Vissa artiklar skriver sig själva. I regel tar ett inlägg mellan en halvtimme och två timmar att författa och då går den mesta tiden åt att vänta på att WordPress ska fungera på ett tillfredsställande vis. Det finns exempelvis mycket goda skäl till att denna sida inte direkt är proppfull med bilder. ANAL CUNT sammanfattar faktiskt det mesta av problematiken i deras stora hit ”Technology is gay”. I fallet OVERDETH har det skrivits, skrotats, omarbetats, kastats och så vidare i månader. Ett tag funderade jag faktiskt på att göra en film där Förintelseförsamlingen helt enkelt bara lyssnade på den legendariska given ”King Arthurs final battle” och diskuterade vad vi hörde. Lite som ett debattprogram fast inte alls.
Nu är det i alla fall dags att ta tjuren vid hornen. Den här karamellen har jag sugit på så länge att jag fått elefanthud i hela gommen.
Sagan börjar med att jag en vacker dag för länge sedan fann ett mystiskt paket i brevlådan. I detta välinslagna bylte som skickats av en högst sympatisk person från läsekretsen låg OVERDETHs ”King Arthurs final battle”. Glad i hågen vandrade jag med bestämda steg till stereoanläggningen och fantiserade om hur fantastiskt rolig den här skivan skulle vara. Min grundtanke var att skriva en artikel där jag jämförde WYVERNs ”The ancient sword”-demo med OVERDETH, en titanernas kamp om ni så vill. Detta var en kanonidé på papperet, men sedan kom den lilla detaljen att jag inte hade hört OVERDETH innan och var helt oförberedd på den totala katastrof som vällde ut ur högtalarna. Med hakan nere vid marken stod jag och försökte få någon sorts form av kontroll över min livssituation och när huskatten och Hatpastorinnan kikade in i vardagsrummet med höjda ögonbryn kunde jag inte annat än att kommunicera med ett tafatt kroppsspråk och enstaviga ljud. Jag kände mig smutsig och ska sanningen fram skulle det varit mindre pinsamt om jag blivit påkommen med att sitta och titta på brasiliansk fjärtporr.
Sådan här musik existerar bara i sjuka människors fantasi.
Jämförelsen med WYVERN var bara att skrota, mycket kan man säga om WYVERN men de har ändå något som liknar låtar på sin klassiska demokassett ”The ancient sword”. Nästa idé var att göra som med VITHATTEN, avsätta en hel vecka till projektet ifråga och verkligen gå till botten med saker och ting. I fallet OVERDETH räcker det dock inte med en vecka utan jag sjösätter idag en artikelserie som är tänkt att avslutas lagom till jul. Med andra ord, bered er på att OVERDETH kommer att dyka upp likt en oinbjuden gäst den närmaste tiden.
Efter min första genomlyssning av ”King Arthurs final battle” surrade en hel del frågor i mitt huvud och många av svaren har jag inte ens kommit i närheten av att svara på än idag. I panik hörde jag av mig till Jonas Granvik för att kolla om han hade någon saftig information att bjuda på. Enligt mycket säkra källor, hör du det Jonas, skulle han nämligen ha det. Hans snabba och tyvärr alltför korta svar blev att han inte mindes någonting och att jag istället skulle höra av mig till BULLET-Hampus. Jag känner ingen som heter Hampus och inte heller någon som spelar i BULLET. Det närmaste jag kommit de grabbarna är att jag passerade dem utanför ingången till ett spelställe i Luleå tidigare i år. Skulle en vilt främmande människa som går under namnet Hatpastorn skicka ett brev till mig som innehöll obekväma frågor om OVERDETH skulle jag radera brevet, gå under jorden och lyssna på rysk Internetradio tills faran var över. Hampus, om du mot all rimlig förmodan läser detta. Gör din röst hörd. Du behöver inte vara rädd.
Nästa veteran till rakning som jag misstänkte kunde sitta inne på några svar var Daniel Ekeroth. Han hade inte heller någon information om OVERDETH, men däremot ett par sköna anekdoter om DARK FUNERAL och ENTHRONED. Något jag tänkte bjuda på vid ett senare tillfälle.
Det enda jag hade att gå på var ren grundkunskap som att en viss Mikael Garcia, upphovsmannen bakom eländet, tydligen är en hyfsat bisarr figur. Enligt legenden skulle han blivit utslängd ur MEGADETHs fanklubb då han i berått mod hävdat att Dave Mustaine stulit riff ifrån honom. Jag har inte mycket till övers för MEGADETH men att lyckas bli utesluten för en sådan grej låter för bra för att vara sann. Har ni läsare någon vidare information? Var inte blyga att använda kommentarsfältet eller skicka ett käckt brev till hatpastorn@gmail.com. Tillsammans kan vi lösa gåtan OVERDETH.
Annan baskunskap var att bandet kom ifrån Växjo, en högst suspekt plats, och att den enda riktiga kändisen bakom projektet var BIRDFLESH-Adde. Då BIRDFLESH inte direkt är ökända för att vara planetens mest seriösa akt började jag fundera om OVERDETH var menat som ett skämt. Efter många timmar framför stereon kom jag fram till att detta måste vara på blodigt allvar. Ingen kan vara ett så stort komiskt geni att man skapar dylik tonkonst för skojs skull.
Här står jag nu, ex antal månader efter min första genomlyssning, redo att bena ut den ruttna insjöfisk vi dödliga kallar OVERDETH. I nästa kapitel i sagan kommer jag att gå igenom ”King Arthurs final battle” från pärm till pärm.
Måtte Djävulen vara med oss.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 