Man sitter på jobbet, loggar slentrianmässigt in på Facebook, ser att inkorgen lyser ilsket röd. Öppnar meddelandet …
Plötsligt exploderar hela universum.
Power metal är en mycket tvivelaktig genre, det behöver vi inte gå in närmare på. Det vi däremot ska göra är att förkovra oss i brittiska NEONFLY. Det musikaliska skiter vi i, de är helt bedrövliga, det är detta bandfoto som måste dissekeras och det nu.
Längst till vänster har vi en vit man med så kallade ”dreadlocks”. Jag har inte tänkt speciellt mycket på detta hårmode förutom att jag i regel tycker det ser ut som skit, men tydligen finns det en hel folkrörelse som är emot fenomenet vita män i dreadlocks. Det tycker jag är sunt. Sök på ”white guys with dreadlocks” på Google och ni hittar allt från topplistor till svavelosande öppna brev. Mycket underhållande. Denna bleka britt kombinerar sina flottlockar med den klassiska hårdrocksdimman: de där slitna små hårstråna som ser ut som en blandning av en gloria och dödlig gas i motljus. Linnet är slitet, armbandsuret chockerande ynkligt. Watch out. Vi har en värsting på språng. Ordet ”värsting” får mig förresten alltid att tänka på filmen Stockholmsnatt. När Paulo Roberto beskriver en dam som ”ett stycke värsting” uppstår en komik som bara kan toppas av gladidioten som säger ”Dé é luuuuuunch”.
Bakom Bob Marley med leukodermi har vi två meter dumheter i form av Ross från TV-serien Vänner i en rasande legofrisyr. Anledningen till hans kärva uppsyn beror troligen på att han satt en PlayStation 2-dosa i halsen. Om jag inte misstar mig skymtar jag även ett mäktigt vargtandssmycke. När blicken söker sig nedåt upptäcker vi att han har så tighta byxor att fingrarna helt enkelt försvunnit in i ett svart hål av vanära. Något som aldrig upphör att vara roligt är när Ross klär ut sig till ett bältdjur då tomtedräkterna är slut. Avsnittet då han hittar sin gamla synt är rätt kul det med även om just den episoden primärt får mig att tänka på GRIM från Västervik. Det absolut roligaste avsnittet av Vänner är dock när Ross börjar spela i bandet NEONFLY. Jösses vilka äventyr de lirarna är med om alltså.
Snubben med fjäderboa, dataanimerad hy och tuschpenneskägg påminner även han om någon. Kan det vara en femhundrakronorsversion av gaphalsen från RED HOT CHILI PEPPERS måhända? Jag tror det. Blicken säger ”död fisk” men tassarna som smeker nassarna säger ”ta mig”. Det var längesedan vi pratade om karaktären Mr Manrape här på Hatpastorns Likpredikan. Jag antar att det är han som står bakom kameran och svettas testosteron. Redo att kliva in och göra stjärtsylta av de här killarna.
Oh lala, vilket dekolletage! När man stirrat sig mätt på urringningen är det lätt att blicken rör sig västerut och vad finner vi där? Jo, en rostatuering. Naturligtvis. Om power metal vore en kroppsdel skulle det vara den här snubbens torso. Jag vet att det är ohyfsat att blänga på någons pattar och bara vi höjer blicken och spanar in ansiktet så …
Nu är jag noll procent ironisk. Är det bara jag som tycker det ser ut som en tjej som tejpat fast skägg i ansiktet? Vilken konstig stämning det blev.
Sist ut har vi valfri HECATE ENTHRONED-medlem utan corpse paint som med sin vördnadsbjudande snedbena försöker blidka Mr Manrape med en handfull sviskonpastiller. Det går rådåligt.
NEONFLY. Det är power metal det.
På återseende.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 