Medan ni roat er med semester och lek och ras så har undertecknad idag stått i nio timmar och spolat rent ett stall med högtryckstvätten. Med stall menar jag självfallet inte vilket slentrianstall som helst utan stallet på slakteriet där jag jobbar. Vet ni hur stort det är? Det är det ingen som vet. Det jag däremot vet är att inte ens ONKEL KÅNKEL, serietidningen Pyton och bandet AEROSMITH tillsammans kunnat uppbåda den enorma mängd fekalier som jag haft att göra med idag. För att inte bli totalt sinnesrubbad var jag tvungen att filosofera över de viktiga sakerna här i livet.
Black metal.
Följande text är skriven av en genuint trött och avföringsmarinerad Hatpastor. Viewer discretion is advised.
Varför finns det inte någon samisk black metal? Euronymous var ju lapp och det gick ju inte helt dåligt om man säger som så. Rent musikaliskt alltså. Det finns verkligen alla sorter av svartmetall men samisk dito är något som underligt nog inte verkar existera. Börja inte tjafsa om TSJUDER nu bara för att deras bandnamn är samiskt. De räknas inte. Det kan inte bara vara jag som är sugen på att höra några rabiata fjällkineser vräka ur sig intoleranta Hadeshymner. Eller? Många av svartmetallens lyriska källor börjar ju bli hyfsat tömda så varför inte plocka lite från deras mytologi. Kolla, låttitlarna skriver sig mer eller mindre av sig själva.
“The rotten womb (Maderakka be thy name)”.
“The funeral storm of Stalo”.
“Eclipsing the false light of Beaivi áhčážan”.
“As moonlight shimmers over Lexicon Lapponicum”.
Ska sanningen fram är dessa bidrag, som för övrigt tog trettio sekunder att värka fram, inte dummare än mycket annat man sett och hört. Kommer ABSU undan med titlar som “In the name of Auebothiabathabaithobeuee” är allt tillåtet.
Samisk black metal. Nu tack.
Från fjällkineser är steget inte långt till VINTERLAND. Är det bara jag eller kom deras comeback av sig? Vill minnas att det med stor pompa och ståt utannonserades att dessa lirare skulle göra en återkomst till scenen. Sedan hände ingenting. Var det någon som lyssnade på VINTERLAND när det begav sig? Alltså lyssnade på riktigt. Själv minns jag dem bara som det där No Fashion-bandet som kom lite försent för att det skulle vara riktigt kul. Hyfsat kompetent, snygg logo, men inget man sprang till skivaffären för. Å andra sidan kom de ju från Kvicksund. En plats där antalet bra band är mer sällsynt än samiska svartmetallband.
Från Kvicksund är steget långt till det ryska bandet TCHORT. Ni som läste Marvel-serier som barn kanske minns att Colossus i tid och otid sade just ”Tchort”. Detta förbryllade mig som liten valp. Mysteriet blev inte mindre när jag som tonåring fick se att det fanns en Tchort som spelade bas i EMPEROR. Sedan kom modeflugan Internet till Sundsvall och berättade för mig att ”Tchort” var ryska och betydde typ Djävul. Allt föll på plats. Något som verkligen inte faller på plats är ryska TCHORT. Vi börjar med logotypen. Hakkors, inverterade kors, ett pentagram med både sexor och nior i samt en lönnfet koltrast som försöker tungkyssa krumeluren till vänster. Utan att förhäva mig vill jag påstå att jag inte fattar någonting. Denna duo beståendes av Depth´s Tyrant och Dr Feitnathoroth har sedan starten 1998 hävt ur sig enorma mängder risig industriell black metal. Och med industriell black metal menar jag självfallet att de spelar mer eller mindre ordinär svartmetall fast med trista intron och trummaskin. Ungefär såhär fast helt tvärtom. Skämskudde rekommenderas.
Ni som inte känner er manade att blint köpa deras alster ”Tango of death”, ”Vagina and Die” och klassikern ”Dark horse of black emperor” kan spana in deras skivomslag istället. 2001 släppte grabbarna en platta som de smakfullt döpte till ”Cumdrink pandemonium”. Här får vi se en storbröstad Luke Skywalker snaska rysk manslem så det står härliga till. Den liksminkade ryssen hade sådant spring i sina minigolfspelarben att den arma Luke helt sonika sögs med i farten och på tal om sögs så…
Ja, detta spårade ur rätt rejält. Däremot begriper jag mig inte på hur bilden har tagits. Jag tror knappast att Luke orkade hålla uppe ryssen i sann paråkningsanda, än mindre med ett dödsdyrkarollon gnuggandes mot gomseglet, så hur i hela Helvetet kom den här bilden till? Jag antar att de kikade på hur Zephyrous gjorde på omslaget till DARKTHRONES ”A blaze in the northern sky”, för att sedan missförstå hela konceptet. Vrider man på bilden så får man en viss klarhet i hur detta kan ha gått till, men det förklarar inte varför den långhåriga kretinen står bakåtböjd som en fullblodsidiot. Leviterar han? Har de photoshoppat bort diskbänken han lutar sig över? Vann han första priset i en galet dekadent limbotävling? Vi lämnar Ryssland innan jag måste döda något och kollar in vad lirarna i Singaporebaserade SAITAN pysslar med.
Nä, nu står jag fan inte ut längre.
Ja, såhär kan det bli när man lovat ett inlägg varje fredag trots att man egentligen borde ligga i fosterställning och bara skrika. Nästa gång tänkte jag under mer ordnade former berätta om min resa till USA och Maryland Deathfest.
På återseende.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 