Absurda huvudbonader och black metal är en ohelig duo som förekommit sedan genrens begynnelse. Det fungerade inte då, det fungerar inte idag. Likt förbannat så envisas folk med att ta på sig både det ena och det andra utan en tanke på morgondagen. Ni unga musikanter som läser dessa skrifter kan lyda följande dekret för att undvika framtida problem. När er vokalist, för det är nästan alltid sångaren, bestämmer sig för att i märkvärdighetens namn sätta ett plagg på skallen inför en fotosession så bör ni så snabbt som möjligt ge honom ett så kallat ”karateslag” över strupen så att han omedelbart slutar med dumheterna. Tror ni mig inte? Beskåda följande elva exempel så kanske ni förstår vad jag menar. Varför elva och inte tio? Jo, jag gillar ju att gå ett steg för långt. Om ni har fler hattmissöden att tillägga så går det prima att plita ner dem i kommentarsfältet.
Nu kör vi.
1. ANCIENT-Aphazels häxhatt.
Egentligen skulle den här artikeln kunna avslutas redan här. När Aphazel i sin ungdom bestämde sig för att sätta en häxhatt på skalpen måste någonting slagit slint. Detta ser ju som ni alla kan se inte riktigt klokt ut. Jag undrar om det var någon som på fullaste allvar såg den här bilden och utbrast i ett ”fan, den här snubben ser sjukt rå ut, den där ANCIENT-demon måste beställas nu”. Mopedmustaschen, kajalen runt ögonen och det hopplösa håret gjorde inte saken bättre. Ville man på den här tiden visa att man lirade black metal var det bara att ge sig ut i skogen och dyrka. Att spöka ut sig på detta vis gör bara människor som anser att storhandling av skinnloafers på Willys är livets höjdpunkt.
2. ANCIENT-Aphazels nithjälm.
Skam den som ger sig. Ända sedan ”Svartalvheim” släpptes 1994 så har den här förbannade nithjälmen följt med ANCIENT som en slags olustig maskot. Enligt diverse rykten så ska Aphazel begagnat sig av en peruk förr om åren då han var tvungen att raka av sig barret i lumpen och då kan man förstå att det behövs något som sätter fast håret på huvudet. Men å andra sidan… varför bara inte låta skallen vara kal? Så länge man inte gör som Galder gjorde på tidiga promobilder med OLD MANS CHILD så går det bra att vara hårlös. Hur gjorde Galder då kanske några nu undrar. Jo, han valde att måla huvudet så det såg ut som ett halvätet ägg. Se nedan:
Om vi återvänder till Aphazels nithjälm så kan vi väl helt enkelt bara sammanfatta det med att det inte blev särskilt lyckat.
3. ENSLAVED-Ivars läderhuva.
Alla som köpte ENSLAVEDs monumentalt underbara platta ”Frost” vet att när man vänder på skivan så vänder det sig i magen. Varför? Bilden på Ivar i suspekt läderhuva. Maken till osmickrande bild får man leta efter. Länge. Tack och lov skrotades läderhuvan ganska omgående. Däremot har den gjort comeback i andra sammanhang med lagom lyckat resultat. Vi minns väl när NIFELHEIM släppte ”Devils force” och trummisen tvingades kränga på sig denna tingest på grund av hans korthårighet. Jag minns och jag kan aldrig glömma.
4. GRAVELAND-Robs hjälm.
Egentligen hade jag kunnat skriva ”hjälmar” då Rob Darken är guden av suspekta bandfoton. Denna är emellertid min personliga favorit, hjälmen alltså. Själv lämnar jag aldrig hemmet utan en mössa som har ringbrynjepolisonger och nyvässad topp. Rob verkar göra detsamma. Dock ska Rob ha en eloge för att han åtminstone är konsekvent när det är dags för fotografering. Det är allt eller inget. Inget tjafs. Om han lade ner lika mycket tid på att få trummaskinen tajt som han lade tid på att få sin skinnkostym tajt hade jag jublat. Nä, ska sanningen fram tycker jag att GRAVELAND ska låta lite hängigt. Ett välspelat Rob Darken-projekt har inte riktigt samma je ne sais quoi och det är nog därför jag alltid föredragit albumen som Capricornus spelat trummor på. DÄR snackar vi en batterist som kör sitt race.
5. MÖRK GRYNING-Jonas kinesiska dödsmask. (Snubben till höger för er som inte såg det på en gång).
Rent tekniskt är ju detta en mask, men det skiter vi i. Jag måste få säga några ord om denna tingest innan jag sprängs. Herregud, dessa sidor har funnits i snart tre år och jag har inte sagt ett knyst om Jonas kinesiska dödsmask. Jag har velat, det ska ni veta, men jag har inte lyckats klämma in masken någonstans. Jag köpte MÖRK GRYNINGs debut när det begav sig och jag anser än idag att det är en toppenskiva. En åsikt som de lite tuffare stockholmarna inte riktigt håller med om. Varför har jag aldrig förstått, men kommentarsfältet är alltid öppet för folk som vill utveckla sitt gnäll. Grejen med den här masken är att jag inte förrän många år senare när jag träffade Jonas fick det förklarat för mig att det var just en mask. I alla dessa år hade jag varit fullkomligt övertygad om att snubben varit liksminkad och hyfsat sur och knubbig. Så var inte fallet utan det var ju en mask som gjorde att han såg rund och glad ut. Eller ja, inte glad precis men ni fattar poängen.
6. DIMMU BORGIR-Shagraths bläckfiskhjälm.
Som ni ser på bilden är Silenoz i full färd med att ge Shagrath det beryktade karateslaget över halsen, tyvärr hann fotografen trycka på knappen och bilden förevigades för all framtid. Eller ”For all tid” om man så vill. Jag har tidigare orerat om dessa fotografier så det finns inte så mycket mer att tillägga än att en bläckfiskhjälm kanske var en kul idé på ritbordet men i verkligheten blev det rådåligt. Tänk er att släpa med sig den där styggelsen, hjälmen alltså, på en månadslång turné. Pax för att inte bära den lådan! Då bär jag hellre trummisens cymbaler då jag antar att de både väger mindre och är betydligt mindre skrymmande. Lukten som hjälmen lär sprida efter en handfull gigs lär vara legendarisk.
7. DIMMU BORGIR-Stians höga hatt.
Den här hatten går way back i DIMMU BORGIRs karriär. Faktum är att jag tror Shagrath lånade den när de tog bilderna till ”Stormblåst”-plattan. Den kan dock ha varit hans från start och att han sedan lånade ut den till klaviaturmaestron Stian Aarstad när det var dags att ta promobilder till ”Enthrone darkness triumphant”. Vem som egentligen äger möget är ointressant, det som är intressant är att ingen satte ned foten och sade ”stopp”. Såvida man inte använder denna hatt till att trolla fram kaniner med så ska den hålla sig så långt borta från allmänheten som möjligt. Varför kunde herr Aarstad inte bara bära den klassiska keyboardistkåpan för? Jag kräver svar. En festlig anekdot gällande kåpor var när Belial Center i sin katalog släppte en ny modell av sin ritualkåpa som salufördes med att den var flamsäker. Antalet gånger jag suttit och fantiserat om eldrelaterade fadäser som uppstått med den gamla modellen är oräkneliga. Tänk er att sitta på kundtjänsten på Belial Center när någon yngling ringer och skäller ut en efter noter då hans kåpa fattat eld i pojkrummet och han panikartat och vrålandes efter hjälp rusat ut i vardagsrummet där hans föräldrar suttit framför TV-apparaten. Det finns skäl till att folk blir gråhåriga i förtid. Höga hattar, lättantändliga ritualkåpor och hopplösa barn är tre av dem.
8. TERRORGOAT-Refreshing Melongoat Razorfists melonhjälm.
Vill ni lyssna på det råaste lyssnar ni på The True TERRORGOAT från Sundsvall. Denna bild nöp jag från deras förmodligen stendöda MySpace-sida och är inte helt perfekt då man inte kan se Refreshing Melongoat Razorfists melonhjälm i all sin prakt. Det kanske är lika bra då jag anar att Melongeten skulle bli hyfsat upprörd om jag petade upp några av de monumentala bandbilder detta gäng tog en gång i världen. Ni får helt sonika använda er fantasi. Hursomhelst, detta är smått genialiskt i all sin enkelhet. En melonhjälm. Med spikar i. Stanken den lär uppbringa efter ett par veckor på vägarna lär vara av rang.
9. HEIDENREICH-Thurisaz ringbrynjemössa.
Ni får ursäkta bildkvalitén men alla som äger ”Trance of an unholy union” vet vad detta handlar om. Vi snackar ringbrynjemössa framför ögonen och vi snackar modemässigt fiasko. Tänk er den där svampfrisyren, stadiet innan man kan kalla det för en page, sportgrabbarna hade när de gick i högstadiet i mitten på 90-talet fast ringbrynja. Horribelt, opraktiskt och obekvämt. ”Trance of an unholy union” är för övrigt en skiva som jag så desperat vill tycka är bra då det är ABIGOR-Peter som står vid rodret. Faktum är att jag ska låta den gå ett par varv redan ikväll. Det kanske behövs fjorton års idogt lyssnande för att man fatta grejen.
10. MOCK-Dolks cowboyhatt.
Denna har jag pratat om tidigare men vi tar det en gång till. Cowboyhattar och svartmetall är en lika dålig kombination som tamboskap och flygande mattan på Gröna Lund. MOCK var ett band som jag trodde var bra när det begav sig. Det var norskt, det var black metal och de släppte en EP 1995. Tyvärr var det inte alls speciellt kul. Ska sanningen fram är hatten det enda jag minns och det ska ni veta, när en cowboyhatt är det enda bestående minnet av en skiva så kan ni lika gärna lyssna på något annat.
11. CRADLE OF FILTH-Danis kungakrona.
Nej.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 