Frågan om vilket band som till sist gav svartmetallen nackskottet bakom ladan ligger väl till viss del fortfarande öppen. Svårt är i alla fall att neka till att KEEP OF KALESSIN bidrog när de valde att ställa upp i den norska melodifestivalen år 2010. De hamnade dessutom på tredje plats.
Annars var namnet något som mest passerade revy och dök upp med jämna mellanrum utan att riktigt tas på allvar. Först långt fram i karriären, då de släppte albumet ”Armada” började folk bry sig om bandet på riktigt. Eller folk, förresten … en del i musikpressen gjorde det i alla fall.
Innan dess sågs KEEP OF KALESSIN mest som ett band i mängden. Det bästa betyg jag sett dem få bestod av att de kom närmast att låta exakt som MAYHEM gjorde på ”De mysteriis dom Sathanas”. En sanning med modifikation, för även om de produktionsmässigt lät tämligen klonade och behärskade instrumenten med samma vigör som de mer kända landsmännen en gång gjorde, var deras låtar mest mediokra. Inte dåligt, men sannerligen inte särskilt spännande heller. ”Agnen – A journey through the dark” är precis så intetsägande som titeln antyder. Det fräser på och visst är det kompetent, men man ska nog vara bra svältfödd innan man tar det här verket till sitt hjärta. Skulle man slå på det här under en omgång ”gissa bandet” är risken stor att de tävlande skulle se ut som frågetecken, för det här kan verkligen vara allt.
Fan, varför skrev jag inte om något annat roligare band i skivsamlingen på K? Så går det när man ska vara märkvärdig och skriva om något relativt sett mer ”obskyrt” band än att göra en rejäl genomgång av KING DIAMONDs kompletta backkatalog. Bootlegs inräknade.
/Heidenhammer
Hatpastorns likpredikan 