Bure Bödels årsbästalista 2018
Generellt sett så lyssnar jag ytterst sällan på nya band eller knappt nya släpp från gamla band (band som grundades efter millennieskiftet), om det beror på att kvalitén är låg, intresset är obefintligt eller om jag bara är gammal och gaggig råder det väl delade meningar om. 2018 måste dock ha varit det år jag lyssnat mest på ny black metal sedan det förra millenniet. Det har kommit mycket bra musik, men det går inte att komma ifrån att allt var mycket bättre förr.
Funeral Mist – ’Hekatomb’
En vecka innan släpp kom ett elektroniskt brev från skivbolaget att Funeral Mist skulle släppa ett nytt album och det alldeles strax. Black metal-världen stod för en kort sekund helt blickstilla. När väl chocken lagt sig så satt alla som på nålar. Nio år hade gått sedan förra albumet kom, skulle Arioch lyckas leverera ytterligare en gång? Det gjorde han, jag är villig att sträcka mig så långt att säga att detta är det bästa ”bandet” någonsin krånglat ur sig. Innan detta släpp har jag alltid ansett att ett helt album med Funeral Mist kan vara väl kämpigt att ta sig igenom då det kräver så mycket av lyssnaren (iallafall undertecknad) men denna gång tycker jag att han lyckats hitta den perfekta balansen mellan kaos och struktur.
Akitsa – ’Credo’
Akitsa var fram till nyligen ett band vars namn jag bara stött på emellanåt, då en bekant tipsade om bandet i en Facebook-grupp och jag gjorde slag i saken och slog igång deras då senaste album, ”Grands Tyrans”, på Spotify och gillade verkligen det jag hörde. När de väl släppte ’Credo’ satt jag på första bänk fylld av förväntas och jävlar vad leveransen var perfekt. Detta är hur Filosofems uppföljare skulle kunnat låta om Varg inte åkt in i finkan.
Kriegsmaschine – ’Apocalypticists’
Ett av de där banden man ska ha lyssnat på sedan innan och dyrkat tillsammans med systerbandet Mgła. Som ni förstår så har jag inte orkat kolla upp dem förrän nyligen, i och med att detta släpp, dök upp på Spotify. Lagom meckigt, bra känsla men lite för bra ljud. Då jag är av åsikten att Mgła kanske har lite väl för stor hype både på platta och live så föredrar jag faktiskt Kriegsmaschine om de två projekten ska ställas mot varandra.
Heiinghund – ’Draugkvad’
Om Kriegsmaschine hade lite för bra ljud så är det definitivt inget man kan beskylla Heiinghunds andra giv att dras med. Namnet Heiinghund kanske några känner igen från den norska kultinstitutionen Sort Vokter vars enda album ’Folkloric Necro Metal’ är en dold juvel, efter den plattan tog han en paus på 20 år för att sedan återkomma till black metal-scenen igen. Detta är hans andra soloplatta och det är rått, så förbannat rått.
Bubblare: Stoa & Rymdborg – ’Den svenska utvandringen till Furuhjelm 46’, Nattsvargr – ’Night of the Crimson Thirst’, Wolvennest – ’Void’, Dreadful Fate – ’Vengeance’, Clandestine Blaze – ’Tranquillity of Death’.
/Bure Bödel
Hatpastorns likpredikan 
Kommentera