Dr Panzrams Årsbästalista 2018
Akitsa – ’Credo’
För några veckor sedan var vi på studiebesök hemma hos Förintelseförsamlingens egen diakonissa Vivi Sektion i hennes lätt frostskadade lya, lokaliserad djupt inne i de eviga nordiska skogarna. Första dagen spenderade vi med att inmundiga rusmedel och lyssna på allt möjligt trams som hon och Hatpastorn grävde fram ur någonting som jag tror hette typ ”spott och fy”. Vi hade stora planer inför nästföljande dag, dungeonsynth skulle kanaliseras och podcasts spelas in, som de pensionärer vi är så klappade/kollapsade vi ihop redan vid midnatt.
Lördagen grydde i scharlakansröd prakt, vi gick en liten promenad genom de förfallna minnena från en civilisation som gav upp för längesedan. När vi kommit hem och satt oss i soffan så föreslog jag att vi skulle ta en lyssning på kanadensiska Akitsas senaste släpp, ’Credo’. (Jag tror den är döpt efter snubben som Han Solo skjuter i Mos Eisley).
Det blev inte bättre än att vi lyssnade på den ungefär åtta gånger i rad, sedan tog vi oss en tupplur men kunde inte riktigt förmå oss att stänga av den, så den fick gå på repeat likt en hypnotisk vaggvisa. När vi vaknade lyssnade vi på den ett par gånger till, sedan körde vi igenom hela Akitsas diskografi från pärm till pärm och avslutade kvällen med att lyssna igenom ’Credo’ fem – sex gånger till.
Det är så här Darkthrone borde ha låtit efter ’Panzerfaust’.
Ghost – ’Prequell’
2018 kan inte ha varit ett lätt år att vara ex-medlem från Ghost. Först släpper man nytt med Magna Carta Cartel, en skiva som lyckades hålla sig på tapeten i ungefär en timme. Sedan förlorar man stort i en rättstvist man själv dragit igång mot sin forne frontfigur, drar igång en insamlingskampanj för att betala rättegångskostnaderna som endast genererar en droppe till det hav som är skulden. Och som en sista spark på pungen så måste man höra sitt gamla band vinna nya triumfer varenda gång man slår på radion. För Cardinal Copia har ännu en gång lyckats klämma ur sig en jävla hit-skiva. Jag gillar precis allt på denna giv, men har en viss förkärlek till balladen ”Pro-Memoria” och den skräckfilmsdoftande progghiten ”Helvetesfönster”.
Master´s Hammer – ’Fascinator’
Att den här skivan verkar ha lyckat flyga under allas radar är en ren skam och ännu ett tecken på att den här världen förtjänar att dö så snabbt och plågsamt som möjligt. Det finns på riktigt inget jag kan säga annat än att Franta tillsammans med sina underhuggare åter har levererat ett jävla mästerverk. Kvalitén står sig från 2016 års ’Formulæ’ med skillnaden att den här gången har de lyckats styra ett ordentligt skivkonvolut. Inget spår summerar den här skivan bättre än dess hymn till den legendariske finske eko-fascisten Penti Linkola.
Det Eviga Leendet – ’Lenience’
Skönt att få höra ett nytt band som vågar köra lite snygga slingor, schyssta riff och spejsade syntar. Det originella stilrena omslaget ger även det ett plus kanten. Varje titel består av ett någorlunda intetsägande, men ändå passande ord och gör så att hela skivan balanserar perfekt på kanten mellan det dedikerade och pretentiösa. Om jag skulle framföra några klagomål så skulle det vara att sången borde ha varit lite mer true (den blir dock bättre mot slutet) och att skivan var aningen mer varierad. Men å andra sidan har bandet den goda smaken att hålla längden på plattan till strax över en halvtimme så den hinner aldrig bli enerverande. Fullt godkänt och ett jävla statement till debutplatta.
(Fotnot: Vivi Sektion vill göra gällande att den här skivan låter väldigt isländsk, men jag tycker varken det låter som Björk eller Flames of Hell.)
Mr Cool – Discofeber (Eller: Mr Cools varnande sagor)
Bara det faktum att den här låten fick fullvuxna män att med darrande underläpp sitta och argumentera att ”Onkel Kånkel är minsann satir medan det här är menat som blodigt allvar”, gör att den här plattan kvalar in på årsbästalistan.
Bubblare: Mortiis live på Baroeg, Craft – ‘White noise and black metal’, Body Count – ‘Bloodlust’, Ministry – ‘Amerikkkant’.
/Dr panzram
Hatpastorns likpredikan 
19 januari, 2019 den 11:27 f m
Du är helt spot on angående Mr Cool… du vann internet den här månaden!
24 januari, 2019 den 10:59 e m
När Franta kräks över en snygg melodi blir man ju alltid knäsvag. Att MHs utgivor flyger under radarn beror väl kanske mest på att de ges ut på eget bolag som är ointresserat av promotion (true? Diskutera).