Hatpastorns likpredikan

Man vet att det kommer bli en bra dag när man får ett meddelande från Irminsul Sverdmester som lyder, ”Vad tror ni om Pagan Ulver från Marocko?”.

Pagan Ulver är ett otroligt bandnamn. Ett namn man hittar på när man vill framkalla skrock och gubbfniss. Eller när man fantiserar ihop ett band som inte finns i verkligheten. Pagan Ulver finns i verkligheten, vad nu det egentligen innebär.

Bandnamnet är inte Alfa och Omega av märkligheter när det kommer till dessa marockanska marodörer. Herr Sverdmester påpekade att den där symbolen i bandets logo känns väldigt Satanic Warmaster. Så är det ju.

Låt mig gräva lite djupare i den här graven. Bandet bildades 2020 och med tanke på hur kort tid de existerat har de ändå lyckats beta av många medlemmar. ABH, Hellven, Moorkat, HH, AR och BA har fått stryka på foten. Kvar är dessa krigare:

Ash, på trummor. Äsch, säger jag.

Raven Samael, gitarr, sång, bas, synt. Jag gissar att Raven Samael är hjärnan bakom bandet. Etta på Raven Samael-listan liksom.

Sin, bas. Tyvärr inte Lord Belial-Sin så på Sin-listan har Pagan Ulver-Sin långt kvar till toppen.

Seth, gitarr. Pagan Ulver-Seth har även han en bit kvar för att nå Seth-toppen. Har du Seth på fan?

Turab, synt. Turab i oturab. Äh.

Fenrisúlfr, sång. Naturligtvis måste vi ha en Asadyrkande marockan på sång.

Enligt Metal Archives finns det 54 metal-band från Marocko. Otroligt att Pagan Ulver ändå lyckats ha så många medlemmar. Förutom Moorkat som spelade i marockanska Vargriket spelar inte någon annan i Pagan Ulver i något annat band. Det borde ju vara total bandinavel. Märkligt. Marockanska Vargriket … det är jävligt roligt. Jag var faktiskt tvungen att fråga Internet om det finns vargar i Marocko och här har vi svaret:

Ja, det finns vargar i Marocko. Den art som lever där kallas den afrikanska vargen ( Canis lupaster ) och har observerats i Mellanatlasen. Denna vargart är en inhemsk art i Nordafrika och har anpassat sig till att leva i Marockos bergiga områden.

Kom inte och säg att ni inte lär er något när Hatpastorn är i farten!

54 band ändå. Frågan ni alla ställer nu är ”hur många IA-band finns det”. Sitt i båten gott folk, det var det första jag kollade. Ett. Det finns ett IA-band från Marocko. Symfonisk goth metal, naturligtvis. Bandnamnet?

Analgesia.

Om vi återgår till Pagan Ulver så har de släppt en singel från 2023 vid namn ”Chaos Unfolds”. Upphovsmännen var Ash, Moorkat och ständigt aktuella Raven Samael.

För bara några dagar sedan släpptes bandets första fullängdare, ”Obsidian Flame of Thy Offering”. Där är hela ligan med och vevar.

Jag känner mig inte helt redo för att faktiskt lyssna på det bandet släppt, så vi fortsätter med en okulär besiktning.

Här har vi hela gänget.

Från vänster. Marockanska Abbath har ätit gott på senaste. Marockos nationalrätt? Couscous. För snart 40 år sedan fick min morsa ett skov och fick för sig att göra kokostoppar. När jag kom hem från skolan fick jag veta att det inte blev några kokostoppar eftersom morsan använt couscous istället för kokos. Jag är helt seriös nu.

Sedan har vi en korthårig yngling som står lite halvhjärtat som en zombie. Det är vad det är. Pagan Ulver liksom. Rock on!

Men sedan har vi en riktig legend som ser sagolikt kissnödig ut samtidigt som han brister ut i ett högljutt ”TA-DA!”.

Nummer fyra på listan, det här måste vara Raven Samael. Om det inte är Raven Samael ÄR det ändå Raven Samael. Det sjuka är att om flera år kommer jag vara på en spelning, se någon som spökat ut sig och utbrista i ett ”Oj, den där jäveln har fan gått full on Raven Samael”, och INGEN kommer förstå vad jag menar. Och med spelning menar jag att det kan lika gärna vara en AW med jobbet, vilket kommer göra det ännu mera obegripligt för alla omkring mig.

Jag trodde först att herr fem satt på något, men nu ser jag att han helt enkelt bara lutar sig mot trädet på ett sätt jag aldrig sett förr. Är han flera meter lång? Kliar han röven mot barken? Varför var han tvungen att stå på det där sättet?

Sist ut, lite oskarp, men på den där nivån har man släppt igenom.

Nu har vi rett ut en hel del gällande Pagan Ulver. Bara en sak kvar, musiken. Jag sprang till Clas Ohlson nu på lunchen för att köpa en ringklocka. Det gick så smidigt att det fanns tid att lyssna igenom några bitar från ”Obsidian Flame of Thy Offering”. Symfonisk black metal utan större överraskningar. Är det bara jag eller är det otroligt bortkastat när band från mer exotiska länder använder exakt noll procent av sitt eget musikaliska arv och istället tröskar på i samma hjulspår som tyska Last Episode-gäng tutade på i för typ 30 år sedan.  

Allt är vad det är, antar jag.

Pagan Ulver och Raven Samael är från och med idag referenser jag bär med mig i graven.

På återseende

/Hatpastorn