Avgrundslika introduktioner. Del 1.

I grund och botten var det tänkt att Dr Panzram skulle presentera en film där han radade upp de tio sämsta introsnuttarna som någonsin hamnat på en inspelning. Då den deadlinen passerades för cirka sex månader sedan kölhalar jag nu det projektet och presenterar härmed dessa intron under fanan ”Avgrundslika introduktioner”. För att suga på karamellen så bjuder vi på ett intro åt gången, på så sätt finns det möjlighet att ösa på med lite sköna anekdoter om banden som ställs mot väggen.

Att en platta börjar med ett intro är långtifrån ovanligt. Att ett album startar med ett bra intro är däremot mera sällsynt. Oftast brukar man lyssna på det första gången man hör skivan för att sedan i all evighet instinktivt hoppa till låt två. Inom extremmetallen har det länge varit praxis med fantasilösa ljudkollage där allehanda oljud blandas med någon i bandet som vrålar demonnamn. Ett koncept som snabbt blir tröttsamt. Vi har även gott om akustiska gitarrer och vindsyntar. Åskknallar och ugglor. Trumpeter och myskoxar.

Ni fattar poängen.

Då som då bjuds vi emellertid på artister som anser att en liten teaterföreställning är det bästa sättet att öppna en skiva med, och det är här den ofrivilliga humorn står som spön i backen.

Det första introt som ska dissekeras är ett verk signerat det gamla Kalmarbandet DAWN OF THE OBSCENE. Dessa lirare var kända för tre saker. Ett, de hade mystiska kopplingar till SPAWN OF POSSESSION. Två, de uppfann ”perkulator-grindet”. Denna trumstil går ut på att man stämmer upp virveln till max och har en trummis som inte orkar spela så snabbt som de andra i bandet vill. På så sätt uppstår ett ljud som låter exakt som en gammal puttrande kaffekokare. Denna teknik utnyttjades till fullo på deras tredje släpp ”Repentagram”, en produkt som är så obskyr att den inte ens finns nämnd på metal-archives. Tre, deras intro på EP:n ”Inversion”.

Introt…

Herre Satan giv mig styrka. Låt intigheten komma och utplåna hoppets tyranni.

Enligt uppgift ska alla i bandet, utom sångaren som var upphovsman bakom detta elände, ställt sig tvivlande till att ha med detta på plattan. Uppenbarligen var näktergalen större och starkare än de andra för introt kom med och vilket intro sedan. Att ingen satte ner foten och riskerade stryk är för mig totalt obegripligt. ”Inversion” är i övrigt en helt OK death metal-giv där tidiga DEICIDE stått som mall. Tyvärr tappar alstret all form av värdighet efter man tvingats genomlida en introduktion så avgrundslik att man vill piska sig själv med färgglada schalar tills man slutar att andas.

Det vi snart kommer att få avnjuta är ett skådespeleri av yttersta toppklass där sångaren och hans flickvän/syrra/morsa/tremänning/gud vet vad verkligen ger järnet. Vokalisten har rollen som satanisk übermensch medan den arma tösen har rollen som kristet offer. Medan ni håller tillbaka skrattattackerna kan ni lokalisera vilka klassiska skräckfilmer som de fullständigt ogenerat stulit repliker från. Deras engelska uttal måste även det kommenteras. Minns ni det där svenska fruntimret som pratade tyska på outrot på SORHINs makalösa album ”Apokalypsens ängel”? Tänk er den inlevelsen och språkkunskapen fast på svengelska.

God jul önskar livet.

Här kommer den. DAWN OF THE OBSCENEs klassiska intro som de listigt och uppfinningsrikt döpt till ”Intro”.

Vad grodan Boll gör på skivomslaget vet ingen.

/Hatpastorn

32 svar till “Avgrundslika introduktioner. Del 1.”

  1. Fan vad trött jag blir…

  2. oj. Sorhin-donnan framstår ju som en ny Ingrid Bergman i jämförelse

  3. När det kommer till konstiga intron tänker jag bara på det förlöjligade och bespottade djungeltjosanet Temperance hade på debutdemon Hypnoparatized eller vad den nu hette.

  4. Nej. För allt som är oheligt, nej.
    ”Att hata allt mänskligt liv”

  5. Erik *void* Says:

    Hahaha!!
    Menar dom verkligen allvar? En del dödsband gör ju ibland saker med ”glimten i ögat”.

  6. Vafan! Jag får Resident Evil-vibbar.

    Har du nåt exempel på perkulator-grinden förresten? Låter mkt spännande!

  7. Så kan det gå när man är för snål för att licensiera fem sekunder ur en sjuttiotalsskräckis.

  8. Alltså, detta fick mig att börja skriva ett brev till utbildningsministern och be honom att förbjuda roliga timmen i lågstadiet. Detta måste ju börjat som en pjäs där resten av klassen, sittandes i spice girls-magtröjor, önskat att klockan kunde bli 3 snabbare. Men så såg jag jan björklunds tryne när jag googlade upp mailadressen för nämnda minister och blev tröttare och gick och lade mig i fosterställning jämte sängen.

    Sorhinbruden får alltid min hjärna att slå knut på sig själv, hur kan man inte satt stopp för sig själv i det läget?

  9. Fantastiskt! Lysande! Det där skrattet ska rippas och användas till telefonsignal!

  10. Det där var ju bara jobbigt. Hujedamej.

    Det bästa introt i metal finns på Testaments death metalgiv.

  11. ”We are all animals my lady” 🙂

    Det här hade suttit som en smäck på en förfest, haha.

  12. Shit! Hade förträngt det där introt. Bävar inför resten om det här var någon sorts mjukstart.

  13. Tappade just lusten att leva

  14. Fy fan, det är så dåligt att det gör ont i kroppen…

  15. Känner mig illamående…

  16. Níðhöggr Says:

    Allt för ofta blir man påmind om att 99% av all black/döds är skriven och framförd av blyga rollspelsnördar som får ligga för lite.

  17. Fan va bra, ser redan fram emot nästa intro.

  18. Dialogen är delvis en ”adaptation” från ”Legenden – Mörkrets härskare” (1985) med Tom Cruise i gyllene fjällpansar:

    http://www.imdb.com/title/tt0089469/quotes?qt=qt0408158

  19. Vilken jävla ångest man får i hela kroppen av det här. Våldtäkt av hederliga fantasyeposet The Legend tillika. Skam skam skam!

  20. disintegration Says:

    :O

  21. introt (eller i värsta fall outrot, minns ej…) på plattan med svenska Decameron är ett ”mästerverk”. Råkade höra detta på en fest där även bandmedlemmar var med. Skrattade minst en kvart. Kunde inte glömma slutorden i poesin som pratades ”…jag är mörk, jag är mööööörk”. Va faaaan!!!! LOoooooOOL

  22. Maniak Nekrogoat Says:

    Är det någon här som kanske kan kasta lite anti-ljus över en frågeställning som länge förbryllat mig? Ta en titt på dessa bilder:

    och tala om för mig om det där bandet är på riktigt. Jag har ingen aning om vilka de är, men de ser ut som tre japanska dvärgar med mer spikar än Frost sett under hela sin karriär, dessutom med spretigarare och ondare corpse paint än honom.

    Jag gillar dessutom kombinationen igendragen skinnjacka + nitbälte runt midjan + skinnbyxor så tighta att de ser ut som spandex. Killen (?) med Shane Embury-hår, hängiga blåjeans och något som liknar en grön manpurse måste vara trummis, det sätter jag en femma på.

    Men men, jag MÅSTE bara få veta vilka detta är, och framför allt hur de låter!

  23. Sägar bara church of satan haha. Good old lavey satanister

  24. panzerknakker Says:

    Hämta sjalarna, jag behöver piskas…

    Jag mår fan illa.

  25. panzerknakker Says:

    Hämta de färgglada sjalarna, jag behöver piskas efter detta…

    Jag mår illa… på riktigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: