”Spela en cover!”, del fyra. Mercyful Fate ”Tribute”
Ja, vi skulle ju få anledning att komma tillbaka till den här skivan. Och något säger mig att vidare ”mercyful” kommer varken bidragen att vara gentemot originalmaterialet, eller för den delen vi att vara mot bidragen på själva skivan.
”Vi hade det ju så trevligt …” sade Hatpastorn. Ja, här satt vi och lyssnade på Oxiplegatz, Shroud of Satan och lökig dark ambient av hopplös karaktär. Och så var det dags att förstöra kvällen med ännu en tveksam tribut. Denna gång till vår favoritpensionär, Kim Bendix Pedersen och hans företaganden i Mercyful Fate. Listenable Records var skivbolaget som stod för projektet. Undrar hur många av artisterna på eländet som står för de här inspelningarna idag? Hör gärna av er.
Samma koncept som på Slayer-tributen. Vi lyssnar och gissar band och låtar.
HP: Ja, vad vet vi då om den här skivan? Det där dödsbandet med Wojtek … Luciferion, de är med. Devilyn, tror jag medverkar på ett hörn också. Ancient, kanske?
HH: Bara om vi har riktig tur.
HP: Jag vet inte om jag hittar på nu, men visst finns det en obehagligt stor möjlighet att Snowy Shaw kommer att dyka upp i någon form?
HH: Jag tvivlar inte alls. Apropå det här med göteborgare: varför finns det inte en svensk komediserie som handlar om två åldrande göteborgare, typ Claes Malmberg och Lasse Brandeby, som bestämmer sig för att ”finna sig själv” genom att åka ned till Goa och gå på rejv? Och som därför heter ”Goa göbbar”?
HP: Det är helt obegripligt att den inte finns. Lasse Brandeby är ju förvisso död, men skicka in Tomas von Brömsen, och låt Snowy Shaw dyka upp i en cameo i vilken han efterfestar med sig själv till klockan nio på morgonen.
Melodi nummer ett.
HH: Det börjar med jommel. Sus och dus. Jaha, det är ’Black funeral’.
HP: Jag är helt oironisk när jag säger att Ancients version av den här är bättre.
HH: Och då snackar vi ändå ”Mad grandiose bloodfiends”-Ancient.
HP: Exakt. Med en spastisk Lord Kaiaphas i absolut högform.
HH: Jag är relativt säker på att det här är Luciferion.
HP: Ja, det är ju inte direkt något fel här …
HH: Du tycker inte att det här kacklandet liksom tar udden av stämningen i låten?
HP: Ja förutom det då. Det är en sådan jävla nedbrytningsprocess. Fy fan vad de lär ha tjatat om att få ligga först. Blev det inte till och med lite hype kring detta?
HH: Det hoppas jag verkligen inte. Luciferion är för övrigt ett extremt överskattat band, om du frågar mig.
HP: Extremt kompetent band, men fullkomligt identitetslösa.
HH: Eftersom ingen kan låta som King Diamond, varför försöker de ens?
HP: Det är en fråga om ren hybris.
Facit: Luciferion ’Black funeral’. Boom!
Melodi nummer två.
HP: Jag känner fan inte ens igen låten.
HH: Inte jag heller … men det låter faktiskt inte så illa, i mina öron. Hejigt trumljud. Vänta, jag tror låten heter ’Black masses’.
HP: Kan det här vara Devilyn? Nej, jag tror jag griper efter halmstrån. Halvgrowlsång …
HH: Det är åtminstone kompentent framfört. Jag har för mig att Gardenian faktiskt är med, då de också låg på Listenable.
HP: Vi sätter dem som en kandidat, även om jag tycker sången är lite för rå för att vara Gardenian. Vi kan ju inte stryka Gardenian innan vi har skrivit dem. Det är ju ingen Ardis-lista, det här.
HH: Rättelse: det är ingen Mat Sinner-lista, det här.
HP: Pluspoäng för att de inte försöker sjunga som King Diamond. Men det är farliga vatten, för man hamnar också farligt nära Brimstone-country. Att jag inte äger ”Carving a crimson career” gör mig förresten arg.
Facit: Sacramentum ’Black masses’. Sacramentum?! Omöjligt.
Melodi nummer tre.
HP: Det här tror jag däremot är Gardenian. Det låter onekligen ganska fett, och de hade väl lite av ett eget sound just därför.
HH: ’A dangerous meeting’. I grov tappning med tvåtakt och allt.
HP: Jo, jag står fast. Gardenian. Och faktum är att deras ”Two-feet stand” inte är helt kass. Bara därför lär väl det här vara Ceremonial Oath, eller något.
HH: Jag är helt chockad, för det här kan jag inte säga något dåligt om. Jag hade förberett mig på slakt, men yxan blir hängande i luften. Men självklart fick inte den här ligga som första låt.
HP: Luciferion lär väl ha krävt en första plats eller hotat med att hoppa av hela grejen. Jag tror jag hoppade över Gardenian då en av medlemmarna hade page och såg lite fotbollskille-som-börjat-spela-döds-dryg ut.
HH: Det var åtminstone en keps och ljusa jeans med på bandbilden. Det räckte för att jag skulle fnysa ogillande.
Facit: Gardenian ’A dangerous meeting’. Boom! Boom!
Melodi nummer fyra.
HH: Det är introt från ”Into the unknown”. Vad fan, har de lagt på fejkade liveljud? Låten är ’Evil’, i alla fall.
HP: Oh ja. Åh, fy fan. Jag vet inte hur jag ska kunna motivera det här, men jag får obehagliga Crest Of Darkness-vibbar. Har för mig att de låg på Listenable …
HH: Vilka i helvete var det?
HP: Norskt gäng. Tror dock inte att det är det bandet, men alltså … det är så sjukt, för det är ju precis sådant här vi vill ha. Men vi vill inte ha det, om du förstår. Tänk att de får äran … eller vad man nu säger, till att vara med på en Mercyful Fate-tribut, och man gör så här.
HH: Jag förstår precis. Herregud, vilket strunt. Kackelskrik, fejkade liveljud …
HP: Ja, en så stor publik som de här fejkade ljuden får det att låta som, har det här bandet – vilka det nu är aldrig haft. Det är som om jag aldrig hört låten tidigare, bara för att det låter så jävla illa. Det här kan vara allt från Spazztic Blurr till Anorexia Nervosa.
HH: Jag får en neuros av det här. Och blir anorektisk på kuppen. Att Listenable tog med det här bidraget och tyckte att det är en lämplig tribut till Mercyful Fate … tydligen smög de in ett riff från ’Come to the sabbath’ i slutet. Det gjorde inte saken bättre.
Facit: Snowy Shaw ’Evil’. Vi är mållösa.
Melodi nummer fem.
HH: Vad heter låtjäveln … den är med på ”Don’t break the oath”.
HP: Som jag sjukt nog inte äger.
HH: Hur fan är det möjligt?
HP: Det är egentligen omöjligt, men jag har den inte. Helt bisarrt. Det här covern låter för övrigt som Truth Denier.
HH: ’Desecration of souls’ är det. Danska Truth Denier tolkar ’Desecration of souls’.
HP: Alltså, skulle det inte kunna vara Konkhra eller nåt? För det här låter danskt.
HH: Nu sade du något obehagligt. Jag förstår var du vill komma.
HP: För det är ju inte ett dåligt hantverk.
HH: Men det har den där danska hopplösheten kring sig.
HP: En riktig Saturnus-depression. Of The Wand And The Moon? Kan du tänka dig den liraren tolka ’Time’, typ?
HH: Att vi har den här inställningen till Danmark medan vi lyssnar på en Mercyful Fate-tribut …
HP: Det där har vi rätt ut för länge sedan. King Diamond kanske var född, i Danmark, men det fanns ju ett skäl till att han flyttade därifrån.
Facit: Armageddon ‘Desecration of souls’. Men vi kräver ett halvt poäng, för i den feltryckta bookleten står det faktiskt Withering Surface. Från Danmark. Fy fan, det är ockult med det där danska sockervaddet som kväver produktionen, glädjen och kvalitéten.
Melodi nummer sex.
HH: Ja, då är det ’Gypsy’.
HP: Då är det Emperor. Och de gör bra covers, det vet vi.
HH: Så sjukt bara att de kunde fortsätta att göra bra covers medan det egna materialet fick ställa sig i skamvrån.
HP: Makes no sense. Och varför fick inte den här låten inleda skivan?
HH: Jo, för att Luciferion …
HP: Lägg av. Men alltså, tänk om Ihsahns soloprojekt hade fått låta såhär istället? Spela en cover!
HH: Tänk att man på allvar ska behöva säga det till Emperor.
HP: Någon gång ska vi förresten låta läsekretsen ta del av Odins låt ’Little gypsy’.
HH. O ja. Den som väntar på något gott …
Facit: Emperor, ’Gypsy’. Boom! Boom! Boom!
Melodi nummer sju.
HP: Är det inte lite Adoriorkänsla över både sången och den dova ljudbilden?
HH: Kan de ha smugit sig in här?
HP: Det låter osannolikt, men vad vet man …
HH: Vad fan är det för låt? Har hört den en miljon gånger, men arrangemanget här är så jävla hopplöst …
HP: Nej, jag sätter den inte.
HH: Är det ’The oath’? I en helt onödig version.
HP: Det kan det nog vara, men vad är det för band? Tycker det låter som att det är en tjej som sjunger.
Facit: Här är det alltså Withering Surface som tolkar ’The oath’. En fryntlig dansk man på sång alltså. Inte direkt Adorior. Hatpastorn står och skriker i köket i skam, han älskar ju Adorior.
Melodi nummer åtta.
HH: Vilket jävla strunt. Pianojommel och tokgrind med tramssång. Ja, det är ’Doomed by the living dead’.
HP: Jag fattar fan inte att du tar låtarna. Jag är helt lost. De här jävla ”arrangemangen” eller vad fan man nu skall kalla det … är det Majestic Midnight, tro?
HH: Tveklöst. Det här var ju värst hittills.
HP: Jag tänker att det här faktiskt är Devilyn. Trixig bas och dov ljudbild. Och Listenable. Men det är ändå inte så jag tänker mig dem …
HH: Vad säger man ens?
HP: Det här är bara ett slöseri med allas tid. Och var det en Seinfeldbasgång jag hörde där, fem minuter in i låten.
HH: Blandat med barockpiano. Av saloonkaraktär. Herregud.
Facit: Misanthrope. Alltså … ja. ”Tolkar” ’Doomed by the living dead’. Det bandet. Ständigt aktuella Misanthrope. Och nog blev man misantropisk av att ha köpt deras skivor alltid. Jag har tre stycken.
Melodi nummer nio.
HP: Nu blev jag alldeles kall. Det här är ju låten ’My demon’ från ”Time”. Älskar den skivan.
HH: Jag har upptäckt den skivan mer på senare tid, så de låtarna kan jag just inte alls. Men skivan är sjukt bra och underskattad. Låter mer King Diamond än Mercyful Fate, dock. Men är det här en dålig cover … ?
HP: Problemet här är att man fattar precis hur mycket av Kingens sång betyder för hela soundet. Den här låten har så sjukt coola sångslingor som bara inte går att översätta till gitarrplinkande. Dock ska de ha stora pluspoäng för att de kör en låt från ”Time”.
HH: Men vilka fan är det? För mig är det helt blankt.
HP: Tja, har vi sagt Gardenian? Ingen aning.
Facit: Dimension Zero, ’My demon’. Ja, varför inte. Vem brydde sig egentligen om dem? Intresse zero.
Melodi nummer tio.
HP: Det här måste vara Immolation. Ett mycket true band.
HH: Du, jag tror fan du prickade helt rätt. Listenable och allt.
HP: Men vad fan är det för låt?
HH: Det står helt still. ”Evil messenger with bloodstained wings”, hörde jag att det västes fram.
HP: Ja, de har ju i alla fall gjort en minst sagt egen låt av den. Det här var fan svårt att ta, det är ju inte ’The banshee’ från ”Dead again” iallafall.
HH: Eller den där piratlåten från ”Into the unknown”, där han sjunger om rom och grejer. Ja, vad det nu än är för låt är den extremt true, i alla fall.
HP: Jag undrar om inte det här är något obskyrt från ”The return of the vampire”.
HH: De borde kört ’Mission: destroy aliens’. Gissning: ’Burning the cross’? Eller ‘Satan’s fall’?
Facit: Immolation, ’Satan’s fall’. Vilken jävla nödchansning I slutet, men någon slags poäng borde det väl inbringa ändå …
Melodi nummer elva.
HP: Åh, en så bra låt … från ”Time”, även denna. Inte så illa pinkat ändå i jämförelse med de övriga gängen.
HH: Heter den inte typ ’July morning’? Vill minnas att det finns en Uriah Heep-låt med typ samma namn, och då King Diamond är en stor fantast av nämnda band …
HP: Men vad fan är det för band? Får lite vibbar av både Boden och Luleå. Typ som att Embracing tolkar ’The mirror’. Det här hade kunnat vara med på Embracings ”Dreams left behind”.
HH: Jag vill understryka att det där inte var en komplimang.
HP: Den här nivån vill jag ändå påstå att man släppt igenom på. Sedan har både du och jag alla skivor med Embracing.
HH: Det blir ju så …
Facit: Dark Tranquillity, ”Lady in black”, såklart.
Melodi nummer tolv.
HH: Är det Backyard Babies som tolkar … ja, vilken låt då?
HP: Alltså, ljudet …
HH: ’Nuns have no fun’, är det i alla fall. Och inte i någon vidare bra version.
HP: Jag måste vara felprogrammerad, för även när det rör sig om låtar jag hört tusen gånger, så blir det helt fel när jag hör dem i sådana här skrudar. Och det här kan förresten vara alla band. Vilket strunt.
HH: Nu snackar vi glesbygdshårdrock från Kramfors med Brimstonesång.
HP: O ja. Mycket avklippt flanellskjorta, cowboyboots och dålig hy.
HH: Snackar vi legendarer, eller? Kan inte du berätta om när Kramfors invaderade Sundsvall?
HP: Nej, jag orkar inte. Jag blev på så dåligt humör Alltså, riktigt sur. Då var det avklippta flanellskjortor på gatorna.
Facit: Deceased, ’Nuns have no fun’. Jaha. King Fowley. Ja, det är då fan i mig INTE King Diamond, det är då säkert. Det här må låta helt sjukt, men jag har Gardenians ”Sindustries” – men bara till omslaget. För i själva fodralet ligger en Deceasedskiva. INGEN har en Deceasedskiva. Medvetet. När jag berättar detta ligger Pastorn och kvider på golvet av skratt. Tänk att hamna i en sådan depression att man vill lyssna på Gardenians ”Sindustries” för att istället mötas av Deceased. DÄR kan man snacka om ”dangerous meeting”.
Melodi nummer tretton.
HP: På tal om cowboyboots och genant, är det Nergals countryprojekt som ljuder?
HH: Det här kan bara vara Snowy Shaw. Tänk att medverka på en tribut till sitt eget band.
HP: Det här är som när Bloodthorn körde en cover på ’Deathcrush’ med Necrobutcher som gästbasist. Och skröt om det på omslaget. Vänta, jag ska dricka mer sprit …
HH: Ja, häll upp åt mig också. Och vad i helvete är det här för låt?
HP: Det går inte att säga. Att utröna något i det här svamlet … och lite franska stönviskningar på köpet.
HH: Oh la la, nöh nöh nöh, sacrebleu, zoot aleurt … där var det slut. Nähä, inte det …
HP: Suck.
HH: Det är slutet på ’Welcome princess of Hell’, där någonstans …
HP: Nu är det nog. Och dags för facit.
Facit: Snowy Shaw, ’Into the coven’. Vi tar det en gång till. Man är med på en tribute till sitt eget band. Inte bara en, utan två gånger. Makalöst.
HP: Rättelse. Snowy Shaw medverkar även på Luciferions cover vilket innebär att han är med på TRE av tretton låtar. Vi snackar typ 23 % Snowy Shaw.
HH: Please tell Joey that Christmas will be snowy. Jag har för övrigt en barnbok hemma där Snowy Shaw är huvudkaraktären.
HP: Va?
HH: Och jag har inte ens barn.
HP: Ja, för er som inte nöjer er med 23 % Snowy Shaw så finns det uppenbart andra metoder.
På återseende. //
Hatpastorn & Heidenhammer
Hatpastorns likpredikan 
Kommentera