Det är som bekant VITHATTEN-vecka på Hatpastorns Likpredikan. Först ut är en artikel skriven utav Dr Panzram där han tar en dödsmarsch genom minnenas allé för att reda ut begreppen kring denna mytomspunna artist.
Mycket nöje.
/Hatpastorn
VITHATTEN – 15 Tunes in Black.
Ville man vara riktigt true anno 1996 så hängde man på Passagens Exilen-chatt och var man riktigt nekro hade man gjort som undertecknad och vandrat dit ifrån ZTVs chatt. Den chatten fick för övrigt lägga ner när någon spenderat två dagar åt att kontinuerligt spamma barnporr över hela sidan så att både webbmastern och servern till sist sa tack och hej. Det var flera personer som i början av sina ”karriärer” spenderade allt för mycket tid framför de på den tiden inte helt ögonvänliga skärmarna med att dryfta livets nödvändigheter som att snacka skit samt ragga järnet. Bland oss som hängde där fanns folk som senare skulle komma att bli musikstudioägare, journalister, kidnappare, tidningsredaktörer, modeller, mördade, Stureplansvakter, black/death metal-musiker, fullblodsmytomaner, ägare av norra Europas största Hentai-samling och Ynaz. Alla löpte iallafall amok på denna virtuella fritidsgård. En av de mest omtalade och ökända av dessa individer var Tomas ”Vithatten” Ericson. Vithatten profilerade sig snabbt dels för att han hade ett band som hette något så oortodoxt som VITHATTEN och för det faktum att han till skillnad från resten av oss dödsdyrkande 17-åringar bara var 14 år.
Så vem var Vithatten? Ja, inte så många kan svara på den frågan och de som eventuellt visste har försvunnit i tidens dunkla valv. Därför har jag funnit mig tvungen att pussla ihop denna artikel dels ifrån egna minnen och dels ifrån diskussioner som man haft genom åren med olika gamla Exilare där ämnet Vithatten kommit på tal. Jag känner mig djupt hedrad att få bli den förste (och kanske den siste) som gör ett försök att summera sanningarna och myterna kring Sveriges/världens råaste band.
Personen: Det enda vi vet om honom är hans ålder, att han kom ifrån Skellefteå, att hans icke-magiska namn är Tomas Ericson samt att han sade sig spela i ett dödsband vid namn DAY OF DARKNESS.
Namnet: Bandnamnet tog han ifrån den hemsökta bergstoppen Vithatten utanför Skellefteå, Tomas gjorde även klart att detta skulle vara självaste Satans hemvist och att om man någonsin begav sig till Västerbotten skulle man om livet var en kärt motstå den infernaliska frestelsen att masa sig upp dit. Berget Vithatten är idag mest känt för att ett original i åratal försökt styra upp pengar till ett projekt där han ska bygga en fyra våningar hög träälg vid namn ”Stoorn” men det är som det heter en annan historia.
Musiken: Att Vithatten gillade Fenriz var något varken han, hans musik eller lyrik någonsin stuckit under blodstronen med. Detta är dock ett ämne Heidenhammer kommer att utveckla i sin kommande djuplodande recension.
Det Visuella: Inga bilder finns att tillgå på Lord Vithatten. Kom ihåg att detta var på den tiden då det inte var självklart att man bara kunde slänga upp en bild på nätet hursomhelst. Omslaget och layouten på hans enda välspridda (typ 20 ex) demokassett ”Dont Burn the Witch” är i sig både legendariskt och ökänt men det kommer att avhandlas av Hatpastorn i en separat artikel.
Inspelningen: Ni som hört helveteshymnen ”Pass the Bottle, Pass the Knife, Pass Me Your Unholy Crafts” (se nedan) har förstått att vi har att göra med en av inte bara svartmetallens, utan all musik som någonsin skapats råaste produktioner. För att uppnå detta tog han till den mest nihilistiska av alla inspelningsmetoder ett enmansband kan begagna sig av. Enligt flera av varandra oberoende källor så använde han två bandspelare varav han spelade in ”trummorna” på den ena, ställde sedan den alldeles intill den andra bandspelaren tryckte på ”rec” och lade sedan all gitarr och sång live. Han kan även ha använt sig av en funktion jag som liten skit upptäckte på min moder Anna-Kar…*host* Lilith´s köksbandspelare som gjorde att man kunde dubba en tape och spela in på micken samtidigt. Vem vet hur han egentligen gjorde, det vi vet är att slutresultatet blev en Kristusslaktande skymf mot Gud fader och hans heliga rike. Angående ”trummorna” så råder det två olika åsikter om vad trumsetet bestod av, vissa säger att han använde sina knän och ett bord, andra purister i genren menar bestämt att det var två Coca-Cola-flaskor och en köksvägg som användes för att hamra fram dödens legioner.
Detta är tyvärr allt vi vet om Lord Vithatten. Någonstans djupt i min själ så hoppas jag innerligt att han än i dag sitter vid fader Lucifers vänstra sida hemma i det mörkaste Skellefteå och skaldar dödspsalmer till berget Vithattens ära, Norrlands eget Mount Doom.
/Dr Panzram
Hatpastorns likpredikan 