Hatpastorns likpredikan

Jag äger exakt noll skivor med Malmsteen. Har inte hört överdrivet mycket av hans musik. ”Rising force” är en bra låt vill jag minnas, men i övrigt är det helt blankt. Han är en citatspruta av rang och duktig på gitarr, dock inte min kopp musikaliskt kaffe. Genom åren har man spelat med ex antal musiker som varit stora fans, men av deras grymtanden att döma har det varit några riktigt tunga decennier. Jag är med andra ord inte kvalificerad att recensera hans musik, så jag tar tag i det jag kan bäst: analysera skivomslagen.

När jag sitter och gör detta har jag ärligt talat dålig koll på hur skivorna ser ut eller hur många han släppt, detta kan således gå lite hursomhelst.

Vi kör!

Rising Force

Denna är hyfsat ikonisk. Eld, fräsig logo och någon tanthand som bara skickar upp gitarren i triumf. Man fattar vad det handlar om. Elden och mörkret bidrar med mystik. Typsnittet har gett hårdrockare ståfräs sedan dag ett. Perfektion. Eller ja, det hade varit braksnyggt med en småsnirklig ram runt i samma guldton som logon. Då hade det varit fulländat.

Betyg: 5 av 6 strängar.

Marching Out

Redan på skiva två får vi en nähä-upplevelse. Oroväckande. En svettig haktumörs-Yngwie med gitarren i högsta hugg och all text ocentrerad för att inte täcka ansiktet. Blandade typsnitt och färger på bokstäverna ger ett splittrat och föga fackmannamässigt intryck. Bilden är inte ens skarp. Vilka klåpare har släppt igenom detta? POLYDOR?! Detta är fan ovärdigt.

Betyg: 1 av 6 strängar.

Trilogy

Men YES! En proportionerligt tvivelaktig blyerts-Yngwie i våldsam pose som med gitarrens hjälp värjer sig mot den trehövdade draken. Det här är i det närmaste helt perfekt! Jag har emellertid en dålig magkänsla. Vem har egentligen gjort omslaget?

Jahaja.

David Heffernan.

Som även gjort omslag åt världens sämsta band, Anthrax. Det var synd.

Betyg: 5 av 6 strängar.

Odyssey

Kom igen, mer fantasy! Vad fan är nu detta? Stämmer det här? Omslaget till ”Odyssey”? Jag hade förväntat mig något Homeros-doftande med en blyerts-Yngwie som dänger till cykloper i hjärnan med gitarren och klämmer harpyor på brösten. Inte det här! Sur-Yngwie med kassa effekter och text i babyblått, gult och rött. Formatet på bilden ser dessutom helt fel ut med de svarta kanterna. Typ som när folk filmar åt fel håll med mobilkameran och lägger upp på Youtube. Polydor igen. Katastrofult, det är som katastrofalt fast fult.

Betyg: 1 av 6 strängar.

Eclipse

Detta var ett steg i rätt riktning om man jämför med skivan innan, men jag är oroad att det daltas med fantasystuket från ”Trilogy”. Yngwie står och kanaliserar i väst i en solförmörkelse. Det är vad det är. Varför Yngwie inte står i fet text som Malmsteen gör är ett udda stilistiskt grepp och det är väl vad det är det med. Skivtiteln som knullar sig fram på sniskan i rosa skrivstilssnusk är inte så kul.

Äh.

Betyg: 3 av 6 strängar.

Fire & Ice

Nu snackar vi! Yngwie i klassisk pose i ett vinterland, viftandes med både eld och gitarr. Man blir tårögd. Blåtoner och eld är en klassisk kombo. Mycket skönt för ögonen. Mindre skönt är titeln där någon tjockskalle kört vit text på stundtals vit bakgrund. Man har ju sett när Napalm Records trollat med färger och gjort saker oläsbara, men en så stor artist som Malmsteen? Det känns ovärdigt.

Förutom det är omslaget klassiskt.

Betyg: 4 av 6 strängar.

The seventh sign

Jävlar, vilket kasst omslag! Denna hade jag inte ens sett tidigare. En obekväm och föga smickrande närbild på Yngwie i grönt med en blå triangel. Vad ska detta ens symbolisera? Skivtiteln lagd så det ser ut som det är en medlem i Oasis med våldsamt unibrow som är på omslaget. Katastrof! Vinkeln på munnen bidrar dessutom till en mild känsla av yrsel då triangeln är rak. Vad ÄR detta?! Ovärdigt.

Betyg: 1 av 6 strängar.

Magnum Opus

Ödmjuk skivtitel. Jag gillar idén till det här omslaget, utförandet är såklart en stor olycka. Hade de inte kunnat försöka få det att se ut som att svärdet och Yngwie existerade i åtminstone samma dimension? Hade det varit så jävla svårt att ställa fransjacke-Yngwie vid ett riktigt svärd? Gärna med en rimlig bakgrund istället för DET DÄR! Ovärdigt.

Betyg: 2 av 6 strängar.

Inspiration

Jag fattar, det ska vara ett omslag med referenser till saker som influerat grabben då detta är en coverplatta. Rainbow och så vidare. Tydligen samma gök som gjort detta omslag som ”Magnum Opus”. Asari Yoda. Vilken jävla loser. Skivan är från 1996 så det finns exakt NOLL anledningar till att det ska behöva vara såhär uruselt framfört. Ju mer man tittar desto värre blir det! Ovärdigt.

Betyg: 1 av 6 strängar.

Facing the Animal

Hur många skivor har han gjort?! Åååååååh. En trött Malmsteen/gubbkärring med insugna kinder i ett hav av leopard. Det finns en lista jag brukar gå efter när det vankas leopardmönster.

Vad passar i leopardmönster?
1. Leoparder.

Det var allt.

Ovärdigt.

Betyg: 1 av 6 strängar.

Concerto Suite for Electric Guitar and Orchestra in E flat minor Op.1

Jag tror jag börjar bli sinnessjuk av det här. Typiskt av hjärnan att yla ”kul grej, kom igen” och sedan kommer verkligheten och man inser vad fan man håller på med. Det här omslaget var i alla fall inte helt illa. Bilden är hyfsat skarp. Yngwie är på hugget, bakgrunden är lite fräck. Eller ja, på hugget var väl att ta i. Småfrusen kanske.

Betyg: 4 av 6 strängar.

Alchemy

Och där drar vi i handbromsen. HUR är det möjligt att skivomslagen är så värdelösa? Kolla in ”Alchemy” här. Titta på det! Vi snackar fem hack under Edguy! Jag uppskattar att fantasyköret gör comeback, men nivån är skrämmande låg. Spana in den här varianten med.

Det här, det är ovärdigt.

Betyg: 2 av 6 strängar.

War To End All Wars

Ännu en skiva jag inte visste fanns. Frank Frazetta-omslag. Trött, men inte ovärdigt. Men visst fan känns det slött? Yngwie år 2000 var kanske inte den hetaste katten i skivbacken, men att använda ett Frazetta-omslag som säkert finns på flera andra bands skivor, det känns inte alls bra.

Betyg: 3 av 6 strängar.

Attack!!

Oj.

Trippla typsnitt varav minst ett borde vara förbjudet. En skivtitel med två utropstecken, normalt är ett eller tre. En närbild på ett öga jag antar är Yngwies. Röd gas.

Det här är bortom ovärdigt och ett av de absolut fulaste skivomslagen jag någonsin sett.

Betyg: – 1000000000000000 av 6 strängar.

Unleash the Fury

Här har alla bara gett upp. Det ser ut som en halvofficiell samlingsskiva med några gudsförgätna hårdrocksband man hittar i en tragisk CD-hylla på OK i Mörsil. Om någon fick betalt för det här omslaget är livet i sanning en avgrundsdjup tragedi.

Ovärdigt.

Betyg: 1 av 6 strängar.

Perpetual Flame

Äntligen! Nu har vi i alla fall något som inte får en att vilja slita ögonen ur huvudet. Titeln ser ju mer än lovligt spånig ut i det där formatet, men i övrigt är det klassiskt att köra brinnande gitarr på omslaget. Fråga mig inte vem snubben på bilden är för det är uppenbarligen INTE Yngwie Malmsteen anno 2008.

Betyg: 3 av 6 strängar.

Angels of Love

Åh söte Jesus vilken skittitel till skivtitel. Tydligen är det Yngwies fjälla April som är på omslaget. Ett tjusigt fruntimmer.

Men.

En instrumental, mestadels akustisk, knullplatta tillägnad sin egen fru … jag gissar vilt nu, men detta blev nog ingen storsäljare. Sedan kan man önska att Yngwie gentlemannamässigt sköt in hennes stol för hon sitter inte ergonomiskt alls! Hmmm, undrar om jag ska sätta Heidenhammer på att recensera alla hans plattor? Det ska jag. Från pärm till pärm!

Betyg: Jag har ingen aning om något längre.

Relentless

Jahaja, en höstbrun Photoshopspya, det kunde man väl ge sig fan på. Relentless? Tror både jag och Yngwie är rätt less vid det här laget.

Betyg: 2 strängar av 6.

Spellbound

Och där small Photoshop till med full force! Skitfult och ovärdigt.

Betyg: 1 av 6 strängar.

World On Fire

Lägg av!

Betyg: 1 av 6 strängar.

Blue Lightning

Fy!

Betyg: 1 av 6 strängar.

Parabellum

Vad. Är. Detta?

En skiva till förmån för fosterbarn med en omslagsmålning som ska auktioneras ut för det ändamålet.

Låt mig gissa att detta var Aprils idé. En fin insats givetvis med att ge slantar till barn i nöd, men jag känner ändå ett stort vemod. Det är ett konstverk som primärt för tankarna till någon halvbegåvad småpackad målarkludd som brassar porträtt på Selånger marknad. Och vadå ”parabellum”, förbered för krig? Mot exakt vilka då? Fosterbarnen?

Som så många gånger förr känner jag mig fullkomligt död inombords. Ärligt talat trodde jag att det skulle krylla av omslag i stil med ”Trilogy”. Det gjorde det inte alls. ”Attack!!” … hur gick det ens till? Alltså på riktigt.

Yngwie … sist jag såg honom höll han låda på Instagram. Var lite sköna snubben som rev av några licks. Har på känn att det är hans fru/manager som styrt upp det där. Jag tycker att han borde skaffa en riktig Youtube-kanal och kötta react-videos. Yngwie reacts to Archspire eller Rings Of Saturn och så vidare. Det vore kul att se honom småsurt och avundsjukt hacka på de banden. För publik finns det. React-kanaler kryllar det av och det är samma sopsluta jävlar i varenda en. ”Hej, jag är menlös ”trumlärare”, nu ska jag titta på ett klipp med Meshuggah/Mgla/Dark Funeral och se förvånad ut” och kommentarsfälten jublar. Motbjudande.

Nä, låt Yngwie ta några linor och sedan gå lös över alla sportgitarrister i flanellskjorta. DÄR snackar vi underhållning.

På återseende.

/Hatpastorn

This entry was posted on 31 december, 2021 at 10:56 f m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.