Jag (mar)drömde inatt att jag tittade på en halvtimmeslång propagandafilm som fackorganisationen LO gjort i samarbete med den vansinniga människan Staffan Hildebrand. I huvudrollerna fann jag både Jerry Williams och Joey Tempest. Allting var verkligen egendomligt och sådär David Lynch-surrealistiskt som bara drömmar kan vara.
Ett problem.
Filmen finns på riktigt.
Jag anar att många av er redan sett On The Loose från 1985, men jag hade lyckats undvika den ända tills Heidenhammer tvingade mig att se den två gånger på raken. Maken till märklig rulle har jag inte sett på evigheter och då är jag ändå liraren som för en vecka sedan med egna pengar glatt betalade för en DVD-utgåva av Aliens VS Avatars. Filmen, On The Loose inte Aliens VS Avatars även om det hade varit ganska hysteriskt, handlar om en hopplös människa vid namn Peter som jobbar som svetsare. Med ”jobba” menar jag att han inte kan utföra någonting utan att ställa till med en smärre undergång, en av höjdpunkterna är när han lyckas bränna Jerry med svetsen. Denna Peter, spelad av Thomas Fryk, är tillsammans med en tjej vid namn Nina och han är en lika god pojkvän som han är svetsare. EUROPE ska komma och spela i staden och Peter är både peppad och sjukligt svartsjuk då Nina har ett osunt förhållande till Joey Tempest. Mellan raderna kan man läsa att Joey har ”Rocked the night” med Nina vid ett tidigare möte. Joey Tempest är för övrigt så självgod i filmen att han får ärkesvinet Karlsson på taket att framstå som en komapatient. Nina och Peter går på konserten, allt spårar ur och Peter hamnar i bråk. Utan att förhäva mig kan jag påstå att slagsmålsscenerna inte direkt är i John Woo-klass. Vår hjälte har nu inte bara skämt ut sig på jobbet upprepade gånger, han har även ställt till det med Nina samt med världsstjärnorna i EUROPE. Hur löser då sig dessa problem? På jobbfronten håller Jerry Williams ett brandtal för Peter om fackföreningarnas förträfflighet och han brister även tidigare i filmen ut i sång. Enligt Heidenhammer ställde Jerry Williams upp gratis på ett villkor och det var att han ville sjunga ”Working class hero” från pärm till pärm. Det fick han och detta är ett typexempel på när det engelska uttrycket ”Mindblown” inte alltid räcker till. Jerrys tal får dock Peter på bättre tankar, men jag antar att han i framtiden fortfarande kommer att utsätta sina arbetskamrater för direkt livsfara genom att bara finnas till. EUROPE sluter han fred med genom att laga deras turnébuss som lite lägligt brakat ihop. Joey berättar då för Peter vilken bra tjej han har och vips har Peter och Ninas förhållande lappats ihop. Dock bör jag tillägga att Joeys attityd under det samtalet inte känns helt OK. Medan jag skämskuddade mig igenom spektaklet fick jag upp sinnesbilder av Joey och Nina som fick A Serbian Film att framstå som en lättsam bagatell. Filmen slutar med att Peter står i snömodden och kollar när EUROPE far iväg i sin turnébuss samtidigt som ”On the loose” spelas på högsta volym.
Just. Wow.
Här är filmen i sin helhet så ni kan uppleva den själva. Ta fram chipsen, läsken och numret till doktor Kevorkian och kör hårt.
Kevorkian dog tyvärr 2011 så jag tror en signal till Philip Nitschke passar bättre.
Jag skulle kunna gå an i evigheter om Staffan Hildebrands uselhet i allmänhet och On The Loose i synnerhet, men vi måste dra en gräns någonstans. Nu kanske uppmärksamma läsare undrar varför jag yrar om EUROPE när jag i vanliga fall skriver om svartmetall. Det ska jag tala om. När Heidenhammer visade mig denna cineastiska vederstyggelse väcktes en idé om att dubba om den här filmen och låta den handla om något helt annat. Typ att OLD MANS CHILD kommer till staden och att Peter, i vår version känd som Emperor Nightnoctum, hamnar i helt andra trångmål. Tanken var … ja, god var väl att ta i men det fanns potential till något riktigt efterblivet. Problemet var som vanligt tidsbrist även om jag önskar att vi skulle kunna ro ihop projektet i framtiden bara man lyckades få tid att plita ihop ett bra manus. Dock har filmen fastnat i mitt medvetande så jag var helt enkelt tvungen att skriva någonting om den innan jag kollapsade. Därav detta inlägg.
Jag önskar av hela mitt väsen att LO gör en ny propagandafilm i samma klass. Jag har en hel del spännande uppslag. Vad sägs om en film om den unge och förvirrade asfaltsläggaren Hansi som tillsammans med sin flickvän Berith väntar på att SABATON ska komma till deras hemstad Sunne för att riva av en hejdundrandes show. Mellan låtarna står vokalisten i pilotbrillor och skottsäker väst och propagerar för sänkt A-kassa. Sedan spelar de ”Carolus Rex”-plattan från pärm till pärm samtidigt som ungdomarna står och fistbangar utan en tanke på morgondagen.
Eller vänta, den filmen har ju redan gjorts.
Åsa-Nisse Flyger I Luften.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 