Heidenhammers årsbästalista 2018
Djevel, ’Blandt svarte graner’
Tårarna är inte långt borta, och man har knappt nått halvvägs in i det första spåret. På fullt allvar trodde jag att Norge hade förlorat precis all potential till att krysta ur sig svartmetall som ens med nöd och näppe skulle kunna klassificeras som sådan, men alltså … precis som Pastorn skrev i sin lista över det gångna årets förträffligheter, uppenbarar sig frågan: varför väljer alla norska band, förutom Djevel, att vara dåliga? ’Blandt svarte graner’ låter exakt som du ville att Satyricon skulle fortsätta utvecklas till, om de inte spårat ur efter ’The shadowthrone’. Fast sannolikt ännu bättre. Att Faust övertagit rollen på trumpallen efter Dirge Rep gör egentligen varken till eller från. För en gångs skull är det stämningen, riffen, och framförallt låtarna som står i fokus. Man finner knappt ord.
Djevel, ’Saa raa og kald’
Och på tal om diverse influenser från tidiga Satyricon, kan jag sätta en slant på att den här skivans titel inte i första hand härstammar från Theodor Kittelsens poetiska textrader i hans epos ’Svartedauen’. Ja, vad säger man? Den här plattan kanske inte riktigt når upp till fjolårets absoluta fullträff, men det spelar egentligen mindre roll. Det är ändå det bästa du hört på år och dag.
Djevel, ’Norske ritualer’
Med titlar och låtar som ”Vi slakter den foerste og den andre, den tredje lar vi gaa mot nord” värms blodet samtidigt som själen isas. Varför ska det vara så förbannat svårt för andra gamla rävar i den norska scenen att förstå att det är såhär det ska låta, osa, och helt enkelt vara? Det enda problemet här är att texterna dessvärre lyser med sin frånvaro, så jag får fantisera ihop egna utefter titlarna.
Djevel, ’Besatt av maane og natt’
Trots Djevels fyndiga rim (och reson) i titlar som ”Om prest og pest” och ”Hode og hals i doedsvals” tog det faktiskt en stund innan jag fattade av den här skivtiteln också rimmade. Inte för att det gjorde något, men ändå. På denna fullängdare nummer två, från 2013, märks det att bandet börjat hitta sin form.
Djevel, ’Doedssanger’
Detta var den första skiva jag införskaffade med bandet, trots att den hade några år på nacken. Efter den första genomlyssningen var jag inte helt övertygad, men det tog sig allt eftersom. Skivan är givetvis fantastisk, men på sina håll låter den lite väl standard och reverbet hade kunnat tonas ned en nivå. Jag begriper egentligen inte att jag skrev det där sista, men i det här fallet hade produktionen ändå gynnats av en aningens klarare ljudbild. Äh. Det här är musik för folk som fattar grejen. Ni andra kan ju lyssna på Taake eller Anthrax.
Slayer, på Hovet i december
De mörka gudarna skall veta att man hade all anledning att vara skeptisk. Dave Lombardo lyste med sin frånvaro och inte ens Gary Holt, som efterträtt Jeff Hannemann, stod på scenen. Hur fan de här gubbarna som nu befinner sig runt de femtiofem lyckas prestera sådant mangel som det ändå gavs uttryck för är bortom mitt förstånd. Obehagligt nog agerade tramserier som Anthrax och Lamb Of God förband, men de sket man så klart i. Ja, fy fan vad bra det var.
Gloomy Grim, ’Blood, Monsters, Darkness’
Fick precis hem den i posten. Ny guilty pleasure. Säg det inte till någon.
Skinflint, ’Iklwa’
Afrikansk metal rent generellt, och botswanenisk sådan i synnerhet, är oftast fan så mycket intressantare än nittionio procent av resten av världens nutida motsvarigheter. Musik som på allvar får mig att vackla mellan att tycka att den är genialisk eller bara bisarr har alltid pluspoäng i min bok. När jag var femton tyckte jag så om Ved Buens Ende, nu gör jag så med Skinflint och ugandesiska Vale Of Ammonition.
Sleaszy Rider Records
Kommentarer överflödiga.
”The twilight zone”, på blu-ray
I år fick jag två julklappar av min sambo: Tom of Finland-lakan, och en box med samtliga hundrafemtiosex avsnitt av den här femtio/sextiotalserien. I en tid då det här med bra historier på film verkar vara ett skällsord … ja, det var helt enkelt bättre förr. Tom Serling som skapade serien i fråga skrev dessutom nittiotvå av samtliga avsnitt. Boom.
Tack för kaffet.
/Heidenhammer
Hatpastorns likpredikan 
22 mars, 2019 den 7:08 e m
Alla missade nya Auberon. Fräckt!
Vi ansträngde oss i onödan.