Då min scanner är för evigt död och min lökiga digitalkamera tappar fokus snabbare än en spritfull Annette Kullenberg har detta segment tyvärr låtit dröja på sig. Rådande digitala omständigheter har emellertid gjort det möjligt för mig att skamlöst stjäla bidrag från andra musikanter och publicera dem här i väntan på att jag får ordning på tekniken.
Vad jag pratar om är gamla brev från det Satansdyrkande 90-talet som såhär femton år senare bjuder på en hel del ofrivillig humor.
Vi börjar med ett brev från MITHOTYN och här ser vi klart och tydligt hur besvärligt det kunde bli när man var tvungen att skriva brev med en skrivmaskin. För er yngre läsare kan jag berätta att en skrivmaskin är ungefär som en dator fast utan skärm.
Vi lämnar Mjölby med vetskapen att Jens Lindström eventuellt hälsar och reser till Polen där skrivmaskinen fått ge vika för ett aggressivt hamrande med den trofasta bläckpennan. Uppmaningar skrivna på kollegieblock ämnade för matematikstudier ger onekligen lite extra skjuts åt polackens strikta övertygelser.
SWORDMASTER. Ja, jag låter texten tala för sig själv så slipper jag ge mig ut i timslånga haranger om bandanas och tveksamma stilbyten.
Det var tydligen inte bara jag som hetsade upp mig över VERGELMERs skivomslag, några ilskna fransoser var inte blyga med att använda utropstecken in absurdum för att understryka sitt uppenbara missnöje.
För att lugna oroliga läsare kan jag nämna att de norska horderna lyste med sin frånvaro. Vad den nonchalant nedtecknade lussekatten betyder vet jag dock inte.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 