De senaste inläggen har varit rätt matiga så idag tänkte jag att vi tar det lugnt och kollar på film. Under åren har man samlat på sig ett oheligt antal musikvideos och liknande som man plockar fram när det vankas sittning. En stor fördel med min bekantskapskrets är att även de är lika sadistiskt lagda så när det vankas filmkväll är det mer som ett gatlopp. Vem pallar längst? Nu senast fick jag se mig besegrad när herr Fogg och Irminsul Sverdmester radade upp njurslag efter njurslag till videos. Spiken i kistan efter fyra timmar audiovisuella övergrepp var Angras Kate Bush-cover. Då sa jag god natt och gick upp på övervåningen.
Idag tänkte jag bjuda på ett antal guldägg ur skattkistan. Vissa av er kanske har sett några av dessa videos sedan tidigare, andra har kanske inte sett något alls. Tror dock att ingen av er sett alla, men om ni har gjort det, Helvetet signe er. Tack till alla som tipsat mig/utsatt mig för detta.
Cunthunt 777 – Ventil
I ett kommentarsfält till ett liveklipp från Obscene Extreme med Spasm såg jag ett geni som skrev att såhär skulle jorden se ut om alla av kvinnligt kön försvann. Högre sanning än så kan man inte uppnå. Samma fenomen med ständigt aktuella Cunthunt 777. Så här jävla stökigt blir det när testosteronstinna kretiner är i farten. Musiken, såklart skitdålig. Någon form av core och det är ALLTID det sämsta tänkbara. Arga är de och flaxar runt i vredesmod gör de också. Flera av dem utstrålar dessutom en extremt tung slå-ner-folk-bakifrån-och-springa-därifrån-aura. Särskilt den lilla mörkhåriga killen i jacka. En mycket fascinerande video. Tänk att man lyssnat på extrem musik i över 30 år och ändå sitter man och bara ”oj, vad ARGA de är!”
Jag vet inte hur många gånger jag sett videon, men varje gång det hoppsprattlas och vevas lite extra med armarna viker jag mig av skratt. Jag skänker en tanke till alla stackars eventuella flickvänner som fått tvinga sig igenom denna när deras partner med illa dold stolthet hojtat, ”spana in musikvideon vi gjort!”
Brian A Lapoint – Dionysus
Det här är stark sås. Kaninhålet Brian A Lapoint är djupt. Kortfattat kan man beskriva honom som ett vederstyggligt kärleksbarn mellan Nickelbacks Chad Kroeger och filmskaparen Neil Breen. Hade han varit en alv i Tolkiens värld skulle han hetat Inceleborn.
Om ni bara visste hur länge jag ruvat på den ordvitsen.
Brian kraxar sig till rödblommighetens nirvana och är totalt oblyg inför konceptet greenscreen. Det här är bortom det mesta. Hur slut i roten är man om man klipper in sig själv bland tjusiga fruntimmer och försöker komma undan med det? Herregud. Det här är roligt. Mindre roligt är när man får låten på hjärnan för den där sångslingan var han väldigt nöjd med.
Och ja, videon är åldersbegränsad och hej och hå. Oklart varför egentligen, men gör er själva tjänsten och logga in och se denna.
Brottsofferjouren i Norrköping
Brottsofferjouren i Norrköping bestämde sig en dag för att göra en musikvideo för att berätta lite om sin verksamhet. Läs den meningen en gång till tack.
Det jag uppskattar mest är den emotionella bergochdalbana som levereras. Ena stunden ömmar hjärtat för det är i teorin ett fint initiativ, sedan vips känner man sig som jordens kräk när man väser av skratt åt en fejkmisshandlad pensionär på en parkbänk. Sedan börjar man irritera sig på låten och framförandet för att i nästa sekund känna både sekundärskam och dåligt samvete för man är ett sådant arsel. Plötsligt fnyser man åt att de rippat ABBA och Perikles ”Vart ska vi sova i natt” rakt av och det är ändå det minsta problemet!
Jag har många frågor. Den första, varför var det ingen som sade nej?
Mångbottnat. Det här är mångbottnat. Brottsofferjour, jättebra grej. Men. Om jag åker på storstryk eller är med om något annat helt fruktansvärt och söker på brottsofferjouren och får upp detta … är det jag som är ett cyniskt rövhål eller gör detta mer skada än nytta? Tunga fyra minuter rör det sig om. En vanlig informationsfilm hade fungerat bättre. Ni vet, berätta lite om verksamheten utan att sjunga med autotunern inställd på styv kuling. Till syvende och sist vill de väl bara väl, men … ja, det är exakt det här jag menar. De har gjort en musikvideo som gör att man begraver ansiktet i händerna och skriker ”nej nej nej” och ändå känner man att det är en själv det är fel på och att man är ett arsle. Otroligt ändå.
Ramses
Efter Brottsofferjourens video behöver vi något mer lättsmält. Vi låter några äldre vita herrar i egyptisk blackface och bandana berätta för oss hur Egypten fungerar.
Ame Bibabe – Chin up high
Det här är helt perfekt. Jag kan väldigt lite om hiphop och närbesläktade avarter, men det är väl såhär det låter? Pöh-pöh-pöh-pöh-pöh-pöh-pöh party til I die! Holland levererar. Låten är bara två och en halv minut lång, men jag har ex antal timslånga power violence-kassetter som är betydligt mer lättsmälta att ta sig igenom från pärm till pärm.
Black Countess – Escape to nowhere
Det pratas mycket om ryska trollfabriker i media. Jag tycker att vi även bör rikta lite fokus på de ryska Cradle Of Filth-fabrikerna! Black Countess är ett toppexempel, ett band jag kan komma att göra en djupare analys av framöver. Tänk att det är 2022 och antalet bra black metal-videos kan räknas på en träslöjdlärares ena hand. Spännande. Det mest oroväckande här är frontmannens ådra i pannan som riskerar att explodera vilken sekund som helst.
Mizar The King Of The Stars – You’re welcome to my world
Mer stark sås. Mizar är ännu ett kaninhål att dyka ner i. Ni anar inte. Snubben är en högutbildad och prisbelönt kompositör. Man kan då tycka att han borde snappat upp ett och annat om mikrofonteknik och puffskydd. Och då är det inte det största frågetecknet!
Sådant här gör mig fullkomligt trollbunden. Mizar. En legend. En tripprapport från bortom stjärnorna.
Sargas ”Cover” Bathory-Blood and iron
Från stjärnorna till Colombia och en Bathory-cover som … herregud vad det finns.
Ultimatum – Harcos
Metal … är svårt. Det måste finnas hundratals, om inte tusentals sådana här videoklipp. Någonstans borde folk ändå snappa upp vad som fungerar och vad som inte fungerar när man gör en video? Tydligen inte, ta bara Therion som exempel. Där är det noll hejd på hur kasst det kan bli när de snickrar ihop videos. Ingen vet hur många de ens har gjort. Tusentals? Nu pratar jag mer om Therion än Ultimatum, men det är ändå viktigt att man tar sig en funderare.
Angra – Wuthering heights
Vi låter Angra avrunda denna sittning med deras Kate Bush-cover. Alla gillar Kate Bush, dock bör man hålla sig långt borta från att göra en cover. Särskilt om man spelar metal. Man kan säkert uppmärksamma det faktum att det är imponerande framfört, att han kan ta de tonerna tyder på talang. Men … ja, ni hör ju själva. Fy fan vilken dålig idé det här var.
Det var tio små filmer. En lättare sittning skulle man kunna säga. Nu tar vi helg.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 