock and roll” som sammanfattar bandets musikaliska historia. Personligen anser jag att titeln ”En fis i rymden” vore mer passande.

mayhemita

På bandfotot kan vi tydligt se hur tidiga Mayhem var när det kommer till corpse paint.

burzbrazFrån Mayhem till Burzum är steget aldrig speciellt långt. Vi snackar Brasilien, vi snackar 1990. En ensam herre vid namn Rhan Tegoth bestämmer sig för att starta det numera klassiska soloprojektet Diabolical Darkness Dissemination. Bandet döptes efter sex års tröskande om till Krimpartûrr Bürzum’Shi-Hai, ett betydligt mer kommersiellt gångbart namn. Runt 2005 kortades namnet ner till Krimparturr. Att hitta något av detta digitalt var lite av en pärs så ni som är sugna på att höra hur detta låter kan jag i nuläget bara bjuda på en länk till Rhan Tegoths MySpace-sida:

https://myspace.com/krimparturr/music/songs

Min recension på den enda låten som finns där? Kacklande och frasig sovrumssvartmetall med ambientinslag som mest påminner om bakgrundsmusiken i Tekken 3. Man har hört värre.

Man vill ju höra mer av detta så är det någon i läsekretsen som har följande släpp är jag villig att öppna börsen.

”Book 1. The end of ancient lands”. Demo 1997.
”Book 2. The ascension of dark shadow”. Demo 1998.
”Only the war is hygiene of the world”. Split 2002.
”The book´s of necro mithology”. Compilation 2002.
”ma´Howtay´” Fullängdare 2005.

enslaved itaItalienska Enslaved hette tidigare Mayhem. Ej att förväxlas med det andra italienska Mayhem. Det gäller att hänga med i svängarna. Italienska Enslaved är faktiskt bättre än det andra italienska Mayhem så är det ett Mayhem man ska satsa på är det Mayhem som senare bytte namn till Enslaved. De startade 1985 och lade ner skiten 1990. Det finns en koppling till Death SS. Vi går inte in närmare på det då det är ett makalöst överskattat skitband.

 

mayhemita2

OBS! Blanda inte ihop Mayhem med Mayhem.

emperorhollandAtt de holländska dödsmetallarna i Emperor fick sådant medialt genomslag kan jag inte riktigt begripa. Såvitt jag vet är det i runda slängar ingen som hört deras ”Self immolation”-demo från 1993. Å andra sidan. Holländsk döds. Vi vet nog alla EXAKT hur det låter. Kul bandnamn dock. Emperor. Bra studs. Vill dock minnas att jag tyckte logon var snyggare ån såhär.

 

Tormentor. Klassiskt band. Grym streetcred. Andra plattan var iallafall ingen höjdare. Jag känner en person som gillar den och han hade mage att rynka på näsan åt Oxiplegatz. Kulturskymning. Vad jag själv anser vara mest häpnadsväckande med Tormentor var att bandet bestod av barn från Malaysia. Jag ska villigt erkänna att jag var bombsäker på att Tormentor bestod av ynglingar från Ungern. Tar vi oss en kik på bandfotot ser vi att en av dem är på väg att flyga åt helvete.

tormentormalaysia

gorgorothfilFilippinska Gorgoroth är råa bananer. Tror jag iallafall. Deras första och enda demo från 1995 är helt hopplös att få tag i. Nu är jag inte någon namnexpert, men känns det inte lite suspekt att grabbarna heter Ronald, Dennis, George och Jimmy? Ett gäng bankrånare från Sveg eller en filippinsk dödskvartett? Vem bryr sig.

 

Jag trodde länge att Absu kom från Texas. Fel, fel, fel. Italien ska det ju vara. ”Catacomba, opera 1”-demon från 1993 är en relativt intolerant historia. Skitdålig naturligtvis, men för att vara italiensk svartmetall är det rena rama Beethoven. Spagettisatanisterna bytte senare namn till Void Of Naxir. Ingen brydde sig. Det finns heller inga kopplingar till italienska Mayhem eller italienska Mayhem som senare bytte namn till Enslaved.

immortaldanmark

Immortal. Dansk döds med strykful logo. En demo från 1991. Garanterat helt värdelöst.

Nästa!

Polska Necrophobic …inte så pjåkigt. Schyssta gymnastikskor och blandade frisyrer. Synd att en av medlemmarna hade en bandana. Ett plagg som osar mer uppgivenhet än en hemmakväll med 12 rakblad, starksprit, en hängsnara och en bålskål till bredden fylld med Sobril.

necropolen

Nä, det är nog dags att avrunda det här. Det får bli ett av mina favoritband, Abigor. Abigor … vänta lite nu. Kommer de också från Italien?

Davide Baraldi som spelade bas i Abigor lirade även i Xteria som de flesta blandar ihop med det andra italienska Xteria. Där hittar vi lustigt nog Pino Sacari, primärt mest känd för sitt arbete i OverMaster. I OverMaster har vi en gammal DoomSword-gitarrist. Usla jävla DoomSword. De fick ju en halvhype då deras trummis Grom skämde ut sig i norska Ancient. Efter att Grom hoppade av tog tack och lov Nicholas Barker över trumstockarna. Han lirade för övrigt med Testament en sväng. Vem kan förresten glömma Testament-Erics pinsamma black metal-utflykter i Dragonlord? Inte jag iallafall. Lyle som spelade synt i Dragonlord körde även i Enthroned. Amerikanska Enthroned såklart. Ej att förväxlas med det andra Enthroned från USA. Nä, tacka vet jag belgiska Enthroned. Deras ”Towards the skullthrone of Satan” är en fin giv. Jag tror att jag har druckit en öl tillsammans med deras gamla livetrummis Thorns. Han spelade då i Frostmoon Eclipse bör kanske tilläggas. De grabbarna är väl egentligen kanske mest kända för att vara ett sidokör till Handful Of Hate. De har jag ätit strips tillsammans med. Felix Moon från Handful Of Hate spelade ju även i Shining Fury. De var aldrig speciellt bra. Shining Furys claim to fame var att deras batterist Ross tidigare spelat med Death SS. Death SS som i sin tur stoltserade med strängbändaren Maurizio … som spelade i italienska Enslaved. Tidigare kända som italienska Mayhem.

Och nåde dig om du blandar ihop italienska Mayhem med italienska Mayhem.

/Hatpastorn

Förintelseförsamlingens Podcast. Del VIII.

Posted in Podcasts on 22 november, 2015 by hatpastorn

I vilken vi diskuterar Mayhem, urusla dokumentärer och hur märkligt det kan bli när man ser svartmetallcelebriteter åka segway. Vi avrundar med ett världsrekord i antalet gånger man kan säga ”Venom”.

/Förintelseförsamlingen

Förintelseförsamlingens Podcast. Del VII.

Posted in Podcasts on 20 november, 2015 by hatpastorn

I vilken vi diskuterar filmatiseringen av Lords Of Chaos, gamla tidningsartiklar samt Heidenhammers tappra försök att i ungdomen anlägga corpse paint med hjälp av vattenfärger.

/Förintelseförsamlingen

Suspekta Ögonblick. Del 31.

Posted in Suspekta ögonblick. on 8 november, 2015 by hatpastorn

Mer suspekt än såhär blir det knappast.

/Dr Panzram

Sju dagar och sju resmål med Förintelseförsamlingen.

Posted in Uncategorized on 6 november, 2015 by hatpastorn

Allt vi vet om Europa lärde vi oss genom Asterix. Allt vi vet om Nordamerika genom Lucky Luke. Afrika? Fantomen. Och Tarzan. De två vita männen som härskade i djungeln och aldrig kunde dö. Framförallt den senare av de två målade en färgstark bild av urinvånarna på kontinenten – när de inte var upptagna att med ben genom näsan och med huggtänder kalasa på något offerdjur åkte de mest på stryk av den liansvingande ariern. Faktum är att alla NSBM-bands samlade omslag förmodligen inte kommer i närheten av att reproducera samma koloniala ordning som den vår barndom fick mottaga i form av en helårsprenumeration på Tarzan.

Hur skulle då världen se ut om vi, med denna världsåskådning i åtanke, blandade den med black metal och resereportage från valfritt resemagasin? Packa resväskan, Förintelseförsamlingen presenterar härmed sju resmål på sju dagar och du behöver inte ens lämna lägenheten.

Glöm inte tandborsten.

Frankrike.

Sugen på lite kultur? Lite romantik måhända? Frankrike är resmålet för just dig. Ta på dig en basker, en svart och vitrandig tröja och ditt otrevligaste humör. Placera en baguette under armen. När du klätt dig passande så serverar du sedan kaffe och croissant till din livspartner samtidigt som du låter Vlad Tepes utsökta bootlegsamling ”Black legions spirits” susa i bakgrunden. En CD som kan få den mest skeptiska av frankofober att utbrista i ett ”oh la la!”. Kommunicera i övrigt genom att utstöta tvekande läten. Exempel:

Öööööh nöh nöööh döh döööh dö döööh.

Eller.

Vou vouvolluh dönödöööh vouvouvouuulluu lulu.

Kombinera sedan dessa läten med att brista ut i spontana skratt.

Håh håh håååååååååååååh!

Runda av kvällen genom att tankad på rödtjut våldsprotestera mot exakt allt och dumpa av två och ett halvt ton gödsel framför kommunhuset. Se sedan till att få en storväxt bekant iförd flätor och gigantiska blå-vitrandiga byxor dundra en bautasten i huvudet på en landshövding.

Man behöver inte resa till Frankrike för att vara i Frankrike. Visst är vi fiffiga? Förresten. Vad ni än gör, slå inte på italienska Vlad Tepes av misstag. Progressiv thrash. ja, ni hör ju själva.


Bootlegsamlingen fanns ej på Youtube. Denna glimrande juvel fungerar bra som substitut.

Kanada.

Kanada! Den vänliga grannen i norr som jänkarna säger. Hockeyintresserad? Fortfarande inte less på att imitera fransmän? Kanada min vän, det är landet som stillar din frustande hunger efter allt här i livet. På med ett par mörka kamouflagemönstrade byxor med fler fickor än vad Punisher har pistoler, warpaint i ansiktet och bjud på en klassisk söndagsbrunch med pannkakor och lönnsirap med Conquerors samlade verk mullrandes i stereon. Observera att pannkakorna ska vara av tekaksmodell, inte några platta eländen.

Nu ska vi för övrigt reda ut något.

Tunna pannkakor man steker i stekpannan: pannkakor.

Små tunna pannkakor som man steker i stekpannan eller helst i ett så kallat plättlagg: plättar.

En tjock jävla pannkaka som man gräddar i en form i ugnen: tjockpannkaka.

Tjocka pannkakor av tekaksmodell man steker i stekpannan: amerikanska pannkakor.

Har ni lärt er något annat har ni lärt er fel. Detta är facit. Dessutom uttalas det pangkaka och inget annat.

Efter att ni ätit er mätta så … ja, förutom att spela hockey och war metal vet jag inte så mycket om Kanada. Det enda jag vet är att varje vinter-OS hatar jag Kanada mer än någonting annat.

Polen.

Åååh, vad är det som luktar så ljuvligt? Jo, det är en rumstempererad golonka på en elegant bädd av surkål som står serverad på bordet tillsammans med en helbutelj Vodka Dworek. Är det mulet ute? Är ni i Sundsvall? Nej! Ni är i exotiska Polen! Raka skallarna, ta på er en redig balaklava och njut av fotbollsrelaterat våld medan era öron smeks av Fullmoons finkänsliga ”United aryan evil”-demo. Som tilltugg till kvällens senare eskapader erbjuds ryssfemmor och lättsaltade chips. För er fightingintresserade rekommenderas även sportevenemanget TFC, Team Fighting Championship, där det polska laget Psycho Fans har Förintelseförsamlingens fulla stöd. Deras match mot Wise Men från Göteborg  är en skoningslös historia.

Sport! Svinkött! Intolerans!

Polen.

Mexiko.

Ta fram ponchon, patronbältena och sombreron. Det är texmexfredag med Hacavitz! Vilket rens. Blir dina middagsgäster trötta efter tacofrossan och de dubbla baskaggarnas skoningslösa attack så rullar du bara fram dessertvagnen där ett berg av kokain står till allas förfogande. Har dina vänner barn? Börjar de bli sådär sockerhysteriska som bara barn kan vara? Inga problem. Det är dags för lekar. Den klassiska leken kurragömma, som på mexikanska heter ”kidnappning”, är ett utsökt sätt att få timmarna att flyga iväg plus att om du påtänd som en kyrka gömmer dina vänners avkomma har du timtal av inte bara tidlös underhållning att hämta utan även viktiga verktyg för så kallad ”team building”. Som speciellt inbjuden middagsgäst har vi den här veckan med oss Aphazel från Ancient, som efter den intervju han genomförde iförd sombrero någonstans i Latinamerika erhållit livstids medborgarskap i varenda land på hela kontinenten. Vissa påstår att han numera heter ”Zel” – men för oss kommer han alltid att heta Aphazel.

Viva la putrefacción!

Peru.

Var inte så tråkigt svensk. Bjud hem några panflöjtsindianer på middag och visa att du är en världsmedborgare som vet hur världskultur ska bevaras. Börjar dina gäster titta tvivlande på varandra när du tvingar in dem i ditt residens, slå på inte alls oävna Kranium och briljera med följande information:

Det peruanska köket anses vara ett av de mest varierade och originella i världen och är med i Guinness rekordbok  för största variation och mångfald av traditionella rätter i världen. Tack vare det precolumbianska arvet från inkariket, Amazonas, Spanien och Afrika såväl som det franska, kantonesiska, japanska och senare även italienska köket har här skett en stor blandning, till en matkultur från ”fyra kontinenter i ett enda land”. Den erbjuder en betydande variation av typiska och kulinariska peruanska rätter i ständig utveckling. Längs den peruanska kusten beräknas det finnas mer än tvåtusen olika soppor och i landet finns mer än 250 traditionella efterrätter. Bland de kulinariska stilarna i Peru, kan nämnas det kreolska köket (norra Peru och i Lima), den marina kokkonsten, matlagning i Anderna, Chifa och Amazonköket.

Peru har även rekordet för största tillverkade ceviche som vägde över 6000 kilogram.

Slagen med häpnad bjuder du dina gäster på en rätt som smakar som ett band spelandes dark symphonic gothic power/heavy/speed/death/black metal with viking/celtic/japanese influences and a futuristic yet medieval industrial sound. Det blir en kväll att minnas!

Kirgizistan.

Steg ett. Slå på låt två från Darkestrahs magiska ”Sary Oy”-album, ”Jashil oy”.

Steg två. Ta på dig en traditionell kirgizisk huvudbonad. Skulle du sakna en sådan har församlingen ett par extra att låna ut.

Steg tre. Drick fermenterad hästmjölk. Bli kanon och skryt om hur du och din mage klarat av att sörpla i er fem portioner märg- och fettsoppa gjord på avkok från den nyligen slaktade oxen som vandrat fram över bergslandskapen i söder. Vakna sedan och framkalla spyor som med hjälp av sina utstötande ljud blir legendariska i hela Ferganadalen.

Du ÄR nu i Kirgizistan.

Italien.

Eldigt sydeuroepiskt temperament. Hysteriska mängder olivolja i allt. Planeten Jordens mest överskattade pizza. Italien.

En italiensk afton är inte en italiensk afton förrän du med håret dränkt i pomada sladdar in på din uppfart på en oxblodsfärgad vespa. Nonchalant kastar du din läckra fransskinnjacka i hallen och ignorerar din moder när hon kacklar något obegripligt om vilken dag som är din Dolmio-dag. Jag menar, kom igen, du bor hemma fast du är över 40. Vad är hennes problem? På pojkrummet övar du din yviga gester – hade det varit ett TV-program hade det hetat Gäst med gest – samtidigt som du spelar Wonderlands ”Somewhere in my eyes” på repeat. När dina inbjudna vänner vill lyssna på Darkthrone utbrister du i ett rungande ”äkta italiensk black metal från Norge – du med mig skämta aprillo”.

Eller så går du bara och hyr en film från Videoteket. Det här med utlandsresor kanske var en utomordentligt dålig ide.

Hatpastorn & Heidenhammer.
Världens sämsta reseledare.