Detta norska band startade 1994 under namnet COVENANT, men bytte 1999 namn till THE KOVENANT efter hot om stämning från det helt jävla bedrövliga svenska EBM-bandet med samma namn. Deras musikaliska evolution har om man uttrycker sig väldigt snällt varit ytterst ojämn, men det är ett ämne som kommer att granskas vid ett senare tillfälle här i Hatpastorns fördömda sakristia.
THE KOVENANTs bandfotohistorik kan endast beskrivas som att när den varit som bäst ändå varit djupt tragisk i sina förnedrande val av koncept och genomgående brist på värdighet. Eftersom de två originalmedlemmarna Stian och Amund bytt alias ett par gånger under karriären så valde jag att göra allt så enkelt som möjligt och hålla mig till de namn de begav sig med på debuten, Nagash och Blackheart.
Let’s roll:
“In times before the light”.
OK, jag ska erkänna direkt att med tanke på vad som skulle komma på senare verk så är dessa bilder inte så tokiga. Visst, de är krystade, men katastrofen hade bara börjat.
Nagash tänkte att han skulle vara lite annorlunda och körde på det gamla klassiska vinröd kavaj och patronbälte-konceptet samt intog en sann Göteborgspose. Inget anmärkningsvärt, stort minus dock för avsaknaden av corpse paint.
Blackheart bär svart kostym, skinnbrallor och vad som verkar vara en stadig nitsuspensoar. Med en cigg i den av tennringar dignande högerhanden och med ett fjärtförnämt ansiktsuttryck så är han faktiskt inte helt olik hur en mycket god vän till oss såg ut för cirka tolv år sedan när han gick under pseudonymen The Dark Poet.
”Nexus polaris”.
Hellhammer ser ut som en armenisk våldtäktsman som dessutom extraknäcker som världens sämsta Leon-imitatör. Killen bredvid honom är slående lik Martin Hoväng från HARASSED (obskyra referenser ftw) om denne var hög på benzo. Nagash håller långsamt på att bli krossad av en osynlig vertikalt gående ångvält och de tvålfagra gossarna till höger har bedrövade och förskräckta uppsyner som skvallrar om att en karl med smeknamnet ”The Grand Sodomizer” (dopnamn: George Antonio Manrape) just sparkat in dörren och med en röst ljudande likt domedagens basuner krävt: ”BLOND, RÖVFITTA, NU!”
”Animatronic”.
Nagash, här iförd illasittande silverbrallor, ser ut som att han åker på stryk mitt under fotosessionen. Hellhammer skyddar subtilt sina kronjuveler samtidigt som hela hans inställning utstrålar en sliskig ”Oh yeah, that’s right, I’m the motherfucking drummer of MAYHEM”-aura. Jag undrar hur djupt han egentligen suckade när han krängt på sig sitt harnesk och stirrade livlöst in i sminkspegeln och såg en man utan någon som helst skam i kroppen titta tillbaka. Blackheart skall dock berömmas för att han inte bara gjort den sämsta Halloweenkostymen av snubben med borren på huvudet från den monumentala PUPPETMASTER-dekalogin. Han har även lyckats klä sig i den mest poänglösa och kontraproduktiva bandmunderingen sedan GWAR och på något sätt beundrar jag honom för det.
”S.E.T.I”.
Detta alster utannonserades först under titeln ”Cybertrash”, men det är i likhet med musiken på skivan en tämligen ointressant historia. Om detta var en topplista skulle av förklarliga skäl denna bild få en månklar förstaplats.
Vi börjar med Hellhammer. Tänk att trummisen från ”De mysteriis dom Sathanas” skulle behöva klä ut sig till något från Mighty Morphing Power Rangers innan han skulle komma att se ”OK” ut på ett THE KOVENANT-foto. Sedan har vi Nagash som också är lite inne på samma tema men hans karaktär ser mera ut som om God Channel skulle lansera en egen gråtmildskristen life metal-superhjälte. Saken längst bak verkar vara avkomman från ett gangbang mellan Siouxsie Sioux och de där två utomjordingsbröderna från Higlander 2. Blackheart då? Ja, det verkar som om herr Manrape just kommit tillbaka för en andra portion.
/Dr Panzram
Hatpastorns likpredikan 
