Hatpastorns likpredikan

/Hatpastorn & Heidenhammer

Detta är ett axplock frågor jag på allvar började fundera över en kall novembermorgon. Och med det menar jag på allvar, då jag verkligen skulle vilja veta svaren på dem. Några av dem har jag försökt spekulera kring och försökt mejsla fram någon slags förklaringsmodell. Andra lät jag bara bero. Om någon läsare därute kan ge en sökande Heidenhammer svar, hör av er. Belöning utlovas.

1. Om Necrobutcher.

Jag och många med mig köpte den där samlingsvolymen ”Metalion – the Slayer Mag Diaries”, då den ändå får ses som någons slags obligatorisk kurslitteratur i Förintelseförsamlingens konverteringsskola. Likt många andra böcker i denna kategori innehåller den några godbitar men otroligt mycket ointressant dravel. Och innan någon ska gå ut på styva linan och protestera ber jag er med handen på hjärtat fråga er själva: ”när lyssnade jag egentligen på EXCITER senast?”. Just det. Det är nämligen sådana band som till 80 procent avhandlas i Jon Kristiansens samlade produktion. Nummer tio undantaget, då.

Likväl. I ett senare nummer, från 2000, intervjuas Necrobutcher ganska precis efter att floppen ”Grand declaration of war” släpptes på Season of Mist. Jag tänker inte kommentera skivan då jag bara blir trött av att tänka på den, utan snarare var det ett uttalande av herr Stubberud som fick mig att höja på ögonbrynen. Karln proklamerar nämligen att det var han och Pelle Dead som tillsammans skrev ”Freezing Moon”, men att det är få som känner till detta faktum.

OK. Nu har jag alltid haft för mig att det varit Euronymous som ensam skrivit allt material fram till och med ”De mysteriis dom Sathanas”. Har jag haft fel? Och i så fall, har jag tre frågor jag ställer Jörn i detta öppna brev till honom.

a) Om detta är sant, och det är du som skrivit musiken till svartmetallens kanske mest klassiska låt – varför i all världen då hyra in en annan gitarrist efter Euronymous död som sedermera får skriva allt material under närmare tjugo år efteråt? Kände du att du hade gjort ditt, för att gå i pension och lägga ut skrivandet på entreprenad likt Walt Disney?

b) Är detta en ren lögn, då de enda som egentligen kan säga emot dig är Greven eller Hellhammer (vilket de knappast lär göra)?

c) Drabbades du av en sällsynt elakartad form av skrivkramp? Ingen skulle klandra dig, men måste det i så fall inte kännas fruktansvärt att släppa skivor som fullkomligt bleknat i jämförelse med det du själv rott ihop?

Vi har rätt att få veta.

2. Det som engang var.

Detta var den första plattan med BURZUM jag hörde. Året var 1994 och jag har kvar digipakutgåvan jag köpte på den där märkliga bok- och skivbutiken i Härnösand. För en gångs skull köpte jag den till och med till fullpris. Nåväl, till saken. I nitton år har jag funderat över följande fråga:

Vad är det egentligen som hörs i det avslutande spåret ”Svarte troner”? Och vad är det tänkt att föreställa?

En tonsatt febermardröm som återspeglar den unge Grevens tandläkarskräck? Det skulle förklara vad det är för sorts tron titeln syftar på. Med en urspårad lokalbedövning som kraftigt förtagit Vikernes talförmåga får läkaren möjlighet att låta borren löpa amok, vilket till sist resulterar i att den unge Kristian till sist svimmar av. Allt detta illustreras i låtens sista sekunder.

Är det helt enkelt Pyttens slagborr? Kanske var ett gäng hantverkare på besök i Grieghallen under pågående inspelning, vilket inspirerade såväl musiker som producent. Tilltaget fick sedan en så kraftig positiv respons av bandet ENSLAVED att de tog med sig konceptet till Studio Abyss och vidareutvecklade det i låten ”Perkulator” på skivan ”Blodhemn”.

3. På tal om ENSLAVED.

Detta är en fråga riktad till två band från samma område. Den berör deras respektive skivor som 1997 släpptes på deras gemensamma skivbolag Osmose.

Vad var egentligen motiveringen till ljudbilderna på skivorna ”Eld” av ENSLAVED och ”Blizzard beasts’” av IMMORTAL?

Båda banden var vid den här punkten glödheta. ENSLAVED hade släppt det monumentala albumet ”Frost’” och förväntningarna var skyhöga – få band hade samma status som detta, vilket knappast kan ha gått Hervé, boss på Osmose, förbi. IMMORTAL befann sig i samma sits. Trots detta lyckas de prångla ut ett par av de mest makabra magplask till album som någonsin gjorts – inte på grund av låtarna, för de är mestadels bra, men på grund av produktionerna.

I Församlingen har vi stött och blött detta vid olika tillfällen. En teori gällande ”Blizzard beasts” vi verkar vara någorlunda överens om, är att de helt sonika måste fått hybris och på pin kiv insisterat på att de minsann skulle spela in den själva. Ett mycket olyckligt drag, vilket också Abbath och kompani erkänt i efterhand. Men även med facit i hand besvarar det inte varför i Satans namn detta faktiskt fick släppas på Osmose. Hervé, varför sade du inte stopp och belägg?

IMMORTAL lyckades gå någorlunda oskadda ur denna fadäs, men ENSLAVED hämtade sig aldrig riktigt. Trots att skivan därefter, ”Blodhemn”, på sina ställen är riktigt vass och en mycket mer naturlig uppföljare till ”Frost” än vad ”Eld” någonsin var, hade något gått förlorat på vägen.

Den ende jag vet som i motvind försvarat ”Eld” till döddagar är Hatpastorn själv. Tråkningarna från oss andra på grund av detta har ibland nått bibliska proportioner. Pastorn har dock en god teori gällande det minst sagt besynnerliga ljudet på plattan. Kan det vara som han påstår – att det hela orsakas av att den tillfälliga trummisen Harald Helgeson (vad hände med honom, egentligen?) slog mjukare än en sommarsmält mjukglass på trumvirveln vilket ”dolts” genom att dra upp ljudet på den till absolut max? Det skulle förklara hur det kan vara så sinnessjukt otajt men tajt på samma gång. Som en makaronipudding som bränts sönder och samman utanpå men bibehållit en vattnig och drypande konsistens inuti. Äh, ni fattar.

4. KATATONIA och mysteriet med de triggade baskaggarna.

Okej, vi ska ha en sak klart för oss. Av alla band jag känner till är nog KATATONIA det mest ryktesutsatta jag känner till. Inte nog med att jag själv hjälpte till att sprida ett falskt påstående gällande deras tidigare basist i ett tidigare inlägg – legenderna kring bandet i fråga har varit minst sagt våldsamma.

Därför utfärdar jag här en disclaimer. Enligt mycket säkra källor skall detta vara sant, men om så inte är fallet ber jag om ursäkt i förväg. Är det däremot på riktigt, är det vansinnigt roligt. Och om ni i bandet råkar läsa detta, var snälla och berätta för oss hur det egentligen ligger till.

Enligt utsago skall Jonas Renkse varit en tämligen usel trumslagare, vilket han själv också påpekat i en intervju med Close-Up från 1996. Detta skall ha föranlett att delar av trumspelet på debuten ”Dance of December souls” spelats in på ett högst oortodoxt vis. Då baskaggemarkeringarna blivit så otajta under sessionen bestämmer sig producenten Dan Swanö för att ta saken i egna händer. Bokstavligen. Inte genom att sätta sig på trumpallen och hamra lös, utan genom att trigga ett skrivbord för att sedan med två bläckpennor sätta ”baskaggarna” med några välplacerade dunkanden mot bordet ifråga. Om detta nu är sant – och jag väljer att tro att så är fallet, för det är roligare – har jag egentligen bara en enda fråga.

Varför inte bara programmera trummorna, eller låta Swanö dunka in allt på ett mer vanligt manér?

Ge mig svar.

5. STILLBORN och statskyrkan.

Nu är ju i och för sig STILLBORN ett band som rör sig lite i utkanten av vad den här bloggen normalt behandlar, men då skivan ”Necrospirituals” är ett av de bästa album som spelats in tar jag med den i alla fall. Dessutom är titeln på skivan kanske den fyndigaste ordvits som någonsin kläckts av en göteborgare. Och det säger en del.

Den kombinerade sångaren och basisten på just ”Necrospirituals” gick det likt KATATONIA en hel del rykten om. Hur mycket som stämmer vet ingen, men klart är i alla fall att när han lämnade bandet försvann också allt som var bra med det. Låtarna blev sämre, mystiken bleknade, sången blev fruktansvärd. För att inte tala om texterna.

Just lyriken på skivan är helt enkelt mästerlig. Vad som däremot kan vara svårare att utröna är vad de egentligen handlar om. Förvisso är en del av dem någorlunda rakt på sak, men när det gäller en bit som ”Flesh for Iesus” … ja, döm själva.

Underneath the sharpened scythe
Rich man call the cross
Run the gauntlet, noble son
Here’s flesh for Jesus

In the year of the hungry wolf
Bring us the head of the bourgeois whore
Headsman, headsman, feed the wolf
Breed the wolf

Preacherman shall burn
I shall bring you down below
There where evil dwells and grows
Take my hand now, do not fear

Follow me, my sinful dear
I shall bring you down below
There where evil dwells and grows
Take my hand now, do not fear
Follow me, my sinful dear

So, welcome down below
Where evil dwells and grows
Bow, your sinner
In the year of the fire

Efter att ha grubblat i bra många år över betydelsen hittade jag till sist en intervju med författaren, som hade detta att säga.

”Flesh for Iesus” handlar om att ifall Jesus kommer tillbaks skulle han vara på vår sida. Det vill säga att något som är farligt är att statskyrkan och religionen stelnar. Det är i så fall den totala ondskan.

Detta gjorde mig om möjligt mer konfunderad. Min fråga är därför: vad i all världen menas med detta?

Tack för kaffet.

/Heidenhammer