Detta kommer att bli vad man på filmspråk kallar för en ”double-feature” då det är 2 plutoner som är inne på samma linje vad det gäller ologiskt tänkande. Det första bandet är Åtvidabergs gamla stoltheter VERGELMER vars omslag till ”Light The Black Flame” är ett rent och skärt mysterium. Jag minns att jag stod och bläddrade bland plattorna i den lokala skivbutiken i slutet på 90-talet då denna CD dök fram likt en glömd kvartalsräkning från CSN. Uppenbart hypnotiserad beskådade eder Hatpastor detta kaos under vad som kändes som en smärre evighet. Detta var verkligen obeskrivligt fult.
Musiken var inget man jublade över precis, standardiserad slingbaserad melodisk svartmetall utav klassiskt svenskt snitt och skulle någon spela upp skivan för mig idag så skulle jag förmodligen inte känna igen en ton. Skivomslaget kommer jag dock aldrig någonsin att glömma.
Hur gick det egentligen till när detta skapades? Ringde någon utav medlemmarna i bandet upp konstnären och sade att han ville ha en bockfotad demon med melonpattar och nyckelhålsvagina som slickar på en missbildad puppa som omslag? Varför sade ingen stopp och belägg? Hur kunde Cacophonus Records godkänna detta?
Jag kräver svar.
Det finns 3 skivomslag som jag kan stirra på i timmar. Det första är ”Somewhere In Time” med IRON MAIDEN, det andra är ”In The Nightside Eclipse” med EMPEROR och det tredje är detta omslag. Gissa vilka jag njuter av att beskåda och gissa vilket som får mig att kräkas inombords.
Det andra bandet är det gamla Bodengänget SATARIEL vars debutplatta ”Lady Lust Lilith” ifrån 1998 har ett skivkonvolut som skrämmer folk och stöter frukt. Självklart äger jag plattan i någon specialversion där det står att det är en 24 karats guldskiva.
Jojo.
CD-skivan är visserligen guldfärgad men jag ställer mig starkt skeptisk till att det finns någon som helst karat närvarande. Musikaliskt är detta stycke plast ljusår bättre än ”Light The Black Flame”. Tids och områdestypisk svartdöds med en hel del hitriff. En snygg logotyp hade de med och det är en jävla skandal att de bytte ut den mot en betydligt mesigare variant. Har man en gång lyckats trixa till en logotyp som ser ut som ett pentagram har man redan uppnått perfektion. Att ändra på det är som att täcka Mona Lisa med fekalier för att se om den blir bättre.
90-talet bjöd på mycket gott och Internetadresser ifrån förr är en utav mina stora passioner. I boken till skivan har SATARIEL länkat till sin hemsida som för den tiden var väldigt välgjord. Det krävdes dock Rainman-kunskaper för att kunna komma ihåg följande adress:
http://www.orion.boden.se/~azazel/satariel.html
Själva skivomslaget är jättefult. Ett gulgrönt fruntimmer med svanspanna, trasiga vingar och spiktuttar som är på väg att nysa är ingenting som i min värld skriker ”KÖP MIG” när man går fram i skivbackarna likt en tjackskadad kråkbärsplockare. Att fröken Lilith hovrar över vad som ser ut som ett deltasystem bortom Timrå i fullmånens sken gör detta än mer obskyrt.
Ett utav Europas lökigaste skivbolag, Hammerheart Records, gjorde ett återsläpp på ”Lady Lust Lilith” och döm utav min förvåning då det omslaget var ännu värre. Bildmanipulerade ultranakna fruntimmer med älghorn är inte OK. Lökarna är dock utav hög kvalitet.
Både VERGELMER och SATARIEL släppte sina skivor 1998. Bägge hade gröna kvinnodemoner med fula tuttar som omslagskonst. Det här mysteriet måste jag gräva djupare i.
Ett stort tack vill jag skicka till de som påminde mig om dessa omslag!
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 
