The fnead.
Uppmärksamma läsare kanske minns att jag nämnde den bisarra sången på en viss Benighted Leams-skiva i min Alex Kurtagić-special. Bra att ni minns det, för jag hade helt glömt bort eländet. ”Caliginous romantic myth” är en skiva som egentligen kräver en djupare analys. Den är nämligen sensationellt märklig. Blott en halvtimme lång, men känns som en evighet. Mycket tack vare de labyrintliknande arrangemangen och det brutala överflödet av oriff. Värst är dock sången och lyriken. Man har sett och hört mycket, men ”Caliginous romantic myth” är efter 20 år fortfarande en gåta utan svar. Så länge Alex kacklar sitter man lugnt i båten. Han har inget kanonkrax, men man har ju släppt igenom på den här nivån tidigare. Det är när han ska börja sjunga på riktigt som verkligheten går sönder.
Eftersom jag inte kommer att orka rippa mitt exemplar av skivan och lägga ut enskilda låtar på Youtube får vi köra på en variant. Här är hela skivan.
Lugn.
Lugn lugn lugn.
Bara de riktigt stenhårda masochisterna slukar Benighted Leams med hull och hår. Gör istället såhär:
Spola fram till 6:30.
Pausa.
Hämta något stärkande att dricka.
Drick.
Ta ett djupt andetag.
Tryck ”Play” och följ med i texten nedanför.
Efteråt diskuterar vi i grupper om tre.
Ydle cabais apash pip tpilizte
Delkins obonbrid unseen in sostric mirp
Benigted leams; a moon ‘gainst arms
Of oaks in a haunted fneade aft a nizt repast.
Festering de gentrie
Of ravaging chevaunce
Addyng flamboyaunce
To a cataclysmass fall.
The harvest blede amour cavalier.
Melodies teering, a pantoune phim.
Plondered darknesse erred pis (dismal) summer
Genled I not be encrypted blizt?
De lyrical declenfioun
Of pampered grandeur
Cruelty serenading
Till poetry fears.
De morbid river ran prouz your land
Corrupting all alonge its shores.
On my pryde your beheading you blame,
Dielded I be axe you forged?
På återseende.
/Hatpastorn
Hatpastorns likpredikan 
12 september, 2017 den 11:09 f m
Kära värld. Det där var något utöver det vanliga. Jag brukar alltid gilla partier med ren sång i black och death metal eftersom de bryter av från den vanliga lunken, men det finns tydligen undantag från den regeln.
12 september, 2017 den 11:11 f m
Vilket språk är det förresten?
12 september, 2017 den 11:19 f m
12 september, 2017 den 3:24 e m
Det här var ju helt olidligt.
13 september, 2017 den 11:11 f m
Om jag hade velat håna sången hade jag sjungit på detta vis. Han gör det på fullt allvar.
14 september, 2017 den 7:59 f m
Vafa… är det Eilert Pilarm som slagit sig på Metal? Jag pallade bara de två första grupperna av ord (eller vad det nu är). Rensång, nåja…
14 september, 2017 den 9:29 f m
Snacka om ”otext”
15 september, 2017 den 12:43 f m
Här var det otext, omelodi, ostämda gitarrer, oriff…
2 oktober, 2017 den 8:05 e m
Köpte denna i en skivkällarei gbg när det begav sig. Lite för att den så väldigt lustig ut. Verkligen mysko och usel, men på ett alldeles eget vis. Han har en helt egen estetik.
Harmonierna känns tagna från kapitlet om syntetiska skalor från guitar grimoire
4 oktober, 2017 den 8:37 f m
Om Tommy Lee Sparta skulle göra black metal så skulle texterna se ut precis sådär.