Hatpastorns likpredikan

Metalion skrev i sin Slayer Mag Diaries att han hatar dålig metal. Han tar det personligt. Därför blir det otroligt märkligt när man tar en titt på de band han själv valde att rekrytera till sitt skivbolag Head Not Found. Ett bolag som gick i graven efter några hektiska år av skivsläpp av tvivelaktig karaktär. Ett flertal av dem finns representerade på samlingsskivan ”Cutting Edge Metal” vi nu ska titta närmare på.

Forlorn ”The Crystal Palace”

HP: Inte en av de starkaste låtarna från själva skivan, och dessutom innehåller den ett obehagligt breakdown med någon slags trip hop i mitten.

HH: Det var alltså inte första gången trip hop skulle med på en norsk dubiös samlingsskiva.

HP: Kristallslottet … det här är en skiva som bjuder in på en öl och en smörgås, men som efter ett tag gör det till en tillställning med Bill Cosby i centrum.

HH: Alltså, vad ska man säga … det här är det släpp som fick oss att uppfinna ordet diabetes-black metal. Man blir glad. Men det är lätt att ta en för stor bit av den här kakan. Sannolikt giftig glasyr.

Adorior ”Isegrim”

HH: Det här har jag ingen aning om vad det är. Rensade ganska bra, ska sägas …

HP: Stor Stockholmshype i väldigt små kretsar. Kvinnlig vokalist. Rätt bra. Tror det blev två fullängdare.

HH: Tja, det är alls inte dåligt. Det som dock är aningens förbluffande är att Metalion under den här perioden vräkte ut sin avsky över mediokra orkestrar men ändå valde att signa band som tja … inte direkt sticker ut från mängden. Det här var nog dock ett av de bättre av dem.

HP: Ja, det är … det är hyfsad black metal. Skulle gärna äga skivan. Men varför lyssna på detta när man kan vräka på, säg, Darkend Nocturnal Slaughtercult? Skivtiteln ”Like cutting the sleeping” får i alla fall högsta poäng.

HH: Hur ofta ser man egentligen HNF-skivor ute i det vilda?

HP: Ibland. Om du kollar igenom texthäftet här … det är alltså bilder på varje släpp. Men på den här samlingen återfinns alltså inte Emperor, 3rd and the Mortal, Gehenna, Ulver, Alastis, Troll, eller Pazuzu. Trots att de räknas upp i bookleten och får anses vara de släpp som gjorde Head Not Found till ett känt bolag. Helt bisarrt.

HH: Lite som när Mayhem valde att inte spela något från ”De Mysteriis …” live.

Ragnarok ”The Predicted Future”

HP: Nu du …

HH: Äsch, fan … jag vill ju egentligen gilla det här bandet. Men de gör det så svårt.

HP: Norges svar på Sargatanas Reign på så sätt att ingen brydde sig.

HH: Har inte du Sargatanas Reigns singel?

HP: Jo.

HH: Det här är en svåräten gröt och vare sig socker eller kanel finns till hands.

HP: Shagraths julkalendersyntar var kanelen i Ragnarok. Här måste han gått på dass när det vankades inspelning …

HH: Julskivan?

HP: Ja. Att de sedan förresten heter Ragnarok och inte Ragnarök …

HH: Jag tänkte precis på det själv. Jesus vilken Van Helsing jag är inne i nu … Metalion sket alltså i Ulver och Gehenna på sin skivsampler. Men en mellanlåt med Ragnarok, då dög det.

HP: Att den här låten har mage att vara över fyra minuter lång. Det här är alltså cutting edge metal …

HH: Titeln känns väldigt ironisk. Det förutsägbara … den här låten är ganska förutsägbar.

HP: Jag har haft den här samlingen i tjugo år och jag har aldrig kommit såhär långt in i låten. Vilken pissbomb.

HH: Låten är inne på snart sju minuter.

HP: Det här börjar likna en sketch. Jag utmanar ALLA att lyssna igenom hela låten utan att tappa koncentrationen. Med alla fejkslut intakta.

Carpe Tenebrum ”Velvet Claws”

HH: Head Not Found gick alltså i konkurs efter för många släpp som inte genererade profit. Och! ”Velvet claws”. Sammetsklor. De kan inte vara särskilt vassa.

HP: Den här skivan är … när man har alla andra skivor, med alla andra band, då kan man kanske lyssna på Carpe Tenebrum. Det är så jag känner. Det är för övrigt den här skivan som har DET omslaget. Du vet vilket jag menar.

HH: Oh ja. Det här omslaget har vi förvånats över i tjugo år. Alltså på riktigt.

HP: Och oriffen.

HH: Inte ens Aphazel är i närheten. Vad skulle hända om han hoppade in i det här bandet?

HP: Allt och ingenting. Fast det skulle i och för sig skulle få den där Aphazelflärden.

HH: Det där sista var ett ord din ordbehandlare inte riktigt godkände. Töntigt. Jag blandar förresten jämt ihop det här bandet med Catamenia.

HP: Det är det nog ingen som kommer att klandra dig för det. Den här villfarelsen om att det släpptes bättre skivor förr i tiden, den kan man nog lägga i en påse. Vilket jävla skitsolo nu efter fyra och en halv minut, förresten …

Windir ”Mörkret Sin Fyrste”

HP: Jag är ju ett Windirhead, så jag gillar det här.

HH: Vänta nu, är det inte den här låten som också är med på den där bisarra samlingen vi lyssnade på hemma hos mig för ett par veckor sedan?

HP: Jodå.

HH: Nej, det här är för sliskigt för min del. Både Forlorn och Windir på samma skiva. Uttrycket ”tårta på tårta” är inte ens roligt i sammanhanget. Vad är tårtan och vilken är glasyren? Metalion gnällde under den här tiden på att svartmetallscenen hade wimpat ur och att det typ bara var Marduk som var bra … jisses.

HP: Windir är ett sådant där band som är svinbra när jag inte lyssnar på dem. Alltså, ingen klarar ju av en hel skiva med Windir, men ett par chokladrutor i veckan blir man inte tjock av.

HH: Har han snott slingan från TV-spelet Rygar?

HP: Det kan nog mycket väl stämma. Det är lite sus, lite dus … En Nordvis man vi bägge känner var förresten inte vidare imponerad över av att den här snubben dog på fjället.

HH: Jag är inte vidare imponerad över huvud taget.

Hemlock ”Unleash Armageddon”

HH: Gud hjälpe. Det här är alltså med Dan Lilker från Brutal Truth?

HP: Det här är så JÄVLA dåligt. Ja, man förstår att de har Darkthrones ”Panzerfaust” i hyllan … men vad hjälper det. Har han Lilker förresten någonsin gjort något bra på riktigt?

HH: Grejen är ju att jag verkligen gillar Brutal Truth. Eller åtminstone ”Extreme Conditions …” och ”Need To Control”. Resten är väl sådär …

HP: Men hur i HELVETE kunde Metalion släppa det här? Det här kan vara den pinsammaste Darkthronestöld jag någonsin hört. Och då har man hört en del sådana.

Kvikksölvguttene ”Sluts”

Av oklar anledning finns inte låten ”Sluts” i ensamt majestät på Youtube. För er som orkar bry sig är det låt sju på fullängdaren ”Krieg”.

HH: Oj, en liten favorit. Trots att Necrobutcher är inblandad …

HP: Den här låten har ju i alla fall något. Om man tänker sig att Unleasheds ”Ragnarök” hade varit bra … på tal om Ragnarök.

HH: Och hur i helvete skulle det gå till?

HP: Jo, men man garvar med Kvikksölvguttene. Unleasheds ”Warrior” skrattar man åt.

HH: Hur är egentligen resten av Kvikksölvguttenes grejor? Jag har ju hört dem flera gånger, men minns inte helt.

HP: Resten låter typ som den här. Fast inte lika kul.

HH: Skönt osvar.

Atrox ”Steeped In Misery As I Am”

HP: Haha, Holy Records ringde och KRÄVDE att Metalion skulle lämna tillbaka Atrox. Han vägrade.

HH: Holy Records gick kanske till domstol och Metalion förlorade? Är vi den här konkurshistorien på spåren?

HP: Ja, det vore ju synd att få höra Ulver eller 3rd And The Mortal … nä, gnällig goth metal med skitdålig sång är det som serveras istället. Det blir gammalt fort, det.

HH: Hemlock och Atrox. Båda låter på fullt allvar som ett gäng fjortonåringar som precis lärt sig ta ackord. Och då inte på ett positivt sätt.

HP: Här är det många stora gester och breda penseldrag.

HH: Jag tänker på när jag skulle recensera goth metal för Cadla. Alla band lät EXAKT såhär. Det gick inte ens att mobba dem för att det efter ett kort tag inte fanns något att säga. Tänk dig ett blindtest mellan Japp och Mars.

HP: Alla som gillar Japp och Mars kan studsa rakt åt helvete. De smakar skit. Det är som en Snickers som ramlat av bandet innan det vankades jordnötter.

HH: Jag gillar dem. Gillar du typ Skotte och Geisha?

HP: Geisha ja, Skotte nej. Vad är skillnaden mellan Geisha och Pigall?

HH: Den senare har jag knappt ens hört talas om. Var köper man den?

HP: Den finns i alla välsorterade livsmedelsbutiker. Tänk att de slutade tillverka Kexnougat. Men Japp och Mars, de får fylla upp hela hyllmetrar. Jag blir TOKIG!

HH: Undrar hur den gemene Skotteinhandlaren ser ut?

HP: Där var visst låten slut. Tack.

Valhall ”Arctic”

HP & HH: Äntligen!

HP: Det här är en sådan jävla hit. Men resten är väl inte riktigt lika bra?

HH: Jag älskar hela den här skivan, rakt av. Tyvärr är ”Moonstoned” och ”Red Planet” inte sådär värst upphetsande. Jag gjorde dock en småkul upptäckt när jag till sist fick tag i ”Moonstoned” och såg att det i texthäftet finns ett gäng texter skrivna av Fenriz och som inte återfinns på nätet. Däribland en fortsättning på Neptune Towers-temat.

HP: Men tror du att den här låten hade varit lika bra om man hört den idag? Skumt att Valhall inte blev större ändå, med Gylve på trummor och allt. Fast det är klart, Metalion hade kanske fullt upp med att promota The Darksend eller nåt …

HH: Skitsvårt att säga vad man hade tyckt om det här var första gången. Jag vill dock ändå gärna tro att det kanske inte varit äkta kärlek vid första ögonkastet, men att man hade återkommit i alla fall.

Fig Leaf ”New Ship”

Föga förvånande finns inte Fig Leaf på Youtube. Denna är emellertid ett fullgott substitut.

HP: Det här är ett band jag irriterat mig på i tjugo år men som jag inte vet något om. Ganska udda.

HH: Vi snackar alltså funk metal. Introt till Nile City 105.6 fast med distade gitarrer. Alltså, det är inte ens ett skämt.

HP: Nej, det är exakt så det låter.

HH: Vilket slöseri med allas tid. Undrar vem som var sämst på det här med att driva skivbolag? Fy fan, det här är ju inte ens en låt. Är det ett slags konstigt försök att göra Cathedral?

HP: Ingen aning … de finns tydligen med på Prog Archives och kan således fara åt helvete. Skivsatan kostar åttioen dollar på Amazon!

HH: I texthäftet till den här samlingsskivan hävdar Metalion att Fig Leaf inte kan matcha Ulver när det gäller sålda skivor, men ”fuck that, it’s heavy music!!!!!”.

Cybele ”Asleep”

HH: Vill minnas att jag hade en promo med det här bandet … och att jag ville gilla dem, men att det inte gick ända fram. Lite för sura toner ibland och inga riktigt bra låtar. Om än en ganska skön stämning.

HP: Lite småcharmigt. Man behöver det här efter Fig Leaf. Jävla gladidioter.

HH: Låter ju extremt mycket demoband.

HP: Såhär ser alltså sista skivan med bandet ut … hur fan tror du den låter?

HH: Till och med de gick alltså i Matrixfällan. Jesus. Eller Mirror Soul Jesus, kanske man ska säga i sammanhanget.

Paradigma ”Come Winter”

HH: Vi snackar alltså skittråkig goth metal, återigen, i form av bedrövlig My Dying Bride-rip off med sur kvinnlig sång som grädde på moset.

HP: Sångerskan heter, och jag skämtar inte nu, Zilla Aidskräm.

HH: Va?

HP: Jo, på riktigt. Zilla Eidskrem.

HH: Hon hade inte en chans, hon. Lite som hela bandet.

Twin Obscenity ”Dreams Of A Holocaust Night”

HH: Hmm … den här titeln och så hette väl en skiva ”For Blood, Honour And Soil”. Ger mig vissa associationer.

HP: Fast den här biten är från ”Where Light Touches None”. Så synergin uteblir. Tycker dock att den här låten är lite ärtig.

HH: Jämfört med de senaste hemskheterna är detta en vitamininjektion.

HP: Finns annars inte så mycket att säga om Twin Obscenity. Det är vad det är, liksom.

HH: Men du skrev ju ett helt inlägg om dem för tre år sedan?

HP: *Host*. Ja, men … det … ja. Det var då.

Crest of Darkness ”The Acknowledgment”

Youtube hatar låten “The Acknowledgement” i allmänhet och skivan “Sinister scenario” i synnerhet. Ni får gissa hur det låter.

HH: Ytterligare ett band jag inte vet någonting om.

HP: Det är alltså det där norska bandet som släppte sju skivor, men ingen jag känner har ägt en enda av dem.

HH: De har snott introt till ”Sympathy For The Devil” av Rolling Stones. Skitband, för övrigt. Men kom igen, vi måste krysta ur oss NÅGOT om det …

HP: Jamen vad faaan … ja, det är en trögflytande soppa av oriff, stönande goth, fejkindustrigrejor som är snodda från Blade … vad fan ska jag säga då …

HH: Det räcker så.

Netherworld ”Grim”

Originalet fanns inte på Youtube. Däremot den här covern!

HH: Jag vill att den här låten ska handla om Grim från Västervik.

HP: Från ditt favoritland Australien, dessutom. Medlemmar från Bestial Warlust. Du, det trodde jag inte … det här är ju ”Mad Grandiose Bloodfiends” del två.

HH: Är det samma sura sångerska som vi hört tre gånger tidigare?

HP: Ja. Alltså, OK. Vi tar det en gång till: Gehenna. 3rd And The Mortal. Ulver. Det bra Ulver, ska sägas. Emperor. Usurper. Tormentor. Till och med Trelldom, Pazuzu eller Troll. Nä, de ska inte med. Vi kör på Fig Leaf istället. Och mellanlåtar med Netherworld, Paradigma och Crest of Darkness.

Reflektioner:

HH: Jesus. Inte ens när man var sjutton bast och relativt oförstörd … inte ens då hade de här låtarna fått en att köpa skivorna de är plockade från.

HP: Nej, som sagt har jag haft den här i tjugo års tid. Tänk dig: den creddigaste tidningen, jävligt många bra släpp … och så den här fullkomliga systemkollapsen. Jag vill ha Slayer Diaries 2, i vilken Metalion gör avbön.

HH: Den hade varit värd sjuhundrafemtio sidor. Tänk dig en skivrazzia hemma hos Metalion.

HP: En hel del lugubra fynd finns det nog att hämta i den skivhyllan.

HH: Man blir ju nyfiken på vilka band han ratade.

HP: Det vet vi ju. Emperor, Ulver, Gehenna …

HH: Ja, jo. Men nu tänkte jag väl på demoband.

HP: Det kan ju inte funnits ett enda band han inte signade. Man kommer liksom inte lägre än Fig Leaf.

HH: Jisses. OK för att Emperor kanske hade problem med rättighetstjafs eller något med Candlelight, men tänk dig den samlingsskiva Metalion ändå hade kunnat slänga ihop med tanke på de kontakter han höll på? Han hade, utan problem, kunnat släppa en egen Nordic Metal. Fast som trippel-CD.

HP: Min skivsamling är ökänd. Men inte ens jag har … eller, vänta så att jag inte säger för mycket … nej, inte ens jag ruvar på de här skapelserna. Eller, kanske en sex-sju av dem … nej, fem var det visst.

Epilog:

Efter att ha lyssnat igenom ”Cutting Edge Metal” infann sig flera timmars nekrokontemplationer i form av frågor utan svar. Det var dags att söka efter dem i Metalions egna publikation, Slayer Mag. Sagt och gjort, men det ledde bara till fler frågeställningar och höjda ögonbryn. Förutom bandet Adorior återfinns nämligen inte ett enda band av de som återfinns på skivan ifråga. Det enda jag hittar om Head Not Found rent specifikt står att hitta i ett av de förord som utgör introduktioner till de olika nummer som gavs ut – närmare bestämt till nummer femton, som gavs ut år 2000.

Dessvärre ger det inte så värst mycket information heller, förutom att Metalion själv skriver att han egentligen inte visste vad han gav sig in i. Intressant nog nämns faktiskt Fig Leaf i förbifarten, i en beklagan över att deras skiva inte sålde så mycket som han hade hoppats. Annars nämns i stort sett knappt ett band med namn, bortsett från de mer etablerade akterna. Är det bara jag, eller hade det åtminstone inte varit av intresse att i efterhand få reda på hur han resonerade när Ragnarok, Trelldom eller Carpe Tenebrum fick sina respektive kontrakt? Än märkligare blir det när man läser några av de krönikor som förekommer i numren från ungefär samma tidsperiod. Under pseudonymen Tornado spyr han galla över band som Darkthrone, Emperor och Immortal då han menar att de mer eller mindre är överskattade dyngband som passerat bäst före-datum med flera år. Satyricons tidiga skivor är tydligen rent genanta och Dimmu Borgir är ett projekt skapat av pengakåta tyskar. Samtidigt intervjuas banden i andra delar av tidningen.

Slayer Mag verkar ha varit ett tvetydigt kapitel i norsk (eller för den delen global) metallhistoria. På sätt och vis kanske släppen på Head Not Found helt enkelt speglar denna inställning.

/Hatpastorn & Heidenhammer

This entry was posted on 15 september, 2017 at 10:27 f m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.