Grundtanken var att sända det andra avsnittet först, det tredje som tvåa och sedan avsluta denna trilogi av svavelosande personangrepp med det första.
Givetvis blev inte det tillräckligt omständigt.
Näst på tur kommer jag nämligen att lägga upp det första avsnittet så ordningen blir nu två, ett, tre. Tycker ni det här är rörigt så är det ingenting i jämförelse med låtlistan på BATHORYs ”Requiem” som någon pellejöns på Black Mark Productions valde att trycka i bokstavsordning på baksidan av albumet. Som tur är behöver man inte lyssna på just den plattan varje dag. Det jag själv minns var att den rätta låtordningen stod på själva CD-skivan. Tack vare detta intressanta grepp var man tvungen att ta ut möget ur spelaren varje gång man undrade vilken låt som spelades. Smart.
Då kvällens avsnitt av ”Förintelseförsamlingen pratar allvar” bitvis är minst lika obegripligt som mitt val av publiceringsordning ska jag försöka förklara vad som egentligen händer när vi sitter i Tyskland och orerar.
Det börjar med att vi diskuterar spelningen med kanadensiska MONARCH. Inga konstigheter där. När det väl är dags att diskutera BETLEHEMs bedrövliga liveframträdande så kan det hjälpa med en viss förklaring. På festivalen gick det ett rykte att sångaren i hyfsat överskattade KATHARSIS skulle agera frontman. Av någon outgrundlig anledning fick det mig att tro att detta skulle vara positivt. Utan att överdriva är det bara FORGOTTEN TOMB som tråkat ut mig mer när jag stått i publiken och kämpat mot impulsen att bara gå tillbaka till hotellrummet och göra något betydligt vettigare. Exempelvis lukta sig själv i handen eller koka ett ägg. Det visade sig förresten efteråt att det inte var KATHARSIS-mannen som sjöng utan någon annan supertalang med utstrålning och scenpersonlighet som stuvad spenat. Ska jag vara helt ärlig minns jag inte ens vem det var. Heidenhammer eller Dr Panzram kanske minns så de får berätta det i kommentarsfältet.
Det sista partiet av denna svartmetallversion av Gilmore Girls behöver dock den största förklaringen. Något som alltid roar mig på festivaler är att iaktta det senaste modet hos festivalpubliken. Feta grekcyprioter i jazzbyxor i all ära, men den senaste trenden att klä ut sig till SHINING-Niklas är nog ändå det konstigaste jag skådat. Jag vet inte hur många personer det var på Under The Black Sun som såg EXAKT ut som herr Kvarforth. En av dessa kloner gick runt, och jag skämtar inte nu, och bad fullständiga främlingar att gissa vem han liknade. När de stackars ovetande personerna svarade att han såg ut som Niklas nickade den sinnessjuka tysken nöjt och fortsatte genom natten iförd bandana, t-shirt med avklippta armar och cargopants. Det är det fenomenet Dr Panzram försöker beskriva, men uppenbart skärrad av situationen kommer han inte riktigt till någon poäng.
Ja, det var väl det. I det sista avsnittet som kommer att publiceras här framöver kommer vi bland annat få se när jag och Heidenhammer hamnar i handgemäng över tycke och smak gällande en viss skiva, samt hur jag utan större framgång försöker koppla samman BEHERIT med TV-serien Tre Kronor.
God natt.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 