Låt 1. MOONBLOOD – ”Fullmoon Witchery”
Skiva 1 inleds alltså med MOONBLOOD och man invaggas i en falsk trygghet då tyskarna faktiskt har gjort ett par bra låtar. Däremot förstod jag mig aldrig på hypen kring detta band för då det begav sig ansågs de vara ett rätt mediokert gäng och då är jag väldigt generös i min bedömning. Jag antar att det är typiskt för 2000-talet att dyrka gammalt franskt och tyskt strunt som ingen jävel brydde sig om när det kom. Vid närmare eftertanke är det nog så att dagens kids skulle mörda för denna trippel-CD. Kulturskymning.
Låten börjar med ett kraftigt kassettsvaj och ett mediokert tidstypiskt riff. Menlösa markeringar på spruckna cymbaler och ett inte alls övertygande vrål senare dundrar det igång. Nonchalant grindande för låten till ett catchy versriff med en lätt sur gitarrslinga på. Efter detta är det omöjligt att minnas någonting då arrangemanget ger mig ADHD. Ljudet är relativt bra, typiskt MOONBLOOD skulle jag väl säga. En blandning utav en bra rehearsal och en mindre bra portainspelning låter det som. Stilmässigt tidstypisk centraleuropeisk svartmetall. Inte det absolut bästa jag hört men inte alls helt oävet.
Något som däremot inte åldrats med behag är tyskarnas musikvideo som kan beskådas på http://www.youtube.com/watch?v=Q2DmSDxtjcA. Deras cover på IRON MAIDENs ”The Trooper” orkar jag inte ens kommentera. Vokala insatser i dagcenterklass utlovas.
http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/0/YpL5OxO5_mo
Låt 2. YGGDRASIL – ”God of Light”
Fransmännen startar med samma åsksampling som inleder urusla SIEBENBÜRGENs praktmagplask ”Vampyria”. Bör tilläggas att detta franska YGGDRASIL finns det INGEN information om. Det finns ett franskt band till med detta namn men de startade 2005. Mysteriet tätnar. Hursomhelst drar det igång med ett ”episkt” riff med pukor och hela faderullan. När ena gitarren vildsint börjar såga väljer sångaren att på sämsta tänkbara engelska hålla ett brandtal. Sedan blir det svensk slingdöds utav alltihop. Kompetent framfört med duktiga musiker och ljudet håller hög klass för att vara en demoinspelning. Det som ligger bandet i fatet är sångaren som förutom utspridda brandtal kraxar sig igenom låten med ett utav de torraste sångljudet jag hört. Att det inte blev något utav det här bandet kan jag förstå då vi svenskar vid den här tiden var ljusår bättre i denna genre. Låten avslutas med samma åsksampling igen. Innovativt. Fräscht. Inte alls. Låttiteln osar för övrigt life-metal utav värsta slag.
http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/1/s6X5MpXNyGk
Låt 3. MUSPELLSHEIM – ”Mörkskogen” (Jag orkar inte hitta fram ett norskt ”Ö”)
Dessa norrmän valde att bidra med en låt som även finns med på deras totalt ointressanta demo ifrån 1997. ALLA norska svartmetallband fick skivkontrakt förr. MUSPELLSHEIM fick aldrig något kontrakt och det om något är ett tecken på att vi är på väg in i den ändtarmsöppning som kallas Encyclopedia Pestilentia. Norrbaggarna skippar alla intron och kör igång med ett riktigt ”kom igen Finnåker”-riff. MUSPELLSHEIM var nog vid närmare eftertanke det ENDA norska bandet som inte fick kontrakt vid den här tiden och jag förstår varför. Musiken, ljudet och framförandet stinker studiecirkel. De har faktiskt mer likheter med de gamla Sundsvallspunkarna i SKAPLIG FRAKTUR och deras trallpunk än med svartmetall. Låten är inte usel utan bara så grå och menlös att jag kräks inombords. Mjusch – som katten Jansson skulle ha sagt.
http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/2/JzKmDpdp2QM
Låt 4. DARK FOREST – “Age of the Dark Dreams”
I likhet med franska YGGDRASIL så finns det ingen information om denna tyska pluton. Otighta syntar och jag menar verkligen otighta syntar ljuder ut ur högtalarna. Det låter som om någon som aldrig spelat synt tidigare ger sig ut bland de svarta och vita tangenterna. Efter 2 minuter börjar jag skruva på mig i väntan på att själva låten ska starta. 3 minuter, fortfarande bara ett märkligt stråk/orgelljud som till synes slumpartat skapar något som i bästa fall kan kallas en melodi. 4 minuter, samma visa. 4: 53, låten slut. Tystnad.
En utav de värsta musikaliska avarterna jag vet stavas dark ambient. I denna genre har det släppts så mycket poänglös smörja att det är ofattbart. DARK FOREST tillhör det absoluta bottenskiktet i genren. Grattis.
http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/3/ajzEAtOqcP8
Låt 5. PURITAS VIRGINUM – ”Le Dernier Empire”
Jag vet inte om det här bandet är bra eller om de blir bra i jämförelse med den tidigare artisten. Fransmännen, älskar det ordet för övrigt. Jag ser framför mig en hord utav Steven Seagals iförda majestätiska mockajackor med fransbeslag.
Fransmännen.
Nä, den här låten suger. Ena gitarristen tror att han spelar i ATOMIC SWING och försöker funka till denna syntstinkande midtempohistoria och det låter rent utsagt fan inte klokt! Försök till mumlande pratsång gör ont värre. Efter 3:30 tar låten slut men gitarristen fortsätter att lattja med svajarmen tills eländet tar slut vid 5-minutersstrecket. Jag skämtar inte. I 90 sekunder leker han med svajarmen. På en samlingsskiva. Uselt band. Uselt.
http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/4/bLd90tpIVmE
Låt 6. AGATHODAIMON – “Sfinit Cu Roua Suferintii”
Jag minns när svartmetallen dog en smula för mig och det var då bolaget Nuclear Blast gjorde entré i den genren runt 1997-1998. AGATHODAIMONs förstlingsverk ”Blacken the Angel” är en orgie i ofarlig svartmetall och denna bit är en demoversion utav en utav låtarna på den plastbiten. Såhär i efterhand låter den här slagdängan inte alls dum. Melodisk svartmetall med bra ljud och oklanderligt instrumenthanterande. Jag har egentligen inget att klaga på här, kan det vara så att mitt omdöme redan fördunklats? Jag bör kanske redan nu klargöra att ens krav för kvalitativ musik sänks kraftigt när man plågar sig igenom denna compact disk. Den som kan komma ihåg vad låten heter vinner ett fint pris då den är ungefär lika lätt att komma ihåg som titeln på nya GORGOROTH-skivan ”Ica-Kvantum Opossum Trahunt”.
http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/5/hWv4w_VAF8k
Låt 7. ASTAARTH – ”The Frozen Sun”
ASTAARTH, smaka på namnet.
ASTAARTH.
”The Frozen Sun” är den låt jag spelat överlägset flest gånger ifrån det här svavelosande helvetet. Varför? Jo, därför att det är en utav de absolut sämsta låtarna som någonsin spelats in. Ord kan inte beskriva detta utan det bör höras men jag ska göra mitt yttersta för att kunna ge er en aning om hur det här egentligen låter. ASTAARTH är för övrigt anledningen till varför jag alltid närmar mig fransk svartmetall med samma försiktighet som en gynekolog närmar sig en gymnasietjej som varit på Kos med sina tjejkompisar.
”The Frozen Sun” inleds med en duttande synt ackompanjerat utav en otight bas. Duttandet består utav totalt 4 toner och låter di-doo-do di-doo-do di-doo-do di-doo-do.
Sedan brakar det igång.
Trummisen vevar vilt bland allt han kommer åt och misslyckas med varje rullning och eftersom det är en rullning efter VARJE vända hinner han misslyckas totalt 8 gånger innan det blir ett stopp i låten. Sångaren vräker ur sig otäckheter med ett sångljud som är så torrt så att det känns som att stoppa en veckogammal kubb i munnen och andas in . Syntaren spelar vad jag tror är totalt 5 toner och det är givetvis de 5 sämsta tonerna på planeten. Gitarristen och bassisten vet jag ej vad de gör eftersom det enda man hör är världens högsta sång, hi-hat, pukor samt synt i denna högst tvivelaktiga ljudbild. Mardrömmen fortsätter med en töntig dansbandstakt. Här väljer sångfågeln att helt plötsligt sjunga rent och skrattar man inte okontrollerat här så skrattar man inte åt något. Texten består utav ett i stort sett ohörbart mumlande men det låter som han sjunger detta: ”Oh, mighty spirit, I small your name, I small your brains, evil, to thee your majesty, upon your jigsaw, ooooh, oooh snopp”. Efter detta så börjar det vevas och misslyckas bland trummorna igen och det kraxas ännu mer. Fruktansvärt. Det sker ett till stopp i låten och introt återvänder likt en könssjukdom resistent mot antibiotika. Under det återkommande introt vrålar fransosen något ohörbart och när det drar igång igen kommer en tjej in på bedrövlig operasång medan sångaren svårmodigt mässar i bakgrunden på katastrofal engelska. Fy fan, detta är så otroligt talanglöst på så många olika plan. Bör tilläggas att min stereo hatar denna låt så kan jag inte snabbspola utan jag måste lyssna om och om igen på den för att kunna skriva ned vad som händer och sker. I denna korta textsnutt har den spisats 8 gånger hittills och jag är på god väg att skriva in mig själv på hospitalet. Needless to say är låten nästan 5 minuter lång. Varför gör jag detta?
ASTAARTH är könsvårtan du märker på ditt desperata krogen-stänger-snart ragg efter att ni kopulerat utan kondom. ASTAARTH är FOX-kolan som gräver sig ner i dina skadade hörntänder. ASTAARTH är den musikaliska motsvarigheten till brasiliansk fjärtporr. Rättelse: ASTAARTH är den musikaliska motsvarigheten till DÅLIG brasiliansk fjärtporr.
Detta till trots kommer jag lyssna på den här låten om och om och om igen tills mitt hjärta stannar.
http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/6/gqmr0NI4TQ8
Låt 8. ANAON – ”Offerenn Fall”
Jag måste erkänna att efter förra bandets tonterror så känns det lagom kul att recensera 42 låtar till. Man blir ganska mätt på risig musik. ANAON, även de fransmän, lirar tack och lov inte allt för pjåkig dödsmetall, eller ”Celtic black metal” som de själva kallar sin tonkonst. I ungefär en minut vill säga innan det bär iväg med ompa ompa takter och stötsång. Tack och lov tar sig ”Offerenn Fall” och ett stämningsfullt svartmetalldoftande stämriff räddar detta ifrån avgrundens käftar. ANAON blir bättre och bättre ju längre låten går och efter en stund sitter jag på fullaste allvar och funderar på om jag inte ska kolla upp mer med det här gänget. Tydligen är det 2 snubbar från detta band som lirar/lirat i SOILWORK. Lite lustigt. En snygg logotyp har de med och 1997 släppte de en EP på hyfsat trendiga Drakkar. En aning anonymt kanske och lite för mycket har de sneglat på den svenska scenen vid den här tidpunkten men en helt klart godkänd bit. Tummen upp!
http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/7/9bV7mTpR7zM
Låt 9. EMGLEV – “Myth of the Twelve Stones”
De här nissarna kommer ifrån ett land där huvudstaden heter Paris. Musikaliskt låter det som en mer professionell version utav DARK FOREST, vi snackar alltså dark ambient. Det som gör detta relativt lyssningsvänligt är en klanderfri instrumenthantering, OK melodier och inom smärtgränsen godkänd pratsång. För att vara dark ambient är detta ganska stämningsfullt. Inte precis ARCANA som jag anser vara ett utav få riktigt bra band inom genren men klart godkänt.
http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/8/T7xiC1ENROA
Låt 10. SECUNDO FLUMINE – “The Quest to My Previous Life”
SECUNDO FLUMINE, idel kända band här som ni hör. Belgisk pagan metal med en medlem som spelar alla instrument själv. Introt låter som en valfri djungelbana ifrån Donkey Kong Country till Super Nintendo. Datatrummorna skenar iväg likt babianer på fultjack efter introt och det enda som är ”pagan” med denna låt är våffelätarens sång som är under all kritik. Tänk er hur Vintersorg sjöng på ”Till Fjälls” fast med ännu mer bomull i käften och med en touch utav Downs Syndrom. Den som kan lyssna på den här låten utan att tappa koncentrationen och börjar tänka på annat får 500 spänn utav mig. Likt en fis i universum passerar detta diskanthärjade inferno förbi utan att någon egentligen bryr sig. SECUNDO FLUMINE, vad ska man säga egentligen? Poänglös låt. Skitnödig blev jag på kuppen med.
http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/9/iQy0d_zj9Tg
Låt 11. NECROMICON – ”The Hated One”
Tjoflöjt! Ett svenskt band! NECROMICON spelade enligt egen utsago ”mörk grindcore” på den gamla goda tiden. En genrebenämning som jag och många andra fnissat gott åt under årens lopp. Varför inte bara släppa sargen och säga att man spelar svartmetall då det är det de de facto gjorde. Hängde ni med där? Hursomhelst har vi här ett stycke norrländsk välspelad melodisk svartmetall med syntar. Jämför man den här låten med de andra banden på denna samlingsskiva så är det en helt galen klasskillnad. Jämför man den här låten med de mer etablerade svenska/norska svartmetallgängen under den här tidsperioden når de dock inte riktigt hela vägen. Detta är ett bevis på hur djävulskt hög standard vi nordbor höll en gång i tiden, sedan kan alla 18-åriga mestöntar dyrka sin franska träck bäst de vill. NECROMICON har även haft en hel del suspekta skivomslag genom åren och med risk för att få en lårkaka utav Zoid så kan det kanske bli en närmare analys på dem senare. Trivia: Enligt en intervju med bandet ifråga i Decomposition Zine nummer 1 ifrån 1994 så valde de att kalla sig NECROMICON då Necronomicon kändes som ett för långt ord. Magi.
http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/10/fA0WHgaj3vM
Låt 12. PANTHEON – “The Year of the Pantheonium”
PANTHEON ifrån Tyresö var ett sidoprojekt med folk ifrån THYRFING i sättningen. Här pratar vi otroligt tids/områdestypisk svartmetall med tuffa riff och slingor för hela slanten. Inte dåligt alls utan mest bara gjort tusen gånger tidigare fast bättre. Sedan känns låttiteln otroligt Stockholmsfyndig. Ska det vara trixiga ordkombinationer finns det bara en värd att nämna och det är guldbandet TROLLUCIFER. Det här är en till låt som lider utav ADHD-syndromet, det är i stort sett omöjligt att koncentrera sig på låten utan att tankarna vandrar åt andra håll medan man lyssnar. Inte ett så gott betyg och det var tur att de prioriterade THYRFING istället för detta. Sidoköret RUTTHNA är dock det bästa som kommit ifrån dessa musikanter. Kolla upp skivan ”Doomsdaylight” (ännu en hejig ordlek) om ni vill ha genuint bra svartmetall.
Om jag inte minns helt fel hade PANTHEON en betydligt snyggare alternativ logo men då jag inte orkar scanna in den ifrån Conspiracy Mag så får ni hålla till godo med denna.
http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/11/7f-RRQ0-3hY
Låt 13. VINDICTA – “…And I Arose From the Underworld”
MUSPELLSHEIM var inte det enda norska bandet som misslyckades med att få ett skivkontrakt, landskamraterna VINDICTA gick samma öde till mötes. Detta måste vara det mest anonyma svartmetallbandet ifrån Oslo genom alla tider. Fruktansvärt utstuderad norskmangel som stinker tidiga GORGOROTH fast inte alls på ett bra sätt. Idioten i mig vill säga att det här musikstycket har ett par hyfsade riff men ska korten fram på bordet så är detta rätt menlös tonkonst. Sedan så ställer jag mig lätt skeptisk till låttitlar som börjar med tre punkter.
http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/12/vwTkX8U5oH4
Låt 14. ORDOG – “What Is the Waves Stop?”
Apropå att ställa sig skeptisk till låttitlar så har vi här ORDOG ifrån Skottland. ORDOG är dock ett hyfsat bra band. Tänk er ett lite råare och rakare VED BUENS ENDE med en sjögrön fotbollshuligan på sång. Helt klart ett utav de bättre svartmetallbanden som kommit ifrån Storbritannien. Sedan stödjer jag helhjärtat deras LP ”Position One” ifrån 1997. Inget omslag, inga låttitlar utan bara en svart vinylskiva med bandnamnet på. Limiterad till 300 exemplar och förmodligen helt omöjlig att få tag i. Det enda jag kan gnälla över är låttiteln som bara känns konstig och grammatiskt bisarr. Eftersom ORDOG inte namngav sina titlar i onödan gissar jag att skaparna utav denna blandskiva hittade på titeln själva för att ha något att skriva på konvolutet. Innovativt.
http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/13/lBRym-5p90s
Låt 15. AES DANA – ”Visions Éthérés”
Vi återvänder till Frankrike igen. Det var ju så längesedan sist vi fick oss lite härlig fransk satansdyrkarmusik med femtioelva apostrofer i titeln. Ska jag vara helt ärlig så har jag ingen aning om vad detta band vill med den här låten. Smygruttet ljud, märkligt arrangemang, flöjtar, pianon, kraxande sång, konstiga riff. När låten är slut väljer flöjtaren att ge sig ut på ett jazzflöjtsinferno i någon minut till. Det finns säkert folk som gillar det här eftersom det är medlemmar ifrån ANTAEUS och ARKHON INFAUSTUS men jag personligen kommer inte att sitta och dyrka döden till AES DANA i onödan igen. Tydligen har jag sett dem live i Belgien men jag minns helt seriöst ingenting utav detta. Märkte detta utav en ren slump då jag satt och sorterade gamla flyers. Vilken satans nörd man är.
http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/14/19b2814h3u8
Låt 16. MAGIA POSTHUMA – ”Bereavement”
Ännu ett band ifrån Belgien. ENTHRONED-medlem i sättningen, eller i livesättningen kanske jag ska säga eftersom Nornagest bara var sessionmedlem vid MAGIA POSTHUMAs liveritualer. Att jag pratat mer om en ENTHRONED-medlem än något annat om detta band är ett bevis på att detta är inget att direkt jubla över. Låten är lite över 2 minuter lång och i stort sett menlös. Ett par OK riff sen så är det slut. En axelryckning.
http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/15/NydrPnNdhQA
Låt 17. ZEPHYROUS – “Hidden Away From the Sun”
Det är helt omöjligt att inte brista ut i ett spontant och hjärtlöst skratt när dessa greker avslutar CD 1 med sitt nationalepos ”Hidden Away From the Sun”. Enligt uppgift så ska deras trummis, Emperor of the Mourning Moon, spela trummor men är inte detta en trummaskin så ska jag döpa om mig till Leviferum Nagalash Furfur då trumspelet är helt vansinnigt obskyrt. Sångaren sjunger lika konstigt som Mårten ifrån ALGAION och såvitt jag vet är ALGAION det enda svenska bandet som öppet säger sig vara influerade utav den grekiska svartmetallscenen. Det är inte alls dålig sång utan mest, ja konstig. ZEPHYROUS påminner en del om ALGAION eller vice versa kanske jag ska säga, dock är svenskarna ljusår bättre än detta. Ljudbilden är det som får mig att brista ut i skratt och det är helt seriöst omöjligt att i ord beskriva hur detta låter. Superhöga hurtiga datakaggar, juldoftande syntar och bräkande sång. Efter 1:56 är låten och skiva 1 slut och aldrig har tystnad varit så njutbar.
http://www.youtube.com/user/DrPanzram#p/u/16/tzlVjLo831w
Sammanfattning skiva 1:
Det som skrämmer mig lite när jag ögnar igenom det jag skrivit är att folk som inte hört den här skivan kan tro att den inte alls är så dålig. Tro mig, den är avgrundslik. ASTAARTHs bidrag är dock legendariskt, jag var tvungen att kolla upp deras nyare prylar och till min stora förvåning har de ryckt upp sig rejält. Det låter inte alls som samma band längre på gott och ont. Tydligen hoppade alla i bandet utom sångaren av efter deras första demo. Jag undrar varför…
Nä, varför vänta? Dags att ge sig i kast med CD 2.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 
