I grund och botten var det tänkt att Dr Panzram skulle presentera en film där han radade upp de tio sämsta introsnuttarna som någonsin hamnat på en inspelning. Då den deadlinen passerades för cirka sex månader sedan kölhalar jag nu det projektet och presenterar härmed dessa intron under fanan ”Avgrundslika introduktioner”. För att suga på karamellen så bjuder vi på ett intro åt gången, på så sätt finns det möjlighet att ösa på med lite sköna anekdoter om banden som ställs mot väggen.
Att en platta börjar med ett intro är långtifrån ovanligt. Att ett album startar med ett bra intro är däremot mera sällsynt. Oftast brukar man lyssna på det första gången man hör skivan för att sedan i all evighet instinktivt hoppa till låt två. Inom extremmetallen har det länge varit praxis med fantasilösa ljudkollage där allehanda oljud blandas med någon i bandet som vrålar demonnamn. Ett koncept som snabbt blir tröttsamt. Vi har även gott om akustiska gitarrer och vindsyntar. Åskknallar och ugglor. Trumpeter och myskoxar.
Ni fattar poängen.
Då som då bjuds vi emellertid på artister som anser att en liten teaterföreställning är det bästa sättet att öppna en skiva med, och det är här den ofrivilliga humorn står som spön i backen.
Det första introt som ska dissekeras är ett verk signerat det gamla Kalmarbandet DAWN OF THE OBSCENE. Dessa lirare var kända för tre saker. Ett, de hade mystiska kopplingar till SPAWN OF POSSESSION. Två, de uppfann ”perkulator-grindet”. Denna trumstil går ut på att man stämmer upp virveln till max och har en trummis som inte orkar spela så snabbt som de andra i bandet vill. På så sätt uppstår ett ljud som låter exakt som en gammal puttrande kaffekokare. Denna teknik utnyttjades till fullo på deras tredje släpp ”Repentagram”, en produkt som är så obskyr att den inte ens finns nämnd på metal-archives. Tre, deras intro på EP:n ”Inversion”.
Introt…
Herre Satan giv mig styrka. Låt intigheten komma och utplåna hoppets tyranni.
Enligt uppgift ska alla i bandet, utom sångaren som var upphovsman bakom detta elände, ställt sig tvivlande till att ha med detta på plattan. Uppenbarligen var näktergalen större och starkare än de andra för introt kom med och vilket intro sedan. Att ingen satte ner foten och riskerade stryk är för mig totalt obegripligt. ”Inversion” är i övrigt en helt OK death metal-giv där tidiga DEICIDE stått som mall. Tyvärr tappar alstret all form av värdighet efter man tvingats genomlida en introduktion så avgrundslik att man vill piska sig själv med färgglada schalar tills man slutar att andas.
Det vi snart kommer att få avnjuta är ett skådespeleri av yttersta toppklass där sångaren och hans flickvän/syrra/morsa/tremänning/gud vet vad verkligen ger järnet. Vokalisten har rollen som satanisk übermensch medan den arma tösen har rollen som kristet offer. Medan ni håller tillbaka skrattattackerna kan ni lokalisera vilka klassiska skräckfilmer som de fullständigt ogenerat stulit repliker från. Deras engelska uttal måste även det kommenteras. Minns ni det där svenska fruntimret som pratade tyska på outrot på SORHINs makalösa album ”Apokalypsens ängel”? Tänk er den inlevelsen och språkkunskapen fast på svengelska.
God jul önskar livet.
Här kommer den. DAWN OF THE OBSCENEs klassiska intro som de listigt och uppfinningsrikt döpt till ”Intro”.
Vad grodan Boll gör på skivomslaget vet ingen.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 