Hatpastorns likpredikan

Det släpps i runda slängar en miljard black metal-skivor om dagen. Lägg därtill att allt som någonsin släppts återsläpps igen, gärna på tacoköttfärsfärgad analsplattervinyl med neonbeige regnbågsswirl eller kassett. Hur hittar man skatterna i denna djungel? Enkelt.

Hatpastoralgoritmen

Med några simpla grepp kan man raskt sålla ut guldkornen. Ibland räcker det till och med att bara göra en snabb okulär besiktning för att direkt veta om det är flipp eller flopp. Idag tänkte jag att vi kikar på hur man upptäcker ny musik utan att behöva slänga sig skrikandes från hög höjd.

Location, location, location

Vart kommer bandet ifrån? Spanien, Italien och Danmark ryker såklart direkt. Hela Sydamerika med. Kanada, välkommen in. USA, här bör man iaktta största försiktighet. Det är lätt att luras av nya amerikanska black metal-band. Vid en initial genomlyssning kan det låta helt OK, men det rör sig allra oftast om tomma kalorier. Asien då? Här blir jag tvungen att återkomma för detta är inte något man bara ger sig in i hursomhelst utan en tydlig guide. Ni vill INTE hamna på en indonesisk svartmetallbakgata utan att veta vad fan ni håller på med. Håll er borta från Asien så länge. Australien, Nya Zeeland och Tasmanien, här kan man fynda. Ja, inte Striborg då såklart. Häng med nu! Jag ser hur du sitter och nickar till där bak! Skärpning. Det här är viktiga saker. Benelux-länderna, ja det finns guldägg här, men ta det försiktigt. Frankrike, kliv på bara. Portugal, här kan man fynda rejält. Noviser bör lukta på Altare Productions inhemska verk innan man ger sig på Mons Veneris och de kranskommunerna. Tyskland, här är det lite lurigare. Snackar vi nyare band, spana in Sol Records. Shores Of Ladon och Shroud Of Satan är utsökt teutonisk svartmetall av klassiskt snitt. Var ändå försiktig med Tyskland, man vill gärna undvika att kliva i en rykande hög med dynga. Äh, gör så här. Köp Moonblood-återsläppen bara. Österrike. Oftast bra, men jag har märkt att det börjar komma en hel del obehagligheter från det landet. England, Irland, Skottland, Grekland kan ni faktiskt skita i. Inte mycket bra nytt därifrån. Öststaterna och Ryssland, är man lite ful i kanten är detta ett smörgåsbord. Man bör emellertid ha byggt upp en viss resistans mot flöjt och ha koll på grumliga vatten innan man ger sig ut i den roddbåten. Oväntade platser som Påskön, Botswana och typ Madagaskar borgar såklart för obligatorisk lyssning. Om det inte rör sig om DSBM för då kommer det låta EXAKT som vanligt.

Finland? Har man orken kan man fynda rejält, men det släpps ju tio skivor i sekunden. I nuläget kan ni utgå från Varggrav-snubben och hans projekt. Det är trygga vatten.

Island? Har man orken kan man fynda rejält, men det släpps ju tio skivor i sekunden. We get it, mörka riff, stora trummor, reverb, skinnjacka, luva och kluriga bandnamn. Det är bra nu.

Norge? Ny norsk black metal. Inte superspännande. Gillar man träsnitt och typ hyfsade riff, go for it antar jag. Djevel bär hela landet på sina axlar och har så gjort under ganska många år nu.

Sverige. Nu ni. Är det bara jag som börjar krokna rejält när det kommer till svensk black metal? Det här med bandnamn som består av två ihopsatta ord. Jag fattar, bandnamnen är slut och de få som fanns kvar åts upp av DSBM-svängen för ett gäng år sedan. Livsnekad, Tröstlös och Gråtfärdig nöp väl de sista liksom. Men. Det är så många bandnamn nu som består av två ihopsatta ord att det börjar bli rejält fnissigt. Tillåt mig hitta på ett gäng nya åt er. Vissa av dem kanske till och med finns i verkligheten.

Svartdom, Svartjord, Nattsmyg, Jordsorg, Griftedom, Livsjord, Fornforn, Dunkelgård, Solmåne, Efterbörd, Jordbörd, Sorgborg, Gravsorg, Skogsrit, Fjällapa, Fjällsorg, Vinterdom, Vinterjord, Fjällslott, Mörkrit, Solmörk, Borggård, Svärdlärd, Skogsparti, Björkruska, Granriket, Hatdunge, Skitunge, Vargmåne, Vargrit, Skuggvarg, Hösttröst, Vårsvår, Sommarsvärd, Vinterlärd, Vinterskugga, Sommarsugga, Vårhimmel, Höstströssel, Lövhög, Månfåne, Måndolk, Varghednisk, Kyrkbrand, Brandskydd, Dolkstöt, Hammarhöst, Kummelgast, Nattgast, Koltrast, Lövsångare, Spjutansikte, Gudlös, Tidlös, Argtös, Blodssakrament, Blodjord, Blötdjur, Grästuva, Tuvstarr, Gråstarr, Trolldunkel, Älvbäck, Alvklinga, Krokantansikte, Stjärnhimmel, Avbryt, Avsorg, Avpå, Avav, Avsmak, Avdom, Kogeransikte, Pestanlete, Bibelbrand, Svartbälte, Sorgfödd, Likmask, Pestmask, Metmask, Blekfet, Kåpskymning, Pestgryning, Fågelholk, Bägarsmolk, Juvelyxa, Yxtid, Frasvåffla, Gräddstjärt, Såssnipa, Kaoslava, Svartmagma, Vulkanhat, Mjuktuff, Björksav, Järnilska, Arselbang, Spökslott, Kråkhymn, Korpkrax, Kraxkrax, Skatsten, Runhymn, Rundunkel, Runhemlighet, Svartruna, Runstav, Stavfel, Skenben, Nyckelbarn, Gnomansikte.

Detta är över HUNDRA bandnamn som tog mig fem minuter att hitta på. Många av dem inte dummare än saker som finns i skivbackarna i detta nu. Och! Skulle dessa inte räcka, håll i er för nu ska vi vara lite fiffiga. Då skickar man in några mystiska tecken och extra bokstäver och kallar det fornsvenska!

Shvartdhom, Svahrtjhord, Nhattsmyghg, Jördsörg, Griftedoohm, Livfhsjord, Fhornfhorn, Dünkelgaaaard, Solmaane, Efterbördh, Jhjooordbörd, Sorgheborghe, Grafsorgh, Skoghsrit, Fjällapah, Fjällsorghghgh, Vinterdohm, Vinterhjordh, Fjähllslotth, Mhörkhrit, Sohlmöhrk, Borghghgårdhdhd, Svärdhlärd, Skogspartih, Björkrüska, Ghranrikheth, Hatdhuhnhge, Skithünge, Vhargmånheh, Varghrith, Skughghvargh, Hhöhsthtrösht, Våhrshvår, Somhmharshvärd, Vinhtehrlärhd, Vintherhskühgga, Sömmarsughga, Våhrhihmhmel, Hösthstrhössel, Lövhhhög, Måhnfhåne, Måhndholk, Vahrghedhniskh, Kyrkhhbhhrand, Brandhskyddh, Dolhkstöt, Hämmärhöst, Kuhmmelgäst, Nähttgähst, Költrasth, Lövsånhhgare, Spjuhtanhsikte, Guhdlös, Tihdlös, Arhgtös, Blodhssakrahmehnt, Blodhjorhd, Blöhtdhjur, Grähsthuva, Tuvshtährr, Gråshtärr, Trölldünkhel, Älvhbächk, Alvhklinhgah, Krohkanthanhsihkte, Stjährnhhimhmel, Afvbhryt, Avfsohrg, Avfphå, Avafhv, Avhsmahkh, Avfdom, Kogeransiktef, Peshtahnlete, Bibhelbhhrand, Svartbälhte, Sohhrgföhdd, Likhmahsk, Pesthmahsk, Methmahskh, Blehkhfet, Kåpskhymfnhing, Pestgrhynhing, Fåhgelhholk, Bähgarhsmolk, Juvhhelyhxa, Yhxhtid, Frashvhåffla, Gräddhstjärth, Såhshhsnipa, Kahoshlava, Svarthmhagma, Vulkahnhat, Mjukhtuff, Bjöhrksahv, Järnilhska, Arselhbang, Spöhkslhott, Kråhkhymhn, Korphkrax, Kraxhkrax, Skathsten, Runhhymn, Rundunkhel, Runhehmlighet, Svarthruna, Runsthav, Stavfhel, Skenbhen, Nyckelbarnh, Ghnohmansikhteh.

När man sedan valt något av följande bandnamn går vi över till en annan algoritm som Irminsul Sverdmester lärde mig. Den svenska black metal-succéalgoritmen. Du behöver göra följande.

* Bläddra lite förstrött i Eddan
* Lyssna för mycket på Mgła
* Kunna spela rätt hyfsat
* Ha avancerad musikmjukvara på datorn
* Köpa skinnpaj

Sedan är du bokad på Mörkaste Småland INNAN logon ens är ritad!

Jag kanske är ett arsle, men jag har ju inte fel. Det är för många band. Punkarna hade mage att klaga på att det här med Dis-band ballade ur. Välkommen till min värld. En värld där det finns typ femton Nattsmyg och tolv Nattsmyg AD. Och det är bara två ord av ett helt jävla lexikon som ska pressas ihop oavsett hur dumt och trött det kan bli!

Åter till ämnet, som ni ser är det lätt att göra en första rensning genom att bara veta vart bandet härstammar från. Och! Skulle något bra missas, lita då på att folk kommer att påminna dig. Som i fallet Afsky. Där var det i runda slängar ett dussin tjog som myndigt kontaktade mig i mjugg och sa att Danmark visst kunde göra bra black metal. Och det här gotländska gänget The Void som poppar upp lite varstans på Instagram. Hur mycket jag än skulle vilja göra några saftiga bandfotokatastrofer på DET gänget tar det emot då jag inte är helt hundra om någon eller några av medlemmarna är … ja, lite annorlunda. Jag har kanske blivit gammal och blödig på gamla dagar, men låt dem hålla på. De verkar glada i alla fall. De spelar inte black metal och bara därför förtjänar de en Grammis.

Okulär besiktning

”Men Hatis, omslaget är skitsamma, det är musiken som räknas!” Ja, det kan du tycka, men det är fel. Ett snyggt omslag och en elegant layout är viktigare än man tror. Särskilt när det kommer till att sålla bort krafs. Jag vill påstå att jag genom decennier av skivlyssnade lärt mig att veta direkt om en nysläppt skiva är bra, dålig eller intressant genom att bara kolla på omslaget. Genom att följa dessa enkla steg kommer du falla i betydligt färre fällor.

* Photoshopspya. Hejdå.

* Någon naken tjej på omslaget. Hejdå. Säg EN bra black metal-skiva med en naken tös på omslaget. Tecknad, dataanimerad eller riktig. Säg EN. Ni får inte säga ”Fuck me Jesus”. I Sundsvall fanns det en högst suspekt individ som gick under namnet Dirty Covers. Det han gjorde var att glida in på Metal Store och köpte ALLT som hade naket på omslaget. Jag har för mig att Near Dark-Tobbe berättade att Dirty Covers köpte i alla fall tre exemplar av Latex ”Hammerfuck”. Det är DET klientelet man drar till sig. Enkel fråga gällande knullomslag, ska det runkas eller ska döden dyrkas? Och kom inte dragandes med någon jävla Lillith-undanflykt här. Sist jag kollade var inte Lillith … ja, kika på bägge omslagen till en viss skiva med Satariel för facit och då är ändå de omslagen mirakel i smakfullhet i jämförelse med mycket annat. Vi lämnar brösten till power metal-folket så får de ägna sig åt skam och självbefläckelse bäst de vill. Är vi överens? Bra. ”Men första Cradle då?” Okej då, den är ganska bra.

* Slott. Tecknade slott/riktiga slott hamnar ALLTID i min lyssna-hög. Oftast är det i alla fall hyfsat.

* Vykortsbild. Tjusiga solnedgångar, skog, kanske ett berg eller två. Detta hamnar i lyssna-högen.

* Ormar, trianglar, bägare. Nej tack. Jag har det jag behöver.

* Rymden. Gärna med några esoteriska streck ritat över. Vi snackar lyssna-högen.

* Svartvit bild med någon jävla pansarvagn och en dissolvad dödskalle över. Nej, jag har nog med sådana album. Hundratals faktiskt.

* Runor. Här är det stopp. Visst, det kan säkert vara bra, men just nu kräks jag om jag ser en runa till. ”Va, är du inte en äkta viking?!” Nä, inte du heller och ta av dig de där jävla mysbrallorna med Odin-tribaler över hela arslet.

* Tecknad blyertsmardröm, gärna med en skev orch eller en black metal-snubbe som vevar med vapen. Lyssna-högen. Oavsett om det är bra eller dåligt kommer underhållningsvärdet vara högt.

* Målning av en i scenen känd konstnär, typ Necrolord eller han italienaren som står i kalsonger på Instagram. Denna är lurig och en källa till rejäla fällor. Här får man gå på magkänsla. Jag som föredrar dåliga skivor framför tråkiga skivor har svårt just här eftersom det oftast är tråkigt.

* Bild på medlem i full black metal-mundering, gärna utomhus. Lyssna-högen. Jag upptäckte guldägget Marras bara på grund av det extremt råa fotot på Varggrav-snubben.

* Svartvit bild, halvironisk diskbänksrealism. Tänk trasig persienn, en odiskad degskål och ett askfat. DSBM, det är vad det är. Kan med fördel hoppas över.

* Bild du redan sett på en miljard andra skivor. Tänk Kittelsen/Bauer/Doré. Om du ramlar över en ny skiva med ett omslag du sett på flera andra skivor kan du hoppa över den. Förmodligen rör det sig om ett ungt band som har noll koll på allt, förutom hur man tar andra bra bands riff och gör dem sämre. Ni vet band som tror att man släppt en skiva bara för att den finns digitalt på Bandcamp. Worst case scenario är det ett gammalt band som fan borde veta bättre.

* Träsnitt. Detta kan vara lurigt. Här får man gå på vilket bolag som släppt det. Är det en Terratur-skiva vet man exempelvis att det är minst trygga 7 av 10 i alla fall. Är det ett amerikanskt band och träsnittet använts på tusen andra skivor, sök upp dem och kasta stenar på dem. De har säkert shorts och är aktiva på Twitter. Ni hör ju.

* Fulsnygg/snyggsnygg analog klipp och klistra-smekning. Hamnar direkt i lyssna-högen. Tänk Friedhofs ”Beteigeuze/Beelzebub”, Peste Noires ”Ballade cuntre lo anemi francor” eller för den delen, allt med Grausamkeit. Allt kommer såklart inte vara bra, men det finns en överhängande möjlighet att det i alla fall är intressant.

* Klisterlapp som myndigt förkunnar ”Featuring members from …” eller annat ofog. Bort och hejdå.

Denna lista kan göras oändlig, men jag har tagit med det viktigaste så ni har rätt verktyg att arbeta med framledes.

En snabb sammanfattning innan vi går vidare. Genom att veta vart bandet kommer ifrån och hur omslaget ser ut kan vi direkt uppskatta vad som kan vara värt att satsa på. Frågor?

”Men Pastorn. Om bandet kommer från Ukraina, heter Alvklinga, har rymden som omslag men har petat in en runa i allt. Hur ska jag tänka då? Tydligen spelar Crying Orc från Këkht Aräkh sessionbas.”

Jamen, köp blint för fan! Ni får inte tveka när det är så uppenbart.

Vad mer är viktigt? Jo, nu tänkte jag gå igenom några fler tips.

Skivtitel / Låttitlar

Trötta titlar borgar ofta för trötta riff. Om jag står och bläddrar bland skivorna och hittar något som ser intressant ut, vänder på plattan och ser en riktig otitel typ ”The fire within” eller ”We shall rise” kokar det i lillhjärnan. Utan att ens ha lyssnat på skivan har man slösat bort sitt liv.

Albumtitel och låttitlar ska vara intressanta och direkt skapa en stämning. Inte så lätt alla gånger. Men. Kan vi försöka enas om detta?

Har titeln använts av andra band? Nuförtiden är det så jävla förspänt att man kan söka på låttitlar OCH albumtitlar på metal archives. Bra funktion. Har titeln använts av ett gäng band, byt. Ska ärligt erkänna att jag själv kläckt ex antal otitlar och även inte skrikit högt nog när någon annan i bandet föreslagit något som inte ylat av inspiration. Låt oss göra ett experiment. Du fiskar upp två skivor med identiska omslag. Bandnamn och titlar skiljer sig åt. Vilket band lyssnar du på?

Band: Svartnatt
Skiva: Ad Majorem Sathanae Gloria
Låtar: Intro, The fire within, Lucifer rising, Into the abyss, Death angel, Succubus, We shall rise, Evil temptation, Ex inferis, Outro

Eller

Band: Starověký
Skiva: Ode to the churning seas of Leviathan
Låtar: Infernal conjunction of twelve malignant stars, As the spell of containment is breached, Infant sacrifices to the lord of the covenant, Volute the swarth, Lithomancy through Saturnian mountains, Conduit for those who dwell at the threshold, Onomatopéique, Constellations into unseen nefarious patterns, By the splendour of necromancy

Hänger ni med? Oavsett om man gillar titlar som tar i från tårna eller inte måste man ju helt sakna fantasi om man inte vill veta vad fan Starověkýs låtar handlar om. Var för övrigt tvungen att kolla om Svartnatt fanns på riktigt för jävlar vilket spånigt namn. Jodå, fem släpp hittills och ett bandfoto som var lika kasst som det var oskarpt. Hits som ”Segerfläsk”, ”Kristet hat”, ”Hedniskt krig” och särskrivningsinfernot ”Korp fest”.

Vi måste börja rensa i de svenska leden och det rejält.

Band som varit bra

Det är inte bara nya band vi måste hålla under sträng uppsikt, faktum är att det är de äldre gängen som vägrar att lägga ner som vi måste punktmarkera. Låt oss säga att ett band har varit riktigt bra en gång i tiden. Fantastiska till och med. Betyder det att deras kommande giv automatiskt är bra? Nej. Extremt få band har fler än fyra bra plattor i sig. De flesta, max en-två. De allra flesta, noll. Det hindrar inte band från att lägga ner. Tvärtom! Om ett en gång i tiden bra band släpper en dålig skiva, fine. Det är vad det är. Släpper de dock en kass skiva till kan man släppa och gå vidare. I teorin. Det är ju jävligt lätt att sitta här och vara mallig, men mindre än två meter bort ser jag i ögonvrån TJUGOFEM släpp med Ancient i hyllan och ALLT med Twin Obscenity. Med det sagt, för er egen hälsas skull. Bra band får en chans. Sedan kan ni gå vidare. Skulle bandet hips vips bli bra igen, för det kan hända, kommer ni få veta det såvida ni inte bor under en sten.

Hur för sig bandet på sociala medier

Jag har, på riktigt, högt blodtryck. Vilken chock, va? Mycket tack vare hur band och artister för sig på sociala medier. Det får nästan bli ett separat inlägg känner jag för här har jag många starka åsikter. Att uppmärksamma eventuella intressenter att ny skiva är på G, eller att man kan läsa någon ny intervju eller något annat som faktiskt har någon slags relevans, typ kommande spelningar, fine. Det är vad det är. Men när det ska börja säljas partymuggar, tvålar, hundmat och annat strunt är bandet dött för mig. Oftast var bandet redan dött innan så dubbeldöd är kanske en bättre beskrivning. ”Men Hatis, cashen måste ju in. Coronatider och inställda spelningar … ”

Ja, vilken djävulsk avans det måste vara att sälja sju tvålar och fyra partymuggar.

Och merch är liksom bara toppen på isberget. När medlemmarna själva gör diverse bisarra utspel. Jag fattar, det är inte alltid lätt att balansera sin scenpersonlighet om man har en sådan med verkligheten. Men. Ja. Det får bli ett kommande inlägg när tid ges.

Bolag

Nordvis, Sol Records, Altare Productions, Terratur Possessions, WTC, Northern Silence, Norma Evangelium Diaboli, Ván Records, Tour De Garde, Dominance Of Darkness, Eisenwald, Carnal Records, Avantgarde, Shadow Records, Debemur Morti, Drakkar och så vidare och så vidare. Det finns gott om bolag som är pålitliga. Gillar man flera artister i samma stall är chansen stor att ett nytt band på samma bolag även det håller den kvalitet man eftersträvar. Det är därför större bolag som Season Of Mist känns som rysk roulett då deras stall innehåller allt mellan himmel och pannkaka och det saknas helt en artistisk röd tråd.

Hittar man ett bolag som bara släpper guld är sållningen redan gjord. Skulle något inte falla en i smaken är det inte jordens undergång, nästa släpp på bolaget kanske är bättre.

Sammanfattning

Ja, har vi lärt oss något idag? Tveksamt. Mystic Circle har återförenats och hotar med ny skiva och medan jag skrivit detta har Svartmörk, Mörksvart, Rävgryt, Lövhög och Svärdlärd bildats och släppt fem plattor vardera. Vidare kommer det nya fräscha återsläpp, har vi riktig tur kanske det kommer en Satanic Slaughter-box med trettiosju oumbärliga tapes sprängfyllda med allt från replokalsinspelningar till någon sessiongitarrist som gör pruttljud i en mikrofon. Oj, se där! Stoppa pressarna, enligt Instagram har Blood-duke of Midgård från amerikanska Sjbbkyvkllbyviölmcf fått nageltrång och har tvingats skaffa ett Onlyfans-konto. Kommentarsfältet övervägande positivt, givetvis.

Och det här med bandfoton. Jag fattar att det inte finns någon anledning att ta sig tid att läsa det jag sitter och klagar på, men en gång på miljonen får jag en släng av idealism och tänker att man kanske gjort världen lite bättre. Att kanske ett band kikat på sina foton och kommit fram till att detta måste göras om. Att ett band enats om att om en ska ha artistnamn ska alla ha artistnamn. Att ett band tänkt att det här med att återförenas kanske inte är en så lyckad idé ändå. Och så vidare.

Tydligen inte för nu är det fan värre än det någonsin varit. Dock ska vi inte hänga läpp, det släpps nytt guld och när man väl ramlar över en skiva som får blodet att svalla i positiv bemärkelse är allt glömt. Det vore emellertid önskvärt om det inte vore en mänsklig rättighet att få släppa en black metal-skiva.

På återseende.

/Hatpastorn

This entry was posted on 6 juni, 2021 at 2:23 e m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.