Hatpastorns likpredikan

Mortiis har avhandlats tidigare på dessa sidor, men man blir aldrig klar med Mortiis. När jag stod och rensade ur skivsamlingen häromdagen blev jag återigen varse om de mängder av Mortiis-relaterat material jag äger. Allt ska vara kvar såklart, andas ut. Jag älskar Mortiis. Dock blev jag påmind om vilket litet geni den människan är. För att ändå ha släppt så pass få skivor genom åren är antalet återsläpp och olika format de är släppta i hissnande. Att vara Mortiis-komplettist är en ekonomisk ruin. Glöm heller inte hans sidoprojekt som exempelvis Vond och Fata Morgana. Få skivor, många varianter och återsläpp. Det märks att han är skivsamlare själv.

Vidare spelar han en hel del live, både ensam och med en extra trumslagare. Tippar på att han tar rätt bra betalt per spelning, plus säljer enormt med merch så han har ju hittat guldet vid regnbågens slut. All heder till honom, de timmar han lägger ner på sociala medier, sin fanclub och på alla dessa återsläpp och spelningar måste vara otaliga.

Med det sagt gjorde Mortiis en grej tidigt i sin karriär som få andra har gjort. En grej så briljant att det faktiskt är helt ofattbart att inte fler har gjort det. Vi snackar ”Crypt of the Wizard”.

1996 släppte han följande:

”En sirkel av kosmisk kaos” på svart och på blå vinyl.

”Ferden og kallet” på svart och på röd vinyl.

”I mørket drømmende” på svart och på genomskinlig vinyl.

”Stjernefødt” på svart och på vit vinyl.

”Vandrerens sang” på svart och på lila vinyl.

Samtliga med helt overkligt snygga John Bauer-omslag och samtliga med två låtar per skiva.

Sedan 1997 släppte han ”Crypt of the Wizard” där han samlade samtliga låtar på ett och samma släpp. Ingen vet hur många olika utgåvor det finns av ”Crypt of the Wizard”.

Jag har alla fem separata vinylsläpp OCH ”Crypt of the Wizard” i ex antal utgåvor. Det är det fler än jag som har. Mortiis vet hur man lockar skivsamlare till pumpen. Ändå känner jag mig inte totalt blåst på konfekten trots att jag genom åren betalat alldeles för mycket pengar för de här stackars låtarna. Det är fan unikt.

I verkligheten är det OTROLIGT ormigt att först dela upp skivan i fem separata släpp, för att sedan släppa en version med alla låtar på. Visst, försvarare kan bortförklara detta med att ”Crypt of the Wizard” är en ”samlingsvolym” och inte ett vanligt album, men jag är inte så säker på det. Jag tror Mortiis helt enkelt var smart.

Numera när alla band återsläpper sina alster i 10 olika färger som har noll med layouten att göra är det udda att fler inte gör som Mortiis, om än i bakvänd form. Istället för att först sälja på lösvikt och sedan samla allt säljer man lösvikt av något som redan är släppt.

Häng med nu för fan.

Tänk följande scenario. Emperor pangar ur sig vrålsnygga vinylsläpp med unika omslag i stil med vad Mortiis gjorde med ”Crypt of the Wizard”-sviten. Vi snackar exklusiva Necrolord-omslag på varje skiva. Den nivån. Eller varför inte helt trafikskadade AI-konstverk, kostnad gratis?

”Into the Infinity of Thoughts” där ”The Burning Shadows of Silence” är på B-sidan. 500 svarta, 300 Necrolord-blå.

”Cosmic Keys to My Creations and Times” där ”Beyond the Great Vast Forest” är på B-sidan. 500 svarta, 300 Necrolord-lila.

”Towards the Pantheon” där ”The Majesty of the Nightsky” är på B-sidan. 500 svarta, 300 Necrolord-magenta.

”I Am the Black Wizards” där ”Inno a Satana” är på B-sidan. 500 svarta, 300 Necrolord-neonbeige.

Vissa av er kanske fnyser åt idén, ni andra vet innerst inne att ni skulle köpa rubbet. Kanske i bägge färgerna. Totalt 3200 ex är inga mängder när vi snackar Emperor i allmänhet och ”In the Nightside Eclipse” i synnerhet så jag tror det blir snabbt slutsålt. 3200 skivor för vinylfullpris trots att varje skiva bara innehåller två låtar från en skiva som släpptes för 30 år sedan.

Många andra band kan göra samma sak ända tills det blir för mättat, men det kan ta en stund.

Erkänn att det är helt briljant. Istället för återsläpp av en klassisk skiva så delar man upp den i fyra, fem, sex separata släpp, paketerar så ingen med ögon kan säga nej och säljer. Som skivsamlare är man ju dum i hela huvudet så finns det en serie med skivor, vill man ha alla.

Ingen kommer såklart att lyssna på dem, man lyssnar ju på fullängdaren. Hahaha, det är helt fantastiskt. Sälja en skiva i lösvikt som alla redan har, som ingen kommer lyssna på, men orimligt många kommer betala för eftersom de är fina att titta på och formatet är lite hejigt.

Mortiis lade grunden 1996, nu är det dags för resten att komma i kapp. Satyr har ju guldläge med Wongraven. Den skivan släpptes aldrig officiellt på LP.  Bara fem låtar på den, men det där löser Satyr enkelt med att plocka fram den akustiska gitarren och synten och bara härska. Jag tänker ”Fjelltronen” i sex delar. Vinylfullpris. Snygga omslag, kanske en liten plansch eller ett klistermärke. Minst två färgvarianter. Bonusspår. Deluxe Edition? Då får man med en kopia av blomman Frost plockade i Roadkill Extravaganza!

Det tragiska är att jag hade köpt samtliga och varit så jävla arg på mig själv och alla inblandade. Ändå najs med ”Fjelltronen” på LP, om än i lösviktsformat. För den där ”Fjelltronen”-bootlegen från 2012 på LP är fan hopplös att få tag i!

OCH! Får Satyr för sig att släppa ”Fjelltronen” på en helt normal LP finns det en överhängande risk att han kommer fucka till det som med återsläppen av ”Dark Medieval Times” och ”The Shadowthrone”. Ni vet, ”ny fräsch layout” och ”fet remix” som exakt INGEN bad om. Plus mjölka ut musik som får plats på EN LP-skiva till två så det blir en dubbel-LP. Ingen gillar onödig dubbel-LP. Särskilt inte när man får byta sida oftare än när man lyssnar på en sjutummare!

Ulver kan glida in och göra något liknande med ”Bergtatt”, ”Kveldssanger” och ”Nattens Madrigal”. Jag tänker minst 15 LP-skivor om man ska ha hela trilogin. Gånger två om man vill ha bägge färgvarianterna. Nya omslag av Tanja Stene. Sedan efter ett år släpps en exklusiv box med alla 15, ”Re-re-re-remastered by Trickster G Rex”. Hörde jag minst fyra färger så det blir fyra boxar? Kanske en femte box, ultimate edition, som levereras i en gigantisk fågelholk.

Prisbild. 299 per LP, 5000 per box. Ska man då ha alla LPs med bägge färgvarianterna blir det 30 skivor man måste köpa. 30 gånger 299 är 8970. Sedan vill man ha alla fyra boxar, det blir 20000, Avslutningsvis, deluxeutgåvan, fågelholkedition för 15000. Vad blir nu det? 8970 plus 20000 plus 15000 … 43970. Plus frakt. Men då har man fan allt, i den batchen.

Egentligen borde jag ta ut konsultarvode för här sitter jag och sprider million dollar ideas, helt gratis!

Sedan in i hyllan där de står och samlar damm medan man lyssnar på ”Bergtatt”, ”Kveldssanger” och ”Nattens Madrigal” på CD. Eller på Spotify på sin TV-apparat om man är riktigt jävla sinnessjuk. Ni vet det där klippet där David Lynch går bananas på folk som kollar på långfilm på sin mobiltelefon? ”Such sadness”. Jag är lite så när det kommer till Spotify på TVn. Visst, det är superbekvämt, men det finns en stor sorg i det.

Vi avslutar det hela med min klagosång över att jag fan aldrig lyckas få tag i The Anja Offensive-släppet, ”Emperor of a Dimension Unknown”. Där snackar vi vild layout och en stark känsla av att jag kommer att dö om jag inte får äga den. Smaka på den här infon om skivan:

Comes with booklet containing early Mortiis lyrics for the upcoming book.

Limited to 300 copies.

The album was released with the English translation of the title ”Keiser Av En Dimensjon Ukjent”.

According to Mortiis (speaking with him after a gig in 1999), all copies include double cover sleeves. He didn’t know why the US distributor did this, maybe to use the 2nd as a poster?

Inner sleeve layout drawing by David Thiérrée (Darkarts)

På återseende

/Hatpastorn

Man vet att det kommer bli en bra dag när man får ett meddelande från Irminsul Sverdmester som lyder, ”Vad tror ni om Pagan Ulver från Marocko?”.

Pagan Ulver är ett otroligt bandnamn. Ett namn man hittar på när man vill framkalla skrock och gubbfniss. Eller när man fantiserar ihop ett band som inte finns i verkligheten. Pagan Ulver finns i verkligheten, vad nu det egentligen innebär.

Bandnamnet är inte Alfa och Omega av märkligheter när det kommer till dessa marockanska marodörer. Herr Sverdmester påpekade att den där symbolen i bandets logo känns väldigt Satanic Warmaster. Så är det ju.

Låt mig gräva lite djupare i den här graven. Bandet bildades 2020 och med tanke på hur kort tid de existerat har de ändå lyckats beta av många medlemmar. ABH, Hellven, Moorkat, HH, AR och BA har fått stryka på foten. Kvar är dessa krigare:

Ash, på trummor. Äsch, säger jag.

Raven Samael, gitarr, sång, bas, synt. Jag gissar att Raven Samael är hjärnan bakom bandet. Etta på Raven Samael-listan liksom.

Sin, bas. Tyvärr inte Lord Belial-Sin så på Sin-listan har Pagan Ulver-Sin långt kvar till toppen.

Seth, gitarr. Pagan Ulver-Seth har även han en bit kvar för att nå Seth-toppen. Har du Seth på fan?

Turab, synt. Turab i oturab. Äh.

Fenrisúlfr, sång. Naturligtvis måste vi ha en Asadyrkande marockan på sång.

Enligt Metal Archives finns det 54 metal-band från Marocko. Otroligt att Pagan Ulver ändå lyckats ha så många medlemmar. Förutom Moorkat som spelade i marockanska Vargriket spelar inte någon annan i Pagan Ulver i något annat band. Det borde ju vara total bandinavel. Märkligt. Marockanska Vargriket … det är jävligt roligt. Jag var faktiskt tvungen att fråga Internet om det finns vargar i Marocko och här har vi svaret:

Ja, det finns vargar i Marocko. Den art som lever där kallas den afrikanska vargen ( Canis lupaster ) och har observerats i Mellanatlasen. Denna vargart är en inhemsk art i Nordafrika och har anpassat sig till att leva i Marockos bergiga områden.

Kom inte och säg att ni inte lär er något när Hatpastorn är i farten!

54 band ändå. Frågan ni alla ställer nu är ”hur många IA-band finns det”. Sitt i båten gott folk, det var det första jag kollade. Ett. Det finns ett IA-band från Marocko. Symfonisk goth metal, naturligtvis. Bandnamnet?

Analgesia.

Om vi återgår till Pagan Ulver så har de släppt en singel från 2023 vid namn ”Chaos Unfolds”. Upphovsmännen var Ash, Moorkat och ständigt aktuella Raven Samael.

För bara några dagar sedan släpptes bandets första fullängdare, ”Obsidian Flame of Thy Offering”. Där är hela ligan med och vevar.

Jag känner mig inte helt redo för att faktiskt lyssna på det bandet släppt, så vi fortsätter med en okulär besiktning.

Här har vi hela gänget.

Från vänster. Marockanska Abbath har ätit gott på senaste. Marockos nationalrätt? Couscous. För snart 40 år sedan fick min morsa ett skov och fick för sig att göra kokostoppar. När jag kom hem från skolan fick jag veta att det inte blev några kokostoppar eftersom morsan använt couscous istället för kokos. Jag är helt seriös nu.

Sedan har vi en korthårig yngling som står lite halvhjärtat som en zombie. Det är vad det är. Pagan Ulver liksom. Rock on!

Men sedan har vi en riktig legend som ser sagolikt kissnödig ut samtidigt som han brister ut i ett högljutt ”TA-DA!”.

Nummer fyra på listan, det här måste vara Raven Samael. Om det inte är Raven Samael ÄR det ändå Raven Samael. Det sjuka är att om flera år kommer jag vara på en spelning, se någon som spökat ut sig och utbrista i ett ”Oj, den där jäveln har fan gått full on Raven Samael”, och INGEN kommer förstå vad jag menar. Och med spelning menar jag att det kan lika gärna vara en AW med jobbet, vilket kommer göra det ännu mera obegripligt för alla omkring mig.

Jag trodde först att herr fem satt på något, men nu ser jag att han helt enkelt bara lutar sig mot trädet på ett sätt jag aldrig sett förr. Är han flera meter lång? Kliar han röven mot barken? Varför var han tvungen att stå på det där sättet?

Sist ut, lite oskarp, men på den där nivån har man släppt igenom.

Nu har vi rett ut en hel del gällande Pagan Ulver. Bara en sak kvar, musiken. Jag sprang till Clas Ohlson nu på lunchen för att köpa en ringklocka. Det gick så smidigt att det fanns tid att lyssna igenom några bitar från ”Obsidian Flame of Thy Offering”. Symfonisk black metal utan större överraskningar. Är det bara jag eller är det otroligt bortkastat när band från mer exotiska länder använder exakt noll procent av sitt eget musikaliska arv och istället tröskar på i samma hjulspår som tyska Last Episode-gäng tutade på i för typ 30 år sedan.  

Allt är vad det är, antar jag.

Pagan Ulver och Raven Samael är från och med idag referenser jag bär med mig i graven.

På återseende

/Hatpastorn