Hatpastorn botaniserar. Del 13.
Jag kan villigt erkänna att innehållet på dessa sidor kan blir mer än lovligt smalt ibland. Därför tänkte undertecknad att vi idag skulle kika på lite mer välkända band. Vi börjar med Marduk.
Marduk härstammade från Mexiko och startade redan 1986. Mellan 1990 och 1994 släppte de tre demos. ”Bel-Marduk”, ”Vida derramada” och ”El militar”. De är inte alls tokiga. Småpunkig thrash med högt mixad bas, snitsiga gitarrdelikatesser och upprörd sång som stundtals påminner en hel del om Rövsvett-Jerkers vokala utspel. Pluspoäng delas även ut för de akustiska partierna. 1996 bytte grabbarna namn till Votan varpå en demo till släpptes innan de lade ner verksamheten. Har man en stund över rekommenderar jag en kombo beståendes av en kopp kaffe, ett svettigt wienerbröd och ”Vida derramada”-demon. Man blir glad.
Mayhem är ett klassiskt band som stötts och blötts många gånger på dessa sidor, men i samhällsinformationens namn drar vi historien en gång till. Mayhem bildades redan 1985 av ett knippe morska italienska grabbar med en brinnande lust för heavy metal. 1987 var det dock slutspelat så man kan ju lugnt säga att det är en kort men inte speciellt intensiv karriär vi pratar om. 2015 släpptes samlingen ”Kick ass rock and roll” som sammanfattar bandets musikaliska historia. Personligen anser jag att titeln ”En fis i rymden” vore mer passande.
På bandfotot kan vi tydligt se hur tidiga Mayhem var när det kommer till corpse paint.
Från Mayhem till Burzum är steget aldrig speciellt långt. Vi snackar Brasilien, vi snackar 1990. En ensam herre vid namn Rhan Tegoth bestämmer sig för att starta det numera klassiska soloprojektet Diabolical Darkness Dissemination. Bandet döptes efter sex års tröskande om till Krimpartûrr Bürzum’Shi-Hai, ett betydligt mer kommersiellt gångbart namn. Runt 2005 kortades namnet ner till Krimparturr. Att hitta något av detta digitalt var lite av en pärs så ni som är sugna på att höra hur detta låter kan jag i nuläget bara bjuda på en länk till Rhan Tegoths MySpace-sida:
https://myspace.com/krimparturr/music/songs
Min recension på den enda låten som finns där? Kacklande och frasig sovrumssvartmetall med ambientinslag som mest påminner om bakgrundsmusiken i Tekken 3. Man har hört värre.
Man vill ju höra mer av detta så är det någon i läsekretsen som har följande släpp är jag villig att öppna börsen.
”Book 1. The end of ancient lands”. Demo 1997.
”Book 2. The ascension of dark shadow”. Demo 1998.
”Only the war is hygiene of the world”. Split 2002.
”The book´s of necro mithology”. Compilation 2002.
”ma´Howtay´” Fullängdare 2005.
Italienska Enslaved hette tidigare Mayhem. Ej att förväxlas med det andra italienska Mayhem. Det gäller att hänga med i svängarna. Italienska Enslaved är faktiskt bättre än det andra italienska Mayhem så är det ett Mayhem man ska satsa på är det Mayhem som senare bytte namn till Enslaved. De startade 1985 och lade ner skiten 1990. Det finns en koppling till Death SS. Vi går inte in närmare på det då det är ett makalöst överskattat skitband.
OBS! Blanda inte ihop Mayhem med Mayhem.
Att de holländska dödsmetallarna i Emperor fick sådant medialt genomslag kan jag inte riktigt begripa. Såvitt jag vet är det i runda slängar ingen som hört deras ”Self immolation”-demo från 1993. Å andra sidan. Holländsk döds. Vi vet nog alla EXAKT hur det låter. Kul bandnamn dock. Emperor. Bra studs. Vill dock minnas att jag tyckte logon var snyggare ån såhär.
Tormentor. Klassiskt band. Grym streetcred. Andra plattan var iallafall ingen höjdare. Jag känner en person som gillar den och han hade mage att rynka på näsan åt Oxiplegatz. Kulturskymning. Vad jag själv anser vara mest häpnadsväckande med Tormentor var att bandet bestod av barn från Malaysia. Jag ska villigt erkänna att jag var bombsäker på att Tormentor bestod av ynglingar från Ungern. Tar vi oss en kik på bandfotot ser vi att en av dem är på väg att flyga åt helvete.
Filippinska Gorgoroth är råa bananer. Tror jag iallafall. Deras första och enda demo från 1995 är helt hopplös att få tag i. Nu är jag inte någon namnexpert, men känns det inte lite suspekt att grabbarna heter Ronald, Dennis, George och Jimmy? Ett gäng bankrånare från Sveg eller en filippinsk dödskvartett? Vem bryr sig.
Jag trodde länge att Absu kom från Texas. Fel, fel, fel. Italien ska det ju vara. ”Catacomba, opera 1”-demon från 1993 är en relativt intolerant historia. Skitdålig naturligtvis, men för att vara italiensk svartmetall är det rena rama Beethoven. Spagettisatanisterna bytte senare namn till Void Of Naxir. Ingen brydde sig. Det finns heller inga kopplingar till italienska Mayhem eller italienska Mayhem som senare bytte namn till Enslaved.
Immortal. Dansk döds med strykful logo. En demo från 1991. Garanterat helt värdelöst.
Nästa!
Polska Necrophobic …inte så pjåkigt. Schyssta gymnastikskor och blandade frisyrer. Synd att en av medlemmarna hade en bandana. Ett plagg som osar mer uppgivenhet än en hemmakväll med 12 rakblad, starksprit, en hängsnara och en bålskål till bredden fylld med Sobril.
Nä, det är nog dags att avrunda det här. Det får bli ett av mina favoritband, Abigor. Abigor … vänta lite nu. Kommer de också från Italien?
Davide Baraldi som spelade bas i Abigor lirade även i Xteria som de flesta blandar ihop med det andra italienska Xteria. Där hittar vi lustigt nog Pino Sacari, primärt mest känd för sitt arbete i OverMaster. I OverMaster har vi en gammal DoomSword-gitarrist. Usla jävla DoomSword. De fick ju en halvhype då deras trummis Grom skämde ut sig i norska Ancient. Efter att Grom hoppade av tog tack och lov Nicholas Barker över trumstockarna. Han lirade för övrigt med Testament en sväng. Vem kan förresten glömma Testament-Erics pinsamma black metal-utflykter i Dragonlord? Inte jag iallafall. Lyle som spelade synt i Dragonlord körde även i Enthroned. Amerikanska Enthroned såklart. Ej att förväxlas med det andra Enthroned från USA. Nä, tacka vet jag belgiska Enthroned. Deras ”Towards the skullthrone of Satan” är en fin giv. Jag tror att jag har druckit en öl tillsammans med deras gamla livetrummis Thorns. Han spelade då i Frostmoon Eclipse bör kanske tilläggas. De grabbarna är väl egentligen kanske mest kända för att vara ett sidokör till Handful Of Hate. De har jag ätit strips tillsammans med. Felix Moon från Handful Of Hate spelade ju även i Shining Fury. De var aldrig speciellt bra. Shining Furys claim to fame var att deras batterist Ross tidigare spelat med Death SS. Death SS som i sin tur stoltserade med strängbändaren Maurizio … som spelade i italienska Enslaved. Tidigare kända som italienska Mayhem.
Och nåde dig om du blandar ihop italienska Mayhem med italienska Mayhem.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 
26 november, 2015 den 9:29 e m
Ha! Där tror jag Hatpastorn överträffade sig själv. Igen. Så mycket vansinnigt intressant fakta till ingen som helst nytta för så otroligt många. Och därtill så utsökt amuserande. Tack & bock. Och god mayhem på er alla i församlingen.
26 november, 2015 den 10:15 e m
Hahaha! ”Upprörd sång” var ju ett synnerligen festligt uttryck. Sitter och kluckar förnöjt över det och även resten av texten.
9 december, 2015 den 12:33 e m
Nu har jag läst och det bara snurrar i huvet av all information… Jag kommer garanterat att blanda ihop mayhem med mayhem, som senare bytte namn till enslaved… eller var det det andra mayhem som…. Äääääh.
11 december, 2015 den 7:13 e m
Och då får man inte glömma ungerska Mayhem. Om jag inte är helt ute och cyklar har jag för mig att Attila dessutom gick under artistnamnet Mayhem en sväng.