Om någon i läsekretsen funderar på att starta ett band. Skaffa ett bandnamn på ”J”. Då slipper ni trängas i skivhyllorna. När jag ögnade igenom samlingen så fanns det få band som jag egentligen hade någon lust att skriva om. JUMALHÄMÄRÄ är ju lite festliga då någon i bandet tyckte det var en bra idé att lappa fast en dildo i pannan inför en livespelning. Den enhörningen hade jag gärna sett. I övrigt är deras ”Resignaatio” som släpptes 2010 inte alls så tokig. JUDAS ISCARIOT tänker jag absolut inte prata om idag. Det blir en längre specialare i framtiden, tro mig, det bandet har kommit undan lindrigt. JOYLESS faller inom samma kategori som JUDAS ISCARIOT, här räcker det inte med någon blänkare. Som sagt, det var ganska tunnsått på intressanta band på den här bokstaven.
Heidenhammer kom senare på besök och vi diskuterade länge om band på ”J”, dock utan att komma fram till något vettigt. I vild desperation började vi söka efter band för att se om det var något uppenbart vi missat.
Då fann vi det.
JOTUNGHEIM från Ryssland.
JOTUNGHEIM släppte bara en EP, ”Путь в Сваргу”, från 2008. Det är lite oklart om detta var ett soloprojekt, men jag tar för givet att Iscariot sköter rubb och stubb själv. Det låter då som det.
På bandfotot kan vi beskåda en riktig brakryss med en legendarisk problemlugg. Iscariot kan vara allt mellan 12 och 50 år gammal. Det är som svårt med ryssar ibland.
Musikaliskt rör det sig om nonchalant pagan black metal med spännande basgångar och stor underhållningsfaktor. Det som är så underbart är att ju längre musiken går, desto sämre spelar han så mot slutet är det svårt att inte kvida fram ett hest gubbskratt. Samtidigt är det ganska catchy.
JOTUNGHEIM är ett solklart exempel på lökiga band som gör mig på bra humör.
Vi kör ”Огонь Перуна”. Den har som allt. Låten inleds med ett stämningsfullt gitarrplink som doftar en smula polska FULLMOON (”Carpathian windspirit”) för att sedan urarta totalt i en härva av desperata trummor, kacklande sång, dagcentergitarrer och ansvarslösa basgångar. Trots detta är det omöjligt att inte sitta med ett vargflin och förnöjt knäppa med fingrarna.
Det blev som sagt bara en EP med JOTUNGHEIM. Det var nog lika bra.
På återseende.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 