Det bästa med lokaltidningar är givetvis insändarsidorna. Undertecknad hyser en nästan pervers fäbless för att gotta sig i andra människors högst triviala problem. Att slå upp Sundsvalls Tidning, Västerbottenskuriren eller varför inte den journalistiska dynamiten E-14 bladet gör mig varm i själen. När Ansgar, 89 år gammal, snubblat på en snökant och vill upplysa hela världen om det får man en stunds underbar läsning. Att jag bor i samma stad som UFO-dåren Sune Hjort har även det inneburit klassisk tidningshistoria. När den gode Sune hävde ur sig de mest vansinniga teorierna om utomjordingar i morgonpressen satte man kalaspuffarna i vrångstrupen.
Hårdrockstidningar är inte ett dugg bättre.
Innan modeflugan Internet effektivt dödade folks förmåga att skriva fysiska brev tog Close-Up Magazine med flera sitt samhällsansvar och publicerade ett flertal insändare där chefredaktörerna efter bästa förmåga besvarade läsarnas gnäll. Ibland skapades stor humor. När jag får lite tid över tänkte jag scanna in några klassiska replikskiften från de insändarsidorna så att ni som antingen missade dem, var för unga eller om ni helt enkelt bara förträngt dem kan uppleva denna magiska era.
Stockholmsbandet ZAVORASH ondgjorde sig exempelvis i Close-Up över att deras första demokassett ”Za vorbashtar raz shapog” slaktades då de bland annat hade titlar på ”orchiska”, eller ”saganomringiska” som jag själv vill kalla det. Till ZAVORASHs försvar måste jag dock erkänna att undertecknad inte var ett dugg bättre. I den omdömeslösa ungdomen författades ett antal dubiösa lyriska stordåd på detta konsonantrika låtsasspråk. För att göra ont värre västes dessa textrader fram över taskigt programmerad dark ambient. Tack och lov hade man sinnesnärvaron att inte skicka iväg eländet till någon blaska för bedömning.
INGEN kommer någonsin att få höra detta.
En glad yngling som spelade i QUATULUM skrev även han ett långt brev till Close-Up där han informerade allmänheten att han efter en lång stunds betänketid bestämt sig för att använda corpse paint. Är det någon ute i stugorna som har mer information om det bandet så tveka inte att höra av er. En QUATULUM-vecka vore en perfekt start på 2011.
Oftast behandlade dock insändarna tycke och smak. I evighetslånga textmassor radade man upp vilka band som sög och vilka som var bra. Själv tyckte jag alltid att man måste ha extremt mycket fritid om man orkade göra en sådan sak.
Stenar och glashus ist krieg.
Det fanns givetvis folk som ville ta sitt gnäll ett steg längre.
På det glada 90-talet var det inte alls ovanligt med anti-flyers. På dessa små flygblad spreds diverse påhopp mot musiker och band i scenen. 2000-talets version att slänga upp en anti-banner på sitt bands MySpace, eller ännu värre på sin Skunk-sida, räknas dock inte.
När man kände att det inte dög med insändare och anti-flyers bildade vissa individer något så obskyrt som anti-band. Både Sverige och Norge stoltserade exempelvis med varsitt FUCK BEHERIT. Med burdus och hatfylld musik hånade man finska BEHERIT som på den tiden var ökända för att starta bråk med allt och alla. Enligt en gammal intervju med Förintelseförsamlingens favorittroll Mortiis hälsade långnäsan på hemma hos Nuclear Holocausto efter att han mottagit ett trevligt litet dödshot från finländaren. Tydligen hände inget värre än att de pratade ut om saken och sedan var allting glömt.
Att starta ett anti-band är en riskfylld historia. Antingen blir det musikaliska slutresultatet så uselt att folk blir irriterade på anti-bandet istället som i fallet med norska och svenska FUCK BEHERIT. Skräckscenariot, som förvisso aldrig har skett hittills, är att utfallet blir otroligt bra. Tänk er att slå igenom med ett anti-band.
“Hello Wacken, we are FUCK EVERYTHING IHSAHN HAS RELEASED POST ANTHEMS TO THE WELKIN AT DUSK, ESPECIALLY THE FIRST PECCATUM ALBUM, from Sweden!”
Sedan står man där som en storidiot och spelar nidlåtar inför 30000 hopplösa tyskar som står och fistbangar och låtsas sjunga med i texterna.
Förekomsten av anti-band har de senaste åren varit mer eller mindre lika med noll tills jag av misstag ramlade över gruppen FUCK XASTHUR.
Snacka om onödigt band.
Det kan vara jag som börjar bli gammal men känns inte XASTHUR lite väl betydelselösa för att man överhuvudtaget ska orka bemöda sig med en dylik aktion. Tänk er om man i början på 2000-talet bildade bandet FUCK NOCTES. Vem skulle bry sig liksom.
Nä, nu ska jag sätta mig och lyssna på OVERDETH-demon igen som jag så vänligt fick hemskickad till mig. Tusen tack för det. Den var sämre än jag någonsin kunde föreställa mig. Efter första lyssningen blev jag alldeles kall inombords.
FUCK OVERDETH.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 