Hatpastorns likpredikan

De extremt sällsynta redaktionsmötena vi har här på Hatpastorns Likpredikan brukar i nio fall av tio resultera i totalt vansinne. Heidenhammer och Dr Panzram fick exempelvis för sig att bestämma vilken av följande skivor som var mest medioker:

LIAR OF GOLGOTHA – “Dancing through the palace of the ungodly beauty”

MACTÄTUS – “The complex bewitchment”

CRADLE OF FILTH – “Godspeed on the Devil’s thunder”

Det var tre timmar av deras liv de aldrig kommer att få tillbaka.

Nu när det är ett nytt år tänkte jag bjuda på en liten inblick om hur givande dessa redaktionsmöten kan vara.

Mot bättre vetande tyckte jag att det vore en bra idé att lyssna igenom gamla plattor och demokassetter man inte direkt brydde sig om när det begav sig. Ibland kan man hitta gamla oslipade diamanter. Då Dr Panzram låg hemma och led helvetets alla kval på grund av sjukdom var det bara jag och Heidenhammer som gick igenom högen med musik. Heidenhammers tålamod tog slut redan efter ett par timmar och då jag avslutningsvis valde att plöja igenom norska FAUNs genomruttna demokassett ”Bethrothed unto death” från 1995 lät protesterna inte vänta på sig. Personligen tyckte jag att det var lite väl mycket gnäll från hans sida då vi faktiskt spisat guldkorn som norska NAGLFARs självbetitlade demo från 1994 samt en instrumental rehearsal med tyska FJELL. Att den första timmens lyssning dedikerades till att gå igenom hyfsat bedrövlig rysk DSBM på demostadiet kan kanske ha påverkat Heidenhammers goda humör.

Varje gång jag varit hemma hos dig så slutar det alltid med att jag aldrig mer vill lyssna på black metal. – Heidenhammer

Efter detta musikaliska trauma blev det inte så mycket vettigt gjort så vi körde ”skivsamlingsrazzian” istället. För er som inte känner igen denna fritidssysselsättning så innebär det att den som är på besök går igenom värdens skivsamling och letar efter suspekta skivsläpp. Värden får efteråt försöka motivera varför han eller hon köpte albumet. Risken att det blir dålig stämning är hundraprocentig. Då vi var hemma hos mig var det min samling som dissekerades. Observera hur jag skickligt undviker att försvara mina egna skivköp genom att kasta anklagelser mot min antagonist.

Här kommer en transkription av detta mer eller mindre utvecklingsstörda samtal.

HH: Vad tänkte du med när du köpte SHADOWSEEDs ”Dreams of Lilith”?

HP: Ett enkelt svar – Ginza, 10 kronor.

HH: Nice try. Men så lätt går det inte.

HP: Nej, på allvar. Jag visste inte ens hur skivan såg ut, utan jag gick bara på namnet. Skivan är helt fantastiskt usel. Det finns en slinga på första låten som jag än idag inte kan begripa hur någon kunde skriva utan att vara ironisk.

1:18 in i låten. Hur löd tankegången?

HH: Hur förklarar du ANCIENTs ”Mad grandiose Bloodfiends”?

HP: Alltså, jag betalade fullpris för den här skivan när den släpptes. 179 spänn. Jag köpte den för att jag hade alla skivor de gjort tidigare. Varför jag i sin tur gjorde det kan jag faktiskt inte svara på. Det tog mig säkert fem genomlyssningar innan jag gav upp – och den skivan är LÅNG, närmare 75 minuter inklusive en tveksam cover av MERCYFUL FATEs ”Black Funeral”. Bra är den inte och det var faktiskt den här skivan som bröt min förbannelse att köpa plattor bara för att få kompletta diskografier.

HH: THERIONs ”Secrets of the runes”?

HP: Den fick jag faktiskt, som en slags present.

HH: … och varför gick den inte åt i lågorna med en endaste gång?

HP: Ja, det är ju faktiskt en jävligt bra fråga.

HH: Ja, men nu vill jag ha ett svar.

HP: Alltså, den innehåller en ABBA-cover och är hyfsat svettig… jag är svarslös. Varför köpte du DARK FUNERALs ”Teach children to worship Satan”?

HH: Det har jag aldrig gjort!

HP: …

HH: Allvarligt talat, jag köpte inte ens ”Vobiscum Sathanas”.

HP: …

HH: Alltså, jag fick den av Dr Panzram. Eller, jag har den inte ens!

HP: …

HH: …

HP: Sist jag var hemma hos dig hittade jag MOURNING SIGNs ”Alienor” i din skivsamling. Kommentar?

HH: På kanonsamlingsskivan War Compilation 1, för övrigt den bästa samlingsskivan som någonsin släppts, fanns en hejig låt med MOURNING SIGN som hette ”En to pan”. Hur de lyckades hitta den godbiten vet jag inte för resten av MOURNING SIGNs låtar är bedrövliga.

HP: Hur ställer du dig till att MOURNING SIGN kan klassas som ett pre-AMARAN, studieförbundsmetal av värsta sort med kvinnosång?

HH: Hur ställer du dig till att du äger AMARANs debutplatta?

HP: …

HH: SACRAMENTUMs ”Far away from the sun”, den kan du väl ändå inte mena att du tyckte var bra.

HP: Nu ska vi reda ut begreppen. Jag tycker än idag att den skivan har sina poänger.

HH: TRELLDOMs ”Til minne”?

HP: Den fick jag gratis av Regain Records. Skivan är skitdålig. Överraskande usel faktiskt. Debuten köpte jag begagnad för 50 spänn någon gång i slutet på 90-talet. Den är inte heller speciellt kul men ljusår bättre än ”Til minne”. Skön titel för övrigt. ”Til minne”. Den som kan minnas ett riff från ”Til minne” förtjänar en medalj.

HH: NIGHT IN GALES – ”Thunderbeast”?

HP: Men det var då fan vilken razzia du gjorde i skivsamlingen. Jadu, vafan ska jag säga. Jag fick den på promo och sedan stal en polare till mig det riktiga skivomslaget som jag sedan fick.

HH: …

HP: Det är sant! Kolla CD-skivan då ditt as! Där står det att det är en promoversion.

HH: Det gör det inte alls…

HP: Hit med skivan.

Nu började ett infernaliskt letande där jag tvingades rota igenom sex miljarder promoskivor efter det tomma NIGHT IN GALES-fodralet medan Heidenhammer stod och skrattade i mjugg åt mig. Mycket riktigt hittade jag fodralet men Heidenhammer stod envist fast vid att det inte står att det är en promo på själva CD-skivan.

HP: Ibland blir jag bara så förbannat trött. NIGHT IN GALES i all ära men är det inte du som äger GATES OF ISHTARs – ”Dawn of flames” SAMT ”At dusk and forever”?

HH: Skivbörsen i Uppsala. Där fanns mycket konstigt. Där hittade jag DARKESTRAHs andra skiva och Jennie Teblers ”Silverwing” och för att få ihop erbjudandet fyra skivor för hundra spänn var jag tvungen att plocka med GATES OF ISHTAR-plattorna.

Heidenhammer bytte nu desperat samtalsämne och började yra om Belial Centers katalog där man kunde beställa ritualkåpor som enligt uppgift var duktigt lättantändliga.

HP: Om vi återgår till GATES OF ISHTAR…

HH: Ja, det är ju inte det sämsta jag hört. Det finns ett och annat riff… Nya BURZUM då?

HP: Vad var det du sa? Att du var mycket för den melodiska dödsen?

HH: Kommer du att skriva lögner om mig och melodisk döds nu?

HP: Ja. Jag tycker förresten inte vi har pratat klart om Jennie Teblers ”Silverwing”.

HH: Det är ju inte jag som äger en NIGHT IN GALES-skiva eller THOKKs ”Of rape and vampirism”.

HP: Haha, skitroligt.

HH: Med hits som ”Haunted by saturnian phantoms (abducted in the cosmic bog)” och bandbilder som saknar motstycke. Vänta lite nu. Är det Lord Kaiaphas från ANCIENT som spelar i THOKK!? Köpte du den här skivan för att det var ett sidoprojekt till ANCIENT?

HP: Moget.

HH: HAHAHA!

HP: Alltså, jag köpte skivan. Det gjorde jag. Det är rätt schysst virvelljud och ganska bra sång.

HH: …

HP: OK, jag erkänner. Jag vette fan vad jag tänkte med när jag köpte skivan. Den har något visst. Bra är den inte men inte helt usel heller. Det är inte melodisk döds iallafall. Eller Jennie Tebler.

HH: OK, så här är det. LAKE OF TEARS är ett av mina favoritband och på ”A crimson cosmos” så gästsjunger Jennie med bejublat resultat.

HP: Först melodisk döds och nu knullgoth från Borås. Berätta lite mer.

HH: ”Bejublad” är väl kanske inte vad jag skulle kalla ”Silverwing”. Hennes soloplatta ville jag verkligen höra men hittade inte den någonstans. Förrän i Uppsala då.

HP: Inte ens vår gemensamme bekant Holy Records-Danne nickar gillande åt fullängdaren hon släppte efteråt. Visst köpte du förresten CHORONZONs – ”Magog agog” en gång i forntiden?

HH: Hur fan kommer du ihåg det?

HP: Du betalade för den. Med pengar.

HH: Jag köpte den för max 50 spänn. Det finns en skitbra låt på skivan som heter ”Crimson awakening”. På grund av den låten inbillade jag mig i flera månader att detta var the shit. Jag lyssnade på skivan säkert 30 gånger. Efter 31:a genomlyssningen insåg jag att jag inte mindes en ton av de andra låtarna. Det var som att vakna upp ur en psykos men den är inte värre än AGATHODAIMONs ”Blacken the angel”.

HP: Ja, här är det bara att blotta strupen och krypa till korset. Eh … är det inte du som har den?

HH: Så här var det; jag ville byta bort mitt ex av KATATONIAs ”Discouraged ones”. Du svarade med ett SMS. ”Ja, för fan! Förslag på byte: AGATHODAIMONs ‘Blacken the Angel’?” Åh gud, vad jag önskar att jag hade sparat det där jävla skambudsmesset.

HP: As.

HH: Nu när jag tittar efter, står skivan mycket riktigt här i din hylla. Mellan någon samlingsvolym med AETERNUS och spanska AKERBELTZ.

HP: OK att jag köpte ”Blacken the angel”, för pengar. Men vad tänkte du med när du smällde en fjärdedel av studiebidraget på DIE VERBANNTEN KINDER EVAS självbetitlade debutalbum?

HH: (Tystnad) Nu står jag faktiskt helt mållös. Grejen är, att jag egentligen skaffade den i en skivrea ganska nyligen, men det KUNDE mycket väl ha varit en skiva jag köpte anno 1995. Ja vad ska man säga … om det finns en enda skiva som bevisar att BM-musiker skall hålla sig långt från ambient, är det nog den. Österrikes scen har aldrig imponerat på mig, men jag hade någon sjuk dragning till folk/black metal/ambient på 90-talet. Skyller på WONGRAVENs gamla dänga ”Fjelltronen”.

HP: NILE – ”Black seeds of vengeance”. En skitskiva.

HH: Den bluffen gick vi på allihop. Jag sätter en miljon på att ingen minns en ton förutom refrängen på titelspåret.

HP: Jag äger den skivan jag med, jag äger även den som kom före och den som kom efter. Vad fan tänkte jag med? Ormtjusardöds med en trummis som spelar fills genom hela skivan. Att ingen reagerat på bandnamnet är obegripligt. Jag ska starta ett surt dödsband vid namn SELÅNGERSÅN som protest mot NILE och deras trixdöds. ALLA gillade NILE när de kom. Snacka om masspsykos. På tal om psykos, visst köpte du MISANTHROPEs ”Miracles: Totem Taboo”.

HH: Märkligt hur gamla sår kan rivas upp så enkelt. Den skiten är fullkomligt olyssningsbar. FULLKOMLIGT. Ärligt talat, det där jävla alstret kandiderar till att vara det största magplasket jag någonsin hört. Jag köpte den på grund av att den hade en fullsidesannons på baksidan av det första fanzinet jag köpte – Evisceration ‘Zine från Litauen. Holy Records slog på stora trumman, vilket inte var så konstigt med tanke på att det var skivbolagsbossens egna band. Märkligt nog fick skivan även hyfsade recensioner. Helt ärligt, den är obeskrivlig. Minns att den, likt ”Vinterskugge”, var uppdelad i tre delar, den ena sämre än den andra. Eländet blir mer och mer obegripligt för varje låt som går. Någon del av skivan saknar för övrigt bas, och trummisen insisterar på att spela fills på VARENDA vända. Omslagsbilden bestod av fyra statyer i en vild gruppsexorgie.

HP: Nog måste du väl, innerst inne, vetat att den här skivan sög innan du köpte den?

HH: Jag har inget försvar. Alls. Det är den sämsta skivan jag någonsin ägt.

Så här höll vi på i alltför många timmar tills stämningen blev mer än lovligt hätsk. Som avslutning på kvällen tittade vi på en duett mellan Doro och Udo Dirkschneider varpå stämningen höjdes en smula. När Udo gör sin värsta Marge Simpson-imitation måste jag ge all heder åt Doro att hon inte bara brast ut i gapskratt eller lämnade studion i vredesmod. Att ingen bara klev in och sade åt gubbjäveln att hålla käften är obegripligt. Det finns franska black metal-sångare som sjunger bättre än Udo och det är aldrig ett bra tecken. Seriöst, blunda och lyssna på hur Udo faktiskt låter.

Udo Dirkschneider.

Just. Wow.

Så, nu vet ni hur det går till när Förintelseförsamlingen har redaktionsmöte. Ni kanske förstår varför vi så sällan har dem. Nästa skivsamlingsrazzia kommer att ske hemma hos Dr Panzram då Heidenhammer ska flytta till Ryssland om en månad och bli vår tunge utrikeskorrespondent. Att tvinga ut honom till diverse kylslagna replokaler för att kolla in vad de ryska satanskrigarna sysslar med är något jag ser fram emot.

/Hatpastorn