Idag tänkte jag att vi skulle spexa till det lite och spana in vad motståndarlaget pysslar med. Dagens tema är nämligen life metal och ROYAL ANGUISH är bandet ni kommer att få stifta närmare bekantskap med. För er som inte känner till dessa ljusdyrkare sedan tidigare härstammar gruppen från USA och de har spridit den falska herrens ord sedan 1991. Detta gör faktiskt konstellationen dubbelt så gammal som den genomsnittliga HYPOTHERMIA-lyssnaren. Tolka det som ni vill. Med bedrövliga släpp som exempelvis ”Shocking the priest” och ”Tales of sullen eyes” i bagaget är ROYAL ANGUISH ett gäng som inte drar sig för något. Vill ni bryta fastan med en osmaklig soppa av kristen svartgothdöds paketerat av skivbolaget Fear Dark Records är detta något för er. Vi andra kan under tiden inventera i tjära och fjäder- förrådet alternativt trycka upp intoleranta anti-flyers.
Varför just ROYAL ANGUISH? Jo, för att jag har haft en av deras låtar på hjärnan exakt hela veckan. Om ni visste hur surrealistiskt det är att ha en låt med en Kristusorkester malandes i skallen medan man leder djur till slakt skulle ni … ja, inte vet jag. Märkligt är det i alla fall. Anledningen till att detta musikstycke klamrat sig fast i mitt medvetande är att jag råkade ramla över en av deras musikvideor på Youtube. Givetvis var jag tvungen att kolla på den ett par gånger för mycket varpå eländet hamrades in i skallen på mig. Detta inlägg kan ses som ren exorcism. Innan vi kastar oss in i hetluften tänkte jag i långa drag redogöra för innehållet så ni i alla fall har ett val om ni vill kolla på smörjan eller inte.
Som den pedagog jag är börjar jag med att beskriva medlemmarna. På gruffsång och gitarr finner vi en halvfigur med ett försök till ett grekortodoxt skägg som varken kan sova, springa eller se tuff ut framför en kamera. Att snubbla är dock något han behärskar till fullo. Främst när han planterar sitt tryne i gyttjan framför en lakansbeprydd gestalt. Hans ansikte kommer ni att få se en hel del av. På sologitarr har vi en eyelinerbeprydd Jean-Luc Picard från Star Trek. Han ser man inte så mycket av, förutom när han spelar sina fantastiskt sura och ljusdyrkande solon. På tal om sol, bakom pianot hittar vi solsystemets grinigaste snubbe som tar varje tillfälle i akt att blänga surt in i kameran medan bockskägget fladdrar hotfullt ovanför tangenterna. Den som kan hålla sig för skratt varje gång han visas i bild med mungiporna nere vid fotknölarna saknar all sorts form av humor. Trummisen består mest av hår så han/hon/den/det kan vi skita fullständigt i. Någon som däremot syns hela tiden är fruntimret som sjunger. Självfallet står hon och headbangar sådär hopplöst som bara tjejer i könskvoterade gothband kan göra. Ni vet, slänga med huvudet lite nonchalant från sida till sida medan man vickar på lillstjärten. Ungefär som AMON AMARTH gör. I övrigt är hon mest bara brunhårig samt använder munnen på ett egendomligt vis. Det kan vara jag som jobbat med djur för länge, men det ser faktiskt ut som att hon idisslar när hon sjunger.
Basisten …
Ja, är det någon som gör mig genuint förbannad i ROYAL ANGUISH så är det fåntratten som sköter instrumentet med de fyra strängarna. Ni vet det där instrumentet man egentligen bara använder två strängar på. Om ens det. Innan ni trycker på ”play”, föreställ er detta: tänk er utseendet på ett valfritt krokantansikte från COAL CHAMBER efter en ofrivillig helkväll med Mr Manrape, ett storpack lättsaltade krabbkön och en helbutelj handsprit. EXAKT så ser han ut. Karln har ett förargelseväckande utseende och förtjänar obestridligen att slås i kallt stål. Ibland kan jag komma på mig själv med att slå på videon bara för att kunna reta upp mig på hans uppenbarelse. Han är smuts.
Vi lämnar medlemmarna och går över till själva videon. Ja, någon direkt handling tror jag inte att den har. Om man inte räknar med skäggläckrot som ömsom sover, ömsom springer och ömsom krälar i stoftet. Det kanske finns en handling men då dilettanten som gjorde videon tyckte att det var betydligt roligare att klippa likt en frisör på lettiskt fultjack än att faktiskt skapa något vettigt lämnar jag den frågan därhän.
Själva låten då? Den är fruktansvärt dålig och är ett typexempel på hur kasst det blir när ett band är demokratiskt. Allt är med. På en gång. Samtidigt. Ljudbilden stinker studiecirkel lång väg. Vill ni veta hur sticket i låten går? Doff doff doff doff, doddelidoddelidoddelidoddeli. Att undertecknad ens lyckats få detta på hjärnan är imponerande. Jag har inte luskat ut vilka som skrivit vad, men en sak vet jag. Allt som är dåligt är basisten ansvarig för. Han är smuts.
God natt.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 