Hatpastorns likpredikan

Köld, mörker, manlig förkylning.

Det är dags att botanisera bland vinterbanden. Få saker är så black metal som just årstiden vinter. Har man inte stått och frusit arslet av sig iförd nitar, corpse paint och ljumskinfektionstighta jeans i en snöbetäckt skog på natten har man fan aldrig förstått storheten med black metal. Allt är dött och tyst. Till och med de nakna grenarna på träden ser ut som råa logotyper. Man dyrkar, man fryser, man hatar.

Innan jag dundrar igång med dagens agenda är det kanske några som undrar vart vårt ljudboksprojekt tagit vägen. Var lugna, del två och tre är inspelade. Det enda som är kvar att göra är att peta ihop några bildspel samt finjustera ljudet en smula. Såvida inget oväntat händer kommer del två på onsdag och del tre på söndag.

Så, då var det avklarat. Nu sätter vi oss på kälken och hamrar på bjällrorna.

VINTERLAND

Hej mitt vinterland, nu är jag här. Något som däremot INTE är här är VINTERLANDs uppföljare till ”Welcome my last chapter”. Jag vill minnas att det var stor MySpace-hype för några år sedan gällande detta album nummer två. Sedan vart det lika tyst som … ja, hela MySpace. Man undrar ju vad som hände.

VINTERLAND var en orkester jag inte brydde mig nämnvärt om när det begav sig. ”Welcome my last chapter” var en inte alls oäven historia, men på den tiden gick det tretton dugliga No Fashion-band på dussinet varpå det alstret aldrig riktigt fick fäste i min stereo. Logotypen var emellertid riktigt tjusig och skivomslaget likaså. Det jag mindes mest var att grabbarna härstammade från Kvicksund, en plats på denna jord jag inte har en aning om vart den ligger. Om VINTERLANDs skiva kom lite i skymundan på 90-talet var det helt andra bullar i mitten på 2000-talet. Oj, vilket tjat det var om denna giv. Spana in de lyriska recensionerna på metal-archives om ni inte tror mig. Jag trodde verkligen att grabbarna skulle smida medan järnet var varmt, men den där andra plattan verkar lysa med sin frånvaro. Kommer det att komma något nytt från VINTERLAND? Tja, den som lever får se. Innan jag släpper VINTERLAND måste jag göra en exorcism på min inre göteborgare:

Skulle inte VINTERLAND släppa en ny skiva?

Jo, men jag tror intresset var SVALT, så de lade den på IS.

Hur kan IMMORTAL släppa skiva efter skiva som handlar om snö utan att få slut på idéer?

Tja, ämnet är ju ganska VITT.

Stämmer det förresten att Abbath fick sova ute hela vintern?

Ja, han hade ju tappat sitt ID-KORT.

Fan, den där Vintersorg har bra tryck i rösten.

Absolut, han har SNÖS-LUNGOR.

MIDVINTER

På tal om uppföljare som dragit ut på tiden måste man ju nämna MIDVINTER. Jag har tjatat om detta band på senaste så vi behöver inte gå in något djupare på detta. Ni som missat ”At the sight of the apocalypse dragon” bör dock ge er själva en lavett för den är inte alls dum. Något som däremot är dumt är WordPress och deras usla bildfunktion så nu måste jag ordbajsa i en halv evighet för att inte VINTERSORG-bilden ska flyta ihop med texten ovan.

Kom igen WordPress, släpp sargen.

VINTERSORG

Jag minns att jag fnissade när jag fick veta att VINTERSORG var ett namn tagit från Margit Sandemos böcker om isfolket, sedan kom jag på att man i sin ungdom hade ett uruselt dark ambient-projekt med lyrik på orchiska och då kändes det inte lika kul. Eller jo … det är fortfarande skitroligt. VINTERSORG har jag en minst sagt udda relation till. Under gymnasietiden lyssnade jag mig fördärvad på EPn ”Hedniskhjärtad” och fullängdaren ”Till fjälls”. Det var jag inte ensam om då herr Hedlund måste ha sålt helt kopiöst med skivor i slutet på 90-talet. Främst här i Norrland tror jag. ”Ödemarkens son” var helt OK men jag kände inte samma begeistring, sedan rann som allt ut i sanden. Jag tror inte att jag har lyssnat på de tre första alstren på säkert tio år vilket är mycket märkligt. VINTERSORG är med andra ord ett av få band jag vuxit ifrån när det kommer till extrem musik. Jag kan utan någon sorts form av skam i kroppen rota fram en gammal MORTIIS-platta och lyssna på från pärm till pärm, men VINTERSORG-plattorna står mest bara och dammar. Mycket konstigt. Jag har dock lyssnat på allt Hedlund släppt efter ”Ödemarkens son” och det föll mig som inte på läppen. Jag uppskattade aldrig den nya inriktningen gällande lyriken och sedan tycker jag att sångslingorna inte var lika minnesvärda. ”Orkan” var dock ett steg i rätt riktning, men magin jag kände i tonåren är som borta. Jag kan vara ute och nekrocykla, men jag tror att det är fler som känner så.

VINTERKRIG

Stockholmsbandet VINTERKRIG har lyckats med konststycket att radera sig fullkomligt från metal-archives. Det jag minns är att någon eller bägge av Mendez-bröderna tröskade i detta projekt samt att de spelade förband åt bland annat NAGLFAR när det begav sig. Efter lite efterforskningar hittade jag deras gamla MySpace-sida:

https://myspace.com/vinterkrig/music/songs

Man har ju hört värre, varför gick de igenom besväret med att utplåna sin existens på metal-archives? Är det någon i läsekretsen som vet varför? Uppskattar man VINTERLAND kan man lika gärna göra detsamma med VINTERKRIG. Om VINTERKRIG skulle vara en maträtt skulle de vara en smörgåstårta. ALLT som har med 90-talet är med. Svensk lyrik, slingor till förbannelse, lite jamande flickvänssång, spridda syntar, kacklande skrik, mässande mansröster, hysteriska arrangemang. Allt. Hade jag hört detta 1996 istället för 2006 hade jag kissat på mig och dyrkat så hårt att jag utvecklat mjäll, whiplash och hälsporre. Nu sitter jag mest och tänker tillbaka på svunna tider då det var kul att repa sju dagar i veckan och skriva musik vart man än befann sig.

VINTERRIKET

Detta var en fälla jag aldrig klev i och det tackar jag min olyckliga stjärna för.  VINTERRIKET är ett projekt av och med Christoph som höll i Neodawn Productions. Vi snackar dark ambient av hopplösaste sort. Däremot brukar skivorna vara snygga och bandnamnet är ju uppenbarligen en gillande nick åt GEHENNAs braklåt med samma namn. VINTERRIKET har släppt minst en miljard plattor och även om jag inte äger någon skiva med dem nu vet jag att innan jag dör kommer det att ha letat sig in minst fem plattor i samlingen. Detta är ett typiskt band som man köper skivor med när man står och är kraftigt salongsberusad på en grym festival någonstans i Östeuropa. När man sedan kommer hem och slår på eländet brister man ut i en svordomsharang av sällan skådad kaliber. Det är lite så jag byggt upp min inte alls oangenäma GRAVELAND-samling. Man står där och bläddrar och intalar sig själv att detta kommer att bli rena guldet. Guldet blev till sand. Eller guldet blev till Härnösand som jag brukar säga till Heidenhammer. VINTERRIKET, passa er.

VINTERKAOS

Svenska VINTERKAOS har jag aldrig hört, bandnamnet har dock roat mig så det räcker och bli över. Är inte ordet ”vinterkaos” ett ord helt påhittat av kvällstidningarna? ”Nu kommer vinterkaoset – se hur det drabbar dig” och ”0,2 cm snö – hela Skåne ligger i ruiner – Se hela vinterkaoslistan”.  Då undertecknad aldrig hört VINTERKAOS är det svårt att säga bu eller bä gällande musiken. Namnet är dock hysteriskt.

VINTER

Borde inte DSBM-scenen kapitalisera på denna dystra årstid? Jo, vi har ju exempelvis svenska KYLA som senare blev HYPOTHERMIA. COLDWORLD borde väl räknas de med.  Det finns säkert flera. Däremot vill jag fokusera på mexikanska VINTER. Jo tack, mexikansk DSBM med ett bandnamn som är VINTER. Ni läste helt rätt.

Jösses amalia.

Mexikanerna släppte 2012 en EP vid namn ”My path to depression”. Denna CD-R är limiterad till trettiotre exemplar så jag antar att de borde ha lite drygt tjugo plattor kvar om det är någon som är intresserad. Till min stilla irritation var det inte så jävla genomuselt som jag önskade. De följer genrens ABC till punkt och pricka så nytänkandet är noll, men i grund och hårbotten rör det sig om söt black metal med ylande sång. Varken mer eller mindre. Ljudet är helt OK och man kan inte klaga på spelskickligheten. Mitt tips är att ni kollar in titelspåret om ni är inne på dylik musik.

http://vintermx.bandcamp.com/

SKÖG AV VINTER

Vi avslutar med dessa britter som säger sig spela blizzard metal och enligt uppgift ska de bara spela in musik när det snöar. Vi kan ju bara önska att det blir milda vintrar i England i fortsättningen. I sättningen finner vi bland annat Skogmannen, Svanhildr och Lord Forneus.  Tidigare medlemmar är Nordavind och Orvar(!). Är det bara jag som anar oråd? Jag försökte verkligen rota fram hur SKÖG AV VINTER egentligen låter men gick vilse i det helvetiska gytter som kallas Lord Forneus sidoprojekt. Tänk er brutale Bob fast brittisk dark ambient/black metal av tröttaste sort. Inte ens jag orkar börja nysta i den röran.

Märkte ni hur jag lite fiffigt bara gick igenom band som har den svenska stavningen av ordet ”vinter” istället för den engelska varianten ”Winter”? Det beror på att det finns närmare tvåhundra grupper som heter något med ”Winter”. Den snöhögen tänkte jag sätta spaden i någon helt annan gång.

På återseende.

/Hatpastorn

This entry was posted on 11 november, 2013 at 5:38 e m and is filed under Hatpastorn botaniserar.. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.