Från A till Ö med Heidenhammer. W som i Wine of Satan/Vinnum Dei Satanas Compilation CD.
Vilket jävla klipp jag tyckte att jag gjorde när jag övertog den här plattan från Dr Panzram. Likt två hungriga asgamar satt jag och Pastorn i Panzrams kök för att frossa i begravningsbuffén. Överraskande nog kom vi faktiskt ganska snabbt överens om vem som skulle ha vad nu när den exekutiva auktionen av doktorns skivsamling skulle pytsas ut. Vissa skivor var dock svårare än andra. För att underlätta parade vi ihop vissa skivor som liknande varandra i stil, utformning och innehåll så att vi skulle kunna välja varsin. Det slutade med att jag fick denna del av dubbelmackan och att Pastorn fick ”With us or against us”, även det en smått legendarisk samlingsskiva.
När jag väl nu lyssnat igenom samtliga spår två gånger är jag inte lika övertygad om att förväntningarna infriades. Inte heller ges något vidare samlat intryck som kan sägas sammanfatta bidragen. För att göra det hela enklare tänker jag därför då igenom samtliga låtar var för sig.
BEHERITs ”Paradise of demonic lust” är precis vad man väntar sig. Ren skit. De som påstår att detta är ett klassiskt band kan knappast basera det på de musikaliska förehavandena, för jämfört med vad som släpptes i samma veva är finnarnas skivor bara patetiska. Det har redan pratats alltför mycket om BEHERIT. Det räcker så.
BESTIAL WARLUST heter i texthäftet fortfarande CORPSE MOLESTATION. Jag har alltid haft ett ganska gott öga till dessa australiensare, även om det är svårt att verkligen peka på något särskilt som utmärker dem. Det är bra rens, men även om jag har två fullängdsalbum med dem i hyllan är det ytterst sällan jag plockar ned dem. Den här låten är varken bättre eller sämre än vanligt. Tror jag.
PANDEMONIUM vet jag inget om. Annat än att de kom från Polen och spelade en ganska bisarr, tung black metal som musikaliskt kanske har mer gemensamt med primitiv doom kryddad med lite ljudeffekter. Alls inte illa, då det faktiskt finns en genuin stämning i materialet som dessutom är ganska tajt framfört. Klart är att CELTIC FROST och HELLHAMMER står för den huvudsakliga inspirationen, men PANDEMONIUM är ändå ganska egna.
MASTER’S HAMMERs låt ”Lithographic calender’” återfinns här i demoversion. På alla sätt och vis är detta det bästa du någonsin hört. Vad vi glömde bort i den första turkhitssamlingen är att det dessutom finns en fortsättning på den svenska texten som innefattar hockeyproffs med bröst, fast med breda ben i mjölk, soppa och speed. Jag skämtar inte.
En av de skivor vi ännu inte kommit överens om är THE BLACKs ”The priest of Satan”. Det står mellan den och TORMENTORs ”Anno Domini”. I alla fall återfinns ”The book of Leviathan” från de förstnämndas demo här. Jag gillar’t, även om musiken i sig inte är så värst märkvärdig. En papperstunn produktion gör inte saken bättre, men likväl går stämningen inte att ta miste på.
CRUCIFIER då? En evighetslång biografi om bandet som jag inte orkar läsa igenom finns att fördjupa sig i på Metal Archives, om nu någon orkar bry sig. Den låt som tråkar ut min själ och mina öron nu vill jag mest bara att den ska ta slut. En habil gitarrist försöker sminka över ett annars extremt mediokert trams. Trams!
Fram tills alldeles nyligen var vi i Församlingen övertygade om att den enda låt som funnits att tillgå i skivformat med PERDITION HEARSE är den på ”The wine of Satan”. Jag har i väldigt många år undrat hur det här bandet egentligen lät, då det varit smått mytomspunnet tack vare dess kopplingar till MAYHEM och butiken Helvete. Det kan hända att om gruppen fått publicera något mer på riktigt, skulle det kunnat ha blivit något. Här är ljudkvaliteten usel på ett sätt som verkligen inte passar själva musiken, vilket gör att eventuella nyanser helt går förlorade. Äsch, det låter tekniskt ganska kompetent men riffen hänger inte ihop för fem öre. Dessutom vill jag passa på att säga att band som insisterar på att ha med intron på låtar skickade till samlinsskivor förtjänar nackskott.
Sist ut har vi italienska MORTUARY DRAPE, ett band som existerat sedan vår skapare befläckade sig själv och intet genom att spruta ut den spermafläck kallad Jorden och dömde oss till ett evigt straff, inte i brinnande eldar men väl genom italiensk black metal. Det här är ett band som inte ens har vett att leva på gamla meriter. Det lever bara för att det är gammalt. Fy fan, den här skiten får mig att bli socialdarwinist och införa ättestupan på nytt.
Tack för kaffet.
/Heidenhammer
Hatpastorns likpredikan 
Kommentera